Senaste nytt

Drygt 50 deltagare hade samlats i Tessinsalen i Stockholms stadsmuseum för att lyssna till bland andra Cecilia Bengtsson, bibliotekarie och utvecklingsledare på Regionbiblioteket i Stockholm.

– Vi vill öka vår kunskap om demenssjukdomar och vi vill från bibliotekspersonalens sida ge bra exempel från läsfrämjande verksamhet, säger hon.

Tanken är att samarbetet både ska skapa en större medvetenhet om demens bland bibliotekspersonalen och bidra till att få fram fler aktiviteter som bjuder in personer som drabbats av en demenssjukdom. För att lyckas krävs en större samverkan mellan bibliotek och intresse- och kunskapsorganisationer inom demensområdet, menade föreläsarna.

– Allt med kultur har varit eftersatt inom vården. Vi har glömt bort det själsliga, men vi börjar alla få upp ögonen nu, säger Stina-Clara Hjulström, ordförande i Demensförbundet och en av initiativtagarna.

Hon poängterade att kultur kan vara både glädjande och stöttande och därmed behöver få ta en större plats i den sociala omvårdnaden, såväl för den som är sjuk som för den som är anhörig.

– Kan vi hjälpa till, vi som kan demens, tror jag att vi kan komma väldigt långt, säger Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum.

Syftet med projektet som håller på att ta form är bland annat att skapa ökad delaktighet, självförtroende, och glädje för den som drabbats av demens.  Syftet är också att öppna upp samhället och göra det mer tillgängligt för alla. I 2014:s nya bibliotekslag betonas att biblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt prioriterade grupper, till dem hör personer med psykiska funktionsnedsättningar.

Sanna Ad Nilsson

Föreningen Gott ledarskap i demensvården är på jakt efter verksamhetschefer som gör något utöver det vanliga för att utveckla demensomsorgen.

– Verksamhetscheferna kan inte styra över fler händer i vården, men de är nyckelpersoner för hur dessa händer möter den som är vård- och omsorgstagare. Vi söker efter en ledare som skapar möjligheter för vårdtagaren att vara huvudperson i sitt eget liv, säger Lena Larsson, ordförande i föreningen.

Stipendiet är avsett för chefer med personalansvar som också har tät kontakt med de boende. Nomineringen görs i maj 2015. År 2014 utsågs Kristina Nilsson Lindström, före detta enhetschef på Malmgården i Skara, till årets chef.

Gott ledarskap i demensvården är en ideell förening som vill fungera som en mötesplats för diskussion och erfarenhetsutbyte kring ledarskap inom vård och omsorg av personer med demenssjukdom. Läs mer om stipendiet och föreningen på www.gottledarskap.nu » (nytt fönster)

Nollvisionen presenterades av Lars Sonde, projektledare för denna utbildningssatsning, på den skandinaviska konferensen God demensomsorg – en fråga om ledarskap? som hölls i Stockholm den 20-21 oktober (läs mer »)

– Utbildningspaketet ska ge vårdpersonal och anhöriga kunskap och verktyg för att kunna förebygga och hantera svåra situationer, sådana situationer då tvångs- och begränsningsåtgärder ofta uppfattas vara de enda möjliga lösningarna, säger han.

Frågan om tvång och begränsning inom demensvården är en het potatis som varit föremål för flera utredningar sedan 1980-talet. För två år sedan kom ett lagförslag som gav klartecken till att använda bl a sänggrind mot en demenssjuk persons vilja men bara under vissa förutsättningar. Lagförslaget kritiserades från flera håll och drogs snart tillbaka.

Idag finns inget lagstöd för att använda tvång och begränsningar i demensvården, även då syftet är att skydda personen. Att de ändå förekommer på många håll är känt.

– Men vi vet också att det finns många demensboenden som inte har några problem med olåsta dörrar. Här finns inte tvång och begränsningar med som ett omvårdnadsalternativ. Det visar att det är möjligt att använda förhållningssätt och arbetsmetoder som kan förebygga och hantera svåra situationer, säger Lars Sonde.

Att förmedla denna kunskap – eller detta ”tänk”, som Lars Sonde utrycker sig – är alltså huvudsyftet med nollvisionens utbildningspaket. 

– Grunden är en personcentrerade omsorg med levnadsberättelse som gör att var och en kan bemötas utifrån sina intressen, förutsättningar och behov, säger Lars Sonde.

Utbildningspaketet består av fyra delar.

• Handboken (som snart skickas till tryckeriet). Vänder sig till personal inom vård och omsorg. Visar olika förebyggande förhållningssätt, fallbeskrivningar och förslag på lösningar för att undvika svåra situationer.

• Webbutbildning med bilder och videofilmer. Avgiftsfritt komplement till handboken. Tar upp hur nollvisionen kan förankras på arbetsplatsen. Kommer även att finnas ett separat avsnitt för chefer.

• Anhörigskrift. Broschyr om anhörigas viktiga roll för en personcentrerad vård och omsorg. Tvång och begränsningar – vad säger lagen?

• Mobilapp för både vårdpersonal och anhöriga. Konkreta råd och lösningar i olika situationer, snabbt tillgängliga via mobiltelefonen.

Mer information om utbildningspaketet publiceras efterhand på www.demenscentrum.se/Nollvision. Härifrån kan man även beställa handboken och logga in på webbutbildningen.

Magnus Westlander

Undersökning med magnetkamera görs redan idag på många håll när pannlobsdemens utreds. På så sätt kan man se om den grå substansen i hjärnbarken, i patientens pann- och tinninglober, tunnats ut, något som är ett typiskt drag för denna demenssjukdom. Nackdelen är att förändringarna i hjärnbarken inte syns i början av sjukdomsförloppet.

Alexander Santillo, läkare  och forskare vid Verksamhetsområde Minnessjukdomar, Skånes universitetssjukhus, har därför testat en relativt ny teknik för magnetkamera som heter MR-DTI. Den kan ge detaljerade bilder av den vita substansen, som finns under hjärnbarken, och fånga förändringar som uppträder i ett tidigt skede av sjukdomen.

– Vi vet att om den grå substansen påverkas, så sker det också något med den vita substansen. Det är särskilt tydligt vid pannlobsdemens, säger Alexander Santillo i ett pressmeddelande.

Den aktuella studien som omfattade 14 patienter visade att MR-DTI var en bättre metod för att ställa rätt diagnos. Många sjukhus i landet är utrustade med magnetkamera och att införa den nya tekniken kan, enligt pressmeddelandet, göras utan större kostnader.

– Min förhoppning är att detta kan komma att bli en rutinundersökning då man misstänker pannlobsdemens, säger Alexander Santillo.

Pannlobedemens, även kallat frontotemporal demens, debuterar i regel före 65 års ålder. Den förväxlas ofta med depression eller annan psykisk ohälsa eftersom den drabbade sällan har minnesproblem eller andra typiska demenssymptom. Ofta dröjer det flera år innan personen i fråga får rätt diagnos vilket innebär ett stort lidande, även för anhöriga.

– Att få en tidig diagnos ökar tryggheten både hos patienten och dess anhöriga och gör det också möjligt för samhället att snabbt ge ett rätt omhändertagande. En tidig diagnos också kan få stor betydelse när det gäller att utveckla nya läkemedel, säger Alexander Santillo.

Till pressmeddelandet » (nytt fönster)