Alois Alzheimer var en psykiatiker från Tyskland. I början av 1900-talet arbetade han vid ett mentalsjukhus i Frankfurkt där en av hans patienter utmärkte sig.
51-åriga Auguste Deter hade symtom som skilde sig från de övriga, bland annat glömde hon bort saker stup i kvarten. Minnet blev bara sämre och sämre fram till hennes död år 1906. Då obducerades hennes hjärna.
Doktor Alzheimer fann en allvarligt skadad hjärna med två framträdande drag. Mellan de döda nervcellerna såg han mängder av mikroskopiskt små klumpar, senila plack. Inne i själva cellkroppen fanns något som liknande små garnnystan, tangles.
Alois Alzheimer upptäckt publicerades och begreppet presenil demens myntades. Det ändrades senare och och diagnosen fick bära hans efternamn: Alzheimers sjukdom.
Sjukdomen ansågs länge vara relativt sällsynt och endast drabba personer i medelådern. Under 1970-talet upptäckte man att även äldre personer med liknande symtom hade samma hjärnförändringar som Alois Alzheimer konstaterat.
Numera talar man om två varianter av Alzheimers sjukdom: Senil demens av alzheimertyp (debuterar efter 65 år) och presenil Alzheimers sjukdom (debuterar före 65 år).
Sökning pågår