Senaste nytt
Landets första Silviafysioterapeuter diplomeras
Den 18 april fick Sverige sina första Silviafysioterapeuter. Vid en ceremoni i Kungliga slottet diplomerades sju fysioterapeuter på magisterutbildningen i demensvård vid Karolinska Institutet. En av dem var Emma Gard, verksam vid Aleris Salabacke Plaza i Uppsala.
Emma Gard får ta emot diplom av Drottning Silvia. Foto: Yanan Li
Svenskt Demenscentrum talade med Emma Gard hösten 2015, innan hon påbörjat utbildningen vid Karolinska institutet. Då hade hon just fått ett positivt besked, att Alzheimerfonden skulle stå för kursavgiften. Efter två års studier, som inkluderar hennes vetenskapliga arbete om fallprevention, kan hon nu titulera sig Silviafysioterapeut. Svenskt Demenscentrum gratulerar.
– Tack! Det kändes stort men också pirrigt att få ta emot diplom av Drottningen, inför publik och allt runt omkring. Så det är nog först nu som jag börjat smälta det här, säger Emma Gard i telefon, dagen efter den högtidliga ceremonin i Bernadottebiblioteket, Kungliga slottet.
– Det har varit en fantastisk förmån att få fördjupa sig i demens, utifrån ett fysioterapeutiskt perspektiv, och samtidigt kunna tillämpa kunskaper direkt på sin arbetsplats. Det har gett en ökad trygghet och jag känner mig stärkt i min yrkesroll, säger hon.
Emma Gard tillhör den första kullen som tar examen från den tvååriga magisterutbildningen i demensvård. Den motsvarar 60 högskolepoäng och har tagits fram av Karolinska Institutet tillsammans med Silviahemmet. Eftersom utbildningen är webbaserad och studietakten halvfart finns möjlighet att kombinera den med yrkesarbete eller, som det även blev i Emma Gards fall, små barn. Aleris gav henne klartecken till att ägna en arbetsdag i veckan åt studierna.
– Men efter första terminen födde jag barn och blev föräldraledig. Det var rätt tufft att samtidigt plugga men det gick, mycket tack vare allt stöd från familjen, säger hon.
Emma Gard är överlag positiv till den webbaserade studieformen. De förinspelade föreläsningarna kunde hon ta del av när det passade. Videomöten med lärare och kurskamrater hölls regelbundet.
– Första gången jag träffade kurskamraterna var i höstas, vid slutopponeringen av våra uppsatser. Tror det skulle vara positivt att ha en eller ett par gemensamma kursdagar redan i början av utbildningen så att man får träffa sina kurskamrater, säger hon.
Nu när utbildningen är över kan hon lägga ännu mer tid på sitt arbete på nyöppnade Salabacke Plaza. Det är ett modernt äldreboende där merparten av platserna är anpassade för personer med demenssjukdom. Bland medarbetarna finns flera Silviasystrar och Emma Gard ser goda möjligheter i miljön.
– Vi har hälsorum med gymutrustning och så finns två stora härliga takterasser. Där planerar jag att flytta ut en del aktiviteter under sommarhalvåret.
– Fysisk aktivitet är viktigt hela livet och något alla ska ha rätt till. Vården måste anpassa sig så att även personer med demenssjukdom kan få utöva fysisk aktivitet utifrån sina förutsättningar, säger Emma Gard.
Den 18 april diplomerades även landets första Silvaarbetsterapeuter samt fyra nya Silvialäkare.
Magnus Westlander
Emma Gard får ta emot diplom av Drottning Silvia. Foto: Yanan Li
Svenskt Demenscentrum talade med Emma Gard hösten 2015, innan hon påbörjat utbildningen vid Karolinska institutet. Då hade hon just fått ett positivt besked, att Alzheimerfonden skulle stå för kursavgiften. Efter två års studier, som inkluderar hennes vetenskapliga arbete om fallprevention, kan hon nu titulera sig Silviafysioterapeut. Svenskt Demenscentrum gratulerar.
– Tack! Det kändes stort men också pirrigt att få ta emot diplom av Drottningen, inför publik och allt runt omkring. Så det är nog först nu som jag börjat smälta det här, säger Emma Gard i telefon, dagen efter den högtidliga ceremonin i Bernadottebiblioteket, Kungliga slottet.
– Det har varit en fantastisk förmån att få fördjupa sig i demens, utifrån ett fysioterapeutiskt perspektiv, och samtidigt kunna tillämpa kunskaper direkt på sin arbetsplats. Det har gett en ökad trygghet och jag känner mig stärkt i min yrkesroll, säger hon.
Emma Gard tillhör den första kullen som tar examen från den tvååriga magisterutbildningen i demensvård. Den motsvarar 60 högskolepoäng och har tagits fram av Karolinska Institutet tillsammans med Silviahemmet. Eftersom utbildningen är webbaserad och studietakten halvfart finns möjlighet att kombinera den med yrkesarbete eller, som det även blev i Emma Gards fall, små barn. Aleris gav henne klartecken till att ägna en arbetsdag i veckan åt studierna.
– Men efter första terminen födde jag barn och blev föräldraledig. Det var rätt tufft att samtidigt plugga men det gick, mycket tack vare allt stöd från familjen, säger hon.
Emma Gard är överlag positiv till den webbaserade studieformen. De förinspelade föreläsningarna kunde hon ta del av när det passade. Videomöten med lärare och kurskamrater hölls regelbundet.
– Första gången jag träffade kurskamraterna var i höstas, vid slutopponeringen av våra uppsatser. Tror det skulle vara positivt att ha en eller ett par gemensamma kursdagar redan i början av utbildningen så att man får träffa sina kurskamrater, säger hon.
Nu när utbildningen är över kan hon lägga ännu mer tid på sitt arbete på nyöppnade Salabacke Plaza. Det är ett modernt äldreboende där merparten av platserna är anpassade för personer med demenssjukdom. Bland medarbetarna finns flera Silviasystrar och Emma Gard ser goda möjligheter i miljön.
– Vi har hälsorum med gymutrustning och så finns två stora härliga takterasser. Där planerar jag att flytta ut en del aktiviteter under sommarhalvåret.
– Fysisk aktivitet är viktigt hela livet och något alla ska ha rätt till. Vården måste anpassa sig så att även personer med demenssjukdom kan få utöva fysisk aktivitet utifrån sina förutsättningar, säger Emma Gard.
Den 18 april diplomerades även landets första Silvaarbetsterapeuter samt fyra nya Silvialäkare.
Magnus Westlander
Ny webbutbildning för personer med intellektuell funktionsnedsättning
Nu har Svenskt Demenscentrum och Riksförbundet FUB släppt den tredje och sista delen i kunskapsstödet Åldern har sin rätt – om att åldras med intellektuell funktionsnedsättning. Det är en avgiftsfri webbutbildning som vänder sig direkt till målgruppen, det vill säga personer med intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning). Utbildningen tar upp teman som hälsa och livsstil, arbete och fritid, demens samt sorg och förlust.
- Gå till utbildningen på Svenskt Demenscentrums webb (nytt fönster).
De andra delarna av kunskapsstödet, en webbutbildning och en bok, vänder sig till LSS-personal och anhöriga till personer med intellektuell funktionsnedsättning. Läs mer här (nytt fönster)
- Gå till utbildningen på Svenskt Demenscentrums webb (nytt fönster).
De andra delarna av kunskapsstödet, en webbutbildning och en bok, vänder sig till LSS-personal och anhöriga till personer med intellektuell funktionsnedsättning. Läs mer här (nytt fönster)
Högtidlig diplomering och prisutdelning på slottet
...
Den 18 april diplomerades landets första Silviaarbetsterapeuter och Silviafysioterapeuter. De har gått den tvåriga magisterutbildningen i demensvård vid Karolinska Institutet. Den högtidliga ceremonin ägde rum i Bernadottebiblioteket på Kungliga slottet där även fyra nyutbildade Silvialäkare fick ta emot diplom ur Drottningens hand.
Ingmar Skoog, professor vid Göteborgs universitet, tilldelades Alzheimerfondens stora forskningspris och Michael Schöll, biträdande universitetslektor vid samma universitet, fick ta emot Drottning Silvias pris till en ung alzheimerforskare. Foto: Yanan Li
Läs mer på Silviahemmets webb (nytt fönster)
Den 18 april diplomerades landets första Silviaarbetsterapeuter och Silviafysioterapeuter. De har gått den tvåriga magisterutbildningen i demensvård vid Karolinska Institutet. Den högtidliga ceremonin ägde rum i Bernadottebiblioteket på Kungliga slottet där även fyra nyutbildade Silvialäkare fick ta emot diplom ur Drottningens hand.
Ingmar Skoog, professor vid Göteborgs universitet, tilldelades Alzheimerfondens stora forskningspris och Michael Schöll, biträdande universitetslektor vid samma universitet, fick ta emot Drottning Silvias pris till en ung alzheimerforskare. Foto: Yanan Li
Läs mer på Silviahemmets webb (nytt fönster)
Biståndshandläggare fördjupar sig i demens
”Jag är jättenöjd så här långt.” Det säger Katrin Lilius som går Demensutbildning för biståndshandläggare på Sophiahemmets högskola. Kursen som hålls för första gången har tagits fram i samarbete med Silviahemmet.
Katrin Lilius är en av 20 biståndshandläggare som ingår i den första kullen. I sitt arbete på beställarenheten i Stockholmsstadsdelen Hässelby–Vällingby möter hon så gott som dagligen personer med demenssjukdom. Varför har hon valt att gå kursen?
– Jag kände att jag behövde lära mig mer om demenssjukdomar; hur de yttrar sig och vilka svårigheter de som drabbas får. Kunskap är nödvändigt för att du som biståndshandläggare ska kunna få en så bra helhetsbild som möjligt. Du behöver känna till vilka typer av hjälpmedel som finns och mycket annat för att kunna samordna insatser med landsting, arbetsterapeuter och andra yrkesgrupper, säger Katrin Lilius
Kursledaren Åsa Craftman, sjuksköterska och lektor vid Sophiahemmet högskola, har själv en bakgrund som biståndshandläggare. Av egen erfarenhet vet hon hur svårt arbetet kan vara svårt.
– Som biståndshandläggare träffar du ofta personen en kort tid, en person som vill upprätthålla sin värdighet och kanske inte gärna talar om allt hon inte längre klara av. Sedan har du de olika lagstiftningarna och sjukvårdspersonalen ofta felaktiga förväntningar på grund av okunskap om socialtjänstlagen.
Åsa Craftman vill att biståndshandläggare ses som en del av teamet runt personen. Men då behövs god kunskap om hela sjukdomsresan, något som kursen Demensutbildning för biståndshandläggare ska ge.
– Hur är det att leva med en person med demens, hur bemöter man en person som inte kan uttrycka sina behov och vilken betydelse har miljön – det är bara några frågor som kursen behandlar, säger hon.
Kursen motsvarar 7,5 högskolepoäng och är webbaserad, bortsett från några tillfällen då deltagarna träffas på Silviahemmet eller Sophiahemmet högskola. Under de båda introduktionsdagarna i januari fick Katrin Lilius möta Drottning Silvia som även delar ut diplom efter godkänd kurs.
– Det kändes faktiskt väldigt fint och underströk att det här är en viktig kurs. Jag går den tillsamman med tre arbetskamrater på beställarenheten och hoppas att vi sedan kan hjälpas åt att förmedla kunskaper till våra kollegor, säger Katrin Lilius.
Magnus Westlander
Är du intresserad av att gå kursen? Läs mer här (nytt fönster)
Katrin Lilius är en av 20 biståndshandläggare som ingår i den första kullen. I sitt arbete på beställarenheten i Stockholmsstadsdelen Hässelby–Vällingby möter hon så gott som dagligen personer med demenssjukdom. Varför har hon valt att gå kursen?
– Jag kände att jag behövde lära mig mer om demenssjukdomar; hur de yttrar sig och vilka svårigheter de som drabbas får. Kunskap är nödvändigt för att du som biståndshandläggare ska kunna få en så bra helhetsbild som möjligt. Du behöver känna till vilka typer av hjälpmedel som finns och mycket annat för att kunna samordna insatser med landsting, arbetsterapeuter och andra yrkesgrupper, säger Katrin Lilius
Kursledaren Åsa Craftman, sjuksköterska och lektor vid Sophiahemmet högskola, har själv en bakgrund som biståndshandläggare. Av egen erfarenhet vet hon hur svårt arbetet kan vara svårt.
– Som biståndshandläggare träffar du ofta personen en kort tid, en person som vill upprätthålla sin värdighet och kanske inte gärna talar om allt hon inte längre klara av. Sedan har du de olika lagstiftningarna och sjukvårdspersonalen ofta felaktiga förväntningar på grund av okunskap om socialtjänstlagen.
Åsa Craftman vill att biståndshandläggare ses som en del av teamet runt personen. Men då behövs god kunskap om hela sjukdomsresan, något som kursen Demensutbildning för biståndshandläggare ska ge.
– Hur är det att leva med en person med demens, hur bemöter man en person som inte kan uttrycka sina behov och vilken betydelse har miljön – det är bara några frågor som kursen behandlar, säger hon.
Kursen motsvarar 7,5 högskolepoäng och är webbaserad, bortsett från några tillfällen då deltagarna träffas på Silviahemmet eller Sophiahemmet högskola. Under de båda introduktionsdagarna i januari fick Katrin Lilius möta Drottning Silvia som även delar ut diplom efter godkänd kurs.
– Det kändes faktiskt väldigt fint och underströk att det här är en viktig kurs. Jag går den tillsamman med tre arbetskamrater på beställarenheten och hoppas att vi sedan kan hjälpas åt att förmedla kunskaper till våra kollegor, säger Katrin Lilius.
Magnus Westlander
Är du intresserad av att gå kursen? Läs mer här (nytt fönster)
Fler lärande exempel på personcentrerad omvårdnad
...
Vid konferensen "Hur förverkliga nollvisionen?" i mitten av mars presenterades många konkreta exempel på god personcentrerad omvårdnad. Ett par av dem mejlades till Svenskt Demenscentrum och ligger nu ute på vår webb. Här hittar du även andra lärande exempel på hur personcentrerad omvårdnad kan både förebygga svåra situationer och minska användningen av tvångs- och begränsningsåtgärder.
Gå till lärande exempel (Arbeta med demens/Nollvision)
Läs mer om konferensen "Hur förverkliga nollvisionen?" (Nyheter)
Vid konferensen "Hur förverkliga nollvisionen?" i mitten av mars presenterades många konkreta exempel på god personcentrerad omvårdnad. Ett par av dem mejlades till Svenskt Demenscentrum och ligger nu ute på vår webb. Här hittar du även andra lärande exempel på hur personcentrerad omvårdnad kan både förebygga svåra situationer och minska användningen av tvångs- och begränsningsåtgärder.
Gå till lärande exempel (Arbeta med demens/Nollvision)
Läs mer om konferensen "Hur förverkliga nollvisionen?" (Nyheter)
Ny administratör för fysioterapeuternas nätverk
...
Karin Nordell är ny administratör för fysioterapeuternas nationella demensnätverk. Nätverket som bildades 2009 är öppet för alla fysioterapeuter med intresse för demensfrågor. Läs mer under Arbeta med demens
Karin Nordell är ny administratör för fysioterapeuternas nationella demensnätverk. Nätverket som bildades 2009 är öppet för alla fysioterapeuter med intresse för demensfrågor. Läs mer under Arbeta med demens
Stark koppling mellan kvinnors kondition och demens
Vältränade medelålders kvinnor har betydligt lägre risk för att utveckla demens senare i livet än kvinnor med sämre kondition. Det visar en svensk studie publicerad i den ansedda tidskriften Neurology.
– Det här visar att vi har möjlighet att påverka vår risk att få demens och Alzheimers sjukdom, säger Ingmar Skoog, professor i psykiatri vid Sahlgrenska akademin och föreståndare för AgeCap (Centrum för åldrande och hälsa) vid Göteborgs universitet i ett pressmeddelande.
Studien bygger på uppgifter om 191 kvinnors maximala syreupptagningsförmåga som uppmättes på träningscykel i 50 års åldern. 40 kvinnor uppfyllde kraven på hög kondition, 92 hamnade på en medelnivå. Bland de 59 med låg konditionsnivå fick flera avbryta cykeltestet på grund av bröstsmärtor och högt blodtryck.
Samtliga kvinnor följdes sedan under 44 år och testades för demens vid sex olika tillfällen. I gruppen med bäst resultat i cykeltestet utvecklade 5 procent demens. Det ska jämföras med 25 procent i mellangruppen och 32 procent i "lågkonditionsgruppen". Av de kvinnor som hade tvingats avbryta cykeltestet drabbades 45 procent av demens.
De vältränade kvinnorna som utvecklade demens gjorde det betydligt senare än de måttligt tränade. Sjukdomen bröt då ut vid i genomsnitt 90 års ålder istället för 79.
– Resultaten är spännande på grund av möjligheterna att förbättra kardiovaskulär kondition i medelåldern, vilket skulle kunna skjuta upp eller till och med skydda från demens. Men det behövs mer forskning, även för att undersöka när under en livstid det är som viktigast att vara i bra fysisk kondition, menar Helena Hörder, postdoktor vid Sahlgrenska akademin och försteförfattare till artikeln i Neurology.
Läs pressmeddelandet från Göteborgs universitet (nytt fönster)
Artikel i Neurology: Midlife cardiovascular fitness and dementia,
A 44-year longitudinal population study in women (nytt fönster)
– Det här visar att vi har möjlighet att påverka vår risk att få demens och Alzheimers sjukdom, säger Ingmar Skoog, professor i psykiatri vid Sahlgrenska akademin och föreståndare för AgeCap (Centrum för åldrande och hälsa) vid Göteborgs universitet i ett pressmeddelande.
Studien bygger på uppgifter om 191 kvinnors maximala syreupptagningsförmåga som uppmättes på träningscykel i 50 års åldern. 40 kvinnor uppfyllde kraven på hög kondition, 92 hamnade på en medelnivå. Bland de 59 med låg konditionsnivå fick flera avbryta cykeltestet på grund av bröstsmärtor och högt blodtryck.
Samtliga kvinnor följdes sedan under 44 år och testades för demens vid sex olika tillfällen. I gruppen med bäst resultat i cykeltestet utvecklade 5 procent demens. Det ska jämföras med 25 procent i mellangruppen och 32 procent i "lågkonditionsgruppen". Av de kvinnor som hade tvingats avbryta cykeltestet drabbades 45 procent av demens.
De vältränade kvinnorna som utvecklade demens gjorde det betydligt senare än de måttligt tränade. Sjukdomen bröt då ut vid i genomsnitt 90 års ålder istället för 79.
– Resultaten är spännande på grund av möjligheterna att förbättra kardiovaskulär kondition i medelåldern, vilket skulle kunna skjuta upp eller till och med skydda från demens. Men det behövs mer forskning, även för att undersöka när under en livstid det är som viktigast att vara i bra fysisk kondition, menar Helena Hörder, postdoktor vid Sahlgrenska akademin och försteförfattare till artikeln i Neurology.
Läs pressmeddelandet från Göteborgs universitet (nytt fönster)
Artikel i Neurology: Midlife cardiovascular fitness and dementia,
A 44-year longitudinal population study in women (nytt fönster)
Utvärdering pekar på stora skillnader i demensvård
Bättre demensutredningar men oroväckande signaler kring förskrivningen av antipsykosmedel. Samtidigt finns stora regionala skillnader. Det framgår av Socialstyrelsens senaste utvärdering av landets demensvård.
J
ämfört med Socialstyrelsens förra utvärdering, som kom 2014, går det att utläsa både förbättringar och försämringar av demensvården i landet. Få tvärsäkra slutsatser kan dras eftersom heltäckande nationell statistik ofta saknas. Det gäller till exempel den som rör diagnostik.
Svenska Demensregistret (SveDem) visar att andelen personer som får en fullständig demensutredning ökat från 48 till 70 procent från 2014 till 2017. Bättre utredningar kan vara en förklaring till att andelen med en ospecificerad demensdiagnos (UNS) minskat markant. Men bortsett från att det finns stora regionala skillnader är det osäkert hur väl dessa positiva trender speglar riket i stort. Många demensutredningar som görs registreras inte i SveDem.
Av Socialstyrelsens utvärdering framgår också att andelen kommuner med multiprofessionella demensteam har minskat sedan 2014. Dessutom har det blivit ovanligare att personal från landsting och kommun ingår i samma team.
– Det innebär att samverkan mellan landstingen och kommunerna kring vården av personer med demenssjukdom försämras vilket är oroväckande, säger Vera Gustafsson, utredare på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.
En positiv trend som har brutits är den minskade förskrivningen av antipsykotiska läkemedel till personer med demenssjukdom. Nu ökar den igen, trots att en del satsningar gjorts för att minska användningen vid demenssjukdom. De regionala skillnaderna är stora med störst förskrivning i Norrbotten.
– Personer i särskilda boenden som inte är födda i Sverige får mer anti-
psykosmedel än andra och den skillnaden har också ökat något, säger Vera Gustafsson.
Hemtjänsten är ett annat område som Socialstyrelsen lyfter fram. Mer än hälften av de som har en demenssjukdom bor hemma och är alltså hänvisade till hemtjänstens omsorg.
– Tyvärr saknas ofta såväl kompetens som praktiska förutsättningar inom hemtjänsten, vilket innebär att de med demenssjukdomar som bor kvar hemma inte får de insatser de skulle behöva, säger Vera Gustafsson.
Länk Socialstyrelsen utvärdering:
Vård och omsorg vid demenssjukdom (Nytt fönster)
Jämfört med Socialstyrelsens förra utvärdering, som kom 2014, går det att utläsa både förbättringar och försämringar av demensvården i landet. Få tvärsäkra slutsatser kan dras eftersom heltäckande nationell statistik ofta saknas. Det gäller till exempel den som rör diagnostik.
Svenska Demensregistret (SveDem) visar att andelen personer som får en fullständig demensutredning ökat från 48 till 70 procent från 2014 till 2017. Bättre utredningar kan vara en förklaring till att andelen med en ospecificerad demensdiagnos (UNS) minskat markant. Men bortsett från att det finns stora regionala skillnader är det osäkert hur väl dessa positiva trender speglar riket i stort. Många demensutredningar som görs registreras inte i SveDem.
Av Socialstyrelsens utvärdering framgår också att andelen kommuner med multiprofessionella demensteam har minskat sedan 2014. Dessutom har det blivit ovanligare att personal från landsting och kommun ingår i samma team.
– Det innebär att samverkan mellan landstingen och kommunerna kring vården av personer med demenssjukdom försämras vilket är oroväckande, säger Vera Gustafsson, utredare på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.
En positiv trend som har brutits är den minskade förskrivningen av antipsykotiska läkemedel till personer med demenssjukdom. Nu ökar den igen, trots att en del satsningar gjorts för att minska användningen vid demenssjukdom. De regionala skillnaderna är stora med störst förskrivning i Norrbotten.
– Personer i särskilda boenden som inte är födda i Sverige får mer anti-
psykosmedel än andra och den skillnaden har också ökat något, säger Vera Gustafsson.
Hemtjänsten är ett annat område som Socialstyrelsen lyfter fram. Mer än hälften av de som har en demenssjukdom bor hemma och är alltså hänvisade till hemtjänstens omsorg.
– Tyvärr saknas ofta såväl kompetens som praktiska förutsättningar inom hemtjänsten, vilket innebär att de med demenssjukdomar som bor kvar hemma inte får de insatser de skulle behöva, säger Vera Gustafsson.
Länk Socialstyrelsen utvärdering:
Vård och omsorg vid demenssjukdom (Nytt fönster)
Utvärderingen i medierna:
Sveriges radio (nytt fönster)
Aftonbladet (nytt fönster)
Läkemedelsvärlden (nytt fönster)
Läkartidningen (nytt fönster)
Nu har Svenskt Demenscentrum fyllt tio år
Den 15 februari 2008 startade Svenskt Demenscentrum sin resa med invigningen i Äldreforskningens hus. I går firade vi tioårsjubileum i Stockholms stadshus, dagen till ära iförda pilotkepsar (!). Det blev många tal med många fina och värmande ord av Drottning Silvia, våra systercentrum från Norge och Danmark och samarbetspartner från hela landet. Ett stort tack till alla ni som bidrog till att förgylla denna dag!
Som andra tioåringar gillar vi att fylla år men riktar redan all vår energi mot framtiden. 2018 blir ett händelserikt år. Flera nya lanseringar står för dörren och, s å småningom, en ny hemsida.
Tio år med Svenskt Demenscentrum (pdf, 2 sidor)
Som andra tioåringar gillar vi att fylla år men riktar redan all vår energi mot framtiden. 2018 blir ett händelserikt år. Flera nya lanseringar står för dörren och, s å småningom, en ny hemsida.
Tio år med Svenskt Demenscentrum (pdf, 2 sidor)
Sommarläger för unga anhöriga på tre platser
...
I Avesta, Ystad och Örnsköldsvik arrangeras årets sommarläger för unga anhöriga med en demenssjuk förälder. Som vanligt står Alzheimerfonden för kost, logi och resa. Unga anhöriga från hela landet är välkomna att söka men antalet platser är begränsat.
Det är åttonde sommaren i rad som dessa omtyckta läger arrangeras. Många ungdomar återvänder år efter år. Vänskapsband knyts och många träffas efteråt och håller kontakt genom de slutna facebookgrupperna "Ung anhörig i demensens skugga".
Under lägren blandas fritidsaktiviteter och otvungen samvaro med föreläsningar och samtal med personer med specialkunskap om demenssjukdomar. Anmälan öppnar den 15 februari 2018, www.avesta.se/sommarlager (nytt fönster)
I Avesta, Ystad och Örnsköldsvik arrangeras årets sommarläger för unga anhöriga med en demenssjuk förälder. Som vanligt står Alzheimerfonden för kost, logi och resa. Unga anhöriga från hela landet är välkomna att söka men antalet platser är begränsat.
Det är åttonde sommaren i rad som dessa omtyckta läger arrangeras. Många ungdomar återvänder år efter år. Vänskapsband knyts och många träffas efteråt och håller kontakt genom de slutna facebookgrupperna "Ung anhörig i demensens skugga".
Under lägren blandas fritidsaktiviteter och otvungen samvaro med föreläsningar och samtal med personer med specialkunskap om demenssjukdomar. Anmälan öppnar den 15 februari 2018, www.avesta.se/sommarlager (nytt fönster)