En demenssjuk kvinna bodde hemma med sin make. Han var både gammal och cancersjuk och orkade inte längre sköta om henne på egen hand. Men när hemtjänsten kopplades in vägrade kvinnan nästan allt. Det var mycket svårt att få hjälpa henne. Hon låg kvar i sin säng med sammanbiten min. Hon var dessutom svartsjuk och misstänkte att hemtjänsten flirtade med maken.
Hemtjänstgruppen diskuterade hur de skulle göra med stöd av BPSD-registret. De började fundera över vilka situationer som väckte mest obehag hos kvinnan, om hon var morgonpigg eller inte, när det fungerade lite bättre med mera.
En bemötandeplan formulerades och det bestämdes att all personal som besökte paret skulle arbeta på samma sätt. Av den levnadsberättelse som skrevs framgick att kvinnan alltid varit en skojfrisk person. Hon hade även varit noga med sitt utseende och hygien.
Hemtjänsten började gå två och två på morgnarna – de lyckades ändra reglerna så att detta var ok. Den ena fokuserade helt på kvinnan; satte sig på hennes sängkant och tog det lugnt – kvinnan är mycket för beröring. Den andra hade fokus på maken.
De arbetade hårt för att få kvinnan att känna att det var hon som hjälpte personalen. Kvinnan är numera som omvänd och går gärna upp och även in i duschen. Hon blir inte heller svartsjuk längre.
Det hela vände när kvinnan verkligen kände att personalen var koncentrerad på henne och att de var där för henne. Numera blir hon glad när hemtjänsten kommer.
– Nu går det att känna igen hennes personlighet, som den är enligt levnadsberättelsen, berättar hennes kontaktperson.