Stämningen är uppsluppen och den första tårtan snart slut. Personal som redan slutat för dagen har dröjt sig kvar för att fira utmärkelsen: Bästa demensteam inom hemtjänsten 2009.
Redan på förmiddagen fick personalen beskedet. I tuff konkurrens med åtta andra tilldelas Stockholmsstadsdelen Brommas demensteam 2009 års teampris från Demensförbundet och Svenskt Demenscentrum. Prissumman, 50 000 kr, är densamma som föregående år då vinnarteamet kom från Borlänge kommun.
I Brommateamens gemensamma lokaler i Blackeberg möts man av leenden och muntra tillrop. Allra mest ler Marita Allerhed (längst ned t h i bild), undersköterskan med 40 års erfarenhet av äldrevård och samordnare för de tre teamen. Hon minns när demensteamen startade, som ett projekt 2004, och svårigheterna med att rekrytera personal.
– Jag var naiv nog att tro att alla ville arbeta med demens men så var det ju inte alls. "Det tar ju dubbelt så lång tid eftersom du gör två jobb", sa man. "Först ska du motivera och få personen att acceptera hjälpen, sedan ska du utföra den".
Marita Allerhed följde hemtjänstpersonalen i sitt arbete och såg vilka som fungerade särskilt bra i möten med personer med demenssjukdomar. Med viss möda lyckades hon locka över flera av dem till demensteamen.
Sommarens organisationsförändring tyder på att sådana rekryteringsproblem tillhör historien. När de tre demensteamen, som tidigare sorterade under var sitt hemstjänstdistrikt, samlades under ett och samma tak fick personalen söka sina tjänster på nytt. Det gjorde 20 av 22. De två som valde att inte göra det har sökt andra vägar inom demensområdet.
Tydligt är att demensomsorg numera utövar en viss dragningskraft, från att ha varit en diagnos som vårdpersonal helst velat slippa befatta sig med. Vad har hänt? Personalen runt det långa ovala bordet talar om ett krävande men spännande arbete. Ett arbete där man ger en hel del av sig själv men också får mycket tillbaka – av sina vårdtagare, anhöriga och medarbetare.
– Du måste vara intresserad av människor, förstås. Och du måste vara intresserad av dig själv, hur du fungerar i mötet med andra. Man får lära sig mycket om sig själv ska du veta, säger Marita Allerhed.
"Och inlevelseförmåga är jätteviktigt", inflikar en av hennes medarbetare. "Ja, du måste ju ofta försöka tolka det som inte sägs", säger en annan.
Hela personalen har fått grundläggande demenskunskaper, minst fem utbildningsdagar på Silviahemmet. Även timvikarierna ges baskunskaper i demens. Den viktigaste källan till kompetensutveckling är annars reflektionsmötena, en timme per vecka. Här utbyter personalen erfarenheter, till exempel hur man löst olika svåra situationer. "De ger kunskaper som aldrig går att läsa sig till i en bok".
Teampersonalen utstrålar trygghet och självförtroende. Brommapolitikerna har valt att satsa på dem trots – eller kanske på grund av – kärva ekonomiska tider. Bekräftelse tycks de även få i sitt dagliga arbete och vill de ha en siffra på sin betydelse finns en i Stockholms stads brukarundersökningar. Andel nöjda brukare: 100 %!
Nu ser Marita Allerhed och hennes medarbetare fram emot Silviahemmets inspirationsdag den 16 mars i Folkets hus, Stockholm. Då delar Drottning Silvia ut priset Bästa hemstjänstteam 2009.
Magnus Westlander