Här ska forskningen möta praktiken

Att nå ut med forskningsresultat och att få dem att fungera i vardagen inom äldreomsorgen är inte alltid så lätt. Redan för 15 år sedan ville professor Bengt Winblad vid Karolinska Institutet starta ett ”akademiskt sjukhem” i Stockholm. En verksamhet där praktik och teori kunde mötas på ett naturligt sätt.

– Tanken var att få med alla professioner i en kreativ kunskapmiljö. Vi ville visa på hur det här sättet att arbeta kan förändra kvaliteten i vården. Det skulle bli en modell i världsklass.

Så tänkte Bengt Winblad då. Av detta blev det ingenting. Där i mitten av 1990-talet fanns snarare ett motstånd till forskning inom verksamheterna, säger han. Dessutom ansåg ansvariga politiker och tjänstemän att han som läkare inte skulle lägga sig i.

Nu har kanske hans gamla dröm uppstått i ny skepnad. En varm försommardag invigdes projekt Kisam offentligt och Stureby vård- och omsorgsboende har inlett ett samarbete med Karolinska Institutet (se faktaruta). Projektsamordnare är professor P O Sandman från Umeå universitet.

– Syftet med projektet är att utveckla verksamheten, säger han. Det vill säga det ska bli bättre för de äldre personer som bor här, för personalen och för närstående.

Under projektets gång får all personal utbildning i de nya nationella riktlinjerna för vård och omsorg av personer med demenssjukdom. De kommer att få tid till att analysera sitt eget arbete och för diskussioner. Sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster får utbildning i att handleda studenter. När personalen deltar i utbildningar som ki arrangerar, kommer erfarna vikarier att ta vid i själva omsorgsarbetet.

– Här kommer möten att ske mellan forskningen och erfarenheten, säger Lena Borell, professor i arbetsterapi vid Karolinska Institutet och huvudprojektledare.

– Studenterna får praktik och ta del av personalens erfarenheter. Samtidigt som de kan bjuda på sina teoretiska kunskaper i till exempel demenssjukdomar.

Projektet bygger på att studenterna går tillsammans med omvårdnadspersonalen på de olika enheterna. Det är personalen som är modeller för det praktiska. Samtidigt har studenterna sina kontaktpersoner bland den legitimerade personalen som också är handledare. Äldreomsorgschefen Kristina Goldring sa till den ganska stora samlade skaran personal:

– Det är ni som är experterna som kan visa och plocka fram den praktiska kunskapen.

Vad tyckte då personalen? Under en paus sa någon att först hade de blivit lite oroliga. De ville inte ha ett projekt till! Men nu trodde hon att de flesta ser det som en utmaning.

– Vi är ju redan bäst, nu blir vi ännu bättre, sa hon och skrattade.

En annan sa att hon tycker att det är bra för hon har verkligen sett vilken skillnad det gör för den äldre. – Det märks när vi som personal har kunskap och är trygga i vetskapen om att vi gör så bra det bara går. I slutet av invigningsdagen kom personalen till tals i en diskussion. Det märktes nog en svag oro bland annat inför organisationen av hur studenterna skulle mottas.

– Vad förväntar sig studenterna av oss?

– Är det inte en risk att det blir de intellektuella kontra oss i praktiken!

– Det blir ett nytt och osäkert moment i vår inarbetade vardag.

– Ska de bara finnas här eller ska vi ta hand om dem – och hur ska vi hinna med det?

Det var också flera som efterlyste mer information. Att det är nödvändigt att projektets praktiska syfte blir tydligt, verkade alla i personalgruppen vara överens om. Och det lovade också projektledningen.

Inger Raune

Artikeln är tidigare publicerad i tidskriften Äldre i Centrum, 3/2010:
www.aldreicentrum.se » (nytt fönster)

Senast uppdaterad 22 september 2014 - 12:16 © Svenskt Demenscentrum

 

 

bild på Lena Borell
Lena Borell är projektledare för det "akademiska sjukhemmet" i Stureby.

 

bild på Äldre i Centrum 
Tidskriften Äldre i Centrum »
(nytt fönster)

 

Svenskt Demenscentrum, Sveavägen 155, 113 46 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår