En kvinna med demensdiagnos kunde inte längre vistas hemma. Hon sökte och kom till ett korttidsboende. Kvinnan förstod inte att hon var sjuk. Hon var väldigt rastlös. Tidigare i livet hade hon alltid rört sig mycket, varit ute, åkt skidor med mera.
På korttidsboendet var entrén låst. Kvinnan fick panik av den låsta dörren. Hon blev arg när hon inte kom ut. Enhetschefen sökte råd hos kommunens demenssjuksköterska.
Lösningen blev att en i personalen fick gå ut och gå långpromenader med kvinnan. De gick hela förmiddagen. Efter lunchen gick de igen. De gick tre-fyra timmar varje gång.
Kvinnan fick utlopp för sitt behov att röra sig och hon blev mycket lugnare. Hon sov mycket bättre på nätterna. Porten är fortfarande låst, bland annat för att hindra oönskade personer från att komma in, men de boende som vill gå ut ska få göra det.