Risker med tolk i demensutredningar

Tolk är ibland nödvändigt i demensutredningar. Men med tolkanvändning ökar också risken för felaktig diagnos och omvårdnad. Det visar en ny studie från Region Skåne.

Det är forskare vid Migrationsskolan, Kunskapscentrum demenssjukdomar, som med ljud- och bildinspelningar har dokumenterat 19 kognitiva utredningar med vårdpersonal, patient och tolk. Efter analys av materialet framkom en rad problem med tolkanvändningen.

– I vårt material ser vi nästan hur tolken hittar på ord. Vi ser också att tolkarna inte alltid följer sina riktlinjer i arbetet som tolk. De måste tolka allt som sägs, men de låter bli, säger säger Rozita Torkpoor, vårdutvecklare vid Migrationsskolan och doktorand vid Lunds universitet, till TT.

Även hos vårdpersonalen fanns brister. De saknade ofta kunskap om att kommunicera genom tolk. De använde ofta svåra ord, för långa meningar och ställde inte kontrollfrågor för att säkerställa att patient och tolk förstod varandra. Det hände även att vårdpersonalen överlät bedömningen åt tolken.

Ett annat problem var att patientens situation påverkades av samspelet mellan vårdpersonal och tolk. Brister i kommunikationen ledde till osäkerhet och irritation hos parterna. Det i sin tur kunde påverka testernas tillförlitlighet och i förlängningen möjligheten att få en korrekt diagnos och en god omvårdnad.

Migrationsskolans rapport kan laddas ned som pdf: Inga om men eller varför. Att främja säker och jämlik kognitiv utredning genom tolk, Migrationsskolan Rapport 2019:2 (nytt fönster)

 

 

Publicerad 2019-10-22
Senast uppdaterad 22 oktober 2019 - 16:16Newspage © Svenskt Demenscentrum

Svenskt Demenscentrum, Sveavägen 155, 113 46 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår