Reminiscens

På 1960-talet blev reminiscens en metod inom äldrevården, skapad av den amerikanska psykiatrikern Butler. Efter att ha tillämpats främst i England och USA har den på senare år spridit sig till flera länder.

Betyder hågkomst

Reminiscens betyder hågkomst eller minne och metoden bygger på personers minnen. Upplevelser från barn- och ungdomsåren finns länge kvar hos den demenssjuke. Med hjälp av igångsättare (”triggers” på engelska), som fotografier och olika föremål, kan kommunikationen underlättas.

Beredd att kunna trösta

Minnen kan väcka välbefinnande och glädje men också smärta och sorg. Därför bör vårdare vara beredd på att kunna ge tröst och stöd. Personal som använder metoden bör ha empatisk förmåga och förhållningssätt för att hantera de känslor som uppstår. Kunskap om den demenssjukes levnadshistoria är nödvändigt för att kunna väcka minnen till liv.

Öka självkänsla – stärka identitet

Reminiscensmetoden kan vara ett instrument för att ge personer med demens ökad självkänsla, trygghet och stärkt identitet. Deltagaren erbjuds att uppleva en tid när hon var aktiv och frisk. Genom dessa minnesstunder kan personer få uppleva känslan av kontroll då han eller hon väljer att dela med sig av de minnen man vill berätta om. Reminiscens bidrar till ökad kommunikation genom samvaro med anhöriga och personal. Anhöriga har en viktig roll att hjälpa till att kunna väcka minnen hos den demenssjuke.