En man har Alzheimers sjukdom och är rullstolsburen. Han blir allt oftare orolig och irriterad och får även raseriutbrott. Det händer oftast vid hissen. Han försöker då köra in i hissen för att komma ut.
Mannen är mycket kontaktsökande och blir arg när man inte alltid ägnar sig åt honom. Han får lugnande läkemedel och sover dåligt på nätterna. Anhöriga är oroliga för att han är så trött på dagarna och tycker inte han aktiveras tillräckligt.
En BPSD-genomgång görs. Mannen begränsas av att inte få komma ut och genom att få lugnande läkemedel. Teamet kommer fram till att sömnsvårigheterna förmodligen beror på smärta. Många i teamet har bra strategier för att bemöta Nils men den informationen har inte gått fram till alla.
Tillsammans gör teamet en detaljerad vårdåtgärdsplan. För att försäkra sig om att alla nås av informationen görs även en signeringslista.
Manne ska bemötas ödmjukt, respektfullt och med ett genomtänkt ordval. Vid oro på rummet ska man ta sig tid med honom. När han vill in i hissen ska man följa med honom. Ofta räcker det med en liten sväng.
När han visar oro vid andra tillfällen ska han avledas, till exempel kan man be honom berätta om sitt arbete. Han tycker om musik, film att sitta och prata med en medboende eller att titta på foton.
Nu får han smärtstillande och sover bättre. Alla lugnande läkemedel har tagits bort. Han är piggare på dagarna och mår bättre. Det positiva resultatet beror på ett genomtänkt bemötande och arbetssätt – och att alla bemöter mannen på samma sätt.