Nytt om forskning
Omtalad alzheimermedicin stoppas i EU
Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) godkänner inte lecanemab. Alzheimerläkemedlet som är tillgängligt för patienter i bland annat USA och Japan får därmed inte marknadsföras i Sverige och övriga EU-länder.
EMA motiverar sitt beslut med att den observerade positiva effekten av lecanemab, när det gäller att fördröja kognitiv försämring, inte uppväger riskerna för allvarliga biverkningar av läkemedlet. Läkemedelsbolaget Eisai som har ansökt om marknadsgodkännadet kommer att överklaga beslutet.
Förhoppningarna om att lecanemab skulle bli det första nya alzheimerläkemedlet i Sverige på över 20 år har varit stora, inte minst bland alzheimerpatienter och deras anhöriga. Bland många forskare och experter kommer EMA:s beslut oväntat med tanke på att lecanemab tidigare godkänts i USA, Japan, Kina, Sydkorea, Hongkong och Israel.
För höga förväntningar
Maria Eriksdotter, professor och överläkare i geriatrik vid Karolinska universitetssjukhuset och Karolinska institutet, tillhör de som hade väntat sig ett positivt besked.
– Samtidigt har förmodligen förväntningarna trissats för högt. Jag förstår EMA:s bevekelsegrunder. Lecanemabs effekter är små och biverkningarna kan vara allvarliga, säger hon till Dagens medicin.
Lecanemab, som säljs i USA under namnet Leqembi, är en sjukdomsmodifierande behandling. Den tar bort de skadliga amyloida plack som anses vara en viktig orsak till att Alzheimers sjukdom utvecklas. Eisasis läkemedelsprövning (fas-3 studie) visade att de deltagare som fick lecanemab hade i snitt 27 procent långsammare kognitiv försämring än placebogruppen efter 18 månaders behandling.
Få allvarliga biverkningar
Men behandlingen ledde även i vissa fall till biverkningar, framför allt amyloidrelaterade avbildningsavvikelser. De förkortas ARIA och är svullnader och små blödningar i hjärnan. 12 procent av deltagarna som fick lecanemamb i Eisais studie hade ARIA men endast knappt 3 procent fick observerbara symptom.
Kristin Dunder, svensk delegat i den expertgrupp som undersökte lecanemab för EMA:s räkning, medger i Dagens medicin att de allvarliga biverkningarna var få.
– Men någon patient drabbades till exempel av en stor hjärnblödning. Och i slutändan ansåg kommittén att risken för detta var tillräckligt stor och inte uppvägdes av effekten. Företaget har så klart en annan åsikt, säger Kristina Dunder.
Utvecklad i Sverige
Lecanemab bygger på antikroppen BAN2401 som har utvecklats av Lars Lannfelt, professor vid Uppsala universitet.
EMA motiverar sitt beslut med att den observerade positiva effekten av lecanemab, när det gäller att fördröja kognitiv försämring, inte uppväger riskerna för allvarliga biverkningar av läkemedlet. Läkemedelsbolaget Eisai som har ansökt om marknadsgodkännadet kommer att överklaga beslutet.
Förhoppningarna om att lecanemab skulle bli det första nya alzheimerläkemedlet i Sverige på över 20 år har varit stora, inte minst bland alzheimerpatienter och deras anhöriga. Bland många forskare och experter kommer EMA:s beslut oväntat med tanke på att lecanemab tidigare godkänts i USA, Japan, Kina, Sydkorea, Hongkong och Israel.
För höga förväntningar
Maria Eriksdotter, professor och överläkare i geriatrik vid Karolinska universitetssjukhuset och Karolinska institutet, tillhör de som hade väntat sig ett positivt besked.
– Samtidigt har förmodligen förväntningarna trissats för högt. Jag förstår EMA:s bevekelsegrunder. Lecanemabs effekter är små och biverkningarna kan vara allvarliga, säger hon till Dagens medicin.
Lecanemab, som säljs i USA under namnet Leqembi, är en sjukdomsmodifierande behandling. Den tar bort de skadliga amyloida plack som anses vara en viktig orsak till att Alzheimers sjukdom utvecklas. Eisasis läkemedelsprövning (fas-3 studie) visade att de deltagare som fick lecanemab hade i snitt 27 procent långsammare kognitiv försämring än placebogruppen efter 18 månaders behandling.
Få allvarliga biverkningar
Men behandlingen ledde även i vissa fall till biverkningar, framför allt amyloidrelaterade avbildningsavvikelser. De förkortas ARIA och är svullnader och små blödningar i hjärnan. 12 procent av deltagarna som fick lecanemamb i Eisais studie hade ARIA men endast knappt 3 procent fick observerbara symptom.
Kristin Dunder, svensk delegat i den expertgrupp som undersökte lecanemab för EMA:s räkning, medger i Dagens medicin att de allvarliga biverkningarna var få.
– Men någon patient drabbades till exempel av en stor hjärnblödning. Och i slutändan ansåg kommittén att risken för detta var tillräckligt stor och inte uppvägdes av effekten. Företaget har så klart en annan åsikt, säger Kristina Dunder.
Utvecklad i Sverige
Lecanemab bygger på antikroppen BAN2401 som har utvecklats av Lars Lannfelt, professor vid Uppsala universitet.
Ålder är mer än bara siffror
70 som det nya 20? Proteinernas betydelse. En mer anpassad vård- och omsorgskedja. Det var några av ämnena som avhandlades när ARC anordnade symposium om det framtida åldrandet.
”Who wants to live forever” frågade Queen och Freddy Mercury i det 40 år gamla ledmotivet till actionfilmen ”Highlander”, där huvudpersonen är 450 år gammal och dömd till evigt liv. Frågan blev hängande i Karolinska institutets rymliga och vackra sal Aula Medica i Solna, där ett par hundra personer samlades den 5 februari för att lyssna till de senaste rönen inom svensk äldreforskning.
Symposiet anordnades av Aging Research Center (ARC), en multidisciplinär centrumbildning mellan Karolinska Institutet (KI) och Stockholms universitet. Moderator var Jens Berggren, enhetschef på Ersta sjukhus kognitiva mottagning. Han lovade under inledningen av dagen att den övervägande skulle bjuda på de positiva aspekterna av att åldras, snarare än avigsidorna.
– Jag lovar att försöka hålla mig till det, sa Carin Lennartsson, lektor och föreståndare för ARC med ett något återhållet leende.
Hon talade om de demografiska förändringar som ägt rum de senaste hundra åren och poängterade att medellivslängden i Sverige har ökat markant. I början av 1900-talet var den 50 och 53 år för män respektive kvinnor, i dag är den 82 respektive 85 år. Här finns flera orsaker till utvecklingen, bland annat upptäckten av antibiotika och införandet av vaccinationsprogram.
– Bättre kost och levnadsförhållanden har också bidragit, men de senaste decennierna beror ökningen mycket på medicinska framsteg.
Ändrat riskbeteende hos äldre
Därefter tog Ingmar Skoog, senior professor vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi på Göteborgs universitet vid. Att han enbart kunde medverka via länk gjorde knappast föreläsningen ”Är 70 det nya 50?” mindre intressant och entusiasmerade. Ingmar Skoog pekade på hur åldrandet har förändrats, att vi i dag har lika många sjukdomar som förr, men att vi överlever och lever ett friskare liv med våra sjukdomar nu, till skillnad från förr.
Vidare pekade han på att det fortfarande finns många fördomar om äldre, och att den biologiska åldern har mycket större betydelse än den kronologiska.
– Dagens äldre har ett annat riskbeteende än man hade för hundra år sedan. 70-åringar, såväl män som kvinnor, dricker till exempel betydligt mer alkohol i dag. Men ett liv helt utan risk är ju inget liv, konstaterade Ingmar Skoog.
Han rev sedan ner ett antal skratt när han jämförde dagens äldre, som för övrigt är mindre deprimerade än förr, med samtidens ungdom och pekade på att det finns ett helt annat intresse för ett aktivt sexliv bland de äldre i dag än det gjorde för hundra år sedan.
– Så jämför man med dagens 20-åringar, som har mindre sex, dricker allt mindre alkohol och är mer deprimerade än någonsin så är frågan om vi inte ska säga att 70 är det nya 20, sa Ingmar Skoog och visade en bild på The Rolling Stones.
– En gång i tiden gjorde de uppror mot sina föräldrar, nu gör de uppror mot sina barn.
Blodprov kan visa organens ålder
Sara Hägg, lektor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet, studerar samband mellan biologiskt åldrande och risken för åldersrelaterade sjukdomar. Hon definierade åldrande, ur biologiskt perspektiv, som ”en långsam försämring av kroppens funktioner under tiden vi lever våra liv”.
I sitt arbete räknar hon och hennes kollegor fram så kallade åldersklockor för olika organ, bland annat utifrån förekomsten av olika proteiner i blodprov.
– Proteiner i blodet kan komma från olika organ, till exempel njurarna, levern och även hjärnan, i takt med att vi åldras och blod-hjärn-barriären kanske inte fungerar optimalt. Man kan alltså se på blodprov hur olika organ åldras i olika takt hos en person, förklarade Sara Hägg.
Hon visade en matris över åldersklockorna för 15 olika organ och deras respektive relevans för risken att drabbas av ett antal specifika sjukdomar. Inte oväntat var hjärnans åldersklocka den med starkast koppling till risken att utveckla en demenssjukdom i framtiden.
I en av paneldebatterna lyftes det ökade intresset för forskning om biologiskt åldrande.
En sång kan betyda mycket
Joakim Öhlén, professor i omvårdnad på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs Universitet avslutade förmiddagens föreläsningar med att presentera den senaste forskningen om personcentrerad vård. Han pekade på vikten av att göra alla individer som trätt in i den så kallade fjärde åldern delaktiga i den egna vården och omsorgen.
– Vi brukar sammanfatta det ”på mitt sätt, i min takt, med hjälp av dig”, sa Joakim Öhlén.
Sedan tog förmiddagens avslutande paneldiskussion vid, där bland annat vikten av ett bra bemötande diskuterades:
– Personal som sjunger under morgontoaletten kan göra att en person med demenssjukdom går med på att tvätta och klä sig, och kanske gör det med välbefinnande. Men kan personalen inte bemöta personen, då kan det bli något som liknar slagsmål, sa Joakim Öhlén.
Åtta riskfaktorer
Efter lunch tog Erika Laukka, lektor och avdelningschef på ARC, vid och talade om det kognitiva åldrandet. Hon lyfte bland annat exempel på kognitiva funktioner som normalt förändras med stigande ålder. Exempelvis svårigheter att komma ihåg namn, att hitta rätt ord eller att lösa vissa uppgifter. Men via longitudinella studier har man kunnat se att det finns faktorer som kan få individen att bibehålla en hög kognitiv nivå.
– Vi ser att det är en fördel att vara en kvinna med hög utbildningsnivå och som har en snabbare gånghastighet än genomsnittet, sa Erika Laukka.
Hon påtalade de sju vaskulära riskfaktorer som har stor inverkan på hälsan och risken för sjukdomar, där blodtryck, kolesterol, blodsocker, BMI, fysisk aktivitet, rökning och kost numera kompletteras av ytterligare en parameter.
– Sömn räknas numera med som en åttonde faktor, sa Erika Laukka.
Vidare lyfte hon den fråga som forskningsvärden ofta brottas med, storleken av påverkan från arv respektive miljö.
– De genetiska faktorerna är viktiga och avgör startnivån. En högre startnivå ger större marginaler längre fram i livet. Men livsstilsfaktorerna påverkar givetvis. 45 procent av demensrelaterade riskfaktorer är modifierbara. Så det går att bygga på med skyddande faktorer under livet, sa Erika Laukka.
Sämre luktsinne kan tyda på demens
Maria Larsson, professor i perception och psykofysik vid Stockholms universitet, inledde sin diskurs om det åldrande luktsinnet med en iögonfallande bild från senare hälften av förra seklet där ett antal kvinnor i läkarrockar kört upp sina näsor i armhålorna på lika många män.
– En del kanske frågar sig varför luktsinnet är viktigt. Där finns ett antal vittnesmål från pandemin där många drabbades av luktbortfall vilket medförde en försämrad livskvalitet, sa Maria Larsson.
Luktsinnet har fem viktiga funktioner. Det fungerar som varningssystem, det medverkar till smakupplevelser, stimulerar aptiten, välbefinnandet och är en del av människans minnesfunktion.
– Och det är dessutom en viktig markör för demenssjukdom. När luktsinnet börjar svikta kan det vara ett tecken på begynnande sjukdom.
Amaia Calderón Larrañaga, senior forskare vid ARC, tog sedan upp vikten av ett paradigmskifte inom vården utifrån äldre människors skörhet och multisjuklighet.
– Tyvärr är våden till stor del baserad på akuta åtgärder och enskilda sjukdomar och därmed inte anpassad till äldre människors behov, sa hon och lyfte ett exempel från det egna hemlandet Spanien där det finns fler anställda geriatriker i primärvården än i Sverige.
Många upplever mindre ensamhet
Efter att ha rett ut begreppet ensamhet och redovisat de riskfaktorer som finns, visade Lena Dahlberg, professor i socialt arbete vid högskolan i Dalarna, siffror för hur äldre upplever sin egen livssituation. Det visar sig att en majoritet av personer som fyllt 78 år uppfattar sig som mindre eller mycket mindre ensamma i jämförelse med andra jämnåriga.
– Vi vet att ensamhet ökar risken för demens och ensamhet kan öka stress samt leda till skörare hälsa.
Sista föreläsningen höll Jan Semanza, forskare vid Umeå universitet, som har undersökt hur klimatförändringarna påverkar en åldrande befolkning.
– Det är allas vårt ansvar att se till att sköra äldre inte exponeras för värmeböljor. Ingen ska behöva dö av värmerelaterade orsaker, menade han.
Dagen avslutades med frågestund och paneldebatt där framtidsfrågor om äldreforskning togs upp. Erika Laukka lyfte att forskarvärlden bör se åldrande ur ett livstidsperspektiv eftersom förutsättningarna grundläggs väldigt tidigt i livet. Och med det avslutades en heldag om landvinningarna inom äldreforskning och framtidens områden att djupdyka i. Bland alla svar och nya forskningrön blev dock Queens fråga ”Who wants to live forever” hängande i luften.
Text: Juan Martinez
”Who wants to live forever” frågade Queen och Freddy Mercury i det 40 år gamla ledmotivet till actionfilmen ”Highlander”, där huvudpersonen är 450 år gammal och dömd till evigt liv. Frågan blev hängande i Karolinska institutets rymliga och vackra sal Aula Medica i Solna, där ett par hundra personer samlades den 5 februari för att lyssna till de senaste rönen inom svensk äldreforskning.
Symposiet anordnades av Aging Research Center (ARC), en multidisciplinär centrumbildning mellan Karolinska Institutet (KI) och Stockholms universitet. Moderator var Jens Berggren, enhetschef på Ersta sjukhus kognitiva mottagning. Han lovade under inledningen av dagen att den övervägande skulle bjuda på de positiva aspekterna av att åldras, snarare än avigsidorna.
– Jag lovar att försöka hålla mig till det, sa Carin Lennartsson, lektor och föreståndare för ARC med ett något återhållet leende.
Hon talade om de demografiska förändringar som ägt rum de senaste hundra åren och poängterade att medellivslängden i Sverige har ökat markant. I början av 1900-talet var den 50 och 53 år för män respektive kvinnor, i dag är den 82 respektive 85 år. Här finns flera orsaker till utvecklingen, bland annat upptäckten av antibiotika och införandet av vaccinationsprogram.
– Bättre kost och levnadsförhållanden har också bidragit, men de senaste decennierna beror ökningen mycket på medicinska framsteg.
Ändrat riskbeteende hos äldre
Därefter tog Ingmar Skoog, senior professor vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi på Göteborgs universitet vid. Att han enbart kunde medverka via länk gjorde knappast föreläsningen ”Är 70 det nya 50?” mindre intressant och entusiasmerade. Ingmar Skoog pekade på hur åldrandet har förändrats, att vi i dag har lika många sjukdomar som förr, men att vi överlever och lever ett friskare liv med våra sjukdomar nu, till skillnad från förr.
Vidare pekade han på att det fortfarande finns många fördomar om äldre, och att den biologiska åldern har mycket större betydelse än den kronologiska.
– Dagens äldre har ett annat riskbeteende än man hade för hundra år sedan. 70-åringar, såväl män som kvinnor, dricker till exempel betydligt mer alkohol i dag. Men ett liv helt utan risk är ju inget liv, konstaterade Ingmar Skoog.
Han rev sedan ner ett antal skratt när han jämförde dagens äldre, som för övrigt är mindre deprimerade än förr, med samtidens ungdom och pekade på att det finns ett helt annat intresse för ett aktivt sexliv bland de äldre i dag än det gjorde för hundra år sedan.
– Så jämför man med dagens 20-åringar, som har mindre sex, dricker allt mindre alkohol och är mer deprimerade än någonsin så är frågan om vi inte ska säga att 70 är det nya 20, sa Ingmar Skoog och visade en bild på The Rolling Stones.
– En gång i tiden gjorde de uppror mot sina föräldrar, nu gör de uppror mot sina barn.
Blodprov kan visa organens ålder
Sara Hägg, lektor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet, studerar samband mellan biologiskt åldrande och risken för åldersrelaterade sjukdomar. Hon definierade åldrande, ur biologiskt perspektiv, som ”en långsam försämring av kroppens funktioner under tiden vi lever våra liv”.
I sitt arbete räknar hon och hennes kollegor fram så kallade åldersklockor för olika organ, bland annat utifrån förekomsten av olika proteiner i blodprov.
– Proteiner i blodet kan komma från olika organ, till exempel njurarna, levern och även hjärnan, i takt med att vi åldras och blod-hjärn-barriären kanske inte fungerar optimalt. Man kan alltså se på blodprov hur olika organ åldras i olika takt hos en person, förklarade Sara Hägg.
Hon visade en matris över åldersklockorna för 15 olika organ och deras respektive relevans för risken att drabbas av ett antal specifika sjukdomar. Inte oväntat var hjärnans åldersklocka den med starkast koppling till risken att utveckla en demenssjukdom i framtiden.
I en av paneldebatterna lyftes det ökade intresset för forskning om biologiskt åldrande.
En sång kan betyda mycket
Joakim Öhlén, professor i omvårdnad på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs Universitet avslutade förmiddagens föreläsningar med att presentera den senaste forskningen om personcentrerad vård. Han pekade på vikten av att göra alla individer som trätt in i den så kallade fjärde åldern delaktiga i den egna vården och omsorgen.
– Vi brukar sammanfatta det ”på mitt sätt, i min takt, med hjälp av dig”, sa Joakim Öhlén.
Sedan tog förmiddagens avslutande paneldiskussion vid, där bland annat vikten av ett bra bemötande diskuterades:
– Personal som sjunger under morgontoaletten kan göra att en person med demenssjukdom går med på att tvätta och klä sig, och kanske gör det med välbefinnande. Men kan personalen inte bemöta personen, då kan det bli något som liknar slagsmål, sa Joakim Öhlén.
Åtta riskfaktorer
Efter lunch tog Erika Laukka, lektor och avdelningschef på ARC, vid och talade om det kognitiva åldrandet. Hon lyfte bland annat exempel på kognitiva funktioner som normalt förändras med stigande ålder. Exempelvis svårigheter att komma ihåg namn, att hitta rätt ord eller att lösa vissa uppgifter. Men via longitudinella studier har man kunnat se att det finns faktorer som kan få individen att bibehålla en hög kognitiv nivå.
– Vi ser att det är en fördel att vara en kvinna med hög utbildningsnivå och som har en snabbare gånghastighet än genomsnittet, sa Erika Laukka.
Hon påtalade de sju vaskulära riskfaktorer som har stor inverkan på hälsan och risken för sjukdomar, där blodtryck, kolesterol, blodsocker, BMI, fysisk aktivitet, rökning och kost numera kompletteras av ytterligare en parameter.
– Sömn räknas numera med som en åttonde faktor, sa Erika Laukka.
Vidare lyfte hon den fråga som forskningsvärden ofta brottas med, storleken av påverkan från arv respektive miljö.
– De genetiska faktorerna är viktiga och avgör startnivån. En högre startnivå ger större marginaler längre fram i livet. Men livsstilsfaktorerna påverkar givetvis. 45 procent av demensrelaterade riskfaktorer är modifierbara. Så det går att bygga på med skyddande faktorer under livet, sa Erika Laukka.
Sämre luktsinne kan tyda på demens
Maria Larsson, professor i perception och psykofysik vid Stockholms universitet, inledde sin diskurs om det åldrande luktsinnet med en iögonfallande bild från senare hälften av förra seklet där ett antal kvinnor i läkarrockar kört upp sina näsor i armhålorna på lika många män.
– En del kanske frågar sig varför luktsinnet är viktigt. Där finns ett antal vittnesmål från pandemin där många drabbades av luktbortfall vilket medförde en försämrad livskvalitet, sa Maria Larsson.
Luktsinnet har fem viktiga funktioner. Det fungerar som varningssystem, det medverkar till smakupplevelser, stimulerar aptiten, välbefinnandet och är en del av människans minnesfunktion.
– Och det är dessutom en viktig markör för demenssjukdom. När luktsinnet börjar svikta kan det vara ett tecken på begynnande sjukdom.
Amaia Calderón Larrañaga, senior forskare vid ARC, tog sedan upp vikten av ett paradigmskifte inom vården utifrån äldre människors skörhet och multisjuklighet.
– Tyvärr är våden till stor del baserad på akuta åtgärder och enskilda sjukdomar och därmed inte anpassad till äldre människors behov, sa hon och lyfte ett exempel från det egna hemlandet Spanien där det finns fler anställda geriatriker i primärvården än i Sverige.
Många upplever mindre ensamhet
Efter att ha rett ut begreppet ensamhet och redovisat de riskfaktorer som finns, visade Lena Dahlberg, professor i socialt arbete vid högskolan i Dalarna, siffror för hur äldre upplever sin egen livssituation. Det visar sig att en majoritet av personer som fyllt 78 år uppfattar sig som mindre eller mycket mindre ensamma i jämförelse med andra jämnåriga.
– Vi vet att ensamhet ökar risken för demens och ensamhet kan öka stress samt leda till skörare hälsa.
Sista föreläsningen höll Jan Semanza, forskare vid Umeå universitet, som har undersökt hur klimatförändringarna påverkar en åldrande befolkning.
– Det är allas vårt ansvar att se till att sköra äldre inte exponeras för värmeböljor. Ingen ska behöva dö av värmerelaterade orsaker, menade han.
Dagen avslutades med frågestund och paneldebatt där framtidsfrågor om äldreforskning togs upp. Erika Laukka lyfte att forskarvärlden bör se åldrande ur ett livstidsperspektiv eftersom förutsättningarna grundläggs väldigt tidigt i livet. Och med det avslutades en heldag om landvinningarna inom äldreforskning och framtidens områden att djupdyka i. Bland alla svar och nya forskningrön blev dock Queens fråga ”Who wants to live forever” hängande i luften.
Text: Juan Martinez
Forskningsgenomgång visar hur svåra symptom kan förebyggas
Beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD) är vanliga vid demenssjukdom. För att minska lidandet för personerna är en helhetsstrategi nödvändig. Den slutsatsen drar SBU efter att ha gått igenom forskningen på området.
Nio av tio personer med demenssjukdom drabbas någon gång av ångest, utåtagerande beteende eller andra BPSD. Symptomen behandlas ofta med läkemedel som dock kan ge allvarliga biverkningar. För att förebygga och minska BPSD rekommenderar Socialstyrelsen istället en personcentrerad vård i en anpassad miljö. Men enligt myndigheten förekommer detta i alltför liten utsträckning.
SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, har nu granskat och kommenterat en systematisk översikt på området. Den visar hur icke-farmakologiska insatser kan införas på särskilda boenden för att minska BPSD.
Samverkan och kommunikation viktigt
– Det räcker inte med enskilda punktinsatser, utan för att lyckas med implementeringen behövs en helhetsstrategi. Strategin bör inkludera att stärka samverkan och kommunikation mellan personal och anhöriga eller närstående och att det finns tillräckligt med resurser i form av personal och tid. Det behövs också utbildning till personal och organisatoriskt stöd. Även ledarskapet har betydelse, säger Frida Fröberg, projektledare vid SBU.
I översikten ingår 24 kvalitativa studier, publicerade i tidskriften Campbell Systematic Reviews. De flesta är genomförda i England, USA, Kanada och Australien men SBU menar att resultaten är relevanta även för svenska förhållanden.
Betonar ledarskapet
Ann-Christin Kärrman, Svenskt Demenscentrum, har deltagit i arbetet som extern granskare. Hon vill särskilt betona ledarskapets betydelse för att förebygga BPSD.
– Att arbeta med BPSD är komplext och kräver goda kunskaper bland alla medarbetare. Här har cheferna ett särskilt ansvar och för att kunna stötta personalen behöver de i sin tur kunskap, säger Ann-Christin Kärrman
– Det är även viktigt att anhöriga får kunskap och förståelse för BPSD i ett tidigt skede. Vårdpersonalen har en betydelsefull roll att förklara symptomen och hur vi arbetar för att förebygga dessa.
Text: Magnus Westlander
Nio av tio personer med demenssjukdom drabbas någon gång av ångest, utåtagerande beteende eller andra BPSD. Symptomen behandlas ofta med läkemedel som dock kan ge allvarliga biverkningar. För att förebygga och minska BPSD rekommenderar Socialstyrelsen istället en personcentrerad vård i en anpassad miljö. Men enligt myndigheten förekommer detta i alltför liten utsträckning.
SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, har nu granskat och kommenterat en systematisk översikt på området. Den visar hur icke-farmakologiska insatser kan införas på särskilda boenden för att minska BPSD.
Samverkan och kommunikation viktigt
– Det räcker inte med enskilda punktinsatser, utan för att lyckas med implementeringen behövs en helhetsstrategi. Strategin bör inkludera att stärka samverkan och kommunikation mellan personal och anhöriga eller närstående och att det finns tillräckligt med resurser i form av personal och tid. Det behövs också utbildning till personal och organisatoriskt stöd. Även ledarskapet har betydelse, säger Frida Fröberg, projektledare vid SBU.
I översikten ingår 24 kvalitativa studier, publicerade i tidskriften Campbell Systematic Reviews. De flesta är genomförda i England, USA, Kanada och Australien men SBU menar att resultaten är relevanta även för svenska förhållanden.
Betonar ledarskapet
Ann-Christin Kärrman, Svenskt Demenscentrum, har deltagit i arbetet som extern granskare. Hon vill särskilt betona ledarskapets betydelse för att förebygga BPSD.
– Att arbeta med BPSD är komplext och kräver goda kunskaper bland alla medarbetare. Här har cheferna ett särskilt ansvar och för att kunna stötta personalen behöver de i sin tur kunskap, säger Ann-Christin Kärrman
– Det är även viktigt att anhöriga får kunskap och förståelse för BPSD i ett tidigt skede. Vårdpersonalen har en betydelsefull roll att förklara symptomen och hur vi arbetar för att förebygga dessa.
Text: Magnus Westlander
Bill Gates gästade Karolinska institutet
Nya behandlingar, AI, biomarkörer och teknik, men även kunskapsdelning och samarbete kring den senaste alzheimerforskningen stod på agendan när Bill Gates besökte Karolinska institutet i slutet av januari.
Microsoftgrundaren och datapionjären Bill Gates har under de senaste åren tagit initiativ till att bekämpa aids, TBC, malaria och polio. Den senaste tiden har Bill Gates riktat in sig på att stötta forskning om Alzheimers sjukdom, där Sverige har en världsledande position.
– Vi är så glada för det här besöket. Vi har ett långvarigt samarbete med Bill Gates genom hans organisation Gates Ventures, som ger oss viktigt stöd i vidareutvecklingen och implementeringen av FINGER-konceptet, och i utvecklingen av ny teknik för tidig diagnostik. Bill Gates har ett starkt engagemang inom alzheimer-forskningen och vi uppskattar verkligen det här tillfället att presentera vårt pågående arbete och utsikter för framtiden, säger Miia Kivipelto, professor i geriatrik till KI:s hemsida.
Ledande experter på plats
Under sitt besök fick Bill Gates ta del av den senaste alzheimerforskningen i Sverige och det arbete som görs kring förebyggande insatser, tidig diagnostik och långsiktig uppföljning. På plats på KI för en paneldiskussion inför publik, fanns även några av Sveriges ledande experter inom alzheimerforskning, bland andra Henrik Zetterberg, professor i neurokemi vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska akademin, Eric Westman, professor i neurogeriatrik vid KI, och Maria Ankarcrona, professor i experimentell neurogeriatrik vid KI.
Bill Gates passade på att lyfta AI som ett viktigt verktyg för att upptäcka mönster i insamlade data, men också som ett verktyg i bilddiagnostiska undersökningar där AI kan upptäcka sådant som människor missar.
Hyllar Sverige och svensk forskning
Bill Gates avslutade med att hylla Sverige och den spetskunskap som finns här, samtidigt som han betonade vikten av samarbete och partnerskap för fortsatt framgångsrik forskning.
– Jag lärde känna Karolinska först genom Gates Foundations arbete, där ni har varit en fantastisk partner. Det är anmärkningsvärt att i det enda andra hälsorelaterade jag gör, nämligen arbetet med Alzheimers, också har lett till att ni har blivit en av de bästa partnerna i världen. Tack för det arbete ni utför här och för de partnerskap vi har inom flera områden, säger Bill Gates till KI:s hemsida.
Fotograf: Erik Flyg
Microsoftgrundaren och datapionjären Bill Gates har under de senaste åren tagit initiativ till att bekämpa aids, TBC, malaria och polio. Den senaste tiden har Bill Gates riktat in sig på att stötta forskning om Alzheimers sjukdom, där Sverige har en världsledande position.
– Vi är så glada för det här besöket. Vi har ett långvarigt samarbete med Bill Gates genom hans organisation Gates Ventures, som ger oss viktigt stöd i vidareutvecklingen och implementeringen av FINGER-konceptet, och i utvecklingen av ny teknik för tidig diagnostik. Bill Gates har ett starkt engagemang inom alzheimer-forskningen och vi uppskattar verkligen det här tillfället att presentera vårt pågående arbete och utsikter för framtiden, säger Miia Kivipelto, professor i geriatrik till KI:s hemsida.
Ledande experter på plats
Under sitt besök fick Bill Gates ta del av den senaste alzheimerforskningen i Sverige och det arbete som görs kring förebyggande insatser, tidig diagnostik och långsiktig uppföljning. På plats på KI för en paneldiskussion inför publik, fanns även några av Sveriges ledande experter inom alzheimerforskning, bland andra Henrik Zetterberg, professor i neurokemi vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska akademin, Eric Westman, professor i neurogeriatrik vid KI, och Maria Ankarcrona, professor i experimentell neurogeriatrik vid KI.
Bill Gates passade på att lyfta AI som ett viktigt verktyg för att upptäcka mönster i insamlade data, men också som ett verktyg i bilddiagnostiska undersökningar där AI kan upptäcka sådant som människor missar.
Hyllar Sverige och svensk forskning
Bill Gates avslutade med att hylla Sverige och den spetskunskap som finns här, samtidigt som han betonade vikten av samarbete och partnerskap för fortsatt framgångsrik forskning.
– Jag lärde känna Karolinska först genom Gates Foundations arbete, där ni har varit en fantastisk partner. Det är anmärkningsvärt att i det enda andra hälsorelaterade jag gör, nämligen arbetet med Alzheimers, också har lett till att ni har blivit en av de bästa partnerna i världen. Tack för det arbete ni utför här och för de partnerskap vi har inom flera områden, säger Bill Gates till KI:s hemsida.
Fotograf: Erik Flyg
Hälsoekonomisk bedömning klar inför beslut om Leqembi
Kommer ett nytt alzheimerläkemedel att börja användas i Sverige nästa år? Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) hälsoekonomiska bedömning av Leqembi kan få stor betydelse för svaret.
Leqembi är det omtalade läkemedlet mot Alzheimers sjukdom som förra året godkändes av EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten. Läkemedlet som behöver ges via dropp på en vårdklinik används, med få undantag, ännu inte i Sverige.
Regionerna inväntar rekommendationer från Rådet för nya terapier, NT-rådet, som för regionernas räkning bland annat förhandlar med läkemedelsbolaget om priset och om det är hälsoekonomiskt försvarbart att börja använda Leqembi. I NT-rådets analys väger TLV:s nypublicerade hälsoekonomiska bedömning tungt.
Frågetecken i underlaget
– TLV:s rapport beskriver hur nyttan med behandlingen förhåller sig till de kostnader som behandlingen medför, det vill säga om den är kostnadseffektiv. Det finns osäkerheter i underlaget, så som vilken nytta behandlingen ger på längre sikt och vad det kostar att ge läkemedlet på sjukhus, säger Martin Moberg, enhetschef på TLV i ett pressmeddelande.
TLV pekar på att även om Leqembi har en liten positiv effekt för patienterna – minskad kognitiv försämring – efter 18 månaders behandling saknas tillförlitliga data för hur effekterna blir därefter.
Två olika scenarier
TLV har utgått från två möjliga scenarier. De visar att Leqembi skulle kosta 3,6 respektive 4,3 miljoner kronor per QALY, som är ett mått på ett kvalitetsjusterat levnadsår. Utöver kostnader för själva läkemedlet pekar TLV på höga administrativa kostnader för till exempel vårdpersonal och magnetkameraundersökningar för kontroll av biverkningar.
Beräkningar visar att även om Leqembi tillhandahålls gratis kvarstår cirka 1,5 miljoner kronor per QALY i administrativa kostnader. Även detta är ett högre belopp än vad som vanligen accepteras för att NT-rådet ska rekommendera ett läkemedel.
– Vi lämnar nu över rapporten till NT-rådet som kommer att göra en sammanvägd bedömning och ta fram en rekommendation till regionerna om läkemedlets användning, säger Martin Moberg.
NT-rådets rekommendationer väntas första halvåret 2026.
Läs rapporten
Hälsoekonomisk bedömning av Leqembi, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (nytt fönster)
Leqembi är det omtalade läkemedlet mot Alzheimers sjukdom som förra året godkändes av EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten. Läkemedlet som behöver ges via dropp på en vårdklinik används, med få undantag, ännu inte i Sverige.
Regionerna inväntar rekommendationer från Rådet för nya terapier, NT-rådet, som för regionernas räkning bland annat förhandlar med läkemedelsbolaget om priset och om det är hälsoekonomiskt försvarbart att börja använda Leqembi. I NT-rådets analys väger TLV:s nypublicerade hälsoekonomiska bedömning tungt.
Frågetecken i underlaget
– TLV:s rapport beskriver hur nyttan med behandlingen förhåller sig till de kostnader som behandlingen medför, det vill säga om den är kostnadseffektiv. Det finns osäkerheter i underlaget, så som vilken nytta behandlingen ger på längre sikt och vad det kostar att ge läkemedlet på sjukhus, säger Martin Moberg, enhetschef på TLV i ett pressmeddelande.
TLV pekar på att även om Leqembi har en liten positiv effekt för patienterna – minskad kognitiv försämring – efter 18 månaders behandling saknas tillförlitliga data för hur effekterna blir därefter.
Två olika scenarier
TLV har utgått från två möjliga scenarier. De visar att Leqembi skulle kosta 3,6 respektive 4,3 miljoner kronor per QALY, som är ett mått på ett kvalitetsjusterat levnadsår. Utöver kostnader för själva läkemedlet pekar TLV på höga administrativa kostnader för till exempel vårdpersonal och magnetkameraundersökningar för kontroll av biverkningar.
Beräkningar visar att även om Leqembi tillhandahålls gratis kvarstår cirka 1,5 miljoner kronor per QALY i administrativa kostnader. Även detta är ett högre belopp än vad som vanligen accepteras för att NT-rådet ska rekommendera ett läkemedel.
– Vi lämnar nu över rapporten till NT-rådet som kommer att göra en sammanvägd bedömning och ta fram en rekommendation till regionerna om läkemedlets användning, säger Martin Moberg.
NT-rådets rekommendationer väntas första halvåret 2026.
Läs rapporten
Hälsoekonomisk bedömning av Leqembi, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (nytt fönster)
Hur ska de nya blodtesterna användas i alzheimerdiagnostiken?
Läsa av alzheimerförändringar ur en droppe blod. Det är ett av hjärnforskningens omtalade framsteg på senare år. Blodtester görs nu på en del minnesmottagningar men vilken roll det kan spela i primärvården är ännu oklart.
– Det har skett stora tekniksprång på det här området. Om någon skulle sagt till mig för sex, sju år sedan att vi snart skulle ha ett blodprov som indikerar risk för alzheimer hade jag inte trott på det.
Det säger Kaj Blennow, professor och överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, till tidningen Dagens medicin. Han är en av de tongivande forskarna bakom utvecklingen av biomarkörer för Alzheimers sjukdom, först i ryggvätska och sedan i blod.
Analysera biomarkörer
Biomarkören som analyseras i blod är en form av fosforylerat tau, ptau217, ett ämne som finns i de proteinnystan som bildas i hjärnas nervceller vid Alzheimers sjukdom. I ett blodprov kan man hitta denna typ av hjärnförändringar, något som kan öka möjligheterna att ställa tillförlitliga alzheimerdiagnoser i ett tidigt skede av sjukdomen.
Fosforylerat tau är ingen ny biomarkör. Det har tidigare kunnat mätas i ryggvätska. Ett stick i ländryggen, för att komma åt ryggmärgsvätska, är dock ett betydligt större ingrepp för patienten än ett vanligt blodprov. Här kan man se ett tydligt användningsområde för blodtestet menar Linus Jönsson, professor i Hälsoekonomi, Karolinska institutet och koordinator för innovationsmiljön Predem.
– På en minnesmottagning, där en patient är ordentligt utredd och andra orsaker till kognitiv svikt än demenssjukdom har uteslutits, kan ett blodtest bidra till att ställa diagnosen Alzheimers sjukdom, om testet visar positivt. Samtidigt slipper patienten en obehaglig undersökning.
Resultaten är inte entydiga
Blodprov tas ju rutinmässigt på vårdcentraler. Men att idag börja använda blodtest för alzheimer inom primärvården tror inte Linus Jönsson på, inte utifrån det vi vet idag. Han menar att resultaten från blodteststudierna inte är entydiga. Spännvidden är ganska stor beroende på vilken analysmetod som använts i studien.
Dessutom påverkas resultaten av den undersökta gruppens sammansättning. De studier som publicerats är gjorda på högriskpatienter.
– I dessa forskningspopulationer har deltagarna en hög risk att utveckla Alzheimers sjukdom, deras minnesproblem har bekräftats i kognitiva tester och andra orsaker än demenssjukdom har uteslutits. I sådana studier har testet visat sig vara träffsäkert och jämförbart med ett ryggvätskeprov, säger Linus Jönsson.
Heterogen grupp i primärvården
Studier på primärvårdspopulationer pågår men har ännu inte publicerats. Här handlar det inte bara om högriskpatienter utan om en betydligt mer heterogen grupp. De som vänder sig till vårdcentralerna för sina minnesproblem kan ha en demenssjukdom men oftare mild kognitiv svikt (MCI), depression eller något annat. Andelen med alzheimer är i klar minoritet.
– Hur tillförlitligt blodtestet är i en primärvårdsgrupp vet vi ännu inte. Men det är högst troligt att andelen falska positiva svar är betydligt högre än i en filtrerad högriskpopulation, säger Linus Jönsson.
Ett falskt positivt svar innebär att blodtestet visar felaktigt på Alzheimers sjukdom. Bland minnemottagningens patienter är denna risk relativt liten, om de är utredda och demenssjukdom är konstaterad.
Falska positiva svar
– I primärvården där andelen patienter med alzheimer är låg skulle de många falska positiva svaren bli ett allvarligt problem. För varje patient som får en korrekt diagnos utifrån blodtestet får en annan en felaktig. Det är naturligtvis oacceptabelt, säger Linus Jönsson.
Vad ska då till för att blodtestet ska bli ett användbart diagnosverktyg även utanför specialistmottagningarna? Det förutsätter bland annat att man utvecklar metoder att identifiera högriskpatienterna säger Linus Jönsson.
– Primärvården kan inte börja minnesutredningen med ett blodtest. Först behöver de filtrera patienterna, identifiera dem med hög risk för alzheimer. För detta behövs kognitiva tester som är bättre än MMSE och andra tester som används på vårdcentralerna idag.
Det är också viktigt att resultatet på blodtestet inte likställs med en diagnos.
Tolkning av blodtest
– Ett negativt resultat innebär att patienten kanske inte behöver utredas vidare för Alzheimers sjukdom, medan ett positivt resultat signalerar behov av ytterligare utredning.
En slags filtrering av patienterna görs i en primärvårdsstudie inom ramen för innovationsmiljön Predem. Personer som har diabetes och/eller högt blodtryck, och som därför har en förhöjd risk att utveckla alzheimer, får här göra ett mer omfattande kognitivt test.
– Testet är utvecklat av företaget Mindmore och genomförs digitalt. Det består av flera delmoment som mäter olika kognitiva domäner (läs: funktioner). Samtidigt tar vi blodprov och analyserar olika biomarkörer, säger Linus Jönsson.
Ny lovande biomarkör
Förutom ptau217 analyseras bland annat glykaner i Predemstudien. De är sockermolekyler som binds till proteiner. Fördelen med glykaner som biomarkör för alzheimer är att det går att fastställa om de kommer från hjärnan, till skillnad mot blodtest med ptau217 som kan komma från olika organ i kroppen.
– Glykaner är en relativt ny biomarkör som verkar dyka upp tidigt i sjukdomsförloppet. De är fortfarande rätt outforskade men flera studier visar på lovande resultat, säger Linus Jönsson.
Magnus Westlander
– Det har skett stora tekniksprång på det här området. Om någon skulle sagt till mig för sex, sju år sedan att vi snart skulle ha ett blodprov som indikerar risk för alzheimer hade jag inte trott på det.
Det säger Kaj Blennow, professor och överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, till tidningen Dagens medicin. Han är en av de tongivande forskarna bakom utvecklingen av biomarkörer för Alzheimers sjukdom, först i ryggvätska och sedan i blod.
Analysera biomarkörer
Biomarkören som analyseras i blod är en form av fosforylerat tau, ptau217, ett ämne som finns i de proteinnystan som bildas i hjärnas nervceller vid Alzheimers sjukdom. I ett blodprov kan man hitta denna typ av hjärnförändringar, något som kan öka möjligheterna att ställa tillförlitliga alzheimerdiagnoser i ett tidigt skede av sjukdomen.
Fosforylerat tau är ingen ny biomarkör. Det har tidigare kunnat mätas i ryggvätska. Ett stick i ländryggen, för att komma åt ryggmärgsvätska, är dock ett betydligt större ingrepp för patienten än ett vanligt blodprov. Här kan man se ett tydligt användningsområde för blodtestet menar Linus Jönsson, professor i Hälsoekonomi, Karolinska institutet och koordinator för innovationsmiljön Predem.
– På en minnesmottagning, där en patient är ordentligt utredd och andra orsaker till kognitiv svikt än demenssjukdom har uteslutits, kan ett blodtest bidra till att ställa diagnosen Alzheimers sjukdom, om testet visar positivt. Samtidigt slipper patienten en obehaglig undersökning.
Resultaten är inte entydiga
Blodprov tas ju rutinmässigt på vårdcentraler. Men att idag börja använda blodtest för alzheimer inom primärvården tror inte Linus Jönsson på, inte utifrån det vi vet idag. Han menar att resultaten från blodteststudierna inte är entydiga. Spännvidden är ganska stor beroende på vilken analysmetod som använts i studien.
Dessutom påverkas resultaten av den undersökta gruppens sammansättning. De studier som publicerats är gjorda på högriskpatienter.
– I dessa forskningspopulationer har deltagarna en hög risk att utveckla Alzheimers sjukdom, deras minnesproblem har bekräftats i kognitiva tester och andra orsaker än demenssjukdom har uteslutits. I sådana studier har testet visat sig vara träffsäkert och jämförbart med ett ryggvätskeprov, säger Linus Jönsson.
Heterogen grupp i primärvården
Studier på primärvårdspopulationer pågår men har ännu inte publicerats. Här handlar det inte bara om högriskpatienter utan om en betydligt mer heterogen grupp. De som vänder sig till vårdcentralerna för sina minnesproblem kan ha en demenssjukdom men oftare mild kognitiv svikt (MCI), depression eller något annat. Andelen med alzheimer är i klar minoritet.
– Hur tillförlitligt blodtestet är i en primärvårdsgrupp vet vi ännu inte. Men det är högst troligt att andelen falska positiva svar är betydligt högre än i en filtrerad högriskpopulation, säger Linus Jönsson.
Ett falskt positivt svar innebär att blodtestet visar felaktigt på Alzheimers sjukdom. Bland minnemottagningens patienter är denna risk relativt liten, om de är utredda och demenssjukdom är konstaterad.
Falska positiva svar
– I primärvården där andelen patienter med alzheimer är låg skulle de många falska positiva svaren bli ett allvarligt problem. För varje patient som får en korrekt diagnos utifrån blodtestet får en annan en felaktig. Det är naturligtvis oacceptabelt, säger Linus Jönsson.
Vad ska då till för att blodtestet ska bli ett användbart diagnosverktyg även utanför specialistmottagningarna? Det förutsätter bland annat att man utvecklar metoder att identifiera högriskpatienterna säger Linus Jönsson.
– Primärvården kan inte börja minnesutredningen med ett blodtest. Först behöver de filtrera patienterna, identifiera dem med hög risk för alzheimer. För detta behövs kognitiva tester som är bättre än MMSE och andra tester som används på vårdcentralerna idag.
Det är också viktigt att resultatet på blodtestet inte likställs med en diagnos.
Tolkning av blodtest
– Ett negativt resultat innebär att patienten kanske inte behöver utredas vidare för Alzheimers sjukdom, medan ett positivt resultat signalerar behov av ytterligare utredning.
En slags filtrering av patienterna görs i en primärvårdsstudie inom ramen för innovationsmiljön Predem. Personer som har diabetes och/eller högt blodtryck, och som därför har en förhöjd risk att utveckla alzheimer, får här göra ett mer omfattande kognitivt test.
– Testet är utvecklat av företaget Mindmore och genomförs digitalt. Det består av flera delmoment som mäter olika kognitiva domäner (läs: funktioner). Samtidigt tar vi blodprov och analyserar olika biomarkörer, säger Linus Jönsson.
Ny lovande biomarkör
Förutom ptau217 analyseras bland annat glykaner i Predemstudien. De är sockermolekyler som binds till proteiner. Fördelen med glykaner som biomarkör för alzheimer är att det går att fastställa om de kommer från hjärnan, till skillnad mot blodtest med ptau217 som kan komma från olika organ i kroppen.
– Glykaner är en relativt ny biomarkör som verkar dyka upp tidigt i sjukdomsförloppet. De är fortfarande rätt outforskade men flera studier visar på lovande resultat, säger Linus Jönsson.
Magnus Westlander
Arbetsterapeuter vill ha mer kunskap om välfärdsteknik
Det finns stora möjligheter att förbättra användningen av kognitivt stöd och välfärdsteknik inom vård och omsorg av personer med demens visar en ny projektrapport. Författarna lyfter fram både utmaningar och förslag på åtgärder.
Bakom rapporten står Anna Leion, arbetsterapeut, Svenskt Demenscentrum, och Antonios Tsertsidis, universitetslektor i informatik, Högskolan i Borås. De har gjort en nationell översyn av arbetsterapeuters kunskaper om välfärdsteknik för personer med kognitiv svikt eller demens.
Översynen, som bygger på en enkät, en fokusgrupp och individuella intervjuer, belyser viktiga behov och utmaningar, bland annat bättre utbildning för vårdpersonal, jämlik tillgång till hjälpmedel och mer lättanvänd teknik som fungerar i vardagen.
Projektet genomfördes med ekonomiskt stöd av Drottning Silvias Stiftelse för Forskning och Utbildning.
Läs mer om projektet och ta del av rapporten i sin helhet här »
Bakom rapporten står Anna Leion, arbetsterapeut, Svenskt Demenscentrum, och Antonios Tsertsidis, universitetslektor i informatik, Högskolan i Borås. De har gjort en nationell översyn av arbetsterapeuters kunskaper om välfärdsteknik för personer med kognitiv svikt eller demens.
Översynen, som bygger på en enkät, en fokusgrupp och individuella intervjuer, belyser viktiga behov och utmaningar, bland annat bättre utbildning för vårdpersonal, jämlik tillgång till hjälpmedel och mer lättanvänd teknik som fungerar i vardagen.
Projektet genomfördes med ekonomiskt stöd av Drottning Silvias Stiftelse för Forskning och Utbildning.
Läs mer om projektet och ta del av rapporten i sin helhet här »
Många äldreboenden saknar bra utemiljöer
En bra utemiljö är långtifrån självklart för äldre personer på särskilda boenden. Det visar en nationell kartläggning som omfattar cirka 2 000 boenden.
– Tidigare forskning har visat att äldre med skörast hälsa är de som har störst nytta av naturkontakt och utevistelse. Paradoxalt nog är det dessa personer som har låg tillgång till utemiljöer. Äldre personer som inte självständigt kan förflytta sig mellan inne- och utemiljö påtalar dessutom brister i personligt stöd från undersköterskor, aktivitetsledare, arbetsterapeuter, fysioterapeuter och sjuksköterskor, säger Madeleine Liljegren, fysioterapeut och doktorand vid Göteborgs universitet.
Hennes avhandling visar att:
- 62 % av de särskilda boendena har låg tillgång till balkonger, uteplatser eller uterum för äldre
- 83 % saknar sådana platser även för personalen
- 54 % har egen trädgård
- 87 % ligger långt från centrala platser som torg.
Förbättra arbetsmiljön
Madeleine Liljegren har även talat med äldre och personal vid särskilda boenden. Av intervjuerna framkommer att utemiljöerna möter ett grundläggande mänskligt behov hos både grupperna och bidrar till en meningsfull tillvaro. Att använda utemiljöerna på ett strategiskt sätt skulle inte bara främja äldres hälsa, utan också förbättra arbetsmiljön för personalen, vilket är särskilt viktigt då äldreomsorgens personal har den högsta sjukfrånvaron i Sverige.
– Utemiljöerna är en outnyttjad resurs för både äldre och personal relaterat till deras hälsa och välbefinnande. Det finns ett stort behov av att de blir en integrerad del av vården, omsorgen och rehabiliteringen, säger Madeleine Liljegren som betonar behovet av nationella riktlinjer, bättre planering och utbildning för att integrera utemiljöer i vård, omsorg och rehabilitering.
Avhandlingens resultat ingår i det tvärvetenskapliga Out-Fit-projektet (nytt fönster).
Se filmen om Out-Fit
Filmen nedan beskriver forskningsprojektet Out-Fit, som handlar om äldre personers möjligheter till utevistelse på vård- och omsorgsboenden i Sverige. I filmen, som har tagits fram inom ramen för projektet, intervjuas forskare, hyresgäster, medarbetare med flera.
– Tidigare forskning har visat att äldre med skörast hälsa är de som har störst nytta av naturkontakt och utevistelse. Paradoxalt nog är det dessa personer som har låg tillgång till utemiljöer. Äldre personer som inte självständigt kan förflytta sig mellan inne- och utemiljö påtalar dessutom brister i personligt stöd från undersköterskor, aktivitetsledare, arbetsterapeuter, fysioterapeuter och sjuksköterskor, säger Madeleine Liljegren, fysioterapeut och doktorand vid Göteborgs universitet.
Hennes avhandling visar att:
- 62 % av de särskilda boendena har låg tillgång till balkonger, uteplatser eller uterum för äldre
- 83 % saknar sådana platser även för personalen
- 54 % har egen trädgård
- 87 % ligger långt från centrala platser som torg.
Förbättra arbetsmiljön
Madeleine Liljegren har även talat med äldre och personal vid särskilda boenden. Av intervjuerna framkommer att utemiljöerna möter ett grundläggande mänskligt behov hos både grupperna och bidrar till en meningsfull tillvaro. Att använda utemiljöerna på ett strategiskt sätt skulle inte bara främja äldres hälsa, utan också förbättra arbetsmiljön för personalen, vilket är särskilt viktigt då äldreomsorgens personal har den högsta sjukfrånvaron i Sverige.
– Utemiljöerna är en outnyttjad resurs för både äldre och personal relaterat till deras hälsa och välbefinnande. Det finns ett stort behov av att de blir en integrerad del av vården, omsorgen och rehabiliteringen, säger Madeleine Liljegren som betonar behovet av nationella riktlinjer, bättre planering och utbildning för att integrera utemiljöer i vård, omsorg och rehabilitering.
Avhandlingens resultat ingår i det tvärvetenskapliga Out-Fit-projektet (nytt fönster).
Se filmen om Out-Fit
Filmen nedan beskriver forskningsprojektet Out-Fit, som handlar om äldre personers möjligheter till utevistelse på vård- och omsorgsboenden i Sverige. I filmen, som har tagits fram inom ramen för projektet, intervjuas forskare, hyresgäster, medarbetare med flera.
EMA ger klartecken för nytt alzheimerläkemedel
Den europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) omprövar sitt tidigare beslut och rekommenderar nu Kisunla (donanemab) för behandling av Alzheimers sjukdom i tidig fas.
Donanemab, som saluförs under namnet Kisunla, verkar på liknande sätt som Leqembi, ett annat alzheimerläkemedel som fick marknadsgodkännande av EU-kommissionen tidigare i år. Båda är antikroppsbehandlingar som tar bort proteinerna tau och beta-amyloid i hjärnan. På så sätt kan sjukdomsförloppet bromsas något vid alzheimer.
I mars kom EMA:s expertgrupp fram till att riskerna med Kisunla, i form av hjärnsvullnader, vägde tyngre än läkemedlets hälsovinster. Nu gör alltså EMA en annan bedömning, sannolikt utifrån nya data. Samtidigt avgränsar myndigheten användningen av Kisunla till patienter som inte har en dubbel uppsättning av ApoE4. Det är en gen som ger en markant ökad risk för att utveckla alzheimer men också för de biverkningar som Kisunla kan ge upphov till.
Kisunla har tidigare godkänts i bland annat USA, Kina och Japan. Mycket talar för att EU-kommissionen, som nu ska ta ställning till läkemedlet, kommer att gå på EMA:s rekommendationer och ge ett marknadsgodkännande i EU.
Hur många som sedan kan få tillgång till läkemedlet i Sverige är ytterst en prisfråga. Här förhandlar NT-rådet, för regionernas räkning, med läkemedelsbolaget Lilly som utvecklat Kinsula.
Donanemab, som saluförs under namnet Kisunla, verkar på liknande sätt som Leqembi, ett annat alzheimerläkemedel som fick marknadsgodkännande av EU-kommissionen tidigare i år. Båda är antikroppsbehandlingar som tar bort proteinerna tau och beta-amyloid i hjärnan. På så sätt kan sjukdomsförloppet bromsas något vid alzheimer.
I mars kom EMA:s expertgrupp fram till att riskerna med Kisunla, i form av hjärnsvullnader, vägde tyngre än läkemedlets hälsovinster. Nu gör alltså EMA en annan bedömning, sannolikt utifrån nya data. Samtidigt avgränsar myndigheten användningen av Kisunla till patienter som inte har en dubbel uppsättning av ApoE4. Det är en gen som ger en markant ökad risk för att utveckla alzheimer men också för de biverkningar som Kisunla kan ge upphov till.
Kisunla har tidigare godkänts i bland annat USA, Kina och Japan. Mycket talar för att EU-kommissionen, som nu ska ta ställning till läkemedlet, kommer att gå på EMA:s rekommendationer och ge ett marknadsgodkännande i EU.
Hur många som sedan kan få tillgång till läkemedlet i Sverige är ytterst en prisfråga. Här förhandlar NT-rådet, för regionernas räkning, med läkemedelsbolaget Lilly som utvecklat Kinsula.
Diagnostik och bemötande vid Lewykroppsdemens
Läkartidningen har publicerat en grundlig genomgång av Lewykroppsdemens som är en relativt okänd kognitiv sjukdom trots att den är långt ifrån ovanlig.
Sjukdomen är svår att diagnosticera och symptomen skiljer sig en hel del från alzheimer, den vanligaste demenssjukdomen. Tidiga motoriska svårigheter gör att sjukdomen istället har många likheter med Parkinsondemens.
Ett sätt att försöka skilja de båda sjukdomarna är den så kallade ettårsregeln. Vid Lewykroppsdemens visar sig de kognitiva och motoriska symptomen mer eller mindre samtidigt medan motoriska symtom har funnits mer än ett år före de kognitiva vid Parkinsondemens.
Förutom symptom, diagnostik och läkemedelsbehandling innehåller Läkartidningen flera tips och råd kring bemötande vid Lewykroppsdemens (fakta 4 i slutet av artikeln). Bakom artikeln står Daniel Ferreira, docent, Karolinska institutet, Anna Rennie, doktorand och Elisabet Londos, överläkare och professor vid Lunds universitet. Läs hela artikeln i Läkartidningen (nytt fönster)
Sjukdomen är svår att diagnosticera och symptomen skiljer sig en hel del från alzheimer, den vanligaste demenssjukdomen. Tidiga motoriska svårigheter gör att sjukdomen istället har många likheter med Parkinsondemens.
Ett sätt att försöka skilja de båda sjukdomarna är den så kallade ettårsregeln. Vid Lewykroppsdemens visar sig de kognitiva och motoriska symptomen mer eller mindre samtidigt medan motoriska symtom har funnits mer än ett år före de kognitiva vid Parkinsondemens.
Förutom symptom, diagnostik och läkemedelsbehandling innehåller Läkartidningen flera tips och råd kring bemötande vid Lewykroppsdemens (fakta 4 i slutet av artikeln). Bakom artikeln står Daniel Ferreira, docent, Karolinska institutet, Anna Rennie, doktorand och Elisabet Londos, överläkare och professor vid Lunds universitet. Läs hela artikeln i Läkartidningen (nytt fönster)
Kraftig ökning av demens till 2050 spår forskare
Antalet personer i Sverige med demenssjukdom väntas öka kraftigt till år 2050. Det visar en ny KI-rapport om demenssjukdomarnas samhällskostnader.
Forskarna bakom rapporten bedömer att det år 2023 fanns mellan 130 000 och 150 000 personer med demenssjukdom i Sverige. Av dem beräknades cirka 64 000–65 000 bo i särskilt boende eller motsvarande.
Forskarnas prognos för framtiden pekar mot cirka 230 000–270 000 demenssjuka år 2050.
Alla siffror är ungefärliga och forskarna har utgått från data från det så kallade SNAC-projektet samt olika matematiska modeller när de har räknat fram dem.
Samhällets kostnader för personer med demenssjukdomar beräknas ha uppgått till mellan 90 och 100 miljarder kronor år 2023, enligt rapporten. Cirka 85 procent av de kostnaderna landar på kommunerna, med särskilda boenden som en stor utgiftspost.
– Dagens och framtidens vård och omsorg av demenssjuka är framför allt en stor utmaning för kommunerna, säger professor Anders Wimo på Karolinska Institutet (KI) i ett pressmeddelande.
Han har varit huvudansvarig för rapporten ”Antalet demenssjuka och kostnaden för demenssjukdomar i Sverige 2023” tillsammans med docent Amaia Calderón-Larrañaga. Rapporten beställdes av socialdepartementet i september 2024 och blev klar under mars 2025.
Du hittar hela rapporten här » (nytt fönster)
Illustration: Lumination/Most Photos
Forskarna bakom rapporten bedömer att det år 2023 fanns mellan 130 000 och 150 000 personer med demenssjukdom i Sverige. Av dem beräknades cirka 64 000–65 000 bo i särskilt boende eller motsvarande.
Forskarnas prognos för framtiden pekar mot cirka 230 000–270 000 demenssjuka år 2050.
Alla siffror är ungefärliga och forskarna har utgått från data från det så kallade SNAC-projektet samt olika matematiska modeller när de har räknat fram dem.
Samhällets kostnader för personer med demenssjukdomar beräknas ha uppgått till mellan 90 och 100 miljarder kronor år 2023, enligt rapporten. Cirka 85 procent av de kostnaderna landar på kommunerna, med särskilda boenden som en stor utgiftspost.
– Dagens och framtidens vård och omsorg av demenssjuka är framför allt en stor utmaning för kommunerna, säger professor Anders Wimo på Karolinska Institutet (KI) i ett pressmeddelande.
Han har varit huvudansvarig för rapporten ”Antalet demenssjuka och kostnaden för demenssjukdomar i Sverige 2023” tillsammans med docent Amaia Calderón-Larrañaga. Rapporten beställdes av socialdepartementet i september 2024 och blev klar under mars 2025.
Du hittar hela rapporten här » (nytt fönster)
Illustration: Lumination/Most Photos