Resultatet publiceras i en rapport som Stiftelsen Äldrecentrum gjort på uppdrag av Stockholms stads äldrenämnd. Utredarna har bl a gjort deltagande observationer vid sex olika demensboenden, både privat och offentligt drivna enheter, med nio vårdtagare i var och ett. Personaltätheten varierar däremot vilket visar sig i den omsorg som ges.
Två anställda under dagtid klarar av att låta vårdtagarna vakna i sin egen takt och hjälpa till med personlig hygien och påklädning. Däremot saknas tid för att ge tillräckligt med stöd vid måltiderna och att låta vårdtagarna bestämma när de ska gå på toa. Den låga bemanningen kvällstid gör att arbetsschemat styr tidpunkt för sänggående, snarare än vårdtagarens egen dygnsrytm.
Tiden för gemensamma aktiviteter är mycket begränsad, oftast finns ingen tid alls, konstaterar utredarna. Vid endast en av de undersökta enheterna (som har tre, ibland fem anställda under dagen) hann personalen genomföra sociala aktiviteter i större utsträckning. Här får också alla vårdtagare stöd vid måltiderna och toalettbesöken styrs av behovet.
Professor Mats Thorslund, vetenskapligt ansvarig för studien, menar att rapporten avspeglar förhållandena både i och utanför Stockholm. De som i dag bor på demensboenden har större vård och omsorgsbehov än tidigare och bemanningen har inte hängt med.
– Min bedömning är att Stockholm i det här avseendet inte skiljer sig från hur det ser ut i övrigt. Det finns naturligtvis undantag. Det finns demensboenden som har tillräcklig bemanning, och där det inget är att säga om kvalitén. Men överlag är den genomsnittliga bemanningen för låg för att uppfylla de kriterier som Stockholm och andra kommuner satt upp, säger Mats Thorslund i radions Dagens eko.
Äldreborgarrådet Ewa Samuelsson håller med om att bemanningen skiftar men konstaterar också att boenden med likvärdig bemanning kan fungera högst olika.
– Ansvaret för bemanningen ligger på professionen och stadens inspektörsrapporter visar hur viktigt ledarskapet är. Det är viktigt att hela tiden följa upp vårdbehovet hos de äldre för bemanningsbehovet kan se olika ut över tid, säger hon i ett pressmeddelande.
I Stockholms stads nya upphandlingssystem ges samma ersättning till privata och kommunala utförare av heldygnsomsorg. Ersättningen ges i tre nivåer beroende på det bedömda vårdbehovet hos den äldre. Rapporten antyder att om fler demenssjuka äldre bedömdes i en högre ersättningsnivå finns inga ekonomiska hinder för att anställa mer personal säger Ewa Samuelsson.
– Ersättningssystemet med nivåer har endast funnits i två år så det är självklart att justeringar kan vara nödvändiga. Visar det sig ändå inte räcka så är det självklart en fråga för kommande budgetarbete.
Stockholms stad har ingen nedre gräns för personalbemanningen på äldreboenden. Det finns heller inte i de nationella demensriktlinjerna som kom i våras, något som Mats Thorslund beklagar.
– Det är inte svårt att studera och fastställa vad som absolut borde kunna vara miniminivåer, givet de kvalitetskriterier som man i allt större utsträckning har formulerat i de olika kommunerna. Vi har alltså konkreta kvalitetskriterier till exempel om hur ofta man ska få gå ut. Finns inte personal är det omöjligt. Det går att räkna på det, säger han.
Magnus Westlander