En demenssjuk man bodde hemma med sin fru. Han blev långsamt sämre och frun drog ett allt större lass. Slutligen beslutades om att pröva växelvård. Mannen skulle varva två veckors vistelse hemma med två veckor på demensboendet.
Den första perioden på demensboendet blev inte alls bra. Mannen stod långa stunder vid den låsta ytterdörren; drog och slet i dörrhandtaget, hoade och skrek. Personalen kunde inte uppfatta vad han sa. De tolkade hans beteende som att han längtade efter sin fru och ville gå hem.
När vädret blev bättre tog personalen fram stolar och ställde utanför ytterdörren för att fika tillsammans med de boende. Mannen fikade också men ställde sig sedan i dörröppningen. Där blev han stående. Det visade sig att han inte alls ville gå hem. Efter ett tag kom personalen på att han helt enkelt trivdes med att stå vid den halvöppna ytterdörren och titta ut. Han blev lugn och slutade hoa och skrika.
I dag fungerar han lite som boendets dörrvakt. Ytterdörren står halvöppen, det har gått bra under sommarhalvåret. Men hur blir det i vinter? Nya lösningar diskuteras.