Senaste nytt

23 sep 2020

Covid-19 och äldreomsorgen – lärdomar och nya förhållningssätt 

 ARBETA MED DEMENS

Välkommen att delta i webbinariet Covid-19 och äldreomsorgen – lärdomar och nya förhållningssätt. I panelen ingår Socialstyrelsen som presenterar nya rekommendationer och föreskrifter. Svenskt Demenscentrum och Alzheimerfonden arrangerar.
 

Den 1 oktober öppnas landets äldreboenden för anhöriga igen. Då hävs det tillfälliga besöksförbudet som regeringen införde för att stoppa smittspridningen av covid-19. Att förbudet tas bort innebär knappast att allt återgår till det normala

Coronaviruset är här för att stanna, sannolikt under lång tid. Om viruset kommer att bli mer aggressivt eller långsamt klinga av kan vi bara gissa. Säkert är att vård och omsorg måste förhålla sig till denna ovälkomna följeslagare.

Lärdomar av pandemin

Detta är utgångspunkten för webbinariet Covid-19 och äldreomsorgen – lärdomar och nya förhållningssätt. Det arrangeras den 2 oktober, kl 10.00 – 11.15, av Svenskt Demenscentrum och Alzheimerfonden på webbplatsen #omsorgsrörelsen.

Webbinariet tar upp de erfarenheter som har gjorts under pandemin och vilka lärdomar man kan dra. Några frågeställningar är:

  • Hur kan man förebygga nya utbrott av covid-19 på äldreboenden och hantera sjukdomen, om den letar sig in?
  • Hur kan smittan isoleras utan att få allvarliga negativa följder för den sjuke personen och de medboende?
  • Vad behöver chefer och medarbetare i fråga om kunskap och stöd?

Nya förskrifter presenteras

I webbinariets panel ingår Iréne Nilsson Carlsson (ersätter Frida Nobel)folkhälosråd vid Sociastyrelsen. Hon kommer att ta upp myndighetens nya föreskrifter och rekommendationer för covid-19-vården som presenterades i veckan.

I panelen sitter även Monica Berglund, direktör på Tre stiftelser, Annicka Pantzar, MAS i Ekerö kommun och Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum och diskussionsledare för webbinariet.

Anmäl dig här

Webbinariet är avgiftsfritt och du kan anmäla dig via formuläret nedan. När du anmält dig skickas senare en länk som du klickar på för att komma till webbinariet. Du behöver alltså inte ladda ned något program.

Den 1 oktober öppnas landets äldreboenden för anhöriga igen. Då hävs det tillfälliga besöksförbudet som regeringen införde för att stoppa smittspridningen av covid-19. Att förbudet tas bort innebär knappast att allt återgår till det normala

Coronaviruset är här för att stanna, sannolikt under lång tid. Om viruset kommer att bli mer aggressivt eller långsamt klinga av kan vi bara gissa. Säkert är att vård och omsorg måste förhålla sig till denna ovälkomna följeslagare.

Lärdomar av pandemin

Detta är utgångspunkten för webbinariet Covid-19 och äldreomsorgen – lärdomar och nya förhållningssätt. Det arrangeras den 2 oktober, kl 10.00 – 11.15, av Svenskt Demenscentrum och Alzheimerfonden på webbplatsen #omsorgsrörelsen.

Webbinariet tar upp de erfarenheter som har gjorts under pandemin och vilka lärdomar man kan dra. Några frågeställningar är:

  • Hur kan man förebygga nya utbrott av covid-19 på äldreboenden och hantera sjukdomen, om den letar sig in?
  • Hur kan smittan isoleras utan att få allvarliga negativa följder för den sjuke personen och de medboende?
  • Vad behöver chefer och medarbetare i fråga om kunskap och stöd?

Nya förskrifter presenteras

I webbinariets panel ingår Iréne Nilsson Carlsson (ersätter Frida Nobel)folkhälosråd vid Sociastyrelsen. Hon kommer att ta upp myndighetens nya föreskrifter och rekommendationer för covid-19-vården som presenterades i veckan.

I panelen sitter även Monica Berglund, direktör på Tre stiftelser, Annicka Pantzar, MAS i Ekerö kommun och Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum och diskussionsledare för webbinariet.

Anmäl dig här

Webbinariet är avgiftsfritt och du kan anmäla dig via formuläret nedan. När du anmält dig skickas senare en länk som du klickar på för att komma till webbinariet. Du behöver alltså inte ladda ned något program.

23 sep 2020

Äntligen åter i lager 

 PUBLICERAT

När glömska är en sjukdom har varit restnoterad i över ett år. Under tiden har Svenskt Demenscentrum tagit fram en ny något modifierad upplaga som nu kan beställas.

Skriften utgavs första gången 2016, då av Myndigheten för delaktighet som hade gett Svenskt Demenscentrum i uppdrag att ta fram information om demenssjukdomar för en bredare allmänhet. Nu har upphovsrättigheterna överlåtits till  Svenskt Demenscentrum som även tagit fram denna nya uppplaga. Den är på 16-sidor och kan beställas gratis i vår webbshop: www.webbshop.demenscentrum.se (nytt fönster).

Skriften utgavs första gången 2016, då av Myndigheten för delaktighet som hade gett Svenskt Demenscentrum i uppdrag att ta fram information om demenssjukdomar för en bredare allmänhet. Nu har upphovsrättigheterna överlåtits till  Svenskt Demenscentrum som även tagit fram denna nya uppplaga. Den är på 16-sidor och kan beställas gratis i vår webbshop: www.webbshop.demenscentrum.se (nytt fönster).

21 sep 2020

Personligt med Drottning Silvia i Frenkels podd  

 

Drottning Silvia ställde upp i sin första poddcast inför Alzheimerdagen, den 21 september. För Henrik Frenkel berättar hon om mamman som insjuknande i alzheimer, Silviahemmets utbildningar och varför fortfarande ingen flyttat in i de nya demensanpassade lägenheterna Silviabo.

18 sep 2020

Äldrelyftet riskerar att hamna fel 

 UTBILDNING

Nu höjs varnande röster för att regeringens äldrelyft kan bli en missriktad utbildningssatsning. Jane Lindell Ljunggren, chef för demensboendet Hattstugan på Gotland, tillhör de som tvivlar på att undersköterskorna kommer att bli fler.
 

 – Vi är många som länge sagt det; äldreomsorgen behöver undersköterskor, det måste bli den lägsta utbildningsnivån i vård- och omsorg. Men Äldrelyftet kommer sannolikt att leda till att kommunerna bara fortbildar vårdbiträden, säger Jane Lindell Ljunggren.

Äldrelyftet är namnet på regeringens utbildningssatsning för att höja kunskapsnivån i äldreomsorgen. Regeringen skjuter till 2,2 miljarder kr i år och 1,7 miljarder kr nästa år för att anställningar inom äldreomsorgen ska kunna kombineras med utbildning på arbetstid. 

Jane Lindell Ljunggren välkomnar satsningen men har invändningar mot dess utformning. Kommunerna ska redovisa pengarna från Äldrelyftet i december 2021. Fram till dess hinner knappast något utbilda sig till undersköterska eftersom endast drygt en dag i veckan i genomsnitt kan ägnas åt utbildning. Jane Lindell Ljunggren är säker på att kommunerna därför kommer att främst fortbilda vårdbiträden.

Hinner inte utbilda undersköterskorJane Lindell Ljunggren

Den 5 oktober drar utbildningarna inom Äldrelyftet i gång på Gotland.

– Här har kommunen redan bestämt sig, man vågar inte chansa på att börja utbilda undersköterskor och riskera att det statliga bidraget uteblir. Jag har varit i kontakt med flera andra kommuner som resonerar på liknande sätt, säger Jane Lindell Ljunggren.

De som fortbildas under Äldrelyftet kommer knappast senare att utbilda sig till undersköterskor, i alla fall inte i någon större omfattning tror Jane Lindell Ljunggren.

– Man kan varken begära eller förvänta sig att ett vårdbiträde ska gå ner i lön för att kunna utbilda sig till undersköterska. En hel del är ensamstående och har det kärvt ekonomiskt, säger hon och fortsätter:

– Så nu när coronapandemin har gett oss ett gyllene tillfälle att äntligen höja äldreomsorgens status så skickar samhället ut signalen att det räcker att vara vårdbiträde för att arbeta inom omsorgen. 

Utformningen måste ses över

Jane Lindell Ljunggren menar att regeringen måste se över utformningen av Äldrelyftet och förlänga utbetalningstiden för att antalet undersköterskor ska kunna bli fler. Hon får medhåll av Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum:

bild på Wilhelmina Hoffman– Med de goda intentioner regeringen har med Äldrelyftet vore det bortkastat om inte kommunerna kan använda de satsade medlen på det som de har bäst nytta av, både nu och i den framtid vi har med allt fler äldre med omsorgsbehov. 
 
– Det går inte att snabbfixa äldreomsorgen utan här måste det till en bred och kompetent plattform att utgå ifrån. Den plattformen utgörs inte av snabbutbildade vårdbiträden utan av välutbildade undersköterskor, säger Wilhelmina Hoffman.

Text: Magnus Westlander

 – Vi är många som länge sagt det; äldreomsorgen behöver undersköterskor, det måste bli den lägsta utbildningsnivån i vård- och omsorg. Men Äldrelyftet kommer sannolikt att leda till att kommunerna bara fortbildar vårdbiträden, säger Jane Lindell Ljunggren.

Äldrelyftet är namnet på regeringens utbildningssatsning för att höja kunskapsnivån i äldreomsorgen. Regeringen skjuter till 2,2 miljarder kr i år och 1,7 miljarder kr nästa år för att anställningar inom äldreomsorgen ska kunna kombineras med utbildning på arbetstid. 

Jane Lindell Ljunggren välkomnar satsningen men har invändningar mot dess utformning. Kommunerna ska redovisa pengarna från Äldrelyftet i december 2021. Fram till dess hinner knappast något utbilda sig till undersköterska eftersom endast drygt en dag i veckan i genomsnitt kan ägnas åt utbildning. Jane Lindell Ljunggren är säker på att kommunerna därför kommer att främst fortbilda vårdbiträden.

Hinner inte utbilda undersköterskorJane Lindell Ljunggren

Den 5 oktober drar utbildningarna inom Äldrelyftet i gång på Gotland.

– Här har kommunen redan bestämt sig, man vågar inte chansa på att börja utbilda undersköterskor och riskera att det statliga bidraget uteblir. Jag har varit i kontakt med flera andra kommuner som resonerar på liknande sätt, säger Jane Lindell Ljunggren.

De som fortbildas under Äldrelyftet kommer knappast senare att utbilda sig till undersköterskor, i alla fall inte i någon större omfattning tror Jane Lindell Ljunggren.

– Man kan varken begära eller förvänta sig att ett vårdbiträde ska gå ner i lön för att kunna utbilda sig till undersköterska. En hel del är ensamstående och har det kärvt ekonomiskt, säger hon och fortsätter:

– Så nu när coronapandemin har gett oss ett gyllene tillfälle att äntligen höja äldreomsorgens status så skickar samhället ut signalen att det räcker att vara vårdbiträde för att arbeta inom omsorgen. 

Utformningen måste ses över

Jane Lindell Ljunggren menar att regeringen måste se över utformningen av Äldrelyftet och förlänga utbetalningstiden för att antalet undersköterskor ska kunna bli fler. Hon får medhåll av Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum:

bild på Wilhelmina Hoffman– Med de goda intentioner regeringen har med Äldrelyftet vore det bortkastat om inte kommunerna kan använda de satsade medlen på det som de har bäst nytta av, både nu och i den framtid vi har med allt fler äldre med omsorgsbehov. 
 
– Det går inte att snabbfixa äldreomsorgen utan här måste det till en bred och kompetent plattform att utgå ifrån. Den plattformen utgörs inte av snabbutbildade vårdbiträden utan av välutbildade undersköterskor, säger Wilhelmina Hoffman.

Text: Magnus Westlander

14 sep 2020

Diakoner diplomeras i demenskunskap 

 UTBILDNING

Nu har de första diakonerna genomgått Stiftelsen Silviahemmets skräddarsydda utbildning i demenskunskap. Den 10 september mottog deltagarna diplom vid en högtidlig ceremoni i Ersta kyrka i Stockholm.

Utbildningen är ett pilotprojekt som Silviahemmet genomfört i samarbete med Ersta diakoni. Diakoner är en yrkesgrupp som dagligen har kontakt med många äldre människor, både bland församlingsmedlemmarna och i den uppsökande verksamhet som bedrivs, bland annat på äldreboenden. De möter därför ofta personer med demenssjukdom och deras anhöriga. 

– Utöver att ge stöttning på ett bra sätt är det en parallell utmaning att hela tiden fundera kring hur vårt ordinarie församlingsliv kan ha så låga trösklar att människor med kognitiv sjukdom både trivs och kommer till sin rätt, säger Jemima Bentham som är verksamhetschef vid Ersta kyrka.

– Det kan ju handla om någon som sjungit i kören i många år eller som är förtroendevald. Om de inte bemöts på ett bra sätt kan konflikter uppstå, men finns rätt blick och rätt kompetens kan man försöka finna former som gör församlingen till en värdefull gemenskap, fortsätter hon.

Ska sprida kunskap vidare

Det finns drygt tusen diakoner i landet och deltagarna som har gått Silviahemmets utbildning kommer från olika delar av Sverige. I kursupplägget ingår att de nu ska vara ambassadörer för att sprida de nyvunna kunskaperna vidare i sina hemförsamlingar och till andra diakoner. 

Lena Lindström är stiftsdiakon i Luleå stift. Hennes uppgift är nu att initiera fortbildning för andra diakoner i stiftet för att öka kompetensen inom demensområdet. Hon tycker att utbildningen på Silviahemmet har varit mycket givande.

– Vi har fått jättemycket nyttig kunskap, både om kognitiva sjukdomar, bemötande och de anhörigas situation. Jag blev också glatt överraskad av hur mycket lättillgängligt och bra kunskapsmaterial som finns på Svenskt Demenscentrums hemsida: kurser, böcker, filmer, föreläsningar och pod att lyssna på.

– Jag tycker också det är viktigt att vi får bort stigmat kring den här sjukdomen. Vi behöver prata om demens som vilken sjukdom som helst. Det är viktigt att lyfta, säger Lena Lindström.

Stolta och glada

Silviahemmets rektor Wilhelmina Hoffman har själv lett en del av undervisningen i diakonernas utbildning.

–  Vi är väldigt stolta och glada från Silviahemmet när nu de allra första diakonerna är diplomerade. Det har varit ett fruktsamt och så roligt samarbete mellan Silviahemmet och Ersta diakoni. Många spännande samtal och diskussioner har det blivit och vi har fått inblickar i varandras arbeten.

Diakonerna är nu med sin nya kunskap ett fantastiskt tillskott i allas vårt arbete för ett mer demensvänligt samhälle, säger Wilhelmina Hoffman. 

Text: Christina Nemell • Foto: Yanan Li

 

Utbildningen är ett pilotprojekt som Silviahemmet genomfört i samarbete med Ersta diakoni. Diakoner är en yrkesgrupp som dagligen har kontakt med många äldre människor, både bland församlingsmedlemmarna och i den uppsökande verksamhet som bedrivs, bland annat på äldreboenden. De möter därför ofta personer med demenssjukdom och deras anhöriga. 

– Utöver att ge stöttning på ett bra sätt är det en parallell utmaning att hela tiden fundera kring hur vårt ordinarie församlingsliv kan ha så låga trösklar att människor med kognitiv sjukdom både trivs och kommer till sin rätt, säger Jemima Bentham som är verksamhetschef vid Ersta kyrka.

– Det kan ju handla om någon som sjungit i kören i många år eller som är förtroendevald. Om de inte bemöts på ett bra sätt kan konflikter uppstå, men finns rätt blick och rätt kompetens kan man försöka finna former som gör församlingen till en värdefull gemenskap, fortsätter hon.

Ska sprida kunskap vidare

Det finns drygt tusen diakoner i landet och deltagarna som har gått Silviahemmets utbildning kommer från olika delar av Sverige. I kursupplägget ingår att de nu ska vara ambassadörer för att sprida de nyvunna kunskaperna vidare i sina hemförsamlingar och till andra diakoner. 

Lena Lindström är stiftsdiakon i Luleå stift. Hennes uppgift är nu att initiera fortbildning för andra diakoner i stiftet för att öka kompetensen inom demensområdet. Hon tycker att utbildningen på Silviahemmet har varit mycket givande.

– Vi har fått jättemycket nyttig kunskap, både om kognitiva sjukdomar, bemötande och de anhörigas situation. Jag blev också glatt överraskad av hur mycket lättillgängligt och bra kunskapsmaterial som finns på Svenskt Demenscentrums hemsida: kurser, böcker, filmer, föreläsningar och pod att lyssna på.

– Jag tycker också det är viktigt att vi får bort stigmat kring den här sjukdomen. Vi behöver prata om demens som vilken sjukdom som helst. Det är viktigt att lyfta, säger Lena Lindström.

Stolta och glada

Silviahemmets rektor Wilhelmina Hoffman har själv lett en del av undervisningen i diakonernas utbildning.

–  Vi är väldigt stolta och glada från Silviahemmet när nu de allra första diakonerna är diplomerade. Det har varit ett fruktsamt och så roligt samarbete mellan Silviahemmet och Ersta diakoni. Många spännande samtal och diskussioner har det blivit och vi har fått inblickar i varandras arbeten.

Diakonerna är nu med sin nya kunskap ett fantastiskt tillskott i allas vårt arbete för ett mer demensvänligt samhälle, säger Wilhelmina Hoffman. 

Text: Christina Nemell • Foto: Yanan Li

 

9 sep 2020

Lagändring hade behövts för att skydda demenssjuka  

 ARBETA MED DEMENS

I en DN-artikel riktar Sverige Kommuner och Regioner (SKR) kritik mot regeringens coronahantering. Förslaget om en tillfällig regeländring för att tillåta begränsningsåtgärder på demensboenden, som också Svenskt Demenscentrum föreslog, fick inte gehör.

Åsa Furén Thulin, chef för Sektionen för socialtjänst vid SKR, menar att äldreomsorgen fått oförtjänt hård kritik under pandemin. Hon menar att personalen förtjänar att höjas och har gjort allt den kunnat. Men med rätt stöd hade mer kunnat göras.

– Regeringen har svikit socialtjänsten. Inom alla andra områden har man på ett fint och snabbfotat sätt kunna ändra lagstiftningen. Inom socialtjänsten är det något som gör att de inte vill, säger Åsa Furén Thulin i Dagens Nyheter.

Åsa Furén Thulin syftar på de förslag som SKR lämnade till regeringen i slutet av april. Det handlade om att stoppa smittspridningen på demensboenden bland annat genom att personalen skulle få rätt att låsa rum och avdelningar där de vistades tillsammans med boende som misstänktes ha covid-19.

Rätt att vandra fritt

Regeringen sa nej med hänvisning till de boendes grundlagsskyddade rättigheter. Den som bor på ett äldreboende eller ett demensboende har samma rättigheter som den som bor i vilken annan bostad som helst. Något lagstöd som ger undantag för detta finns inte. I praktiken har alltså demenssjuka personer med covid-19 rätt att vandra fritt på sitt boende, även mitt under en pandemi.

Inför det slutliga beslutet förde regeringen diskussioner med flera aktörer. Svenskt Demenscentrum som inbjöds till samtal förde tidigt fram behovet av kohortvård och att personal vid behov skulle kunna använda temporära begränsningsåtgärder för att skydda personer med demenssjukdom i särskilda boenden. Uppfattningen delades av Demensförbundet och låg i linje med SKR:s förslag.

– De allra flesta som bor på våra demensboenden i dag har svåra hjärnskador som gör det omöjligt för dem att inse riskerna med covid-19. Det handlar om en oerhört utsatt grupp som självklart har rätt att få samhällets skydd mitt under en brinnande pandemi, säger Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum.

Rätt att vandra fritt

Wilhelmina Hoffman anser att vi i grund och botten har en bra lagstiftning men i exceptionella lägen, som coronapandemin, måste vi ha modet att tillåta undantag för att ge äldreomsorgens personal verktyg för att kunna skydda våra svårast sjuka äldre.

– Den enskildes rätt till självbestämmande och integritet ska vara självklar på våra demensboenden och vi arbetar för en nollvision avseende tvångs- och begränsningsåtgärder. Men under en dödlig pandemi och om det uppstår situationer när den ena personens agerande riskerar att allvarligt skada andra på boendet måste naturligtvis personalen få lagstöd för att kunna undvika detta. Det handlar ju då bokstavligen om liv och död, säger Wilhelmina Hoffman.

Nya föreskrifter på gång

I stället för ett tillfälligt undantag från gällande lagstiftning har regeringen gett Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen i uppdrag att undersöka behovet av föreskrifter för att begränsa risken för smittspridning i verksamheter för äldre och personer med funktionsnedsättning. Resultatet presenteras den 30 september.

Åsa Furén Thulin, chef för Sektionen för socialtjänst vid SKR, menar att äldreomsorgen fått oförtjänt hård kritik under pandemin. Hon menar att personalen förtjänar att höjas och har gjort allt den kunnat. Men med rätt stöd hade mer kunnat göras.

– Regeringen har svikit socialtjänsten. Inom alla andra områden har man på ett fint och snabbfotat sätt kunna ändra lagstiftningen. Inom socialtjänsten är det något som gör att de inte vill, säger Åsa Furén Thulin i Dagens Nyheter.

Åsa Furén Thulin syftar på de förslag som SKR lämnade till regeringen i slutet av april. Det handlade om att stoppa smittspridningen på demensboenden bland annat genom att personalen skulle få rätt att låsa rum och avdelningar där de vistades tillsammans med boende som misstänktes ha covid-19.

Rätt att vandra fritt

Regeringen sa nej med hänvisning till de boendes grundlagsskyddade rättigheter. Den som bor på ett äldreboende eller ett demensboende har samma rättigheter som den som bor i vilken annan bostad som helst. Något lagstöd som ger undantag för detta finns inte. I praktiken har alltså demenssjuka personer med covid-19 rätt att vandra fritt på sitt boende, även mitt under en pandemi.

Inför det slutliga beslutet förde regeringen diskussioner med flera aktörer. Svenskt Demenscentrum som inbjöds till samtal förde tidigt fram behovet av kohortvård och att personal vid behov skulle kunna använda temporära begränsningsåtgärder för att skydda personer med demenssjukdom i särskilda boenden. Uppfattningen delades av Demensförbundet och låg i linje med SKR:s förslag.

– De allra flesta som bor på våra demensboenden i dag har svåra hjärnskador som gör det omöjligt för dem att inse riskerna med covid-19. Det handlar om en oerhört utsatt grupp som självklart har rätt att få samhällets skydd mitt under en brinnande pandemi, säger Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum.

Rätt att vandra fritt

Wilhelmina Hoffman anser att vi i grund och botten har en bra lagstiftning men i exceptionella lägen, som coronapandemin, måste vi ha modet att tillåta undantag för att ge äldreomsorgens personal verktyg för att kunna skydda våra svårast sjuka äldre.

– Den enskildes rätt till självbestämmande och integritet ska vara självklar på våra demensboenden och vi arbetar för en nollvision avseende tvångs- och begränsningsåtgärder. Men under en dödlig pandemi och om det uppstår situationer när den ena personens agerande riskerar att allvarligt skada andra på boendet måste naturligtvis personalen få lagstöd för att kunna undvika detta. Det handlar ju då bokstavligen om liv och död, säger Wilhelmina Hoffman.

Nya föreskrifter på gång

I stället för ett tillfälligt undantag från gällande lagstiftning har regeringen gett Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen i uppdrag att undersöka behovet av föreskrifter för att begränsa risken för smittspridning i verksamheter för äldre och personer med funktionsnedsättning. Resultatet presenteras den 30 september.

21 aug 2020

Fem kommuner utvecklar insatsförlopp  

 ARBETA MED DEMENS

Mörbylånga är en av fem kommuner som ligger i startgroparna för att utveckla ett standardiserat insatsförlopp vid demenssjukdom. Samtliga deltar i ett projekt som Svenskt Demenscentrum håller i tillsammans med Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Regioner.
 

Projektet finansieras via stimulansmedel från regeringen och går under namnet Samverkan för ett standardiserat insatsförlopp vid demenssjukdom. Ekerö, Falun, Göteborg (SDF centrum) och Umeå är de övriga deltagande kommunerna.

Som så många andra aktiviteter har projektet försenats av coronapandemin men nu i veckan arrangerar Mörbylånga sin kick-off. Fredrik Lilja, Mörbylånga demenssjuksköterska, ser fram emot att börja.

– Det ska verkligen bli spännande att sätta i gång, inte bara för att vidareutveckla vår egen vård och omsorg utan också för att följa de andra kommunerna. Förhoppningsvis kan vi låna och lära av varandras erfarenheter, säger Fredrik Lilja som kommer att vara koordinator för projektet i Mörbylånga.

Modell för bättre samverkan 

I juni 2019 publicerade Socialstyrelsen Ett standardiserat insatsförlopp vid demenssjukdom – en modell för mångprofessionell samverkan för personcentrerad vård och omsorg vid demenssjukdom. Modellen syftar till att ge hälso- och sjukvård och socialtjänst stöd för att förbättra samverkan och utveckla ett systematiskt arbetssätt kring personer med demenssjukdom.

Modellen spänner över hela sjukdomsförloppet, från diagnos till mild, måttlig och svår demensfas och livets slutskede. I varje del tas upp vad som behöver göras, hur det kan göras och vilka verktyg som kan användas. Modellen är en bra grund att arbeta utifrån tycker Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum.

– Den kan hjälpa till att upptäcka brister och bidra till att man inte missar viktiga delar, så att personer med demenssjukdom verkligen får den vård och omsorg de behöver. Behoven förändras ju över tiden och det är viktigt att personen får ta del av rätt insatser vid rätt tidpunkt. Här är SIP (Samordnad individuell plan) ett viktigt redskap, säger hon.

Kommunerna har själva valt

Bild på Wilhelmina HoffmanKommunerna som ingår i samverkansprojektet skiljer sig åt, inte bara beträffande befolkningsstorlek. De ligger olika långt framme i olika delar av insatsförloppet och de lokala förutsättningarna varierar. Därför har kommunerna valt olika vägar för att komma vidare i utvecklingen.

– Vi hade ett lyckat uppstartsmöte i projektet före sommaren. Kommunerna har valt att satsa på olika delar av insatsförloppet, det ska verkligen bli spännande att följa dem, säger Wilhelmina Hoffman

Mångprofessionellt teamarbete är något som Socialstyrelsen lyfter fram i sin modell för ett standardiserat insatsförlopp vid demenssjukdom. Det handlar om samverkansteam på ledningsnivå med representanter för huvudmännen för hälso- och sjukvård och socialtjänst. Även demensteam med personal från både kommun och region är något som myndigheten betonar. Ett sådant finns i Mörbylånga och är också det som Ölandskommunen valt att satsa på i projektet.

– Demensteamet drivs av kommunen och Region Kalmar län sedan två år tillbaka. Det är ett mångprofessionellt team som vänder sig till både hemmaboende och särskilt boende. Jag tror att det är en bra grund att bygga vidare på, säger Fredrik Lilja.

Flera utvecklingsområden

Fredrik Lilja nämner flera utvecklingsområden: utveckla tidiga insatser och förbättra personalkontinuiteten.

– Vi vill också arbeta för att teamet sammankallas redan tidigt i sjukdomsförloppet, det är vi inte så bra på i dag. Visst fungerar det i en hel del fall men man skulle vilja att det blir en rutin, säger han.

Coronaviruset påverkar inte bara projektets tidsplan. Fysiska möten kommer i stor utsträckning att ersättas av digitala träffar där arbetet redovisas fortlöpande. Resultatet ska sedan presenteras i respektive kommun, om möjligt i öppna seminarier. 

Svenskt Demenscentrum kommer också att publicera de olika arbeten som genomförts och lyfta fram både framgångsfaktorer och de utmaningar som kommunerna ställts inför.

Stimulans för andra kommuner

Wilhelmina Hoffman hoppas att de processer och arbeten som genomförts ska stimulera till utveckling och vara till nytta även för andra kommuner som arbetar med att införa ett standardiserat insatsförlopp vid demenssjukdom.

– Ett fungerande insatsförlopp är inget som införs över en natt. Det är en arbetsprocess som tar tid och måste få ta tid. Viktigast är att det går åt rätt håll och jag är övertygad om att de här erfarenheterna kan inspirera andra kommuner att ta ytterligare steg framåt, säger Wilhelmina Hoffman.

Magnus Westlander
 

Projektet finansieras via stimulansmedel från regeringen och går under namnet Samverkan för ett standardiserat insatsförlopp vid demenssjukdom. Ekerö, Falun, Göteborg (SDF centrum) och Umeå är de övriga deltagande kommunerna.

Som så många andra aktiviteter har projektet försenats av coronapandemin men nu i veckan arrangerar Mörbylånga sin kick-off. Fredrik Lilja, Mörbylånga demenssjuksköterska, ser fram emot att börja.

– Det ska verkligen bli spännande att sätta i gång, inte bara för att vidareutveckla vår egen vård och omsorg utan också för att följa de andra kommunerna. Förhoppningsvis kan vi låna och lära av varandras erfarenheter, säger Fredrik Lilja som kommer att vara koordinator för projektet i Mörbylånga.

Modell för bättre samverkan 

I juni 2019 publicerade Socialstyrelsen Ett standardiserat insatsförlopp vid demenssjukdom – en modell för mångprofessionell samverkan för personcentrerad vård och omsorg vid demenssjukdom. Modellen syftar till att ge hälso- och sjukvård och socialtjänst stöd för att förbättra samverkan och utveckla ett systematiskt arbetssätt kring personer med demenssjukdom.

Modellen spänner över hela sjukdomsförloppet, från diagnos till mild, måttlig och svår demensfas och livets slutskede. I varje del tas upp vad som behöver göras, hur det kan göras och vilka verktyg som kan användas. Modellen är en bra grund att arbeta utifrån tycker Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum.

– Den kan hjälpa till att upptäcka brister och bidra till att man inte missar viktiga delar, så att personer med demenssjukdom verkligen får den vård och omsorg de behöver. Behoven förändras ju över tiden och det är viktigt att personen får ta del av rätt insatser vid rätt tidpunkt. Här är SIP (Samordnad individuell plan) ett viktigt redskap, säger hon.

Kommunerna har själva valt

Bild på Wilhelmina HoffmanKommunerna som ingår i samverkansprojektet skiljer sig åt, inte bara beträffande befolkningsstorlek. De ligger olika långt framme i olika delar av insatsförloppet och de lokala förutsättningarna varierar. Därför har kommunerna valt olika vägar för att komma vidare i utvecklingen.

– Vi hade ett lyckat uppstartsmöte i projektet före sommaren. Kommunerna har valt att satsa på olika delar av insatsförloppet, det ska verkligen bli spännande att följa dem, säger Wilhelmina Hoffman

Mångprofessionellt teamarbete är något som Socialstyrelsen lyfter fram i sin modell för ett standardiserat insatsförlopp vid demenssjukdom. Det handlar om samverkansteam på ledningsnivå med representanter för huvudmännen för hälso- och sjukvård och socialtjänst. Även demensteam med personal från både kommun och region är något som myndigheten betonar. Ett sådant finns i Mörbylånga och är också det som Ölandskommunen valt att satsa på i projektet.

– Demensteamet drivs av kommunen och Region Kalmar län sedan två år tillbaka. Det är ett mångprofessionellt team som vänder sig till både hemmaboende och särskilt boende. Jag tror att det är en bra grund att bygga vidare på, säger Fredrik Lilja.

Flera utvecklingsområden

Fredrik Lilja nämner flera utvecklingsområden: utveckla tidiga insatser och förbättra personalkontinuiteten.

– Vi vill också arbeta för att teamet sammankallas redan tidigt i sjukdomsförloppet, det är vi inte så bra på i dag. Visst fungerar det i en hel del fall men man skulle vilja att det blir en rutin, säger han.

Coronaviruset påverkar inte bara projektets tidsplan. Fysiska möten kommer i stor utsträckning att ersättas av digitala träffar där arbetet redovisas fortlöpande. Resultatet ska sedan presenteras i respektive kommun, om möjligt i öppna seminarier. 

Svenskt Demenscentrum kommer också att publicera de olika arbeten som genomförts och lyfta fram både framgångsfaktorer och de utmaningar som kommunerna ställts inför.

Stimulans för andra kommuner

Wilhelmina Hoffman hoppas att de processer och arbeten som genomförts ska stimulera till utveckling och vara till nytta även för andra kommuner som arbetar med att införa ett standardiserat insatsförlopp vid demenssjukdom.

– Ett fungerande insatsförlopp är inget som införs över en natt. Det är en arbetsprocess som tar tid och måste få ta tid. Viktigast är att det går åt rätt håll och jag är övertygad om att de här erfarenheterna kan inspirera andra kommuner att ta ytterligare steg framåt, säger Wilhelmina Hoffman.

Magnus Westlander
 

20 aug 2020

Besöksförbud förlängs och ses över 

 ARBETA MED DEMENS LEVA MED DEMENS

Regeringen förlängde i dag det tillfälliga besöksförbudet i särskilda boendeformer för äldre till den 30 september. Samtidigt fick Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen i uppdrag att undersöka om besöksförbudet kan ersättas av annat myndighetsstöd.

– Att skydda de äldre är och kommer fortsätta vara en prioriterad fråga för regeringen. Samtidigt är det viktigt att begränsningarna i äldres tillvaro står i relation till hur coronapandemin utvecklas och hur smittspridningen ser ut på samhällsnivå, säger socialminister Lena Hallengren i ett pressmeddelande från regeringen.

Om Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen kommer fram till att det är möjligt och lämpligt att besöksförbudet upphör ska de redovisa vilket stöd på myndighetsnivå som kan ersätta det. Detta ska redovisas till Socialdepartementet senast den 15 september 2020.

Det tillfälliga besöksförbudet i särskilda boendeformer för äldre infördes 1 april 2020 för att minska smittspridningen av covid-19. Socialstyrelsen har publicerat allmänna råd för undantag från besöksförbudet, läs det senaste från 21 juni 2020 (pdf, nytt fönster)

– Att skydda de äldre är och kommer fortsätta vara en prioriterad fråga för regeringen. Samtidigt är det viktigt att begränsningarna i äldres tillvaro står i relation till hur coronapandemin utvecklas och hur smittspridningen ser ut på samhällsnivå, säger socialminister Lena Hallengren i ett pressmeddelande från regeringen.

Om Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen kommer fram till att det är möjligt och lämpligt att besöksförbudet upphör ska de redovisa vilket stöd på myndighetsnivå som kan ersätta det. Detta ska redovisas till Socialdepartementet senast den 15 september 2020.

Det tillfälliga besöksförbudet i särskilda boendeformer för äldre infördes 1 april 2020 för att minska smittspridningen av covid-19. Socialstyrelsen har publicerat allmänna råd för undantag från besöksförbudet, läs det senaste från 21 juni 2020 (pdf, nytt fönster)

14 aug 2020

Nytt faktablad om kognitivt stöd 

 PUBLICERAT

Färgmarkerade spisknappar och elektroniska kalendrar är ett par exempel på kognitivt stöd. Läs mer om det i ett nytt faktablad från Svenskt Demenscentrum.

 

Kognitivt stöd till den som har en demenssjukdom glöms lätt bort eller underskattas. Ändå kan det ha stor betydelse för möjligheten att klara av saker på egen hand. Ett bra utformat kognitivt stöd bidrar till att man kan vara både mer aktiv och delaktig en längre tid. I Svenskt demenscentrums nya faktablad ges flera exempel på kognitivt stöd, hur de bör anpassas från person till person och vart man kan vända sig för att få hjälp.

bild på färgmärkt dörrDen svenska versionen av faktabladet Kognitivt stöd vid demens kan nu laddas ned från webben. Översättningar till flera andra språk pågår och kommer att publiceras under hösten. Sammanlagt finns 10 olika faktablad på flera olika språk. Gå till nedladdningssidan

Kognitivt stöd till den som har en demenssjukdom glöms lätt bort eller underskattas. Ändå kan det ha stor betydelse för möjligheten att klara av saker på egen hand. Ett bra utformat kognitivt stöd bidrar till att man kan vara både mer aktiv och delaktig en längre tid. I Svenskt demenscentrums nya faktablad ges flera exempel på kognitivt stöd, hur de bör anpassas från person till person och vart man kan vända sig för att få hjälp.

bild på färgmärkt dörrDen svenska versionen av faktabladet Kognitivt stöd vid demens kan nu laddas ned från webben. Översättningar till flera andra språk pågår och kommer att publiceras under hösten. Sammanlagt finns 10 olika faktablad på flera olika språk. Gå till nedladdningssidan

31 jul 2020

Blodprovsdiagnostik kan snart bli verklighet 

 FORSKNING

En ny studie visar att alzheimer kan spåras i ett blodprov. Forskarna tror att metoden kan bli ett viktigt diagnosinstrument inom några år, särskilt i primärvården.

 

Amazing, Isn´t It?  Så rubricerar New York Times de nya rönen som bygger på ett internationellt samarbete under ledning av Lunds universitet. Och visst är det åtminstone ett litet genombrott för alzheimerforskningen som länge kantats av rader av misslyckade läkemedelsprövningar. Framsteg inom diagnostiken har dock inte uteblivit och nu tas alltså ytterligare ett kliv.

– Det mest anmärkningsvärda är att våra blodprovsanalyser inte bara är mer träffsäkra än de som testats tidigare. Det visar sig dessutom vara lika bra på att upptäcka alzheimer som ryggvätskeprover och undersökningar med PET-kamera, mer avancerade tekniker som är betydligt dyrare. Det gör att metoden kan bli ett värdefullt diagnosinstrument i primärvården, säger Oskar Hansson, professor i neurologi vid Lunds universitet, till Svenskt Demenscentrum.

Oskar Hansson har varit forskningsledare för studien som även involverat Göteborgs universitet och universitet i USA och Colombia. Forskarnas fynd kan beskrivas i två steg. För det första, att en form av proteinet tau (P-tau217) fungerar som biomarkör för alzheimer, det vill säga kan användas för att med hög tillförlitlighet upptäcka sjukdomen. För det andra, att mängden P-tau217 kan mätas i blodprov.

Tau typiskt för alzheimer

Tau är, vid sidan av proteinet beta-amyloid, ett typiskt kännetecken för Alzheimers sjukdom. Tau upphör då att fungera normalt och börjar i stället koncentreras inne i hjärnans nervceller. Där bildar proteinet små nystan som påverkar minnet och andra kognitiva funktioner. I takt med att fler nervceller drabbas blir symptomen fler och starkare.

Mängden av P-tau217, den form av tau som nu studerats, visar sig stå i relation till alzheimerutvecklingen; mängden är liten i början av sjukdomsförloppet för att sedan gradvis öka. Forskarna kan till och med spåra P-tau217 långt innan de första symptomen blir märkbara.

Bland studiens 1402 deltagare kom omkring 600 från en colombiansk släkt med en ovanlig ärftlig mutation som orsakar alzheimer.

– I denna släkt är genomsnittsåldern 44 år för insjuknande, då påtagliga minnesbesvär visar sig. Men vi kunde se att mängden P-tau217 började öka redan 20 år före förväntad sjukdomsdebut. Det var möjligt eftersom vi fick tillgång till släktens blodprover från långt tillbaka i tiden, säger Oskar Hansson.

Blodprovanalys relativt billig

Sambandet mellan P-tau217 och alzheimerutveckling var särskilt tydligt för den colombianska släkten. Men sambandet var även signifikant för gruppen deltagare som inte hade någon ärftlig alzheimermutation.

Fortfarande finns ingen enskild metod för att påvisa Alzheimers sjukdom. Diagnosen bygger på läkares bedömning av olika tester och undersökningar. Ryggvätskeprov och PET-kamera är relativt nya tekniker som används oftare inom diagnostiken. Men de är endast tillgängliga på sjukhusens specialistmottagningar och betydligt dyrare än att skicka ett blodprov till analys. Oskar Hansson är därför övertygad om att den kostnadseffektiva blodprovsanalysen kan få ett stort genomslag inom primärvården där de flesta alzheimerdiagnoserna ställs.

– Vi har startat en studie på vårdcentraler i Skåne, något försenat på grund av coronapandemin. Distriktsläkare kommer att använda blodprovsanalysen och ett enklare kognitivt test när de utreder patienter som söker för minnesbesvär. Om ett par år får vi veta om det kan förbättra diagnostiken inom primärvården, säger Oskar Hansson.

Kan dröja några år

När kan då blodprovsanalys av P-tau217 bli tillgänglig i hela landet? Inom två, kanske tre, år tror Oskar Hansson.

– Det beror på. Om de stora bolagens helautomatiserade plattformar kan göra analysen kan det gå relativt fort. Men eftersom nivåerna av P-tau217 är relativt små är det möjligt att endast speciallaboratorium klarar av att analysera proverna. Då kommer det dröja något längre innan blodprovsanalys blir tillgänglig i hela landet.

Mer tillförlitlig diagnostik är givetvis till gagn för både patienter och sjukvården. Men även läkemedelsprövningar och annan forskning kan ha nytta av den nya blodprovsanalysen. Det gäller även redan publicerad forskning påpekar Oskar Hansson.

– Det finns ju mängder av stora populationsstudier där deltagare lämnat blodprover under flera decennier, prover som finns sparade. Genom att analysera dem på nytt finns möjligheten att hitta nya samband och därigenom få mer kunskap om Alzheimers sjukdom.

Magnus Westlander

Amazing, Isn´t It?  Så rubricerar New York Times de nya rönen som bygger på ett internationellt samarbete under ledning av Lunds universitet. Och visst är det åtminstone ett litet genombrott för alzheimerforskningen som länge kantats av rader av misslyckade läkemedelsprövningar. Framsteg inom diagnostiken har dock inte uteblivit och nu tas alltså ytterligare ett kliv.

– Det mest anmärkningsvärda är att våra blodprovsanalyser inte bara är mer träffsäkra än de som testats tidigare. Det visar sig dessutom vara lika bra på att upptäcka alzheimer som ryggvätskeprover och undersökningar med PET-kamera, mer avancerade tekniker som är betydligt dyrare. Det gör att metoden kan bli ett värdefullt diagnosinstrument i primärvården, säger Oskar Hansson, professor i neurologi vid Lunds universitet, till Svenskt Demenscentrum.

Oskar Hansson har varit forskningsledare för studien som även involverat Göteborgs universitet och universitet i USA och Colombia. Forskarnas fynd kan beskrivas i två steg. För det första, att en form av proteinet tau (P-tau217) fungerar som biomarkör för alzheimer, det vill säga kan användas för att med hög tillförlitlighet upptäcka sjukdomen. För det andra, att mängden P-tau217 kan mätas i blodprov.

Tau typiskt för alzheimer

Tau är, vid sidan av proteinet beta-amyloid, ett typiskt kännetecken för Alzheimers sjukdom. Tau upphör då att fungera normalt och börjar i stället koncentreras inne i hjärnans nervceller. Där bildar proteinet små nystan som påverkar minnet och andra kognitiva funktioner. I takt med att fler nervceller drabbas blir symptomen fler och starkare.

Mängden av P-tau217, den form av tau som nu studerats, visar sig stå i relation till alzheimerutvecklingen; mängden är liten i början av sjukdomsförloppet för att sedan gradvis öka. Forskarna kan till och med spåra P-tau217 långt innan de första symptomen blir märkbara.

Bland studiens 1402 deltagare kom omkring 600 från en colombiansk släkt med en ovanlig ärftlig mutation som orsakar alzheimer.

– I denna släkt är genomsnittsåldern 44 år för insjuknande, då påtagliga minnesbesvär visar sig. Men vi kunde se att mängden P-tau217 började öka redan 20 år före förväntad sjukdomsdebut. Det var möjligt eftersom vi fick tillgång till släktens blodprover från långt tillbaka i tiden, säger Oskar Hansson.

Blodprovanalys relativt billig

Sambandet mellan P-tau217 och alzheimerutveckling var särskilt tydligt för den colombianska släkten. Men sambandet var även signifikant för gruppen deltagare som inte hade någon ärftlig alzheimermutation.

Fortfarande finns ingen enskild metod för att påvisa Alzheimers sjukdom. Diagnosen bygger på läkares bedömning av olika tester och undersökningar. Ryggvätskeprov och PET-kamera är relativt nya tekniker som används oftare inom diagnostiken. Men de är endast tillgängliga på sjukhusens specialistmottagningar och betydligt dyrare än att skicka ett blodprov till analys. Oskar Hansson är därför övertygad om att den kostnadseffektiva blodprovsanalysen kan få ett stort genomslag inom primärvården där de flesta alzheimerdiagnoserna ställs.

– Vi har startat en studie på vårdcentraler i Skåne, något försenat på grund av coronapandemin. Distriktsläkare kommer att använda blodprovsanalysen och ett enklare kognitivt test när de utreder patienter som söker för minnesbesvär. Om ett par år får vi veta om det kan förbättra diagnostiken inom primärvården, säger Oskar Hansson.

Kan dröja några år

När kan då blodprovsanalys av P-tau217 bli tillgänglig i hela landet? Inom två, kanske tre, år tror Oskar Hansson.

– Det beror på. Om de stora bolagens helautomatiserade plattformar kan göra analysen kan det gå relativt fort. Men eftersom nivåerna av P-tau217 är relativt små är det möjligt att endast speciallaboratorium klarar av att analysera proverna. Då kommer det dröja något längre innan blodprovsanalys blir tillgänglig i hela landet.

Mer tillförlitlig diagnostik är givetvis till gagn för både patienter och sjukvården. Men även läkemedelsprövningar och annan forskning kan ha nytta av den nya blodprovsanalysen. Det gäller även redan publicerad forskning påpekar Oskar Hansson.

– Det finns ju mängder av stora populationsstudier där deltagare lämnat blodprover under flera decennier, prover som finns sparade. Genom att analysera dem på nytt finns möjligheten att hitta nya samband och därigenom få mer kunskap om Alzheimers sjukdom.

Magnus Westlander

Läs mer

► Studien heter Discriminative Accuracy of Plasma Phospho-tau217 for Alzheimer Disease vs Other Neurodegenerative Disorders och är publicerad i tidskriften JAMA (nytt fönster)