Intern demensutbildning i Svedala kommun
Grundutbildning: 5 kurstillfällen á 2½ tim, med träffar i smågrupper
Målgrupp: tills vidare anställd personal inom vård o omsorg i Svedala kommun
Målsättning:
- att ge ökad kunskap om demenssjukdomar: sjukdomsbild, utredning och behandling
- att ge fördjupad kunskap och insikt i omvårdnaden av personer med demenssjukdom
- att ge ökade kunskaper om och förståelse för ett professionellt förhållningssätt
- att ge fördjupad insikt om etiska problemområden
- att ge möjlighet att reflektera över olika omvårdnadsituationer för att därmed kunna öka handlingsberedskapen
- att ge information om aktuell forskning
Kursansvariga: Birgitta Andersson, demenssjuksköterska/anhörigsamordnare samt Anita Persson, Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Grundutbildningen startades 2001 och har pågått kontinuerligt sedan dess.
Lite om kursinnehållet (från början var levnadsberättelse och kontaktmannaskapet även med, men är nu så etablerat att det inte behövs):
- Normala åldrandet
- Demenssjukdom, utredning, behandling, BPSD-symtom, tillstånd som kan förväxlas med demenssjukdom, depression, konfusion
- Bemötande
- Aktivitet o Kultur i vården
- Anhörigstöd
- Föreningar
- Kost(svält, näringstillskott, mellanmål, tider, matsituationen m.m.)
- Taktil massage
- Musik, Vårdarsång
- Validation, Reminiscens
- Lagar/regler (Lex Sarah, bälte, sänggrindar m.m.)
- Aktuell forskning inom medicin o omvårdnad
Filmer som ingått genom åren: Se mig som jag var, Bemötande, God Demensvård, Själslig näring, Så kan det va-om frontallobsdemens, Agneta Ingberg- Om att leva med Alzheimer, Unga Anhöriga. För omsorgen hade vi speciella filmer bl.a. En trygg ålderdom Vardag och fest på Trindvold.
Bakgrund
Inriktningen var till en början mot personalen närmast patienten som drabbats av demenssjukdom. Det gällde både dag o nattpersonal d.v.s. vårdbiträde/usk i särskilda boende samt hemtjänst, vilket innefattade även kvälls o nattpatrull. Bakgrundtanken var att ökad kunskap till vårdpersonal skulle i förlängningen innebära ökad livskvalitet och trygghet för de människor med demenssjukdom som var beroende av deras insatser i Svedala kommun.
Genom åren har målgruppen utökats enligt önskemål från ledningshåll. Numera har även personal inom dagverksamheten, dagcentralen, korttidsvård, omsorg samt yrkesgrupper som sjuksköterskor/distriktssköterskor, paramedicinare, biståndshandläggare, enhetschefer/ledare samt personliga assistenter erbjudits denna kurs.
Det som märktes ganska tidigt var att sammansättningen och storleken på grupperna hade stor betydelse. Kravet som ställdes var att grupperna skulle vara blandade d.v.s. att personalen från olika boende/hemtjänstdistrikt, bildade en gemensam grupp som gick kursen ihop med maxantal 8-10deltagare i varje grupp. Varje kurstillfälle innehöll förutom teori, film även diskussioner, vilket i sin tur ledde till ett stort erfarenhetsbyte mellan deltagarna. Detta upplägg gav något som kan liknas vid en synergieffekt. I den lilla gruppen synliggjordes en hel del s.k. ”tyst kunskap”. Många vågade prova andra förhållningssätt redan under kursens gång, vilket de sedan kom tillbaka och berättade om.
Alla kursmedlemmar erbjöds även ett studiebesök på kommunens dagverksamhet för människor med demenssjukdom ”Vårat Gäng”.
Personalen har via anonyma utvärderingar lovordat innehållet i utbildningen både teorin och filmerna. Diskussionerna med erfarenhetsutbytet har varit mycket uppskattat och något som många velat ha mer av.
Hur hålls kunskapen levande?
De första åren avslutades kursen med olika grupparbete, vars resultat samlades i pärmen ”Demensvård i Svedala”. Sammanställningarna handlade bl.a. om kontaktmannaskapet, levnadsberättelsen och nutritionsråd. Pärmen har därefter hållits aktuell av deltagarna i kommunens Demensnätverk som fyllt på den genom åren med exempelvis bemötanderåd, namn på läsombud, aktivitetstips och där kan man även läsa minnesanteckningar från demensnätverkets alla träffar. Denna pärm används idag vid introduktion av vikarier, men även som uppslagsverk för den fasta personalen och för anhöriga.
Ett annat sätt att hålla kunskapen levande har varit via demenssjuksköterskans handledningstillfällen som erbjuds vårdpersonalen regelbundet.
Varje år görs även en speciell kvalitetsutvärdering av mas-ssk och demens-ssk på de särskilda boendena. Vårdpersonalen frågas då ut kring olika områden som utbildning fokuserat kring ex. hur använder ni levnadsberättelsen? Vad innebär kontaktmannaskapet för dig och för den som du är kontaktperson för? o.s.v. Resultatet har sedan används för att synliggöra förbättringsområden inom omvårdnaden.
Senaste året har det även startats studiecirklar med början på ett demensboende, där demenssjuksköterska och ansvarig sjuksköterska på boendet tillsammans med personal med blandade erfarenheter diskuterar kring olika frågeställningar kopplade till påhittade patientfall. Det kan handla om allt från anhörigas situation till vård i livet slut.
Sökning pågår