En dag för anhöriga 2010

Lördagen den 10 oktober arrangerades En dag för anhöriga för andra året i rad. Drygt tusen personer kom till Stockholms stadshus för att lyssna på föreläsare, titta på utställare eller bara koppla av.

Strax efter klockan nio samlades de första besökarna utanför Stadshuset. Snart öppnades portarna och Marianne Flynner, Enskede-Skarpnäcks musikaliska anhörigkonsulent, äntrade scenen i Blå hallen. Hon framförde sin egen komponerade En sång för anhöriga. "Varför har vi lärt oss att tiga är guld, vad är vitsen med att ensam bära sorg och skuld", sjöng hon och fångade därmed något av idén med dagen.

Tiotusentals anhöriga gör ett fantastiskt arbete i det tysta. Genom En dag för anhöriga vill arrangörerna ge dem möjlighet att mötas och koppla av för några timmar. Några som tagit fasta på det var Gilda Elofsson och Gun Jansson från Västerås och Ingrid Johansson, Degerfors. Alla tre har personliga erfarenheter av anhörigvård och är även aktiva i lokala anhörigföreningar. I Gyllene salen inspirerades de av bl a nya hjälpmedel från utställare.

– Det är otroligt värdefullt att träffas, utbyta tankar och erfarenheter. Och så har vi roligt så tillsammans och skrattar. Att skratta är viktigt, det är förlösande, säger en leende Ingrid Johansson och får nickande medhåll av sina kaffedrickande väninnor.

De tre damerna var långtifrån ensamma att komma utanför Stockholm. Chartrade bussar med anhöriga körde från bl a Norrtälje, Kinna och Söderhamn. Den senare anhöriggruppen leddes även i år av Barbro Sahlin, Söderhamns anhörigkonsulent:

– Det blir en heldag i huvudstaden denna gång, efter Stadshuset avslutar vi med en middag uppe i Kaknästornet.

Atmosfären i stadshuset var hela dagen rofylld, trots att så många besökare kom. Den officiella deltagarsiffran blev 1009, det är drygt 400 fler än förra året. Tack alla anhöriga och alla andra engagerade som bidrog till att göra En dag för anhöriga till en minnesvärd dag.