Senaste nytt

Karin Sjögren är sjuksköterska och arbetade som vårdlärare innan hon började forska för drygt tio år sedan. Temat för hennes avhandlingsarbete var personcentrerad omvårdnad, ett begrepp som nästan samtidigt slog igenom på bred front i Sverige.

– Min doktorsavhandling var en del av ett pågående projekt och visst forskades det en del om personcentrerad omvårdnad redan före 2010. Men genom de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom, som kom samma år, fick begreppet sitt stora genombrott. I dag har det spridit sig till i stort sett alla vårdområden, säger Karin Sjögren.

Personen i fokus

I riktlinjerna betonar Socialstyrelsen vikten av ett personcentrerat förhållningssätt i all vård och omsorg för personer med demenssjukdom. Kortfattat kan det beskrivas som att personen ska stå i fokus, inte sjukdomen. Vårdpersonalen ska ta hänsyn till den enskildes behov, resurser o önskemål. Relationen, även med de anhöriga, är lika viktig som arbetsuppgifterna som ska utföras.

– En kontrast till personcentrerad omvårdad är uppgiftsorienterade vård som mer utgår från organisationens behov. Den tar sig oftare uttryck i gemensamma rutiner, till exempel att alla på ett demensboende ska lägga sig ett visst klockslag. Personcentrerad omvårdnad är att låta läggtiderna variera och styras av personernas vanor och önskemål, säger Karin Sjögren.

Det är lätt att beskriva personcentrerad omvårdnad i allmänna ordalag. Men hur tar man reda på om den faktiskt bedrivs, vilka effekter den kan få och hur den kan befrämjas? Som forskare finns det tre sätt att närma sig ämnet menar Karin Sjögren.

– Det första är kvalitativa studier, det betyder att man helt enkelt intervjuar vårdpersonal, patienter och närstående och ställer frågor som kan ge en bild av det personcentrerade arbetet på till exempel ett äldreboende.

Kartlägga utifrån skalor

En annan forskningsmetod är kartläggning utifrån särskilda skattningsskalor som kan avspegla förekomsten av personcentrerad omvårdnad. Ett exempel är P-CAT (Person-Centered Care Assessment Tool) som utvecklats i Australien och som Karin Sjögren i sitt avhandlingsarbete översatte och validerade till svenska förhållanden.

P-CAT är ett formulär med 13 påståenden som vårdpersonal på till exempel ett äldreboende får ta ställning till. Exempel är: ”Vi har frihet att ändra på arbetsrutiner utifrån hur de boende vill ha det” och ”Det är svårt för de boende att hitta i miljön”. Det finns 5 svarsalternativ som spänner från ”Nej, tar helt avstånd” till ”Ja, instämmer helt”. Svaren översätts sedan till poäng och totalsumman avspeglar förekomsten av personcentrerad omvårdnad.

– Om man använder P-CAT i kombination med andra enkätstudier kan man belysa vad som befrämjar personcentrerad omvårdnad och vilka positiva effekter den kan ha. Det finns bland annat studier som visar att personcentrerad omvårdnad har ett samband med en högre grad av arbetstillfredsställelse hos personalen samt en lägre grad av både arbetsstress och samvetsstress, säger Karin Sjögren.

Vad är hönan och ägget?

Men, påpekar hon, om man bara mäter vid ett tillfälle måste sådana samband tolkas med viss försiktighet.

– Är det personcentrerad omvårdnad som bidrar till högre arbetstillfredsställe eller tvärtom? Vad som är hönan och vad som är ägget kan vi inte med säkerhet säga. För det krävs ett ”före” och ett ”efter”, säger Karin Sjögren och syftar på den tredje forskningsmetoden: interventionsstudien.

En interventionsstudie innebär att ett förändringsarbete genomförs, till exempel en utbildningssatsning i bemötande, och att man med P-CAT och andra frågeformulär ”mäter” förhållandena både före och efter satsningen. På så sätt kan man belysa effekterna.

– Det finns en hel del sådana studier och i ärlighetens namn ska man säga att alla inte har gett det positiva resultat man kanske hade hoppats på. Ett exempel är en satsning på att hjälpa de boende att bli mer självständiga i hygiensituationer som ledde till att arbetsstressen ökade hos vårdpersonalen, säger Karin Sjögren.

Flera positiva effekter

Men desto fler studier visar att arbetsstressen minskar av personcentrerade arbetssätt. Många interventionsstudier uppvisar flera positiva effekter för både personer med demenssjukdom och vårdpersonal (få studier har omfattat anhöriga). Det har då handlat om utbildningssatsningar eller utvecklingsarbete kring bland annat livsberättelsen, personcentrerade fysiska aktiviteter, munvård och att förebygga beteendemässiga och psykiska symptom vid demens (BPSD).

– För personerna med demenssjukdom har det bland annat lett till ökad livskvalitet samt lägre förekomst av agitation och depressiva symptom. En studie visade att förekomsten av förstoppningar minskade efter att måltidsmiljön personanpassats, säger Karin Sjögren.

Vilken personcentrerad åtgärd som är viktigast och har störst effekt kan inte forskningen svara på. Men att det behöver finnas vissa förutsättningar för att nå resultat är tydligt.

– En gemensam värdegrund, bra teamarbete, en stödjande chef och en flexibel organisation som tillåter nya ideer – detta har vi sett är viktiga förutsättningar för en personcentrerad omvårdnad, säger Karin Sjögren.

Magnus Westlander

Webbinariet tar upp erfarenheter som har gjorts under coronapandemin; vilka svårigheter som personal och anhöriga mött, vad som har fungerat och vad som skulle ha gjorts på annat sätt. Det handlar också om nya förhållningsätt som använts och som kanske kommit för att stanna nu när pandemin har gått in i en ny fas.

I panelen sitter Iréne Nilsson Carlsson, folkhälosråd vid Sociastyrelsen, Monica Berglund, direktör på Tre stiftelser, Annicka Pantzar, MAS i Ekerö kommun, och Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum. Arrangörer: Svenskt Demenscentrum och Alzheimerfonden med stöd av #omsorgsrörelsen.

Skriften utgavs första gången 2016, då av Myndigheten för delaktighet som hade gett Svenskt Demenscentrum i uppdrag att ta fram information om demenssjukdomar för en bredare allmänhet. Nu har upphovsrättigheterna överlåtits till  Svenskt Demenscentrum som även tagit fram denna nya uppplaga. Den är på 16-sidor och kan beställas gratis i vår webbshop: www.webbshop.demenscentrum.se (nytt fönster).

 – Vi är många som länge sagt det; äldreomsorgen behöver undersköterskor, det måste bli den lägsta utbildningsnivån i vård- och omsorg. Men Äldrelyftet kommer sannolikt att leda till att kommunerna bara fortbildar vårdbiträden, säger Jane Lindell Ljunggren.

Äldrelyftet är namnet på regeringens utbildningssatsning för att höja kunskapsnivån i äldreomsorgen. Regeringen skjuter till 2,2 miljarder kr i år och 1,7 miljarder kr nästa år för att anställningar inom äldreomsorgen ska kunna kombineras med utbildning på arbetstid. 

Jane Lindell Ljunggren välkomnar satsningen men har invändningar mot dess utformning. Kommunerna ska redovisa pengarna från Äldrelyftet i december 2021. Fram till dess hinner knappast något utbilda sig till undersköterska eftersom endast drygt en dag i veckan i genomsnitt kan ägnas åt utbildning. Jane Lindell Ljunggren är säker på att kommunerna därför kommer att främst fortbilda vårdbiträden.

Hinner inte utbilda undersköterskor

Den 5 oktober drar utbildningarna inom Äldrelyftet i gång på Gotland.

– Här har kommunen redan bestämt sig, man vågar inte chansa på att börja utbilda undersköterskor och riskera att det statliga bidraget uteblir. Jag har varit i kontakt med flera andra kommuner som resonerar på liknande sätt, säger Jane Lindell Ljunggren.

De som fortbildas under Äldrelyftet kommer knappast senare att utbilda sig till undersköterskor, i alla fall inte i någon större omfattning tror Jane Lindell Ljunggren.

– Man kan varken begära eller förvänta sig att ett vårdbiträde ska gå ner i lön för att kunna utbilda sig till undersköterska. En hel del är ensamstående och har det kärvt ekonomiskt, säger hon och fortsätter:

– Så nu när coronapandemin har gett oss ett gyllene tillfälle att äntligen höja äldreomsorgens status så skickar samhället ut signalen att det räcker att vara vårdbiträde för att arbeta inom omsorgen. 

Utformningen måste ses över

Jane Lindell Ljunggren menar att regeringen måste se över utformningen av Äldrelyftet och förlänga utbetalningstiden för att antalet undersköterskor ska kunna bli fler. Hon får medhåll av Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum:

– Med de goda intentioner regeringen har med Äldrelyftet vore det bortkastat om inte kommunerna kan använda de satsade medlen på det som de har bäst nytta av, både nu och i den framtid vi har med allt fler äldre med omsorgsbehov. 
 
– Det går inte att snabbfixa äldreomsorgen utan här måste det till en bred och kompetent plattform att utgå ifrån. Den plattformen utgörs inte av snabbutbildade vårdbiträden utan av välutbildade undersköterskor, säger Wilhelmina Hoffman.

Text: Magnus Westlander