Är det kränkande att blanda lugnande medel i kaffet för att kunna byta en blöja? Etiska problem är ett av flera områden som demensteamet i Gästrikland kan hjälpa vårdpersonal med.
Det är en stor fördel att teamets arbete är ordentligt reglerat genom avtal och handlingsplan. Det tycker både sjuksköterskan Gunnel Darmell på Geriatriska kliniken, Gävle sjukhus och arbetsterapeuten Carina Boström från Primärvåden Gästrikland.
– Vi har bra förutsättningar för arbetet, gott om tid och har fått fortbildning och grupphandledning för att fungera som ett team, säger Carina Boström.
Vad är det för problem de ställs inför? Det kan vara en person som bor i hemmet och upprepade gånger förvirrat sig ute i samhället. Det har gjort grannar och andra människor upprörda och de anhöriga har fått höra att det är dags för ett demensboende.
Gunilla Darmell och biståndshandläggaren åker hem till familjen och träffar den demenssjuka kvinna, maken och barnen. Familjen vill att hon ska vara kvar hemma. Samtalet rör sig om olika instanser i hemmet, om mediciner men oxkså om olika tankar och känslor i sjukdomen. Gunilla Darmell:
– De anhöriga blev trygga i att kunna fortsätta vårda. De fick veta vilken hjälp som går att få och vart de kan vända sig.
I ett annat exempel ville en person på ett demensboende inte duscha eller ta sina mediciner och slog och rev personalen. Personalen fick berätta hur de upplevde situationen. En kvinna som arbetade i köket var den enda som fått lite bättre kontakt och brukade bjuda en mugg kaffe tidigt på morgonen. En etisk fråga var: kunde man blanda lugnade medicin i kaffet så att det gick att närma sig personen och åtminstone ta kissblöjan? En familjeläkare begrep situationen och skrev ut en sådan medicin.
– Vi argumenterade för att det var mindre kränkande att ge medicin i kaffet än att låta allt vara. Problemet blev ju inte helt och hållet löst i detta fall, men personalen kunde få stöd för att de gjorde allt som kunde göras och må bättre på det sättet.
Vi erbjuder en möjlighet för personalen att få prata, reflektera och lyssna på varandra. Det handlar ju om att hitta smidiga lösningar och personalen behöver bekräftelse på att de gör rätt.
I ett annat ärende blev teamet kallat till ett demensboende där personalen klagade över att de boende var så oroliga och svårhanterliga.
– Vi ser hur gruppen arbetar, hur de tacklar olika problem och vilka aktiviteter som finns. Här var det kalt, kallt och tråkigt. Personalen plockade bort saker så att inget fanns att göra för de boende. När det saknas aktiviteter kan oron öka och möjligheterna att ge god vård minskar, säger Carina Boström.
Då tog teamet kontakt med verksamhetschefen och det ledde till studiecirklar med personal från flera avdelningar. Där diskuterades hur de boende kan sysselsättas och hur arbetet ska planeras för att ge ork och tid för stimulans.
Teamet brukar sätta upp en tid för uppföljning av alla ärenden. Då händer det ibland att ingenting av det föreslagna genomförts därför att det finns motsättningar bland personalen. Då kan teamet välja att avbryta kontakten. Gunnel Darmell:
– Vissa är det inte lönt att försöka omvända. Vi tar ärenden där vi bedömer att vi kan göra mest nytta.
Det är ett problem att det är så stor omsättning av chefer både på demensboenden och i hemtjänsten. En hemtjänstgrupp bytte chef sju gånger på mindre än ett år. Den närmaste chefen ska ju vara den som leder arbetet, tar tag i de frågor som kommer upp och stöttar, men det är svårt att få med cheferna när teamet träffar personalgrupperna ute.
En av fördelarna med att komma utifrån är att kunna ställa obekväma frågor. Teamdeltagarna kan också inta olika roller under ett möte – en ”buse” och en ”snäll”. De är också fria att påpeka organisatoriska problem och systemfel och kan gå runt byråkratin.
– Hemtjänstens tid är en organisationsfråga till exempel. Det går inte att ge trygg demensvård på kort tid. Det finns också konstiga regler som krånglar till administrationen. Hänsyn till demenssjukdomen kräver avsteg från reglerna, säger Carina Boström.
De anser att bristen på kunskap är ett stort problem. Därför har de också tagit chansen att få tala inför politiker.
Sekretessen är ofta en knepig fråga i samarbetet mellan kommuner och landsting. Demensteamet har utformat en blankett för medgivande om överföring av information.
– Det är inte alltid blanketten hinner undertecknas, men vi arbetar utifrån att den information som utbyts ska gagna den sjuka personen. Vi löser frågan från gång till gång, säger Gunnel Darmell.
De sammanfattar vägen till framgång i ett team.
– Vi känner varandra, vill jobba tillsammans och är prestigelösa. Vi har kännedom om geografin och om personer som kan underlätta arbetet för oss. Carina Boström:
– Det här är ett roligt och bra arbete och vi känner att vi har förtroende när så mycket annat dras ner.
text Ethel Lanesjö
Artkeln har tidigare publicerats i tidkskriften Äldre i Centrum, nr 2/07