Kognitivt stöd och digital teknik

Nu startar Svenskt Demenscentrum och Högskolan i Borås ett gemensamt projekt som syftar till att kartlägga och förbättra användandet av kognitivt stöd och digital teknik till personer med kognitiv svikt och demenssjukdom.

När vi i detta projekt använder termen kognitivt stöd innefattar vi välfärdsteknik, digital teknik, förskrivningsbara kognitiva hjälpmedel etc. Välfärdsteknik används redan idag inom vård och omsorg, däremot är nyttjandet eftersatt när det gäller personer med demenssjukdom och deras anhöriga.

Med hjälp av bl. a. en omfattade enkätundersökning, fokusgrupper och workshops ska projektet resultera i en kartläggning av utmaningar och möjligheter gällande kognitivt stöd/digital teknik till personer med kognitiv svikt och demenssjukdom. Målet är också att skapa praktiska och verksamhetsnära verktyg som kan förenkla för och förbättra informationen till vårdgivare, personer med kognitiv svikt och demenssjukdom och deras anhöriga, samt beslutsfattare och verksamhetsutvecklare.

Projektmedarbetare:
Anna Leion, leg. arbetsterapeut, Svenskt Demenscentrum
Antonios Tsertsidis, fil. dr. i informatik, Högskolan i Borås 
 

Mer kunskap behövs om digital teknik och kognitivt stöd 

Arbetsterapeuter vill ha mer kunskap kring digital teknik och kognitivt stöd. Det visar en färsk enkätundersökning av Svenskt Demenscentrum.

Enkäten visar bland annat att det finns ett stort behov av mer utbildning, praktiska verktyg och jämlik tillgång till hjälpmedel för att arbetsterapeuter ska kunna ge bästa möjliga stöd till personer med kognitiv svikt eller demens.

Många arbetsterapeuter som svarade på enkäten uttryckte behov av mer stöd, kunskap och verktyg för att kunna använda digital teknik på bästa sätt. Här är några av de viktigaste behoven som framkom:

1.    Utbildning och uppdatering

  • Många vill uppdatera sin grundläggande kunskap, särskilt kring hur man gör noggranna och rättvisande bedömningar.
  • Det finns en efterfrågan på utbildningar om digitala verktyg som kan vara till hjälp för personer med kognitiv svikt och demenssjukdom, om hur de fungerar och om hur man kan använda dem.

2.    Praktisk vägledning

  • Tydliga instruktioner, manualer och lathundar för digitalt stöd samt checklistor som kan underlätta vid förskrivning och implementering efterfrågar många.
  • Stöd i processen med att välja rätt bedömningsinstrument och hjälpmedel är också ett stort behov.

3.    Jämlik tillgång till hjälpmedel

  • Tillgången till hjälpmedel varierar beroende på var i landet man bor, vilket skapar ojämlikhet i både resurser och möjligheterna att prova.

4.    Utbud och upphandling

  • Det finns en oro över att utbudet av förskrivningsbara hjälpmedel är begränsat och att upphandlingssystemen styr vilka produkter som blir tillgängliga.
  • Många önskar sig mer information om vardagsteknik och hur den kan integreras i vården, alltså inte bara förskrivningsbara hjälpmedel.

5.    Tekniska utmaningar

  • Flera upplever att det är svårt att hålla sig uppdaterad om ny teknik och känner en osäkerhet kring v

Enkäten visar bland annat att det finns ett stort behov av mer utbildning, praktiska verktyg och jämlik tillgång till hjälpmedel för att arbetsterapeuter ska kunna ge bästa möjliga stöd till personer med kognitiv svikt eller demens.

Många arbetsterapeuter som svarade på enkäten uttryckte behov av mer stöd, kunskap och verktyg för att kunna använda digital teknik på bästa sätt. Här är några av de viktigaste behoven som framkom:

1.    Utbildning och uppdatering

  • Många vill uppdatera sin grundläggande kunskap, särskilt kring hur man gör noggranna och rättvisande bedömningar.
  • Det finns en efterfrågan på utbildningar om digitala verktyg som kan vara till hjälp för personer med kognitiv svikt och demenssjukdom, om hur de fungerar och om hur man kan använda dem.

2.    Praktisk vägledning

  • Tydliga instruktioner, manualer och lathundar för digitalt stöd samt checklistor som kan underlätta vid förskrivning och implementering efterfrågar många.
  • Stöd i processen med att välja rätt bedömningsinstrument och hjälpmedel är också ett stort behov.

3.    Jämlik tillgång till hjälpmedel

  • Tillgången till hjälpmedel varierar beroende på var i landet man bor, vilket skapar ojämlikhet i både resurser och möjligheterna att prova.

4.    Utbud och upphandling

  • Det finns en oro över att utbudet av förskrivningsbara hjälpmedel är begränsat och att upphandlingssystemen styr vilka produkter som blir tillgängliga.
  • Många önskar sig mer information om vardagsteknik och hur den kan integreras i vården, alltså inte bara förskrivningsbara hjälpmedel.

5.    Tekniska utmaningar

  • Flera upplever att det är svårt att hålla sig uppdaterad om ny teknik och känner en osäkerhet kring vilka produkter från den öppna marknaden de kan rekommendera, då de inte vet tillräckligt om deras funktioner och kvalitet.
  • Det finns utmaningar med att implementera teknik hos personer med kognitiv svikt och att stötta dem i att acceptera tekniken i ett tidigt skede av sjukdomen.

Om enkäten

Totalt svarade 89 arbetsterapeuter från hela Sverige på enkäten. Syftet med den var att samla in information om deras arbete med personer som har kognitiv svikt eller demens och hur digital teknik används för att stödja dessa personer. Alla deltagare arbetar på något sätt med personer som har kognitiva nedsättningar eller demens.

Frågorna handlade bland annat om hur ofta digitala verktyg används, vilken typ av teknik som används, om några anpassningar görs under användningen och vilket stöd eller vilken kunskap som behövs i detta arbete. Vi frågade också vilka bedömningsinstrument som används och vad arbetsterapeuterna upplever att de skulle behöva för att kunna göra bättre bedömningar, välja rätt hjälpmedel och följa upp resultaten. Dessutom undersökte vi hur delaktiga personerna själva och deras anhöriga är i processen.

Ett tack till

Vi vill rikta ett varmt tack till alla arbetsterapeuter som delade med sig av sin kunskap och erfarenhet genom att svara på enkäten om Digital teknik och kognitivt stöd för personer med kognitiv svikt eller demenssjukdom. Er input är ovärderlig och kommer att spela en viktig roll i framtida studier och satsningar!

Publicerad: 2024-09-30, Uppdaterad: 2024-09-30

Ojämn tillgång till välfärdsteknik 

Möjligheten för personer med demenssjukdom att få tillgång till välfärdsteknik beror till stor del på var de bor. Det framgår av en ny studie från Högskolan i Borås.

Antony Tsertsidis, universitetslektor vid Institutionen för informationsteknolog, Högskolan i Borås, har bland annat undersökt hur väl information om välfärdsteknik för personer med demenssjukdom ges i landet. Exempel på sådan välfärdsteknik är kognitiva hjälpmedel som påminner den sjuke om inbokade möten eller medicinering. 

Bild på Antony TsertsidisStudien visar att de flesta kommuner endast ger en begränsad information om välfärdsteknik vilket gör det svårt för personer med demenssjukdom och deras anhöriga att fatta välgrundade beslut om deras vård. Dessuom varierar tillgången till dessa tekniker kraftigt beroende på var man bor, någor som leder till en ojämn tillgång till välfärdsteknik.

Studien visar också att det kan vara svårt att hitta relevant information online, då den ofta är svår att lokalisera eller navigera. För att åtgärda dessa problem föreslår Antony Tsertsidis att kommuner och regioner bör förbättra både kvaiteten och mängden av den information de tillhandahåller. Bättre kommunkation skulle hjälpa personer med demens och deras familjer att fatta mer informerade beslut om de tekniker som finns tillgängliga.

Läs intervju med Antony Tsertsidis (nytt fönster)

Antony Tsertsidis, universitetslektor vid Institutionen för informationsteknolog, Högskolan i Borås, har bland annat undersökt hur väl information om välfärdsteknik för personer med demenssjukdom ges i landet. Exempel på sådan välfärdsteknik är kognitiva hjälpmedel som påminner den sjuke om inbokade möten eller medicinering. 

Bild på Antony TsertsidisStudien visar att de flesta kommuner endast ger en begränsad information om välfärdsteknik vilket gör det svårt för personer med demenssjukdom och deras anhöriga att fatta välgrundade beslut om deras vård. Dessuom varierar tillgången till dessa tekniker kraftigt beroende på var man bor, någor som leder till en ojämn tillgång till välfärdsteknik.

Studien visar också att det kan vara svårt att hitta relevant information online, då den ofta är svår att lokalisera eller navigera. För att åtgärda dessa problem föreslår Antony Tsertsidis att kommuner och regioner bör förbättra både kvaiteten och mängden av den information de tillhandahåller. Bättre kommunkation skulle hjälpa personer med demens och deras familjer att fatta mer informerade beslut om de tekniker som finns tillgängliga.

Läs intervju med Antony Tsertsidis (nytt fönster)

Publicerad: 2024-09-18, Uppdaterad: 2024-09-30