Sedan 2010 arbetar personalen på Älandsgården i Härnösand målinriktat för ett demensboende utifrån de äldres behov. Arbetsscheman och rutiner kommer i andra hand vilket har lett till flera positiva förändringar.
De boende är numera lugnare än tidigare och personalen upplever mindre stress och mer arbetstillfredsställelse. Det hävdar gruppchefen Linda Pettersson. Så vad är hemligheten med det nya arbetssättet?
– Det gäller att sitta ned och ta det lugnt, säger Linda Pettersson.
Låter enkelt men hur finns tid att sitta ned när det är så mycket att göra? Linda Pettersson menar att det sparar tid att inte ha oroliga personer som följer dem vart de än går. Det alltid finns en personal som sitter tillsammans med de boende.
– Vi handarbetar, löser korsord, läser, skalar potatis eller tittar på film – särskilt filmer av Astrid Lindgren eller buskis med Stefan och Krister går hem, säger Linda Pettersson.
Älandsgården är ett demensboende med 27 lägenheter. Huset är format som ett E med alla tre avdelningarna belägna i markplan. Uteplatserna mellan avdelningarna är öppna sommartid så att det går att röra sig fritt i både huset och omgivningen.
När en person flyttar till Älandsgården får anhöriga information om hur personalen arbetar.
– De brukar uppskatta att få sitta tillsammans med sin närstående och de övriga boenden – det upplevs ofta som lättare att umgås då, när personalen också finns med. Tidigare gick ofta anhöriga med till rummet men blev då ibland lämnade kvar när den demenssjuke plötsligt gick ut. Jag tyckte så synd om dem, säger Linda Pettersson.
På Älandsgården är två personal ansvariga för nio boenden. De finns tillgängliga från morgon till kväll. Tidigare stressade kvällspersonalen för att se till att de flesta låg till sängs när nattpersonalen gick på sitt pass. Numera är även nattpersonalen involverad i teamet och delar det synsätt som dagpersonalen arbetar efter berättar Linda Pettersson.
– Så nu är det självklart att nattpersonalen hjälper de boende till sängs när de är trötta istället för att rutiner och scheman ska styra detta. De städar också matsal, korridor och TV-rum så att dagpersonalen kan ägna sin tid till de boende, säger hon.
Var femte vecka deltar samtliga medarbetare, dag- och nattpersonal, i ett avdelningsmöte. Då finns tid att reflektera över arbetet och att dela med sig av tankar och idéer. Detta är oerhört värdefullt tycker alla, inte minst arbetsterapeut och fysioterapeut, som numera får input från fler kollegor än tidigare.
Ibland handlar mötena om knepiga fall. Då behöver alla dela med sig av sina kunskaper. Genom att tänka efter och ligga steget före behövs till exempel inga positionsbälten för att begränsa någon som man tror kanske kan ramla.
– Återigen, det handlar om att ta det lugnt och sitta ned tillsammans med de boende. Då fungerar vi som bälte, menar Linda Pettersson
Beteenden som oro, skrik och aggressivitet försöker man i första hand förebygga. Det kan handla om att planera vilka personer som passar att sitta tillsammans eller att minimera syn- och ljudintryck. Någon kan behöva få sitta avskilt.
– Vet vi att en person ofta bli orolig vid 15-tiden. Då försöker vi avleda med olika aktiviteter, kanske virkar. Personen brukar då slå sig ned med oss. Vi kan också ha ett rullbord med en kaffekopp på, så blir det som en ”synbroms”, säger Linda Pettersson.
Personer med skrikbeteende kan få hörlurar med musik att lyssna på eller sitta avskilt med en personal om det lugnar. Vid aggressiva beteenden handlar det om att spegla sig i den demenssjukes situation berättar Linda Pettersson och tar ett exempel.
– Låt säga att en boende är mycket arg och tycker att medboende som sitter i hennes hem måste gå hem. Då kan vi gå åt sidan och säga till vederbörande: ”Jag blir också förbannad, det är på tiden att de går hem”. Sedan kan vi avleda med en kopp kaffe eller en promenad. Det gäller att den demenssjuke känner att vi är på hennes sida.
Genom att ligga steget före och förebygga beteenden som oro och aggressivitet behövs sällan lugnande mediciner och inga sömntabletter. Följden av det blir att få på Älandsgården faller till följd av olämpliga läkemedel.
Ann-Christin Kärrman