Den gamla damen från Östeuropa lyssnar förtjust när katten på skärmen talar hennes modersmål. Surfplattan som introducerats på Ljunghaga demenscentrum visar sig ha oanade möjligheter.
Ljunghaga demenscentrum ligger i Höganäs och har sex avdelningar med boende för 61 personer, samtliga med en demenssjukdom. Sjuksköterskan Anna Björklund berättar om en intresserad och kompetent personalstyrka som ständigt arbetar för att förbättra livskvaliteten för sina vårdtagare.
– I det arbetet ligger bland annat att hitta nya lösningar och annorlunda arbetssätt för att omvårdnaden ska bli så optimal som möjligt. Att prova de nya pekdatorerna är helt i linje med det, säger Anna Björklund.
Pekdator, eller surfplatta som det också kallas, liknar en mindre bärbar dator utan tangentbord. Istället för musklick och knapptryckningar styrs den genom att användaren pekar på olika objekt direkt på skärmen.
Med surfplattan kan man gå in på hemsidor, läsa e-post och även ladda ned olika spel och program, så kallade ”appar”. En av ”apparna” består av katt som härmar det man säger och spinner när man rör vid den på skärmen. Den hade undersköterskan Tina Nilsson installerat på sin iPhone-telefon, mest för hennes barnbarns skull.
– I sitt arbete på Ljunghaga hade Tina försökt lugna en mycket orolig gammal dam. Hon hade försökt med bland annat avledning, samtal och massage, allt utan framgång.
Som en sista utväg tog Tina Nilsson fram sin iPhone-telefon och öppnade programmet med den härmande katten.
– Effekten blev omedelbar. Damen lugnade faktiskt ner sig och visade stort intresse för katten på skärmen, säger Anna Björklund.
Denna positiva respons gav Tina Nilsson mersmak. Nästa gång tog hon med sig sin surfplatta, en iPad som hade samma program installerade men med en betydligt större skärm än mobiltelefonens. Surfplattan introducerade med viss försiktighet på utvalda vårdtagare. Anna Björklund:
− Vi var lite oroliga att den skulle verka skrämmande och förvirrande men så blev det inte. Sällan har vi hört så många och hjärtliga skratt. Glädjen var stor när katten härmade det dem sa.
− Man kan dra med fingret på skärmen så att en hund in kommer in i bilden och ”släpper sig”. Anmärkningsvärt är att dem satt och ”touchade” skärmen för att hunden skulle komma tillbaka – utan uppmaning!
Personalen prövade surfplattan främst på vårdtagare som fortfarande hade en kommunikativ förmåga. Men de lät också en vårdtagare från Östeuropa använda den, en dam som är långt gången i sin demenssjukdom. Varken personal eller boende på Ljunghaga talar hennes modersmål, något som gör kvinnan ännu mer isolerad.
– Men när hon väl fick syn på katten på skärmen började hon prata med den med påföljd att den härmade med exakt samma ord – på hennes eget modersmål. Den glädje hon visade då var obeskrivlig.
Anna Björklund betonar att det inte handlar om någon vetenskaplig studie. Men hon tycker att personalens erfarenheter av surfplattan, så här långt, ändå visar hur ny teknik som används på rätt sätt kan öka livskvaliteten för demenssjuka personer. Även för de som är långt gångna i sin demenssjukdom.
– Överraskande var hur snabbt vårdtagarna förstod hur surfplattan skulle användas! Kan hjärnan av ren glädje ”komma ihåg” instruktioner eller triggar man områden i hjärnan som inte är så skadade, frågar sig Anna Björklund.
Ann-Christin Kärrman | Magnus Westlander