Senaste nytt
Demensvården bättre i tidigt sjukdomsförlopp
De flesta personer med demenssjukdom bor och vårdas i det egna hemmet. Vård- och omsorgskedjan samarbete och kommunikation fungerar ofta bra i tidigt sjukdomsförlopp men försämras i takt med patientens tillstånd.
Det visar Christina Bökberg, disktriktssjuksköterska och nybliven doktor i medicinsk vetenskap, som har undersökt hur den svenska demensvården fungerar i hemmiljön. Hennes avhandling ger stöd för att den formella vården bör komma in tidigare.
– De
t förbättrar sannolikt patienternas välbefinnande och hälsa, och minskar belastningen på anhöriga, säger hon i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Christina Bökberg påpekar att det finns vårdformer som inte används fullt ut, där tillgängligheten är större än användandet.
– Det kan bero på bristande information och motvilja mot att ha vårdpersonal i hemmet, men också en glädje i att som anhörig själv kunna vårda sin närstående – så länge det går, säger hon.
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)
Det visar Christina Bökberg, disktriktssjuksköterska och nybliven doktor i medicinsk vetenskap, som har undersökt hur den svenska demensvården fungerar i hemmiljön. Hennes avhandling ger stöd för att den formella vården bör komma in tidigare.
– Det förbättrar sannolikt patienternas välbefinnande och hälsa, och minskar belastningen på anhöriga, säger hon i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Christina Bökberg påpekar att det finns vårdformer som inte används fullt ut, där tillgängligheten är större än användandet.
– Det kan bero på bristande information och motvilja mot att ha vårdpersonal i hemmet, men också en glädje i att som anhörig själv kunna vårda sin närstående – så länge det går, säger hon.
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)
FAKTA | Stjärnmärkt demensomsorg
Så fungerar stjärnmärkt demensomsorg
- I ett pilotprojekt testar Stockholms stad stjärnmärkning av demenskunskap som påminner lite om rankingen av restauranger och hotell.
- Modellen har tagits fram av Svenskt Demenscentrum och innehåller fyra utbildningssteg som motsvarar fyra stjärnor.
- I steg 1 genomför personalen på enheten webbutbildningen Demens ABC. Sedan träffas de i mindre grupper för att reflektera kring utbildningens innehåll.
- I steg 2 genomför man på motsvarande sätt Demens ABC plus Hemtjänst eller Demens ABC plus Särskilt, beroende på var man arbetar.
- I steg 3 ska deltagarna använda Checklista demens. Det är ett konkret verktyg för att arbeta efter de nationella riktlinjerna.
- I steg 4 ska verksamheten använda arbetssättet i ”Nollvision- för en demensvård utan tvång och begränsningar”, ett utbildningspaket som tagits fram av Svenskt Demenscentrum.
- Ett krav för att arbetsplatsen ska diplomeras med fyrs stjärnor är att minst 90 procent av personalen har genomfört samtliga utbildningssteg.
- Pilotprojektet i Stockholm följs upp av stiftelsen Äldrecentrum. Om det faller väl ut planeras det att permanentas i stadens alla stadsdelar.
- I ett pilotprojekt testar Stockholms stad stjärnmärkning av demenskunskap som påminner lite om rankingen av restauranger och hotell.
- Modellen har tagits fram av Svenskt Demenscentrum och innehåller fyra utbildningssteg som motsvarar fyra stjärnor.
- I steg 1 genomför personalen på enheten webbutbildningen Demens ABC. Sedan träffas de i mindre grupper för att reflektera kring utbildningens innehåll.
- I steg 2 genomför man på motsvarande sätt Demens ABC plus Hemtjänst eller Demens ABC plus Särskilt, beroende på var man arbetar.
- I steg 3 ska deltagarna använda Checklista demens. Det är ett konkret verktyg för att arbeta efter de nationella riktlinjerna.
- I steg 4 ska verksamheten använda arbetssättet i ”Nollvision- för en demensvård utan tvång och begränsningar”, ett utbildningspaket som tagits fram av Svenskt Demenscentrum.
- Ett krav för att arbetsplatsen ska diplomeras med fyrs stjärnor är att minst 90 procent av personalen har genomfört samtliga utbildningssteg.
- Pilotprojektet i Stockholm följs upp av stiftelsen Äldrecentrum. Om det faller väl ut planeras det att permanentas i stadens alla stadsdelar.
Första steget i stjärnmärkt demensomsorg klart
Första steget har nu tagits mot en stjärnmärkt demensomsorg i Stockholms stad. Personal vid fem enheter har nu klarat steg 1 i Svenskt Demenscentrums utbildningsmodell som testas i ett pilotprojekt.
Stureby hemtjänst, numera stjärnmärkt
– Grattis, nu får ni den allra första stjärnan som någonsin delats ut. Det sade Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum, som tillsammans med Tove Ahner, projektledare vid Stockholms stads äldreförvaltning, delade ut diplomet vid ett besök på Stureby.
De som tog emot stjärnorna arbetar på fyra hemtjänstenheter (Enskede, Stureby, Vantör och Årsta) samt vård- och omsorgsboendet Mårtensgården (Rågsved). Samtliga har genomfört webbutbildningen Demens ABC och deltagit i de efterföljande reflektionsmötena.
Meheruna Akter, som arbetar i demensteamet i Stureby, tycker det är värdefullt att alla har samma grund. I teamet pratar de om hur viktigt det är att inte stressa i mötet med demenssjuka personer och om hur svårt just detta kan vara. Likaså talar de om att det är viktigt att dela med sig av hur man bäst bemöter en person och även de anhöriga. Det handlar om att hitta sätt att nå fram till varje person.
– En man som inte ville gå ut sa genast ja när jag bad honom hjälpa mig att bära matkassarna, Sådana goda exempel kan vi dela med varandra, berättar Eden Kidane.
Quamruzzaman Ullah, chef för Stureby hemtjänst, är mycket positiv till projektet och stolt över den första stjärnan.
– Vi måste prioritera den här kunskapen. Dessutom visar det att all personal kan och att alla räknas, säger han.
Quamruzzaman Ullah berättar att i början var personalen lite tveksam och undrade vad utbildningen skulle leda till.
– Men nu tycker alla att det är intressant. Dessutom innebär det här en statushöjning för personalen.
Stureby hemtjänst har ett demensteam, eller expertgruppen som Quamruzzaman Ullah gärna kallar teamet, och en Silviasyster.
– Men även de som redan har kunskap behöver fräscha upp den, utbildning är en färskvara. Och all personal behöver ha kunskap. Ett konkret resultat här i Stureby av utbildningen är att vi ska göra en pärm med den viktigaste informationen om varje brukare. Detta så att alla som går till personen gör på samma sätt, säger han.
Mårtensgården i Rågsved är det första boendet att få en stjärna.
Mårtensgården i Rågsved har fått sin första stjärna.
– Ni är pionjärer. Ni kan förstås mycket redan, men det har ett värde att fylla på kunskaperna så att alla har en gemensam bas, sade Wilhelmina Hoffman som överräckte diplomet.
Min första reaktion på att delta i projektet var att det där gör vi redan berättar Marie Palmgren Berg, chef för Mårtensgården.
– Men det är också bra att få papper på att vi har den här kompetensen. Dessutom kommer det ju ny personal och vikarier hit. Och visst har jag lärt mig nya saker, faktakunskaperna behöver fyllas på eftersom det var länge sedan jag utbildade mig, säger hon.
Khadra Mugbil tycker hon fått veta mer om hur demenssjukdom fungerar. Hon berättar om en person som skrek mycket. Att försöka krama om personen hjälpte inte, tvärtom. Då blev det bara värre.
– Till sist förstod vi att hon kände sig otrygg och var rädd för att ramla ur sin säng. Jag tycker det är bra att vi fått mer råd om hur man kan ta hand om någon som är arg eller ledsen. Och vi har fått tips av varandra i utbildningen. Men det behövs mer tid för diskussion och frågor, inte minst när det gäller hur man stöttar och bemöter anhöriga, tycker hon.
Cina Söderberg, Silviasyster på Mårtensgården, berättar att de försöker vara lyhörda för var och en av de boende. Till exempel är de uppmärksamma på när någon vill gå ut och hjälper till att öppna dörrarna.
Pilotprojektet ”Kvalitetsmärkning av demenskompetens” följs upp av Stiftelsen Äldrecentrum. Om det faller väl ut kan det spridas till alla stadsdelar i Stockholm. Läs mer om projektet
Kari Molin
Stureby hemtjänst, numera stjärnmärkt
– Grattis, nu får ni den allra första stjärnan som någonsin delats ut. Det sade Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum, som tillsammans med Tove Ahner, projektledare vid Stockholms stads äldreförvaltning, delade ut diplomet vid ett besök på Stureby.
De som tog emot stjärnorna arbetar på fyra hemtjänstenheter (Enskede, Stureby, Vantör och Årsta) samt vård- och omsorgsboendet Mårtensgården (Rågsved). Samtliga har genomfört webbutbildningen Demens ABC och deltagit i de efterföljande reflektionsmötena.
Meheruna Akter, som arbetar i demensteamet i Stureby, tycker det är värdefullt att alla har samma grund. I teamet pratar de om hur viktigt det är att inte stressa i mötet med demenssjuka personer och om hur svårt just detta kan vara. Likaså talar de om att det är viktigt att dela med sig av hur man bäst bemöter en person och även de anhöriga. Det handlar om att hitta sätt att nå fram till varje person.
– En man som inte ville gå ut sa genast ja när jag bad honom hjälpa mig att bära matkassarna, Sådana goda exempel kan vi dela med varandra, berättar Eden Kidane.
Quamruzzaman Ullah, chef för Stureby hemtjänst, är mycket positiv till projektet och stolt över den första stjärnan.
– Vi måste prioritera den här kunskapen. Dessutom visar det att all personal kan och att alla räknas, säger han.
Quamruzzaman Ullah berättar att i början var personalen lite tveksam och undrade vad utbildningen skulle leda till.
– Men nu tycker alla att det är intressant. Dessutom innebär det här en statushöjning för personalen.
Stureby hemtjänst har ett demensteam, eller expertgruppen som Quamruzzaman Ullah gärna kallar teamet, och en Silviasyster.
– Men även de som redan har kunskap behöver fräscha upp den, utbildning är en färskvara. Och all personal behöver ha kunskap. Ett konkret resultat här i Stureby av utbildningen är att vi ska göra en pärm med den viktigaste informationen om varje brukare. Detta så att alla som går till personen gör på samma sätt, säger han.
Mårtensgården i Rågsved är det första boendet att få en stjärna.
Mårtensgården i Rågsved har fått sin första stjärna.
– Ni är pionjärer. Ni kan förstås mycket redan, men det har ett värde att fylla på kunskaperna så att alla har en gemensam bas, sade Wilhelmina Hoffman som överräckte diplomet.
Min första reaktion på att delta i projektet var att det där gör vi redan berättar Marie Palmgren Berg, chef för Mårtensgården.
– Men det är också bra att få papper på att vi har den här kompetensen. Dessutom kommer det ju ny personal och vikarier hit. Och visst har jag lärt mig nya saker, faktakunskaperna behöver fyllas på eftersom det var länge sedan jag utbildade mig, säger hon.
Khadra Mugbil tycker hon fått veta mer om hur demenssjukdom fungerar. Hon berättar om en person som skrek mycket. Att försöka krama om personen hjälpte inte, tvärtom. Då blev det bara värre.
– Till sist förstod vi att hon kände sig otrygg och var rädd för att ramla ur sin säng. Jag tycker det är bra att vi fått mer råd om hur man kan ta hand om någon som är arg eller ledsen. Och vi har fått tips av varandra i utbildningen. Men det behövs mer tid för diskussion och frågor, inte minst när det gäller hur man stöttar och bemöter anhöriga, tycker hon.
Cina Söderberg, Silviasyster på Mårtensgården, berättar att de försöker vara lyhörda för var och en av de boende. Till exempel är de uppmärksamma på när någon vill gå ut och hjälper till att öppna dörrarna.
Pilotprojektet ”Kvalitetsmärkning av demenskompetens” följs upp av Stiftelsen Äldrecentrum. Om det faller väl ut kan det spridas till alla stadsdelar i Stockholm. Läs mer om projektet
Kari Molin
Kanadas First Lady i Äldreforskningens hus
Tisdagen den 22 februari hade Äldreforskningens hus statsbesök från Kanada. Sharon Johnston, landets First Lady (gift med Kanadas generalguvernör), fick möjlighet att lysssna på Wilhelmina Hoffman och Svenskt Demenscentrum arbete bland annat med ett demensvänligt samhälle. Representanter från Aging Research Center berättade om den spännande och internationellt ansedda äldreforskningen som bedrivs i huset.
Sharon Johnston fick även prova den fåtölj som används på Silviahemmet och som konstruerats efter demenssjuka personers behov. Drottning Silvia guidade henne (se nedan, foto: Yanan Li).
Sharon Johnston fick även prova den fåtölj som används på Silviahemmet och som konstruerats efter demenssjuka personers behov. Drottning Silvia guidade henne (se nedan, foto: Yanan Li).
Kungamedalj till Demenscentrums chef
Wilhelmina Hoffman har tilldelats H.M. Konungens medalj av 8:e storleken i Serafimerordens band. Den tilldelas svenska och utländska medborgare för särskilda förtjänster och Wilhelmina Hoffman får den för "framstående insatser som chef på Silviahemmet samt på Svenskt Demenscentrum". Medaljen delades ut av Kungen vid en ceremoni på Stockholms slott.
Foto: Yanan Li
Foto: Yanan Li
Viktigt att behandla hjärtsjukdom vid demens
Demenssjuka som får hjärtinfarkt kan ha stor nytta av ingrepp som ballongvidgning. Det framgår av en ny doktorsavhandling som också visar att hjärtproblem hos unga personer kan öka risken för hjärnsjukdom i medelåldern.
Bakom rönen står Pavla Cermáková, forskare vid Karolinska Insitutet, som nyligen lade fram en avhandling om hjärt-och kärlsjukdomar hos demenssjuka personer. Hon konstaterar att det idag saknas riktlinjer för hur demenssjuka med hjärtsjukdom ska behandlas.
Det är vanligt att både ha demenssjukdom och hjärtproblem. De med hjärt-kärlsjukdom har ökad risk att utveckla framförallt vaskulär demens. Å andra sidan verkar det generellt sett vara lite mindre vanligt med hjärtinfarkt hos dem som har demens. Varför finns det flera tänkbara – förklaringar till.
– En är att de som haft mycket hjärt- och kärlsjukdom kan ha dött innan de hunnit utveckla demens, säger Pavla Cermáková.
Det kan också bero på att de är underdiagnostiserade på grund av att demenssjukdomen skymt sikten för andra sjukdomar. Eller så har de faktiskt en lägre risk för hjärtinfarkt än andra. Ett skäl kan vara att de symtomlindrande läkemedel som många får minskar risken.
I Sverige får cirka 70 procent av de med demenssjukdom medicin mot hjärt-kärlsjukdom. Andelen är mindre än i till exempel Spanien, Finland och Tyskland.
– Det verkar som om man behandlar äldre patienter mindre intensivt i Sverige, säger hon.
– Vi har forskat om hur många som fick invasiv behandling, som kranskärlsröntgen och ballongvidgning, vid hjärtinfarkt.
21 procent av personer med demens fick sådan behandling. De hade drygt 60 procents större chans att överleva.
– Fler borde få sådan behandling. Det är ett viktigt resultat att effekten var så stor när det gällde överlevnaden. Däremot kan vi inte uttala oss om livskvaliteten, säger Pavla Cermakova.
Det framgår också att de som får den här mer ingripande behandlingen är de med högst värden på kognitiva test och som är lite yngre. Först trodde forskarna också att kvinnor mer sällan fick den så kallade invasiva behandlingen.
– Men så är det inte, det handlar också om vilken typ av hjärtinfarkt det gäller och hur den bäst behandlas, säger Pavla Cermakova.
Skulle även de som har svårare demens ha nytta av de här ingreppen?
– Det vet vi inte. I de data vi har ingår inte de med svår demenssjukdom.
Patienter med både demenssjukdom och hjärtsvikt verkar vara en äldre och ganska underdiagnostiserad grupp, enligt avhandlingen.
– Ja, många hade ospecificerad demens och hos många visste vi inte vilken typ av hjärtsjukdom de hade, säger Pavla Cermakova.
Det handlar ofta om mycket sköra och gamla personer.
– Men de bör ändå få en basal demensutredning, detta kan hjälpa även de som är väldigt sköra, säger Pavla Cermakova.
Det verkar också som om de inte är så högt prioriterade inom sjukvården?
– Demens är lite av ett stigma. När läkaren möter en patient med demens, så är det demenssjukdomen som dominerar och man kanske inte ser så mycket på andra sjukdomar.
Avhandlingen lyfter också fram att hjärt-kärlsjukdom i unga år ökar risken förhjärnsjukdom i medelåldern. Det är möjligt att de som drabbas får demens senare i livet.
– Ja vi har tittat på personer som var 30 år och sett ett samband mellan deras hjärtfunktion och hjärnan när de var 50. Vi har kunnat utläsa att hjärtproblem hos unga kan påverka hjärnan senare i livet, säger Pavla Cermakova.
Det är viktigt att förebygga i första hand med förändrad livsstil för dem som har riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, menar hon.
Pavla Cermakova vill också lyfta fram SveDem, det Svenska demensregistret och som hon använt i stora delar av sin forskning.
– Det är en unik källa till forskning om demens. Idag finns cirka 60 000 patienter registrerade.
Pavla Cermakova anser att det behövs mer studier och mer evidens för att veta vad som bäst hjälper människor med demenssjukdom och hjärt-kärlsjukdomar.
– Problemet idag är att när de här patienterna behandlas är det upp till enskilda klinikers erfarenhet och bygger inte på evidens. Det måste förbättras i framtiden, säger hon.
Kari Molin
Bakom rönen står Pavla Cermáková, forskare vid Karolinska Insitutet, som nyligen lade fram en avhandling om hjärt-och kärlsjukdomar hos demenssjuka personer. Hon konstaterar att det idag saknas riktlinjer för hur demenssjuka med hjärtsjukdom ska behandlas.
Det är vanligt att både ha demenssjukdom och hjärtproblem. De med hjärt-kärlsjukdom har ökad risk att utveckla framförallt vaskulär demens. Å andra sidan verkar det generellt sett vara lite mindre vanligt med hjärtinfarkt hos dem som har demens. Varför finns det flera tänkbara – förklaringar till.
– En är att de som haft mycket hjärt- och kärlsjukdom kan ha dött innan de hunnit utveckla demens, säger Pavla Cermáková.
Det kan också bero på att de är underdiagnostiserade på grund av att demenssjukdomen skymt sikten för andra sjukdomar. Eller så har de faktiskt en lägre risk för hjärtinfarkt än andra. Ett skäl kan vara att de symtomlindrande läkemedel som många får minskar risken.
I Sverige får cirka 70 procent av de med demenssjukdom medicin mot hjärt-kärlsjukdom. Andelen är mindre än i till exempel Spanien, Finland och Tyskland.
– Det verkar som om man behandlar äldre patienter mindre intensivt i Sverige, säger hon.
– Vi har forskat om hur många som fick invasiv behandling, som kranskärlsröntgen och ballongvidgning, vid hjärtinfarkt.
21 procent av personer med demens fick sådan behandling. De hade drygt 60 procents större chans att överleva.
– Fler borde få sådan behandling. Det är ett viktigt resultat att effekten var så stor när det gällde överlevnaden. Däremot kan vi inte uttala oss om livskvaliteten, säger Pavla Cermakova.
Det framgår också att de som får den här mer ingripande behandlingen är de med högst värden på kognitiva test och som är lite yngre. Först trodde forskarna också att kvinnor mer sällan fick den så kallade invasiva behandlingen.
– Men så är det inte, det handlar också om vilken typ av hjärtinfarkt det gäller och hur den bäst behandlas, säger Pavla Cermakova.
Skulle även de som har svårare demens ha nytta av de här ingreppen?
– Det vet vi inte. I de data vi har ingår inte de med svår demenssjukdom.
Patienter med både demenssjukdom och hjärtsvikt verkar vara en äldre och ganska underdiagnostiserad grupp, enligt avhandlingen.
– Ja, många hade ospecificerad demens och hos många visste vi inte vilken typ av hjärtsjukdom de hade, säger Pavla Cermakova.
Det handlar ofta om mycket sköra och gamla personer.
– Men de bör ändå få en basal demensutredning, detta kan hjälpa även de som är väldigt sköra, säger Pavla Cermakova.
Det verkar också som om de inte är så högt prioriterade inom sjukvården?
– Demens är lite av ett stigma. När läkaren möter en patient med demens, så är det demenssjukdomen som dominerar och man kanske inte ser så mycket på andra sjukdomar.
Avhandlingen lyfter också fram att hjärt-kärlsjukdom i unga år ökar risken förhjärnsjukdom i medelåldern. Det är möjligt att de som drabbas får demens senare i livet.
– Ja vi har tittat på personer som var 30 år och sett ett samband mellan deras hjärtfunktion och hjärnan när de var 50. Vi har kunnat utläsa att hjärtproblem hos unga kan påverka hjärnan senare i livet, säger Pavla Cermakova.
Det är viktigt att förebygga i första hand med förändrad livsstil för dem som har riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, menar hon.
Pavla Cermakova vill också lyfta fram SveDem, det Svenska demensregistret och som hon använt i stora delar av sin forskning.
– Det är en unik källa till forskning om demens. Idag finns cirka 60 000 patienter registrerade.
Pavla Cermakova anser att det behövs mer studier och mer evidens för att veta vad som bäst hjälper människor med demenssjukdom och hjärt-kärlsjukdomar.
– Problemet idag är att när de här patienterna behandlas är det upp till enskilda klinikers erfarenhet och bygger inte på evidens. Det måste förbättras i framtiden, säger hon.
Kari Molin
Dålig nattbemanning på många boenden
Bemanningen på många demensboenden är fortfarande alltför dålig under natten, trots skärpta regler på området. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har krävt förbättringar av ett 30-tal vårdgivare det senaste året.
Det är radions Ekot som har granskat ett 40-tal anmälningar till IVO om bristande nattbemanning. Här finns exempel på boenden med en personalstyrka på två personer som ska ha uppsikt över fyra olika våningsplan. På dem bor många demenssjuka som ofta är oroliga nattetid; vandrar runt och försöker ta sig ut.
Ekots granskning visar att IVO det senaste året förelagt åtgärder för minst sex vårdgivare med viten på mer än en halv miljon kronor vardera.
Bemanningen nattetid på landets äldrebeonden har kritiserats under flera år. Förra året skärptes kraven genom en ändring i socialtjänstförordningen. Då ställdes krav på att äldre ska ha rätt till hjälp utan dröjsmål, även mitt i natten. Sveriges kommuner och landsting (SKL) har tagit fram rekommendationer för hur vårdgivarna ska leva upp till den nya kraven. Men IVO ser fortfarande samma brister.
– Det har inte blivit någon större skillnad utan vi ser ju fortfarande samma brister på vissa äldreboenden där man har för låg bemanning och de äldre blir inlåsta på sina avdelningar, säger Michaela Hecht Gunnarsson, inspektör vid IVO, till Ekot.
Gösta Bucht, professor emeritus i geriatrik och sakkunnig i SPF-seniorerna, anser att de allra flesta äldreboenden fungerar alldeles perfekt medan enstaka är nästan brottsligt dåliga.
– Det är dem man måste komma åt. När man då har en ganska svag skrivning i en förordning så kommer man ju inte åt dem heller, plus att man retar upp alla dem som faktiskt fungerar väldigt bra, säger han.
Läs eller lyssna på inslaget i Ekot (nytt fönster)
Läs även Lagen förtydligas men inga föreskrifter om bemanning
(nytt fösnter
Det är radions Ekot som har granskat ett 40-tal anmälningar till IVO om bristande nattbemanning. Här finns exempel på boenden med en personalstyrka på två personer som ska ha uppsikt över fyra olika våningsplan. På dem bor många demenssjuka som ofta är oroliga nattetid; vandrar runt och försöker ta sig ut.
Ekots granskning visar att IVO det senaste året förelagt åtgärder för minst sex vårdgivare med viten på mer än en halv miljon kronor vardera.
Bemanningen nattetid på landets äldrebeonden har kritiserats under flera år. Förra året skärptes kraven genom en ändring i socialtjänstförordningen. Då ställdes krav på att äldre ska ha rätt till hjälp utan dröjsmål, även mitt i natten. Sveriges kommuner och landsting (SKL) har tagit fram rekommendationer för hur vårdgivarna ska leva upp till den nya kraven. Men IVO ser fortfarande samma brister.
– Det har inte blivit någon större skillnad utan vi ser ju fortfarande samma brister på vissa äldreboenden där man har för låg bemanning och de äldre blir inlåsta på sina avdelningar, säger Michaela Hecht Gunnarsson, inspektör vid IVO, till Ekot.
Gösta Bucht, professor emeritus i geriatrik och sakkunnig i SPF-seniorerna, anser att de allra flesta äldreboenden fungerar alldeles perfekt medan enstaka är nästan brottsligt dåliga.
– Det är dem man måste komma åt. När man då har en ganska svag skrivning i en förordning så kommer man ju inte åt dem heller, plus att man retar upp alla dem som faktiskt fungerar väldigt bra, säger han.
Läs eller lyssna på inslaget i Ekot (nytt fönster)
Läs även Lagen förtydligas men inga föreskrifter om bemanning
(nytt fösnter
Frågor välkomnas inför Demensdagarna
Nu har anmälan öppnats till årets upplaga av Svenska Demensdagarna. Evenemanget äger rum den 3-4 maj på Svenska Mässan i Göteborg. Det brukar snabbt bli fullbokat så anmäl dig i god tid om du vill vara säker på att få plats. Lägre konferensavgift till och med den 1 mars.
En av programpunkterna är de reviderade nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom. Socialstyrelsens förslag är nu ute på remiss. Under Demensdagarna kommer Wilhelmina Hoffman, Svenskt Demenscentrum, att samtala med Kerstin Angvik, demensvårdsutvecklare i Linköpings kommun, och Anders Wimo, familjeläkare och adjungerad professor vid Karolinska Institutet, som båda deltagit i revideringsarbetet på olika sätt.
Har du funderingar kring den nya riktlinjerna? Hur kan de komma att påverka ditt arbete? Mejla gärna dina frågor så tar vi upp dem under konferensen. E-post: info@demenscentrum.se
Länk till anmälan (nytt fönster)
En av programpunkterna är de reviderade nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom. Socialstyrelsens förslag är nu ute på remiss. Under Demensdagarna kommer Wilhelmina Hoffman, Svenskt Demenscentrum, att samtala med Kerstin Angvik, demensvårdsutvecklare i Linköpings kommun, och Anders Wimo, familjeläkare och adjungerad professor vid Karolinska Institutet, som båda deltagit i revideringsarbetet på olika sätt.
Har du funderingar kring den nya riktlinjerna? Hur kan de komma att påverka ditt arbete? Mejla gärna dina frågor så tar vi upp dem under konferensen. E-post: info@demenscentrum.se
Länk till anmälan (nytt fönster)
Större oro för cancer än demens
Fyra av fem svenskar oroar sig för att drabbas av någon allvarlig sjukdom. De flesta av dem oroar sig mest för cancer. Demens kommer på fjärde plats efter stressrelaterade sjukdomar och hjärt-kärlsjukdom.
Knappast förvånande ökar rädslan för demens i de högre åldrarna. I åldersgruppen 56-79 år ligger demens på andraplats efter cancer på "oroslistan".
Undersökningen är gjord av TNS Sifos webbpanel på uppdrag av Coala Life.
Läs mer i pressmeddelandet (nytt fönster)
Knappast förvånande ökar rädslan för demens i de högre åldrarna. I åldersgruppen 56-79 år ligger demens på andraplats efter cancer på "oroslistan".
Undersökningen är gjord av TNS Sifos webbpanel på uppdrag av Coala Life.
Läs mer i pressmeddelandet (nytt fönster)
Goda effekter av fysisk träning
Fysisk träning kan ha flera positiva effekter för personer med demens. Men nyttan av träningen varierar beroende på sjukdom. Det visar ny forskning från Umeå universitet.
– Fysisk funktion är livsviktigt också bland mycket gamla människor och personer med demenssjukdom. Regelbunden träning har en positiv effekt på fysisk funktion för personer med demens och borde därför ingå som en rutin vid vård på äldreboenden, säger sjukgymnast Annika Toots, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, i ett pressmeddelande.
I sitt avhandlingsarbete har Annika Toots jämfört två grupper med sammanlagt 186 personer med olika typer av demens. I den ena stod ett högintensivt funktionellt träningsprogram på schemat 2–3 gånger i veckan under 4 månader. Deltagarna tränade bland annat benstyrka, balans och gång. I den andra gruppen fick deltagarna endast ta del av sociala aktiviteter som sång och högläsning. Detta gjordes för att kontrollera för de positiva effekter som mental stimulans kan ha.
Demenssjukdom leder till att personen gradvis förlorar förmågor. Därför var det inte förvånande att deltagarna blev allt sämre på att klara sina vardagliga aktiviteter på egen hand, det gällde båda grupperna. Men hos träningsgruppen skedde försämringarna i en långsammare takt, dessutom märktes förbättringar i balans.
Effekterna av träningen skiljde sig dock åt mellan olika demenstyper. Deltagarna med vaskulär demenssjukdom såg effekter av träningen medan de med Alzheimers sjukdom inte gjorde det.
– Att träningseffekter skiljer sig mellan olika demenstyper kan vara viktigt att veta i utvecklandet av optimal rehabilitering. Exempelvis tyder andra studier som enbart fokuserat på personer med Alzheimers att den gruppen behöver längre träningsperiod än fyra månader för att se effekter. Det här är något som behöver forskas vidare på, inte minst då vår studie är den första som utvärderat skillnader i träningseffekt mellan demenstyper, säger Annika Toots.
Läs pressmeddelandet från Umeå universitet (nytt fönster)
– Fysisk funktion är livsviktigt också bland mycket gamla människor och personer med demenssjukdom. Regelbunden träning har en positiv effekt på fysisk funktion för personer med demens och borde därför ingå som en rutin vid vård på äldreboenden, säger sjukgymnast Annika Toots, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, i ett pressmeddelande.
I sitt avhandlingsarbete har Annika Toots jämfört två grupper med sammanlagt 186 personer med olika typer av demens. I den ena stod ett högintensivt funktionellt träningsprogram på schemat 2–3 gånger i veckan under 4 månader. Deltagarna tränade bland annat benstyrka, balans och gång. I den andra gruppen fick deltagarna endast ta del av sociala aktiviteter som sång och högläsning. Detta gjordes för att kontrollera för de positiva effekter som mental stimulans kan ha.
Demenssjukdom leder till att personen gradvis förlorar förmågor. Därför var det inte förvånande att deltagarna blev allt sämre på att klara sina vardagliga aktiviteter på egen hand, det gällde båda grupperna. Men hos träningsgruppen skedde försämringarna i en långsammare takt, dessutom märktes förbättringar i balans.
Effekterna av träningen skiljde sig dock åt mellan olika demenstyper. Deltagarna med vaskulär demenssjukdom såg effekter av träningen medan de med Alzheimers sjukdom inte gjorde det.
– Att träningseffekter skiljer sig mellan olika demenstyper kan vara viktigt att veta i utvecklandet av optimal rehabilitering. Exempelvis tyder andra studier som enbart fokuserat på personer med Alzheimers att den gruppen behöver längre träningsperiod än fyra månader för att se effekter. Det här är något som behöver forskas vidare på, inte minst då vår studie är den första som utvärderat skillnader i träningseffekt mellan demenstyper, säger Annika Toots.
Läs pressmeddelandet från Umeå universitet (nytt fönster)