Demenssjukdomen syns inte utanpå

Vid 89 års ålder är det inte ovanligt att ha någon typ av demenssjukdom – det har en tredjedel av alla som är 90 år gamla. Det säger Wilhelmina Hoffmann, geriatriker och chef för Svenskt Demenscentrum och Silviahemmet, med anledning av intervjun med Titti Sjöblom.

Wilhelmina Hoffmann kan inte uttala sig specifikt om Alice Babs som hon aldrig har träffat.

bild på W Hoffman– Men den beskrivning som ges av symtomen in den här intervjun stämmer överens med att ha en kognitiv svikt som beror på skador på nervceller i hjärnan, menar hon.

Alla människor strävar efter att bevara sin värdighet och att hålla sin fasad. Ingen vill tappa ansiktet betonar Wilhelmina Hoffmann. Vid korta möten kan därför den som är sjuk därför ge intryck av att känna igen personer och av att vara som vanligt. Men efter ett tag lyser det igenom att så inte är fallet.

Att kunna minnas texter som man lärt sig för länge sedan är inte något ovanligt.

– Man minns mycket från väldigt långt tillbaka, men däremot kanske inte vad man åt till frukost eller vem man nyss har träffat. Långtidsminnet finns kvar mycket längre än korttidsminnet, säger Wilhelmina Hoffmann.

Att gå tillbaks i tiden är vanligt liksom att inte vara orienterad i tid och rum. När man talar om hemma kanske man menar sitt barndomshem och inte där man bott de senaste trettio åren.

En person med demenssjukdom behöver stimulans , men också lugn och ro. Det får inte bli så mycket att hon känner sig stressad, det är för arbetsamt för hjärnan som ju är skadad.

– Den som är demenssjuk kämpar för att hålla allt begripligt och logiskt. Att exempelvis tro att man varit med vid en situation man sett på teve är då helt logiskt. Personen strävar hela tiden efter att göra tillvaron begriplig och hanterbar, säger Wilhelmina Hoffmann.

Senast uppdaterad 15 juni 2013 - 12:58 © Svenskt Demenscentrum

Svenskt Demenscentrum, Sveavägen 155, 113 46 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår