Hur kan vi finna vägen från en plats till en annan? Och hur kan vi hitta tillbaka igen? Det är sådana frågor som sysselsatt årets Nobelpristagare i fysiologi. Centralt i detta sammanhang är ett område i hjärnan som kallas hippocampus, det upptäckte John O´Keefe redan i början på 1970-talet. Han fann att olika nervceller aktiverades där beroende på var man befann sig i rummet. Dessa ”platsceller” i hippocampushjärnan bildar en slags inre karta av rummet.
Drygt 30 år senare identifierade May-Britt och Edvard Moser "rutnätsceller”. Det är en typ av celler som skapar ett koordinatsystem för positionsbestämning. De norska forskarparet har visat hur de olika celltyperna samverkar för att vi ska förstå var vi befinner oss och hitta rätt.
Även om årets fysiologipris handlar om den friska hjärnan finns tydliga kopplingar till demens. Vår inre GPS (orienteringsförmågan) försämras i regel tidigt vid alzheimer, den vanligaste demenssjukdomen. Det är också i hippocampus och enthorinala cortex där man brukar se de första tecknen på alzheimerförändringar i hjärnan, alltså i samma områden som aktiveras när vi ska orientera oss.
Professor Agneta Nordberg, en av landets ledande alzheimerforskare, satt i årets Nobelstyrelse. Hon menar att fynden kommer att öka förståelsen för hur hjärnan fungerar och trots att det rör sig om fysiologiska upptäckter kommer de att ha en praktisk betydelse.
Svensk Förening för Kognitiv Medicin "gläds åt att verksamhetsområdet Kognitionsforskning uppmärksammas och får detta Nobelpris". Till hyllningskören ansluter sig även professor Bengt Winblad, chef för Swedish Brain Power. Han menar att detta är en mycket viktig neurovetenskaplig grundforskning som är helt nödvändig för att förstå hjärnsjukdomar.
– Våra norska forskarkollegor har gett oss demensforskare ett mycket värdefullt bidrag till att förstå hjärnans orienteringsförmåga och vi ser klara kopplingar till störningar i hjärnans minnesfunktion och tidiga tecken på exempelvis alzheimer, säger han på Swedish Brain Powers webb.