Trosa ligger ett år före

Nästa år får biståndshandläggarna utökade uppgifter. Då ställer Socialstyrelsen krav på att de individuella behoven ska styra insatserna i särskilt boende. Arbetssättet är redan infört i Trosa. 

Vanligen nöjer man sig med ett biståndsbeslut om plats beviljas i ett äldreboende. Men i Trosa tas även ett beslut inför själva flytten, denna gång om vilka hemtjänstinsatser personen behöver i boendet. Detta följs sedan upp av biståndshandläggaren.

– Ökad rättssäkerhet. Så beskriver Sofia Carlström, biståndshandläggare i Trosa, och Per-Uno Nilsson, myndighetschef för vård och omsorg, den största vinsten med detta till synes omständliga arbetssätt. 

Trosa är en liten kommun med 11 500 invånare och här finns tre särskilda boenden, alla kommunalt drivna. Det tidigare servicehuset Trosagården har alltid haft beslut om hemtjänst i boendet. De båda andra – Häradsgården och demensboendet Ängsgården – har haft det så i över tio år. 

 

Den som ansöker om plats på ett särskilt boende har förstås som regel redan erfarenhet av äldreomsorgen i form av hemtjänst eller korttidsboende. Det betyder att biståndshandläggaren oftast känner brukaren ganska väl när det blir dags att ansöka om plats. Som regel är det sedan samma handläggare som följer upp insatserna också på boendet.

– Vi tar först beslut om en person som ansökt har rätt till plats i ett boende, säger Sofia Carlström som vi träffar tillsammans med kollegan Marie Lindquist–Hull och Per–Uno Nilsson. Då görs den stora utredningen.

När det sedan är dags för flytten görs en ny utredning, med den förra som bas.

bild på Sofia Carlström– Då pratar vi om hur de vill ha det, vilka behov de har. Hur ofta vill du duscha, när vill du äta, gå ut och så vidare, säger Sofia Carlström. Om det är en person med demenssjukdom kan man förstås inte fråga rakt på, då får man också lyssna med hemtjänstpersonal och be att få tala med anhöriga .

Sedan tas ett beslut om vilken hjälp personen har rätt till. Hemtjänstinsatserna specificeras precis som man gör vid beslut om hemtjänst i ordinärt boende.

– Jag tycker det här är helt naturligt. Det blir lite fler hemtjänstärenden, kan man säga. Eller rättare sagt de fortsätter fast på en annan adress, säger Sofia Carlström.

 

Det är viktigt att även den som flyttar in på ett boende fortsätter att själv göra det hon eller han klarar av understryker Per-Uno Nilsson.

– Bara för att man flyttar in på ett särskilt boende ska man inte bli serverad allt. Man ska få ha kvar sina vanor- som att kanske äta sen frukost i sängen. Men om man kan gå och hämta frukosten själv så ska man göra det, säger han.

I beslutet till den enskilde står en tydlig och ganska detaljerad beskrivning av insatserna. Det kan vara sådant som morgonhjälp med att bädda, hjälp med hygien, stöd vid måltiderna.

Boendet – men inte den enskilde – får också veta hur lång tid det beräknas ta. Detta ligger sedan till grund för ersättningen.

Fungerar det när det gäller en person med demenssjukdom? Där kan ju hjälp med hygienen ta en timme enda dagen och en halv nästa för att ta ett exempel. Dagsformen kan variera starkt, även under en och samma dag.

– Vi justerar tiden, det kan vi göra utan att ändra beslutet om insatserna. Och vi beslutar om insatsen, inte om när och hur den ska ges, förklarar Sofia Carlström.

 

Ungefär tre veckor efter inflyttningen deltar biståndshandläggaren i ett inflyttningssamtal för att stämma av beslutet. Då deltar personen själv, anhöriga, kontaktansvarig personal och sjuksköterska. Ibland tar man vissa frågor, om till exempel kostnader, utan att den boende är med.

 – Vi träffas i lägenheten om det går och pratar om hur de har det, om de saknar något och får en beskrivning av hur det gått de här första veckorna, säger Sofia Carlström. Om det handlar om en person med demenssjukdom får man prata med fler runtomkring. Men jag tycker det går att kommunicera med alla, även om det kan vara svårare ibland, säger hon.

Redan då ska det finnas en genomförandeplan. Den följs sedan upp var tredje månad. En gång per år ska dessutom hemtjänstbeslutet följas upp av biståndshandläggaren.  

– Det går att få en bild av hur de verkar må, att de inte är rädda och känner sig otrygga, säger Sofia Carlström.  Vi sitter inte med något frågeformulär utan vi ser på genomförandeplanen, talar med personalen och med personen det gäller.

Är inte den personal som träffar de boende varje dag bäst på att bedöma sådant?

– De är jättebra på att signalera om en person blivit försämrad och behöver mer insatser eller andra insatser, säger Marie Lindquist-Hull.

 

Lena Skålberg, verksamhetschef på Ängsgårdens demensboende, är positiv till arbetssättet. 

– Den enskilde får verkligen det den har behov av, säger hon. Även om man har en demenssjukdom kan behoven variera. Vi har haft flera här som haft stora behov av att gå ut flera gånger om dagen- inte fem minuter utan kanske en och en halv timme per gång.

Lena Skålberg säger att det är mer jobb för henne som chef nu. 

– Det gäller att hela tiden planera bemanningen efter de aktuella behoven. Det finns inte heller hur mycket resurser som helst. 

Högsta ersättningsnivå är 25 timmars hjälp i veckan men här finns de som behöver många fler timmar. Blir det inte fyrkantigt för er att följa biståndsbesluten?

– Nej, det tycker jag inte. Om det står att en person ska gå ut varje dag och hon inte vill så tvingar vi henne förstås inte. Men vi måste dokumentera att hon inte gått ut. Och vi kan fråga igen efter en timme.

– Det är visserligen tuffare för mig och personalen nu, bland annat ska genomförandeplanerna revideras var tredje månad. Men förut hade du en viss bemanning och då var det den som styrde mer än de individuella behoven. Nu är det en bättre kvalitet för de boende, tycker jag.

Kari Molin, frilansjournalist

Senast uppdaterad 02 juli 2015 - 14:10 © Svenskt Demenscentrum

 
 
 

bild på Per-Uno Nilsson och Sofia Carlström
Per-Uno Nilsson, myndighetschef för vård och omsorg, och Marie Lindquist–Hull, biståndshandläggare i Trosa kommun.

 


Läs artikel:
Arbetssättet borgar för en personcentrerad vård » 

 

 

 

FAKTA | Socialstyrelsens föreskrifter

Socialstyrelsen har publicerat nya föreskrifter och allmänna råd som gäller personer med demenssjukdom i särskilda boenden. De gäller från och med 1 januari 2014 och innebär bland annat ökade krav på bemanningen. Det ska också framgå tydligt vilka hemtjänstinsatser som beslutats för den enskilde, beslut som sedan ska följas upp.

Svenskt Demenscentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår