Titti Sjöblom berättar om sin folkkära mammas sjukdom

Mor har ännu kvar sitt tal, sin musikalitet och sitt sociala väsen. Hon kan verka klar i stunden. Men hon har drabbats av demenssjukdom och det har hon inte själv insikt om. Det säger Titti Sjöblom, dotter till den folkkära sångerskan Alice Babs. 

Att hon nu väljer att berätta om moderns sjukdom är för att slippa spekulationer som beror på okunskap. Det här är första gången som Titti Sjöblom öppet talar om Alice Babs demenssjukdom.

– Vi i familjen skäms verkligen inte för att berätta. Men vi har inte velat sätta fokus på hennes diagnos tidigare, eftersom hon är en så känd person, säger hon.

Nu tycker hon det känns bäst att berätta för att andra ska förstå bättre.

– Sanningen om mammas sjukdom är bättre än alla gissningar.

Alice Babs, som nu är 89 år, fick en stroke 2004 när hon bodde i Spanien. Det var främst efter det som familjen märkte att hennes personlighet förändrats.

– Egentligen hade det börjat redan lite tidigare än så. Hon var enormt trött och hon hade svårt att hålla reda på sådant som om det var hon eller jag som skulle sjunga först när vi uppträdde tillsammans.


Alice Babs och hennes make flyttade tillbaks till Sverige 2005. De bodde i en egen lägenhet, där Alice bodde ensam sedan maken dog 2011.

– Mamma vände helt på dygnet, hon såg det mesta i nattsvart och hennes logik fungerade inte som förr. Man kunde förklara en sak femton gånger och så sa hon den sextonde att jaha, men det där har ingen sagt förut… Hon klarade inte heller av att planera och beställa färdtjänst till exempel.

Vi sa att hon inte klarat flytten så bra, inte tänkte vi på att det kunde handla om demens, säger Titti Sjöblom.

Hon var ängslig, barrikaderade innerdörrarna mot inbrott och fick vanföreställningar som att det varit en yxman i rummet p å natten. Hon hade börjat få svårt att gå och tala samtidigt.

I slutet av maj i fjol fick hon en ny stroke och blev halvsidesförlamad. Det stod klart att hon inte skulle kunna flytta hem igen.

Familjen åkte runt och tittade på flera boenden för att hitta ett där mamman skulle få bästa möjliga vård och rehabilitering efter sin stroke.

– Det gick bara några veckor tills personalen sa att hon har demens, berättar Titti Sjöbom, det hade vi inte förstått.

I slutet av januari i år gjordes en grundlig demensutredning. Att det dröjde beror på att en demensdiagnos inte kan ställas förrän det har gått sex månader. Diagnosen blev Alzheimers sjukdom och vaskulär demens, blanddemens. Det fanns inget tvivel om demensdiagnosen, sjukdomen var så pass långt gången. Hon har gått igenom alla tester flera gånger och alla har pekat på samma resultat.

– Själv förstår inte mamma att hon har demens. Hon är inte orienterad i tid och rum. Till exempel trodde hon att vi åkt ner i källaren när hon var på ett helt annat sjukhus. Hon tror ibland att hon bor i Vasastan där hon var som liten, ibland att hon är i Helsingborg där hon aldrig bott.

Titti Sjöblom tycker att den vård och omsorg som Alice Babs får är mycket bra.

– Det har varit och är ett stort engagemang från personalen. Sjukgymnasten har gjort allt som tänkas kan för att träna henne. Numera gör personalen dagligen rörelser efter ett schema med mamma.

Men om någon utomstående frågar kan mamma säga sådant som att hon inte får lära sig gå och aldrig fått någon sjukgymnastik. Hon kan till och med säga att hon är levande begravd.

Likaså kan hon säga att mina barn bryr sig inte, jag är så ensam och de är aldrig här- när vi kanske varit där flera dagar i rad.

Jag har själv varit med om att hon klagat över att min syster aldrig besöker henne. ”Men Lilleba var ju här igår, ni åt räkor, säger jag” och då säger hon javisst, det var trevligt.

Titti berättar vidare:

– Hon kan också säga att hon aldrig träffat en läkare, hon minns inte det.. Eller hon kan säga att det är så många som dött kring mig nu . Min man och min mamma har dött- och det har de ju fast med trettio års mellanrum.

Numera har Alice Babs en förvaltare. Detta efter förslag av en läkare på äldreboendet.

– Mor är känd, populär och älskad och hon har många fans. Det har därför strömmat in besökare på mammas rum. En del av dem har hon aldrig förr träffat.

Boendet slog larm om att Alice Babs inte mådde bra efter besöken. Förvaltaren har därför i samråd med läkarna satt en restriktion för besöken som innebär att den som vill hälsa på ska kontakta familjen först.

– Hon är så social och när det kommer någon kan hon säga, ja dig känner jag igen… säger Titti Sjöblom. Hon kan verka klar för stunden, Men hon använde all sin energi till att mörka det faktum att hon inte kommer ihåg saker.

Idag mår mamman så bra som det går, menar Titti.

– Hon har talet kvar och musikaliteten. Spelar man en skiva för henne med någon som inte sjunger så bra så hör hon det genast… Och hon kan nynna med och improvisera om Ehrling, min man, spelar något. Hon känner igen oss och kommer ihåg vad vi heter men på senaste tiden har hon börjat glömma namn även på närmare familjemedlemmar och hon kan blanda ihop min bror med sin egen ibland.

– Tillsammans med oss är hon nästan alltid som en sol, säger Titti Sjöblom som visar en rad bilder och filmsnuttar på mamman med familjen som skildrar just detta.

Idag har Titti lärt sig nya sätt att bemöta sin mamma.

– Jag frågar inte hur hon mår för då dyker hon ner djupt i en dal och känner efter. Istället väljer jag ett samtalsämne åt gången – mamma nu måste jag berätta något… – och så talar vi om det. Älsklingssamtalen handlar till exempel om när hon var barn och om när jag och mina syskon var små.

– Nu nyligen talade vi om prinsessbröllopet. Då sa hon att: ”ja, tänk att jag var med i kyrkan, de fraktade dit mig i sängen”. Visst var väl prinsessan vacker, sa vi då.

Demensdoktorn kommenterar:
Demenssjukdomen syns inte utanpå » 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Senast uppdaterad 06 oktober 2013 - 22:32 © Svenskt Demenscentrum




bild på Titti Sjöblom
Sanningen om mammas sjukdom är bättre än alla gissningar, säger Titti Sjöblom som nu för första gången berättar om mammans, Alice Babs, demenssjukdom.

 

Demensdoktorn kommenterar:
Demenssjukdomen syns inte utanpå » 

Svenskt Demenscentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår