Ospecificerad demens vanligaste diagnosen - - Svenskt Demenscentrum

Ospecificerad demens vanligaste diagnosen

På vårdcentraler är ospecificerad demens (UNS) den särklassigt vanligaste demensdiagnosen. Det tyder på att en hel del förbättringsarbete finns att göra inom vården menar Maria Eriksdotter, läkare och registerhållare för Svenska Demensregistret.

Det är känt att Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till demens, följt av vaskulär demens (blodkärlsdemens). Tillsammans beräknas de stå för 80–90 procent av samtliga demensfall. Men inom primärvården förs det betydligt oftare in en annan diagnos i patientjournalerna. Det visar data från Svenska Demensregistret (SveDem).

Nästan hälften av de nydiagnostiserade patienterna som primärvården registrerade i SveDem under 2012 hade diagnosen UNS, det vill säga ”demens utan närmare specifikation”. I dessa fall framgår alltså inte vilken sjukdom som orsakar demenssymtomen, något som är en förutsättning för att kunna erbjuda patienten bästa möjliga vård och behandling. Till exempel finns symptomlindrande läkemedel som har effekt vid vissa demenssjukdomar men inte andra.

Läkaren Maria Eriksdotter, registerhållare för SveDem, menar att UNS i vissa fall är motiverat. Den kan fungera som en temporär diagnos, till exempel för en patient som remitteras till en minnesmottagning för vidare utredning av demenssjukdom.

– Men att andelen patienter med ”ospecificerad demens” är så pass hög tyder på att det finns en hel del förbättringsarbete att göra inom vården, säger Maria Eriksdotter och pekar bland annat på brister i de basala demensutredningar som görs på landets vårdcentraler.


Av Socialstyrelsens nationella demensriktlinjer
framgår vilka tester och undersökningar som bör ingå i en basal utredning. Men det är långtifrån alltid som riktlinjerna följs. Data från SveDem visar att en komplett basal demensutredning endast görs i 46 procent av fallen.

Framför allt saknas klocktest och undersökning av hjärnan med datortomografi eller hjärnröntgen i många demensutredningar. Det förra tar några minuter att genomföra och kräver endast papper och penna. Ändå är klocktest ett viktigt komplement till MMT (minimentaltest, även kallat MMSE) menar Maria Eriksdotter.

 – Det ger en uppfattning om personens spatiala förmåga (ung. rumslig orientering) och kan utgöra en viktig pusselbit för att kunna ställa rätt diagnos. Att det ändå inte används i större utsträckning beror nog fortfarande mest på okunskap inom primärvården, säger Maria Eriksdotter.

Vid en vårdcentral med 9000 patienter i upptagningsområdet görs årligen i genomsnitt 20-24 demensutredningar. Utslaget på varje läkare handlar det om kanske 2-3 stycken utredningar per år.

 – Det är ganska få tillfällen och säkert en förklaring till att många distriktsläkare är osäkra och därför ställer diagnosen UNS. Här krävs mer utbildning. Att allt fler vårdcentraler ansluter sig till SveDem bidrar också till ett ökat lärande, säger Maria Eriksdotter.

Hon framhåller Värmland som ett bra exempel. Där har man arbetat aktivt med att implementera SveDem på vårdcentralerna. 

– Följden har blivit att andelen basala demensutredningar som följer riktlinjerna har ökat i Värmland. Det har sin tur lett till att andelen UNS-diagnoser minskat, säger Maria Eriksdotter.

Magnus Westlander

Publicerad 2013-11-28
Senast uppdaterad 28 november 2013 - 18:27Newspage © Svenskt Demenscentrum

SveDem i Värmland
Carina Stenmark (mitten), regionalkoordinator, och Josefin Hellberg (t.h.), utvecklingsledare i Värmland, prisas för framgångsrikt arbete med implementering av SveDem i primärvården. T.v. Maria Eriksdotter.

 

Läs mer om SveDem »

Svenskt Demenscentrum, Sveavägen 155, 113 46 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår