Ärftliga faktorer ofta bakom frontallobsdemens

Arvet har inte sällan en viktig betydelse för uppkomsten av frontallobsdemens. En brittisk studie visar att drygt 40 procent av de drabbade hade sjukdomen i släkten.

Frontallobssdemens, även kallad pannlobsdemens eller frontotemporal demens, har fått sitt namn av att de främre delarna av hjärnan skadas. Bristande omdöme, känslomässig avtrubbning och utarmat spåk är vanliga symptom. Till skillnad mot andra demenssjukdomar brukar den debutera redan i övre medelåldern. Nu visar en studie i Journal of Neurology att den oftare påverkas av ärtlighet än vad som är fallet vid t ex Alzheimers sjukdom.

Brittiska forskare har bland annat analyserat blodprov och studerat släkthistorien hos 225 personer med frontallobsdemens. Resultatet visar att 42 procent av dem hade haft en släkting med samma sjukdom. Det finns olika varianter av frontallobsdemens och de brittiska forskarna konstaterar att arvets betydelse varierar mellan dessa. Störst inverkan hade det vid former som karaktäriseras av svåra beteendestörningar. Vid uttalade språksvårigheter (semantisk demens) spelad ärflighet en mindre roll.

En av tio patienter i den brittiska studien följde mönstret för s k dominant nedärvning, det innebär att minst tre nära släktingar från tre generationer har haft frontallobsdemens. Hos drygt 17 % hittade forskarna genmutationer – sjukliga förändringar i arvsanlagen – som tros orsaka sjukdomen.

Magnus Westlander

Publicerad 2009-11-11
Senast uppdaterad 11 november 2009 - 16:56Newspage © Svenskt Demenscentrum

 

Till studien i Journal of Neurology » (nytt fönster)

 

 

bild på hjärnskada
Vid frontallobsdemens skadas hjärnans främre delar.

 

Mer om frontallobsdemens » (Fakta om demens)

Svenskt Demenscentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår