Physical restraint use and falls in institutional care of old people: effects of a restraint minimization program - - Svenskt Demenscentrum

Physical restraint use and falls in institutional care of old people: effects of a restraint minimization program

2010
Pellfolk, Tony

Umeå universitet

Nyckelord: Physical restraints, falls, dementia, care of the elderly, risk factors, work environment, restraint minimization education program, staff knowledge and attitude, and quality of care

Länk till avhandlingen » (nytt fönster)

Svensk sammanfattning »

Abstract: Physical restraint use and falls are common in institutional care of old people and various attempts have been made to reduce their occurrence. Falls and concomitant injuries are a major problem due to their negative effect on morbidity and mortality. Prevention of falls and injuries is the most common reason for physically restraining old people in institutional care. Its use has, however, been questioned both from an ethical perspective, since restraints can be perceived as coercive and also because of the lack of sound evidence of their effectiveness in preventing falls, as well as the adverse effects associated with their use.
The main purposes of this thesis were to investigate differences in the us of physical restraints over time, to identifify risk factors for falls among people with dementia, to evaluate the effects of a restraint minimization program on staff knowledge, attitudes, and work environment and use of physical restraints and the quality of care.
The present thesis is based on three main data collections, two census surveys conducted within institutional care for old people in the county of Västerbotten in 2000 (n=3,804) and 2007 (n=2,970) and one cluster-Randomized Controlled Trial (RCT) including 40 group dwellings for people suffering from dementia where the intervention consisted of staff education.
The use of physical restraints increased slightly between 2000 and 2007 (16.2% to 18.4%, p=0.016). Analyses suggest that the increase might be independent of any change in resident characteristics. Restrained residents were also subjected to restraints for longer times in 2007.
During a six-month follow-up 64/160 (40.0%) residents in group dwellings for those with dementia sustained at least one fall. Independent risk factors for falls were ‘requiring help with hygiene’, ‘displaying verbally disruptive/attention-seeking behavior’, ‘able to rise from a chair’, ‘walking with assistive devices’, and ‘participating in outdoor walks’, which explained 36.1% of the falls. The majority of the 191 falls were un-witnessed, 35% occurred during the night and anxiety and confusion were the most common symptoms preceding the falls.
A six-month restraint minimization program showed a positive impact on staff knowledge, attitudes and work environment as well as on the use of physical restraints and subjectively estimated quality of care. Residents in the intervention group present throughout the entire study period had lower odds, relative to the residents in the control group of being physically restrained at follow-up (OR= 0.21, CI 95%=0.08-0.57) after controlling for potential confounders and the cluster effect. Adjusted analyses including all residents present at either baseline or follow-up also showed that the use of physical restraints was less in the intervention group relative to the control group at follow-up. There was no change in the occurrence of falls or use of psychoactive drugs. The intervention also reduced stress of conscience, job demands and strain in the staff, and improved their job control and the caring climate. Subgroup analysis indicated a greater effect in units where the use of physical restraints had been reduced or remained constant.

In conclusion, physical restraint use and falls remains common in institutional care of old people. The practice of physical restraint seems to have changed. In the RCT it was found that it is possible to change restraint practice and also to improve staff work environment. Falls among residents with dementia require a certain mobility function and anxiety and confusion are common symptoms preceding falls.

Svensk sammanfattning: Fysiska begränsningsåtgärder och fall är vanligt förekommande inom institutionell äldrevård, speciellt bland äldre personer med demenssjukdom. Fall och deras konsekvenser hos äldre personer är ett stort omvårdnadsproblem. Prevention av fall bland personer med demenssjukdom har visat sig vara komplicerat. Vidare har studier indikerat att personer med demenssjukdom kan ha andra riskfaktorer för fall.

Den vanligaste orsaken till att en äldre persons rörelsefrihet begränsas är att förhindra att personen faller och skadar sig. Användningen av fysiska begränsningsåtgärder bland äldre personer har ifrågasatts, både ur ett etiskt perspektiv samt att den preventiva effekten för att förebygga fall inte har bevisats. Vidare kan denna typ av begränsningsåtgärder upplevas som kränkande av personen som blir föremål för åtgärden och kan upplevas som en tvångsåtgärd. Användningen av fysiska begränsningsåtgärder har också visat sig ha negativa fysiska, psykiska och sociala effekter för den som är begränsad i sin rörelsefrihet. En hög förekomst av fysiska begränsningsåtgärder har även visat sig vara associerat med en nedsatt psykosocial arbetsmiljö hos vårdpersonalen.

Studier har funnit att det finns stora skillnader i förekomsten av fysiska begränsningsåtgärder mellan enheter med till synes likartad verksamhet. Denna skillnad kan delvis förklaras av skillnader i karakteristika för dem man har att vårda men förklaras också av personalens kunskaper om och attityder till fysiska begränsningsåtgärder.

Det har förekommit olika försök att minska på användningen av fysiska begränsningsåtgärder bland äldre inom institutionsvård, dock med varierande resultat. En intervention som kombinerar personalutbildning och någon from av handledning har visat sig vara mest effektiv i att förändra användningen av fysiska begränsningsåtgärder. Denna typ av intervention är dock komplicerad, tidskrävande och kostsam. Det finns därmed ett behov av att utveckla enklare men lika effektiva interventioner för att förändra användningen av fysiska begränsningsåtgärder.

Syftet med den här avhandlingen, som omfattar 4 delarbeten, är att undersöka förekomsten av fysiska begränsningsåtgärder över tid, identifiera risk faktorer för fall bland personer med demens, och att utvärdera effekten av ett kompetensutvecklingsprogram för personal men inriktning mot kunskap, attityder och arbetsmiljö samt användningen av fysiska begränsningsåtgärder i vård och omsorg av äldre personer med demenssjukdom.

I avhandlingen ingår 2 datainsamlingar utförda bland äldre inom institutions vård i Västerbotten år 2000 och 2007. I dessa studier ingår 3669 respektive 2914 personer. Vidare ingår data från en Randomiserad kontrollerad studie där interventionen består av personal utbildning, med syfte att minska användningen av fysiska begränsningsåtgärder. Interventionen genomfördes bland 40 gruppboenden för personer med demenssjukdom, varav 20 ingår i interventionsgruppen och 20 i kontrollgruppen. Vid baslinjen bestod interventionsgruppen av 191 äldre och 182 vårdpersonal och kontrollgruppen av 162 äldre och 162 vårdpersonal.

Det första delarbetet visar att andelen personer som är föremål för fysiska begränsningsåtgärder har ökat mellan 2000 och 2007. Den justerade analysen indikerar att ökningen kan vara oberoende av skillnader i de äldres karakteristika. Den vanligaste orsaken till att man fysiskt begränsar en äldre persons rörelsefrihet är att förhindra personen från att falla eller glida ur en stol. Vidare framkommer det att en större andel av de fastsatta år 2007 som har varit föremål för begränsningsåtgärden längre än 6 månader jämfört med år 2000.

Det andra delarbetet visar att 40 % av de äldre i gruppboenden för personer med demenssjukdom föll minst en gång under en sexmånaders period. Risk faktorer för att råka ut för en fallolycka är förmåga att resa sig up ur en stol, att delta i utomhuspromenader, vara beroende i att sköta sin hygien, att gå med hjälpmedel och att uppvisa av mera verbalt störande och hjälpsökande beteenden. En hög andel av fallen skedde på eftermiddagen och under natten, och vid många fall saknas vittnen till händelsen. Ångest och förvirring var de vanligaste symptomen som föregick fallen.

Delarbete 3 visar att personal utbildning ökade kunskapsnivån och förändrar personalen attityder till användningen av fysiska begränsningsåtgärder, samt att förekomsten av fysiska begränsningsåtgärder minskade i relation till kontrollgruppen. Detta uppnåddes utan någon förändring i förekomsten av fall eller i användningen av neuroleptika eller benzodiazepiner.

Delarbete 4 visar att ett utbildningsprogram riktat till personalen också har en positiv effekt på deras arbetsmiljö genom en minskad samvetsstress, arbetsbörda, arbetskrav samt att upplevd kontroll i arbetet, vård klimatet och upplevelsen av socialt stöd ökade. Den positiva effekten på personalens arbetsmiljö verkar delvis vara beroende av en förändring i användningen av fysiska begränsningsåtgärder.

Sammanfattningsvis visar avhandlingen att fysiska begränsningsåtgärder och fall är fortfarande vanligt förekommande inom särskilda boenden för äldre och att det även har skett en förändring i användningen av fysiska begränsningsåtgärder som inte helt beror på en förändring av dem som man vårdar. Det är dock möjligt att påverka användningen av fysiska begränsningsåtgärder genom att utbilda personalen om demens vård, fall prevention och om alternativ till fysiska begränsningsåtgärder i vården av äldre. Utbildningsprogrammet har också en positiv effekt på personalens upplevda arbetsmiljö och vårdkvalitet. Fall bland äldre personer med demenssjukdom förutsätter en viss motorisk förmåga, så som att kunna resa sig upp ur en stol. För att förebygga fall bland personer med demenssjukdom är det viktigt att utreda orsaken till och förebygga ångest och förvirring.

 

 

Senast uppdaterad 24 mars 2010 - 09:06 © Svenskt Demenscentrum

Svenskt Demenscentrum, Sveavägen 155, 113 46 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår