Sök böcker och film

Det börjar vid slutet. En mamma är död. Det slutar vid början. Innan rädslan när Jonas och hans pappa märker det hon själv redan anar. Kortspelet hon förlorar gång på gång. Lunchen som lagas direkt efter frukost. Kassar som fylls med fel saker, örhängen, julkort och skoluppsatser. Försommarens syrener som inte längre väcker någon reaktion, eftersom hon inte längre minns att de doftar. En gång, innan hon började glömma, arbetade hon själv med minnet. Nu är hon yngst på demensboendet.

En person som glömt vem hon är, finns hon kvar? Är det samma människa fastän personligheten bleknar bort? Och vad är störst? Minnet eller kärleken? Jonas Brun skriver om kampen med vården, om hjärnans vindlingar, om förtvivlan och tröst i vardagen med Alzheimers sjukdom.

"Hon minns inte" är en skildring av minnesförlust och en memoar, en månggrenad berättelse om en mor som skrivs tillbaka till livet.

”Den psykologiska vetenskapen försöker inringa minnet, göra det mätbart, som jag själv mäter minnesfunktioner när jag gör utredningar och bedömningar i mitt yrke. Men här i stunden, tillsammans med henne, undslipper minnet alla uppdelningar i arbetsminne, episodiskt minne, procedurminne, semantiskt minne och prospektivt minne som jag lärt mig använda kliniskt. Jag vet inte. Jag kan inte veta. Lika lite som jag kan se ut genom hennes ögon.” Ur Jonas Bruns "Hon minns inte"

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Frank ställer sig tätt intill mig i köket och stirrar med gapande mun på min matlagning. Det märks att han vill hjälpa till fast han inte längre kan. Han vill verkligen jobba. Jag ger honom små uppgifter. ”Här, skala den här moroten”. Frank skrider till verket. Han skalar och skalar. Snart är hela moroten borta.

Jag irriterade mig länge på att han åkte och tankade bilen trots att tanken var nästan full. Eller att han hela tiden körde diskmaskinen utan just någonting i den. Varför gör du så, undrade jag. Men det kom aldrig något vettigt svar. Vi i familjen tittade frågande på varandra. Vad var det som hände egentligen?

Vilse i verkligheten är en sann berättelse om hur demenssjukdom kan utveckla sig och hur sjukdomen påverkar de anhöriga som står bredvid och ser på. Boken ger också författarens reflektioner på hur patienter med sjukdomen bemöts i samhället samt egna lärdomar om vad som kunde gjorts bättre - om man bara hade förstått.

Förlag: Visto förlag

Anthony närmar sig de 80 men i hans ögon finns ingen anledning till oro, han har det bra i sin bekväma våning. Hans dotter Anne ser dock hur han försvinner in i sin egen värld av minnen och föreställningar. The Father är en rörande och ögonöppnande skildring av åldrande och anhörigskap som inte liknar någon annan.

Medverkar gör bland andra Anthony Hopkins, Olivia Colman, Olivia Williams och Imogen Poots.

Filmen är baserad på en pjäs skriven av Florian Zeller.

Man räknar med att det finns ca 9 000 personer i landet som har en demenssjukdom och är yngre 65 år. Många av dem är föräldrar till ungdomar som känner sig ensamma i sin situation och mår mycket dåligt. De blir lätt missförstådda av sin omgivning och tycker att det är svårt att hitta rätt inom vården och omsorgen.

I boken Unga anhöriga berättar reder vi ut begreppen och tipsar om det stöd som de själva och deras förälder kan få. Andra unga anhöriga som är eller har varit i samma situation ger värdefulla råd.

Boken kan med fördel även läsas av vård- och omsorgspersonal, skolkuratorer, lärare, beslutsfattare och andra med inflytande över de förutsättningar som ges till en liten men utsatt grupp unga människor.