Resursutnyttjande vid demenssjukdom – en fråga om samarbete

Tack vare den omfattande kunskap vi har idag, från molekylnivå till omvårdnad, finns mycket att göra för patienter med demenssjukdomar och deras anhöriga. Frågan är hur ska man omsätta denna kunskap i praktiken? Hur skall vi organisera, samarbeta och styra vården för att stödja patienter och vårdgivare professionellt? Hur ska vi möjliggöra värdig vård inom ekonomiskt acceptabla ramar för samhället? Om detta handlar avhandlingen skriven av Erik Jedenius med titeln ”Resource Utilization in Dementia - a Question of Collaboration”.

Kunskapen om demenssjukdomar har ökat genom åren. Under de senaste 20 åren har det gjorts banbrytande framsteg, men fortfarande finns ingen bot för någon av de olika demenssjukdomarna. Demenssjukdomar hör till de mest kostsamma sjukdomarna för samhället. I och med ett ökat antal äldre i befolkningen, beräknas kostnaderna att fortsatt att öka.

Merparten av kostnaderna för demenssjukdomar uppstår i de senare stadierna av sjukdomarna, och belastar främst kommunens budget. Utredning och insatta behandlingar faller oftast inom landstingets ansvar. Därför är det av vikt för forskare att studera vårdprogram för demenssjukdomar såsom det i Kalmar, som följer patienten från diagnos till död.

Min avhandlingen undersöker demensprogrammet i Kalmar län och studerar resursutnyttjandet för demenssjukdomar inom Kalmar kommun. Undersökningen fokuserar i första hand på primärvården, som i samarbete med specialister och Kalmar kommun är gemensamt ansvariga för demensprogrammet. Programmets målsättning är att vara till gagn för patienternas och de anhörigas behov hela vägen, från att sjukdomen diagnostiseras till att patienten avlider.

Sammanfattningsvis visar resultaten i avhandlingen på att ett demensprogram, så som utformat i Kalmar, leder till att de flesta nya fall av demenssjukdomar kommer att diagnostiseras. Kostnaderna för en demensdiagnos enligt modellen är rimliga och leder till att patienterna behandlas och att följs upp regelbundet.

Efter införandet av demensprogrammet, ökade som förväntat användningen av demensläkemedel, medan användningen av neuroleptika minskade. Samtidigt var t ex användningen av lugnande medel lägre i Kalmar än jämfört med genomsnittet i Sverige.

Kostnaden för kommunen har inte ökat, utan resultatet tyder på en lägre kostnad för demenssjukdomar i Kalmar kommun jämfört med övriga kommuner i Sverige. Programmet genomförs inom den befintliga budgeten utan extra tillskott av resurser, genom att en omfördelning och effektivisering av de befintliga resurserna.

Eftersom organisationen av vård och omsorg är liknande i övriga delar av landet kan sättet att arbeta i Kalmar bli en modell för hela Sverige. Redan nu har liknande demensprogram introducerats på flera håll i landet. Dessutom är Kalmarmodellen ett sätt att närma sig Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom som gavs ut i maj 2010.

Erik Jedenius, leg sjuksköterska, med dr

Senast uppdaterad 23 oktober 2017 - 17:13 © Svenskt Demenscentrum

 

bild på Erik Jedenius
Erik Jedenius disputerade i november 2010 vid Karolinska Institutet i Stockholm.

 

Svenskt Demenscentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår