En utmaning att arbeta med pannlobsdemens

Att arbeta med pannlobsdemens är en utmaning. Det är psykiskt tungt men när man lyckas skapa tillit och förtroende till de demenssjuka och deras anhöriga ger det så mycket tillbaka. Det säger Lidia Castro, undersköterska på Sätra vård- och omsorgsboende. 

Stämningen på avdelningen för personer med pannlobsdemens är lugn och harmonisk. Miljön är tämligen avskalad utan en massa prydnader vilket jag strax får förklarat med att lösa föremål försvinner.

– När vi skulle städa ut julgranen fanns endast två julgranskulor kvar, säger Lidia Castro med ett leende.

Lidia Castro är mentalskötare och undersköterska och arbetar på gruppboendet med sju boenden. Hon har arbetat inom vården i 22 år och inom demensvården i 10 år. När hennes barn var små lämnade hon akutsjukvården för att skaffa sig ett arbete där hon inte behövde arbeta kvällar och helger.

Hon fann snart att arbetet med personer som har pannlobsdemens är en utmaning.

– När man lyckas skapa tillit och förtroende, en god relation till de demenssjuka och deras anhöriga ger det så mycket tillbaka.

Men arbetet är psykiskt krävande så att handledning är viktigt för att orka med, betonar hon. Arbetsgruppen får handledning en gång i månaden.

Vad skiljer ett gruppboende för personer med pannlobsdemens jämfört med ett ordinärt demensboende?

– Personer med pannlobsdemens är ofta rastlösa, har kortare stubin och är mer utåtagerande. Därför brukar personalstyrkan vara högre än vid ordinärt boende. På detta gruppboende arbetar vi tre personer på förmiddagen och tre personer på eftermiddagen sju dagar i veckan, säger Lidia Castro.

Fasta rutiner A och O när man arbetar med den här typen av demenssjukdom. Lidia Castro betonar att det är viktigt men kunskap i svenska språket för att undvika missförstånd. Vårdarna måste vara bestämda och markera på rätt sätt utan att för den skull vara översittare. Man får inte visa sig ängslig eller rädd för då läser de boende av personalen direkt. Allting ska vara inlåst (knivar, tvål osv.).

Mindre grupper vid frukosten

Varje morgon mellan kl. 7-8.30 duschar alla boende vardag som helgdag. Klockan 8.30 serveras frukost till samtliga. Här delas de boende in i mindre grupper med fasta platser för att kunna koncentrera sig och äta utan störningsmoment.

– Det är viktigt att inte ha för många olika bestick, tallrikar för att underlätta måltiden.  Gröten ställs fram först och sedan serveras kaffe och smörgås, säger Lidia Castro. 

Några boende är fysiskt orolig och vandrar av och an. Dessa personer får lägga sig och vila efter frukost. Här upprepar Lidia Castro flera gånger för en boende ”du måste vila en stund för att orka med.”. För att den boende ska komma till ro måste dessa meningar upprepas om och om igen. Klockan 10.30 serveras mellanmål och dryck med tanke på den energi som går åt för dem som promenerar runt avdelningen hela dagen lång. Klockan 12.00 är det lunch och när eftermiddagen tar vid fortsätter olika aktiviteter anpassat för individen.

 

Nyinflyttad – så här går det till

När den demenssjuke personen flyttar in till boendet ber personalen anhöriga att inte komma på besök under två veckor. Detta för att skapa sig en bild av den äldre genom att observera vilka behov och problem som finns.

– När en ny boende flyttar in är det vanligt att personen i fråga inte har duschat eller bytt kläder under en lång tid. Tidigare vårdgivare har inte lyckats hjälpa den äldre som på olika sätt avvärjt all form av hjälp. Det kan handla om fysiska aggressiva utbrott i form av knuffar och slag mot personalen, säger Lidia Castro. 

Det är därför av vikt att den boende snabbt kommer in i de fasta rutinerna så att vardagen fungerar. Efter två veckor sker en vårdplanering med läkare, sjuksköterska, kontaktman och anhöriga. En kontaktman sköter allt runt den boende. Det handlar om tandläkarbesök, fotvård, promenad, anhörigkontakt samt städning av rummen. Dessutom dokumenterar kontaktmannen omsorg som utförs i den sociala dokumentationen kring varje individ. 

– Vid mötet diskuterar man strategier för god omvårdnad och läkemedel för att lindra eventuell oro och ångest. Med hjälp av observation och anhörigas berättelser tar kontaktmannen reda på den boendes bakgrund och intressen s k livshistoria, säger Lidia Castro. 


Saknar sjuksköterska på avdelningen

Varje boende har en omvårdnadsansvarig sjuksköterska men hon arbetar på ett annat plan i huset. Sjuksköterskan kommer till avdelningen vid vårdplanering eller om något akut inträffar. Lidia Castro saknar närvarande sjuksköterska på avdelningen. Hennes erfarenhet från tidigare vårdenhet är att det är viktigt med en stationär sjuksköterska för kontinuitet och uppföljning av insatta mediciner.

Nuvarande system leder till att det kan ta lite längre tid för medicinändringar. Två gånger per år eller oftare beroende på den boendes behov följs dokumentationen upp och utvärderas.

Ann-Christin Kärrman 

 

 

 

Senast uppdaterad 22 januari 2009 - 16:52 © Svenskt Demenscentrum

 


Lidia Castro är undersköterska på ett gruppboende för personer med pannlobsdemens.
 

 

 

 

 

Pannlobsdemens kallas även frontallobsdemens eller frontotemporal demens, se Fakta om demens »

Svenskt Demenscentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår