När diagnosen är svår att ställa

Normalt sett ska primärvården utreda och diagnosticera demens. Men i vissa fall blir sjukhusens minnesmottagningar inkopplade. Geriatriker Sigrid Svedmyr berättar om arbetet på en minnesenhet utanför Stockholm.

Sigrid Svedmyr har arbetat på geriatriska klinken vid Karolinska universitetssjukhuset Huddinge sedan 1993. Numera är hon överläkare vid klinikens minnesenhet. Här utreds patienter med misstänkt demens. Många patienter remitteras till minnesenheten från vårdcentraler och företagsläkare. Andra kommer från olika specialistklinker, t ex psykiatriska kliniker och andra minnesenheter.

– Från närområdet tar vi emot patienter som distriktsläkarna vill ha hjälp med. Det varierar om de är svåra eller lätta att utreda. Hur stor del av patienterna som utreds färdigt på vårdcentralerna, vet jag inte. Många skulle kunna utredas där, det är mest beroende på intresse och kunskap hos respektive läkare, säger Sigrid Svedmyr.

Minnesenheten i Huddinge är en universitetsklinik där forskning och utbildning bedrivs. Det gör att många patienter söker sig hit.

– Förutom den kliniska verksamheten ingår undervisning i mina arbetsuppgifter. Jag är handledare vid seminarier och i klinisk verksamhet för läkarkandidater, AT-läkare och blivande specialist-läkare. Vi blir ofta konsulterade av kollegor från primärvården och andra minnesmottagningar.

Vid minnesenheten utreds de flesta i länet under 65 års ålder med misstänkt demens. Dessutom kommer patienter från andra delar av landet.

– Då handlar det i regel om personer som är svåra att diagnostisera, kanske önskar man en ”second opinion”. Det kan också handla om ärftliga former av demens, säger Sigrid Svedmyr. Om vi misstänker ärftlighet utan att den sökande uppvisar några symptom kopplar vi in vår molkylär-genetiska enhet.

Till minnesenheten hör också en särskild avdelning för bl a inneliggande patienter med uttalade beteendestörningar.

– All belastning på kropp eller själ kan ge minnessvårigheter. Därför börjar alltid en minnesutredning med en allmän hälsoundersökning som vårdcentralerna ska göra. Om misstanke om demens kvarstår efter denna steg 1-undersökning kan patienten remitteras till minnesenheten, säger Sigrid Svedmyr. (Läs mer om steg1-undersökningen »)

Sjuksköterskan är den första att träffa nya patienter på minnesenheten. Intervjuer och en del tester görs, bland annat MMT. Dessutom tar sjuksköterskan anamnes och puls, blodtryck och vikt.

Doktorn fortsätter att intervjua patienten. En kroppsundersökning med bl a neurologstatus görs. Beslut tas om vilka undersökningar som skall ingå i utredningen – ibland behövs inte fler än de som gjorts vid vårdcentralen påpekar Sigrid Svedmyr.

– Ett fåtal kan avskrivas direkt, för att det finns annan orsak till patientens symptom. Andra kan få demensdiagnosen vid första besöket. Ju mer subtila symptomen är desto större utredning krävs.


Sigrid Svedmyr berättar att
patienterna kommer mycket tidigare i sjukdomsprocessen nu än för tio år sedan, det gör att diagnosen blir svårare att ställa.

– Vi får många remisser från företagshälsovården, ibland initierar arbetsförmedlingen en utredning. Då och då finner vi demenssjukdom i dessa grupper, men det förefaller också som om arbetsklimatet blivit hårdare – alla ska fungera till 100 procent. Det tolereras inte längre att en del har lite svårare för sig, eller att man har en annorlunda personlighet.

Efter alla intervjuer och tester samlas teamet med de olika professionerna till en diagnosrond för att fastställa om det går att verifiera en kognitiv störning. Är den förvärvad eller har den funnits med genom livet? Hur svår är den? Vad beror den på?
Patienten kommer på återbesök och får sin diagnos av sin läkare. Ibland handlar det om depression, stress, missbruk eller annat som gör att patienten upplever minnessvårigheter. Men många får en demensdiagnos.

Vilka reaktioner möter du när patienten får demensdiagnosen? Sigrid Svedmyr:

– Jag möter alla sorters reaktioner. De flesta blir förstås mycket ledsna samtidigt som det kan vara skönt att få en bekräftelse på vad de har märkt. Att få en demensdiagnos gör att man får en sjukdomsstatus, får ett namn på sina symptom, det går lättare att bearbeta och bemöta och få rätt hjälp från samhället.

Sigrid Svedmyr berättar att en del, särskilt yngre och de som inte har kommit så långt i sin sjukdom, tar vara på sin tid till att uppfylla sin dröm, till exempel en resa. Andra vill verkligen få veta på ett mycket tidigt stadium om de har demens, för att kunna göra en livsplanering.

– Det händer också att patienter inte tycker att de har några problem och därför inte förstår sin demensdiagnos, säger Sigrid Svedmyr.
 

Det är mycket att avhandla vid återbesöket när en demensdiagnos har fastställts. Om det finns inslag av hjärt-kärlsjukdom – högt blodtryck eller höga blodfetter – skall medicinerna för detta optimeras. Många med Alzheimersdiagnos sätts in på symptomlindrande läkemedel.

– Depression är vanligt i början av sjukdomsförloppet och ofta mår patienterna bra av antidepressiv medicin. Både patient och anhöriga kan behöva stödsamtal med kurator, psykolog eller sjuksköterska. Vi informerar även om stödgrupper utanför sjukhuset, säger Sigrid Svedmyr.

Patienter som blivit avmagrade och kanske fått vitaminbrist får kontakt med en dietist. Ibland hjälper en arbetsterapeut till att hitta rätt minneshjälpmedel, t ex talande klocka, larm och elektronisk dosett. Till biståndshandläggaren skickas ett intyg om patientens diagnos så att lämplig kommunal vård och omsorg kan ges. Minnesenheten tar även ställning till lämplighet att inneha körkort. I osäkra fall remitteras patienten till Trafikmedicin för utredning.

Demensdiagnosen rapporteras även till det nationella demensregistret, SveDem som möjliggör kvalitetssäkring och verksamhetsuppföljning.

– Vid kliniken bedrivs många forskningsprojekt och kliniska prövningar för nya läkemedel. Jag förmedlar kontakt mellan patienter och forskning. Många patienter frågar efter att få delta, andra som är lämpliga kan erbjudas att delta, ibland kan det även gälla anhöriga.

Vilken effekt ser du av de symptomlindrande läkemedlen för Alzheimers sjukdom?

– Påtagligt är att många känner ett ökat välbefinnande. Anhöriga rapporterar ibland att de känner igen patienten som den ”var förr i tiden”. Patienten kan plötsligt ta större del i sin tillvaro, blir lite stabilare i humöret. Många patienter med symptomlindrande läkemedel hamnar mindre ofta in i konfusionstillstånd med hallucinationer och vanföreställningar. Däremot brukar inte själva minnet bli bättre.

Den som får en demensdiagnos brukar komma till minnesenheten på två återbesök. Därefter återremitteras patienten till vårdcentralen.
 

Senast uppdaterad 23 april 2013 - 11:41 © Svenskt Demenscentrum

 

 

bild på Sigrid Svedmyr
Doktor Sigrid Svedmyr har även ett starkt engagemang för familjen kring yngre demenssjuka personer. Glöm inte bort familjen! »

Svenskt Demenscentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår