Senaste nytt
Osäkra utredningar av körförmåga
Tillförlitliga metoder saknas för att bedöma körförmågan hos personer med kognitiv svikt eller demens. Det visar en ny avhandling från Hälsohögskolan i Jönköping.
Bakom avhandlingen Driving assessment and driving behaviour står Helena Selander som undersökt bland annat olika bedömningsmetoder som används vid körlämplighetsutredningar.
– Att bestämma när en klient inte längre är säker som bilförare kan vara svårt, speciellt när det inte finns några fastställda riktlinjer gällande lämpliga bedömningsinstrument. På grund av detta görs därför bedömningar i Sverige på olika sätt gällande körlämplighet och körförmåga. Det kan innebära att klienter blir felbedömda, det vill säga att säkra bilförare riskerar att förlora sitt körkort eller att farliga bilförare får fortsätta köra bil, säger Helena Selander i ett pressmeddelande från Hälsohögskolan.
Beslut om att återkalla körkort på grund av sjukdom, till exempel demenssjukdom, ska fattas av läkare. Helena Selanders forskning visar att det ofta är arbetsterapeuter som testar körlämplighet och körförmågan. Tillvägagångssättet varierar. Ibland görs enbart en praktisk aktivitetsbedömning, andra gånger används kognitiva test. Ett vanligt test är NorSDSA (Nordic Stroke Driver Screening Assessment) men Helena Selanders studier visar att det inte kan förutsäga resultat från en körbedömning, varken för personer med stroke, kognitivt svikt eller demens.
Oavsett vilken typ av bedömning och test som används för att bedöma körförmåga är det av stor vikt att veta hur friska förare presterar, något som Helena Selander också studerar i sin avhandling.
Bakom avhandlingen Driving assessment and driving behaviour står Helena Selander som undersökt bland annat olika bedömningsmetoder som används vid körlämplighetsutredningar.
– Att bestämma när en klient inte längre är säker som bilförare kan vara svårt, speciellt när det inte finns några fastställda riktlinjer gällande lämpliga bedömningsinstrument. På grund av detta görs därför bedömningar i Sverige på olika sätt gällande körlämplighet och körförmåga. Det kan innebära att klienter blir felbedömda, det vill säga att säkra bilförare riskerar att förlora sitt körkort eller att farliga bilförare får fortsätta köra bil, säger Helena Selander i ett pressmeddelande från Hälsohögskolan.
Beslut om att återkalla körkort på grund av sjukdom, till exempel demenssjukdom, ska fattas av läkare. Helena Selanders forskning visar att det ofta är arbetsterapeuter som testar körlämplighet och körförmågan. Tillvägagångssättet varierar. Ibland görs enbart en praktisk aktivitetsbedömning, andra gånger används kognitiva test. Ett vanligt test är NorSDSA (Nordic Stroke Driver Screening Assessment) men Helena Selanders studier visar att det inte kan förutsäga resultat från en körbedömning, varken för personer med stroke, kognitivt svikt eller demens.
Oavsett vilken typ av bedömning och test som används för att bedöma körförmåga är det av stor vikt att veta hur friska förare presterar, något som Helena Selander också studerar i sin avhandling.
Driving assessment and driving behaviour, Helena Selander (Hälsohögskolan i Jönköping).
Till avhandlingen » (nytt fönster)
Partier överens om tvingande skyddsåtgärder
Regeringen och Socialdemokraterna är överens om att i undantagsfall tillåta tvingande skyddsåtgärder i demensvården. Ett lagförslag anger vilka åtgärder det handlar om och under vilka förutsättningar de ska få användas.
”Vi ser ett stort värde i att skapa långsiktiga regler på detta område. Frågan om skyddsåtgärder inom demensvården har dragits i långbänk, sannolikt beroende på att man sett en risk för att ett nytt regelverk kan missbrukas”, säger Maria Larsson, äldreminister, och Lena Hallgren (s), vice ordförande i socialutskottet, i en gemensam debattartikel (DN 29 nov 2012).
I det lagförslag som nu granskas av lagrådet anges vad som ska räknas som en tvingande skyddsåtgärd, dit hör bland annat larm, inlåsning och sänggrind. Samtliga används redan i demensvården på många håll, trots att de i regel strider mot individens grundlagsstadgade rättigheter. Socialtjänstlagen bygger på frivillighet och utan samtycke från vårdtagaren är det förbjudet att till exempel lämna en sänggrind uppfälld. Vårdpersonal begår ett lagbrott även om syftet är att förhindra att en vårdtagare, som brukar glömma att hon inte längre kan stå på benen, faller och skadar sig.
Regeringen – och Socialdemokraterna – vill nu alltså tillåta vissa tvingande skyddsåtgärder men bara i undantagsfall. Syftet sägs vara ”att minimera användningen av tvång och begränsningar, skapa större rättssäkerhet och uppnå en bättre och värdigare demensvård”. För att ett brickbord eller annan tvingande skyddsåtgärd ska kunna användas måste kommunen utreda behovet i varje enskilt fall, detta för att undvika godtyckliga beslut.
Av kommunens utredning ska framgå vilka åtgärder som tidigare prövats för att minimera risken att vårdtagaren skadar sig. Det ska också finnas en plan för hur de negativa effekterna av den tvingande skyddsåtgärden ska kunna upphävas. Åtgärdsbeslutet ska omprövas minst en gång per år och vara möjlig att överklaga. Beslutet ska även inrapporteras till Socialstyrelsen.
Frågan om tvångs- och skyddsåtgärder i demensvården har stötts och blötts i många år. En utredning lämnade 2006 ett förslag på hur området kunde regleras. Det möttes av både ris och ros. Farhågorna handlade bland annat om att ett legaliserande av tvingande åtgärder kunde leda till en ökad användning på bekostnad av personal.
Erfarenheter från Norge ger dock inget stöd för att brickbord och låsta dörrar skulle ersätta hjälpande händer. Där är en etablerad uppfattning att tvingande åtgärder snarare används i mindre omfattning sedan området lagreglerades i januari 2009. Det framgår av Svenskt Demenscentrums kartläggning För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården (2010).
Wilhelmina Hoffman, föreståndare vid Svenskt Demenscentrum, har inte läst regeringens lagförslag i sin helhet men välkomnar den blocköverskridande överenskommelsen.
– Alla som arbetar inom vården vet att tvingande skyddsåtgärder redan förekommer, därför är det hög tid att en lagreglering kommer till stånd. Det är orimligt att anställda inom vård och omsorg, oskolade i juridik, på egen hand fattar beslut som inskränker människors rörelsefrihet. Genom tydliga regler och möjligheter att överklaga beslut kan vi skapa en mer rättssäker och värdigare demensvård.
Regeringens lagförslag har nu gått på remiss till lagrådet. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2014. Socialstyrelsen kommer att ta fram en vägledning för tillämpningen.
Magnus Westlander
”Vi ser ett stort värde i att skapa långsiktiga regler på detta område. Frågan om skyddsåtgärder inom demensvården har dragits i långbänk, sannolikt beroende på att man sett en risk för att ett nytt regelverk kan missbrukas”, säger Maria Larsson, äldreminister, och Lena Hallgren (s), vice ordförande i socialutskottet, i en gemensam debattartikel (DN 29 nov 2012).
I det lagförslag som nu granskas av lagrådet anges vad som ska räknas som en tvingande skyddsåtgärd, dit hör bland annat larm, inlåsning och sänggrind. Samtliga används redan i demensvården på många håll, trots att de i regel strider mot individens grundlagsstadgade rättigheter. Socialtjänstlagen bygger på frivillighet och utan samtycke från vårdtagaren är det förbjudet att till exempel lämna en sänggrind uppfälld. Vårdpersonal begår ett lagbrott även om syftet är att förhindra att en vårdtagare, som brukar glömma att hon inte längre kan stå på benen, faller och skadar sig.
Regeringen – och Socialdemokraterna – vill nu alltså tillåta vissa tvingande skyddsåtgärder men bara i undantagsfall. Syftet sägs vara ”att minimera användningen av tvång och begränsningar, skapa större rättssäkerhet och uppnå en bättre och värdigare demensvård”. För att ett brickbord eller annan tvingande skyddsåtgärd ska kunna användas måste kommunen utreda behovet i varje enskilt fall, detta för att undvika godtyckliga beslut.
Av kommunens utredning ska framgå vilka åtgärder som tidigare prövats för att minimera risken att vårdtagaren skadar sig. Det ska också finnas en plan för hur de negativa effekterna av den tvingande skyddsåtgärden ska kunna upphävas. Åtgärdsbeslutet ska omprövas minst en gång per år och vara möjlig att överklaga. Beslutet ska även inrapporteras till Socialstyrelsen.
Frågan om tvångs- och skyddsåtgärder i demensvården har stötts och blötts i många år. En utredning lämnade 2006 ett förslag på hur området kunde regleras. Det möttes av både ris och ros. Farhågorna handlade bland annat om att ett legaliserande av tvingande åtgärder kunde leda till en ökad användning på bekostnad av personal.
Erfarenheter från Norge ger dock inget stöd för att brickbord och låsta dörrar skulle ersätta hjälpande händer. Där är en etablerad uppfattning att tvingande åtgärder snarare används i mindre omfattning sedan området lagreglerades i januari 2009. Det framgår av Svenskt Demenscentrums kartläggning För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården (2010).
Wilhelmina Hoffman, föreståndare vid Svenskt Demenscentrum, har inte läst regeringens lagförslag i sin helhet men välkomnar den blocköverskridande överenskommelsen.
– Alla som arbetar inom vården vet att tvingande skyddsåtgärder redan förekommer, därför är det hög tid att en lagreglering kommer till stånd. Det är orimligt att anställda inom vård och omsorg, oskolade i juridik, på egen hand fattar beslut som inskränker människors rörelsefrihet. Genom tydliga regler och möjligheter att överklaga beslut kan vi skapa en mer rättssäker och värdigare demensvård.
Regeringens lagförslag har nu gått på remiss till lagrådet. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2014. Socialstyrelsen kommer att ta fram en vägledning för tillämpningen.
Magnus Westlander
Hjärnförändringar syns långt före demenssymptom
Vissa förändringar i hjärnan kan spåras tjugo år före de första symptomen på Alzheimers sjukdom. De nya forskningsrönen publiceras i tidskriften Lancet Neurology och bygger på studier av en colombiansk släkt.
I släkten finns en ärftlig mutation (presenelin 1) som orsakar Alzheimers sjukdom. De som drabbas brukar få de första symptomen vid 45–49 års ålder. Alzheimertypiska hjärnförändringar uppträder dock redan i tjugoårsåldern, de konstaterar forskarna som har följt 44 personer i släkten från unga år. De som bar på det skadade anlaget hade bland annat förhöjda koncentrationer av betaamyloid-42, ett giftigt protein som anses ha en avgörande betydelse för uppkomsten av Alzheimers sjukdom.
Fynden går inte att direkt översätta men ligger i linje med tidigare studier gjorda på personer med sporadisk alzheimer – icke-ärftliga former av sjukdomen – som är betydligt vanligare.
I släkten finns en ärftlig mutation (presenelin 1) som orsakar Alzheimers sjukdom. De som drabbas brukar få de första symptomen vid 45–49 års ålder. Alzheimertypiska hjärnförändringar uppträder dock redan i tjugoårsåldern, de konstaterar forskarna som har följt 44 personer i släkten från unga år. De som bar på det skadade anlaget hade bland annat förhöjda koncentrationer av betaamyloid-42, ett giftigt protein som anses ha en avgörande betydelse för uppkomsten av Alzheimers sjukdom.
Fynden går inte att direkt översätta men ligger i linje med tidigare studier gjorda på personer med sporadisk alzheimer – icke-ärftliga former av sjukdomen – som är betydligt vanligare.
Till artikel i Lancet Neurology »
(nytt fönster)
Ny riskgen för alzheimer
Forskarna har upptäckt en ny riskgen för Alzheimers sjukdom. Fyndet tyder på att immunförsvaret kan spela en viss roll i sjukdomsprocessen.
TREM2 är namnet på den riskgen som upptäcktes när forskarna jämförde arvsmassan hos 2261 islänningar. Det är en ganska ovanlig genvariant som bärs av mindre än två procent av befolkningen.
TREM2 ökar risken för att utveckla Alzheimers sjukdom senare i livet med tre till fem gånger. Riskökningen är därmed jämförbar med den för ApoE4-allellen, en sedan tidigare känd riskgen som är betydligt vanligare än TREM2.
TREM2:s roll i sjukdomsprocessen är långtifrån klarlagd men studier på möss tyder på att den påverkar immunförsvarets funktion. De vita blodkropparna tycks arbeta mindre effektivt och får därmed svårare att "avväpna" de giftiga formerna av betaamyloid, proteinet som klumpar ihop sig och bildar de senila plack som är typiska för Alzheimers sjukdom.
TREM2 är namnet på den riskgen som upptäcktes när forskarna jämförde arvsmassan hos 2261 islänningar. Det är en ganska ovanlig genvariant som bärs av mindre än två procent av befolkningen.
TREM2 ökar risken för att utveckla Alzheimers sjukdom senare i livet med tre till fem gånger. Riskökningen är därmed jämförbar med den för ApoE4-allellen, en sedan tidigare känd riskgen som är betydligt vanligare än TREM2.
TREM2:s roll i sjukdomsprocessen är långtifrån klarlagd men studier på möss tyder på att den påverkar immunförsvarets funktion. De vita blodkropparna tycks arbeta mindre effektivt och får därmed svårare att "avväpna" de giftiga formerna av betaamyloid, proteinet som klumpar ihop sig och bildar de senila plack som är typiska för Alzheimers sjukdom.
Alzheimer får stort utrymme i Kunskapskanalen
Idag (6 november) kl 16.00 sänder Kunskapskanalen (SVT) den andra delen av seminariet Ett bra liv med Alzheimers under programvinjetten UR Samtiden. Inspelningen är från den Internationella Alzheimerdagen i Folkets hus då flera av landets ledande hjärnforskare föreläste om läkemedel, riskfaktorer samt vård och omsorg vid demens, med tonvikt på Alzheimers sjukdom.Både den första och andra delen kan i efterhand ses på Internet:
http://urplay.se/172787 » (nytt fönster)
Följ upp riktlinjerna med ny checklista
Nu finns ett nytt verktyg för att arbeta med de nationella demensriktlinjerna på den enskilda arbetsplatsen. Checklista demens är utformad för särskilda boenden.
Checklistanär framtagen av Stiftelsen Äldrecentrum tillsammans med Svenskt Demenscentrum. Utvecklingsarbetet har finansierats av statliga medel till regionala stödstrukturer för evidensbaserad socialtjänst.
– Visst arbetar man redan aktivt med Socialstyrelsens demensriktlinjer runt om i landet. Men vi tror att det har saknats ett lättanvänt och verksamhetsnära verktyg för att följa upp riktlinjerna ute på den enskilda arbetsplatsen, säger Tove Ahner, utvecklingsledare vid Stiftelsen Äldrecentrum.
Tillsammans med Ann-Christin Kärrman, vård och omsorgsansvarig vid Svenskt Demenscentrum, har hon lett arbetet med att utforma checklistan. Till sin hjälp har de haft en referensgrupp med representanter för vårdens olika yrkeskategorier (se högerspalt). Frågorna i checklistan har ändrats under arbetet gång efter att checklistan i flera omgångar testats på äldreboenden i bland annat Arvidsjaur, Stockholm och Ystad.
Checklistan demens innehåller tio områden med frågor. Uppdelningen följer Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Frågorna behandlar bland annat personcentrerad omvårdnad, BPSD läkemedel och fysisk och psykosocial miljö.
En checklista fylls i för varje vårdtagare. Uppföljning rekommenderas efter sex månader.
– Svaren kan föras in i den befintliga dokumentationen. Sedan är det upp till varje verksamhet vad man vill göra med checklistan, säger Tove Ahner.
Tove Ahner tror att arbetet med checklistan kan ha flera positiva effekter. Genom att analysera och diskutera svaren kan teamarbetet stärkas på arbetsplatsen. Hon får medhåll av Ann-Christin Kärrman.
– Jag tror också att checklistan handlar mer än om att följa upp riktlinjerna – den kan säkert stimulera ett lärande ute på arbetsplatserna, säger Ann-Christin Kärrman.
Magnus Westlander
Till nedladdningssida för Checklista demens
(nytt fönster)
Checklistanär framtagen av Stiftelsen Äldrecentrum tillsammans med Svenskt Demenscentrum. Utvecklingsarbetet har finansierats av statliga medel till regionala stödstrukturer för evidensbaserad socialtjänst.
– Visst arbetar man redan aktivt med Socialstyrelsens demensriktlinjer runt om i landet. Men vi tror att det har saknats ett lättanvänt och verksamhetsnära verktyg för att följa upp riktlinjerna ute på den enskilda arbetsplatsen, säger Tove Ahner, utvecklingsledare vid Stiftelsen Äldrecentrum.
Tillsammans med Ann-Christin Kärrman, vård och omsorgsansvarig vid Svenskt Demenscentrum, har hon lett arbetet med att utforma checklistan. Till sin hjälp har de haft en referensgrupp med representanter för vårdens olika yrkeskategorier (se högerspalt). Frågorna i checklistan har ändrats under arbetet gång efter att checklistan i flera omgångar testats på äldreboenden i bland annat Arvidsjaur, Stockholm och Ystad.
Checklistan demens innehåller tio områden med frågor. Uppdelningen följer Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Frågorna behandlar bland annat personcentrerad omvårdnad, BPSD läkemedel och fysisk och psykosocial miljö.
En checklista fylls i för varje vårdtagare. Uppföljning rekommenderas efter sex månader.
– Svaren kan föras in i den befintliga dokumentationen. Sedan är det upp till varje verksamhet vad man vill göra med checklistan, säger Tove Ahner.
Tove Ahner tror att arbetet med checklistan kan ha flera positiva effekter. Genom att analysera och diskutera svaren kan teamarbetet stärkas på arbetsplatsen. Hon får medhåll av Ann-Christin Kärrman.
– Jag tror också att checklistan handlar mer än om att följa upp riktlinjerna – den kan säkert stimulera ett lärande ute på arbetsplatserna, säger Ann-Christin Kärrman.
Magnus Westlander
Till nedladdningssida för Checklista demens
(nytt fönster)
Silviautbildade möts på Facebook
Nyligen startade en sluten Facebookgrupp för utexaminerade Silviasystrar och Silviasjuksköterskor. Initiativtagare är Kajsa Båkman, själv Silviasjuksköterska och vårdlärare. Hon har länge efterlyst ett mötesforum för att kunna bibehålla kontakter efter utbildningen.
– Många har anslutit sig till Facebookgruppen på kort tid och diskussionen är ganska livaktig. Medlemmarna tipsar varandra om allt i från litteratur till vilket porslin som är lämpligt till äldreboendet. En del stämmer träff med varandra, säger Kajsa Båkman.
I dag har gruppen 133 medlemmar från hela landet. Vill du ansluta dig? Logga in på Facebook:
Nätverket för Silviasystrar och Silviasjuksköterskor » (nytt fönster)
Den som vill följa demensområdet på Facebook, utan att ha en Silviaexamen, kan gå in på Stiftelsen Silviahemmes Facebooksida » (nytt fönster). Även den är relativt nystartad och innehåller bland annat nyheter med "läs mer"-länkar.
– Många har anslutit sig till Facebookgruppen på kort tid och diskussionen är ganska livaktig. Medlemmarna tipsar varandra om allt i från litteratur till vilket porslin som är lämpligt till äldreboendet. En del stämmer träff med varandra, säger Kajsa Båkman.
I dag har gruppen 133 medlemmar från hela landet. Vill du ansluta dig? Logga in på Facebook:
Nätverket för Silviasystrar och Silviasjuksköterskor » (nytt fönster)
Den som vill följa demensområdet på Facebook, utan att ha en Silviaexamen, kan gå in på Stiftelsen Silviahemmes Facebooksida » (nytt fönster). Även den är relativt nystartad och innehåller bland annat nyheter med "läs mer"-länkar.
Blodkärl påverkade vid demens
Personer med de vanligaste demenssjukdomarna har en högre halt av de ämnen i blodet som löser upp blodproppar. Det visar forskning från Örebro universitet.
Nils-Olof Hagnelius, överläkare vid på geriatriska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro, har i sin doktorsavhandling undersökt personer med Alzeimers sjukdom och vaskulär demens. Båda sjukdomarna var förknippade med ett påslaget och mer aktiverat system för upplösning av blodproppar, jämfört med de icke-demenssjuka personerna som ingick i studiens kontrollgrupp.
– Det innebär att åtgärder som exempelvis motion och behandling av blodtryck kan verka förebyggande mot Alzheimers sjukdom, liksom för andra sjukdomar som har ett inslag av kärlpåverkan, som hjärtinfarkt och stroke, säger Nils-Olof Hagnelius i ett pressmeddelande.
I en annan studie visar han att brist på B-vitaminet folsyra är vanligt hos personer med demens.
Nils-Olof Hagnelius, överläkare vid på geriatriska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro, har i sin doktorsavhandling undersökt personer med Alzeimers sjukdom och vaskulär demens. Båda sjukdomarna var förknippade med ett påslaget och mer aktiverat system för upplösning av blodproppar, jämfört med de icke-demenssjuka personerna som ingick i studiens kontrollgrupp.
– Det innebär att åtgärder som exempelvis motion och behandling av blodtryck kan verka förebyggande mot Alzheimers sjukdom, liksom för andra sjukdomar som har ett inslag av kärlpåverkan, som hjärtinfarkt och stroke, säger Nils-Olof Hagnelius i ett pressmeddelande.
I en annan studie visar han att brist på B-vitaminet folsyra är vanligt hos personer med demens.
Dålig sophantering kopplas till alzheimer
Bristfällig sophantering i hjärnans nervceller kan ligga bakom Alzheimers sjukdom. I stället för att lösa upp skadligt proteinskräp ansamlas det och orsakar celldöd. Det visar en doktorsavhandling från Linköpings universitet.
Bakom avhandlingen står Lotta Agholme som studerat två renhållningssystem i cellerna. Båda systemen – proteasomen och lysosomen – verkar vara skadade hos alzheimerpatienter och kan därför ha en nyckelroll i utvecklingen av sjukdomen.
Proteasomen är en ”tunna” med uppgift att fånga in begagnade proteiner och tugga dem i bitar. Lysosomen är en bubbla med sura enzymer som löser upp bland annat skadade proteiner. I en frisk hjärna fungerar det hela som ett kretslopp där olika beståndsdelar ständigt bryts ned och återanvänds.
I en cellmodell kunde Linköpingsforskarna studera vad som händer när de två systemen sätts ur spel. När de tillsatte ett ämne som hämmar funktionen hos proteasomen, ledde det till flera av de kända sjukliga förändringarna vid Alzheimers sjukdom: ansamling av proteinet beta-amyloid, skadliga förändringar av proteinet tau och en försämrad transport längs nervcellernas utskott.
Hittills har sökandet efter en behandling mot alzheimer främst inriktats på att stoppa bildningen av beta-amyloid.
– Det vore intressant att undersöka om en förbättrad funktion hos proteasomen och lysosomen kunde vara en alternativ strategi, säger Lotta Agholme i ett pressmeddelande från Linköpings universitet.
Läs hela pressmeddelandet » (nytt fönster)
Avhandlingen heter The involvement of clearance pathways and neuron-to-neuron transmission in Alzheimer’s disease, Linköping University Medical Dissertations No 1317.
Bakom avhandlingen står Lotta Agholme som studerat två renhållningssystem i cellerna. Båda systemen – proteasomen och lysosomen – verkar vara skadade hos alzheimerpatienter och kan därför ha en nyckelroll i utvecklingen av sjukdomen.
Proteasomen är en ”tunna” med uppgift att fånga in begagnade proteiner och tugga dem i bitar. Lysosomen är en bubbla med sura enzymer som löser upp bland annat skadade proteiner. I en frisk hjärna fungerar det hela som ett kretslopp där olika beståndsdelar ständigt bryts ned och återanvänds.
I en cellmodell kunde Linköpingsforskarna studera vad som händer när de två systemen sätts ur spel. När de tillsatte ett ämne som hämmar funktionen hos proteasomen, ledde det till flera av de kända sjukliga förändringarna vid Alzheimers sjukdom: ansamling av proteinet beta-amyloid, skadliga förändringar av proteinet tau och en försämrad transport längs nervcellernas utskott.
Hittills har sökandet efter en behandling mot alzheimer främst inriktats på att stoppa bildningen av beta-amyloid.
– Det vore intressant att undersöka om en förbättrad funktion hos proteasomen och lysosomen kunde vara en alternativ strategi, säger Lotta Agholme i ett pressmeddelande från Linköpings universitet.
Läs hela pressmeddelandet » (nytt fönster)
Avhandlingen heter The involvement of clearance pathways and neuron-to-neuron transmission in Alzheimer’s disease, Linköping University Medical Dissertations No 1317.
Landets museer utbildas i demens
I ett nytt projekt, Möten med Minnen, ska museipedagoger utbildas i demens. De ska sedan kunna erbjuda bland annat specialvisningar för demenssjuka och deras anhöriga. Idén kommer ursprungligen från New York.
Svenskt Demenscentrum har tidigare skrivit om alzheimerprojektet vid MOMA, Museum of Modern Art (se högerspalt). Det har fått efterföljare i många amerikanska städer och nu alltså även i Sverige. Alzheimerfonden, som är initiativtagare, hoppas att så många som möjligt av landets museer vill delta.
Startskottet för Möten med Minnen går den 10 oktober då en heldag ägnas åt projektet på Nationalmuseum i Stockholm. Laurel Humble från MOMA föreläser, liksom Wilhelmina Hoffman från Svenskt Demenscentrum.
Projektet finnasieras via Postkodlotteriet. Svenskt Demenscentrum och Demensförbundet deltar som samarbetspartners.
Svenskt Demenscentrum har tidigare skrivit om alzheimerprojektet vid MOMA, Museum of Modern Art (se högerspalt). Det har fått efterföljare i många amerikanska städer och nu alltså även i Sverige. Alzheimerfonden, som är initiativtagare, hoppas att så många som möjligt av landets museer vill delta.
Startskottet för Möten med Minnen går den 10 oktober då en heldag ägnas åt projektet på Nationalmuseum i Stockholm. Laurel Humble från MOMA föreläser, liksom Wilhelmina Hoffman från Svenskt Demenscentrum.
Projektet finnasieras via Postkodlotteriet. Svenskt Demenscentrum och Demensförbundet deltar som samarbetspartners.
Relaterad artikel
Museer kan göra mycket för demenssjuka » (nytt fönster)
Mer information och program »
(nytt fönster)