Det behöver inte vara Taube...

Som personal bär vi på föreställningar om vad våra vårdtagare tycker om. Det är långtifrån alltid de stämmer. Bjud på er själva uppmanar Jarek Rauboi och berättar om en magisk sångstund på äldreboendet.   

Dags för sångstund i kafeterian på bottenvåningen! Mer eller mindre sånglystna, mest damer och så jag själv och några arbetskamrater samlades. Kaffe och kakor var framdukat. Vi var beredda på klassiker som ”Kom i Kostervals”, ”Samborombom” och vad som nu brukar stå på programmet.

Jag kan väl tycka att den något antika repertoaren kan vara i tjatigaste laget. Men det är ju i första hand gästerna som ska trivas och mindre betydelsefullt vad jag tycker. Det viktigaste är att sångerna känns bekanta och är lätta att hänga med i.

-Nej, jag kan inga svenska sånger, sa en av mina arbetskamrater från Mellanöstern. Jag kan inget ni gillar.

Jo men snälla, tjatade jag och de andra sånglärkorna med medelålder kring 80 plus.

Snälla, snälla! Sjung vad som helst! 


Till slut tog min arbetskamrat
mod till sig. Hon ställde sig upp, la armarna mot bröstet och fäste blicken i fjärran. Mot oss strömmade den mest annorlunda och känslosamma sång någon av oss kunde föreställa sig. Inte ett ord förstod vi, men det som var hennes mormors vaggsång från Kurdistans berg kom direkt från hjärtat.

Ingrid från min avdelning gapade av förvåning och tårarna steg i hennes ögon. När den sista tonen klingat ut var vi alla tagna. Trots att ingen av oss förstod texten gick känslan rakt in.

– Det var det vackraste jag hört, sa Ingrid.

Men det var också så proffsigt framfört och inte undra på! Min arbetskamrat som inte kunde några svenska sånger visade sig vara sångstjärna i hemlandet och brukade nu uppträda för publik på lokala restauranger i norrort där hon bor. 


Vad jag vill säga är att det framför allt gäller att bjuda på sig själv, leverera det var och en är bra på, inte utgå från att det ska vara på ett visst sätt även om det mesta bör vara bekant och gärna glatt. Det måste inte vara Evert Taube för hela slanten. Med hela världen inpå oss ska vi inte skämmas för att bredda repertoaren så att ännu fler kan vara med. Variation brukar roa.

Storstjärna eller ej, infödd eller ”nysvensk”. Bered er på överraskningar! Alla kan verkligen sjunga! 

Jarek Raubo

Senast uppdaterad 01 november 2012 - 14:33 © Svenskt Demenscentrum

Svenskt Demenscentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår