Hjärnbarkens nervceller består av en cellkropp med cellkärna och dendriter. Från cellkroppen går en längre utlöpare, axon, till nervtrådarna. Där sitter synapser som bildar kontaktytor mellan nervcellerna.
Mellan synapserna överförs impulser som får oss att reagera, tänka och handla. Impulserna leds blixtsnabbt från nervcell till nervcell eller från nervcell till muskel. Överföringen styrs av olika signalsubstanser.
I en Alzheimersjuk hjärna bildas små klumpar vid nervtrådarna. De kallas senila plack och innehåller ämnet betaamyloid. Betaamyloid finns normalt i kroppen men vid Alzheimers sjukdom börjar det produceras i stora mängder som fälls ut i klumpform i hjärnan.
Det andra framträdande draget är tangles, små trådlikande strukturer som bildas inuti cellkroppen och förhindrar transporten av näringsämnen inuti nervcellen.
De sjukliga förändringarna gör att kontaktvägarna mellan nervcellerna blockeras. Impulser får allt svårare att nå fram till olika delar av hjärnan. Efterhand sprider sig de sjukliga förändringarna och att en allt större del av hjärnans bark förlorar fungerande nervceller och synapser.
Exakt vilken roll betaamyloid och fibriller spelar för Alzheimers sjukdom är fortfarande oklart. Både plack och tangles finns även i en frisk åldrad hjärna som inte uppvisar demenssymtom.
Vid födseln finns ca 100 miljarder nervceller i hjärnan. Vid Alzheimers sjukdom dör närmare 90 procent av alla nevceller.
Sjuk och frisk hjärna – jämför foton med PET-kamera »
Svenskt demenscentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se