Senaste nytt
Viss blodtrycksmedicin kan skydda mot demens
Behandling av högt blodtryck i medelåldern anses minska risken för demens. Ny forskning visar att en viss typ av blodtrycksmedicin kan ha en skyddande effekt även när den används senare i livet.
Studien är gjord vid universitetet i Boston och bygger på data från drygt 800 000 amerikaner, nästan uteslutande män. Samtliga var över 65 år och behandlades för hjärt-kärlsjukdom mellan åren 2002 och 2006. Forskarna fann att de som använde blodtrycksmedicinen ARB hade 24 procent lägre risk att utveckla demens.
Även ACE-hämmare gav ett visst skydd – 19 procent jämfört med andra läkemedel. För de som använde både ARB och ACE-hämmare halverades demensrisken. ARB kunde även fördröja beroendet av institutionsboende (flytt till sjukhem) för de som utvecklade en demenssjukdom.
ARB är en förkortning för angiotensinreceptorblockerare. Liksom ACE-hämmare motverkar det bildningen av proteinet angiotensin som tenderar dra ihop kärlen och därmed höja blodtrycket. I tidigare studier har man funnit att ARB ger ett visst skydd mot diabetes och stroke. Varför läkemedlet har positiva effekter för hjärnan är inte klarlagt men forskarna tror att det förbättrade blodflödet spelar en viktig roll.
Bostonstudien är publicerad i British Medical Journal. Artikelförfattarna betonar att det handlar om en observationsstudie och att kliniska försök är nödvändiga för att kunna fastställa om det verkligen finns ett samband mellan ARB och demens.
Magnus Westlander
Studien är gjord vid universitetet i Boston och bygger på data från drygt 800 000 amerikaner, nästan uteslutande män. Samtliga var över 65 år och behandlades för hjärt-kärlsjukdom mellan åren 2002 och 2006. Forskarna fann att de som använde blodtrycksmedicinen ARB hade 24 procent lägre risk att utveckla demens.
Även ACE-hämmare gav ett visst skydd – 19 procent jämfört med andra läkemedel. För de som använde både ARB och ACE-hämmare halverades demensrisken. ARB kunde även fördröja beroendet av institutionsboende (flytt till sjukhem) för de som utvecklade en demenssjukdom.
ARB är en förkortning för angiotensinreceptorblockerare. Liksom ACE-hämmare motverkar det bildningen av proteinet angiotensin som tenderar dra ihop kärlen och därmed höja blodtrycket. I tidigare studier har man funnit att ARB ger ett visst skydd mot diabetes och stroke. Varför läkemedlet har positiva effekter för hjärnan är inte klarlagt men forskarna tror att det förbättrade blodflödet spelar en viktig roll.
Bostonstudien är publicerad i British Medical Journal. Artikelförfattarna betonar att det handlar om en observationsstudie och att kliniska försök är nödvändiga för att kunna fastställa om det verkligen finns ett samband mellan ARB och demens.
Magnus Westlander
Näringsdryck kan vara positivt för minnet
Tillskott av näringsdryck kan ha vissa positiva effekter vid Alzheimers sjukdom. Det visar ny forskning.
Dietens betydelse för mental förmåga och demens börjar intressera forskarna alltmer. En artikel i det senaste numret av tidskriften Alzheimer´s & Dementia tar upp effekterna av näringstillskott vid Alzheimers sjukdom.
Sammanlagt 225 personer med Alzheimers sjukdom (mild demensfas) lottades i två grupper. Deltagarna i den ena gruppen fick dagligen en näringsdryck (Souvenaid) under 12 veckor. Resultaten visade att deras verbala minne – "språkminne" – försämrades i långsammare takt än deltagarnas i kontrollgruppen. Andra funktioner uppvisade inga skillnader mellan grupperna.
Forskarna är försiktiga i sina slutsatser men anser att resultaten motiverar ytterligare studier inom området.
Magnus Westlander
Dietens betydelse för mental förmåga och demens börjar intressera forskarna alltmer. En artikel i det senaste numret av tidskriften Alzheimer´s & Dementia tar upp effekterna av näringstillskott vid Alzheimers sjukdom.
Sammanlagt 225 personer med Alzheimers sjukdom (mild demensfas) lottades i två grupper. Deltagarna i den ena gruppen fick dagligen en näringsdryck (Souvenaid) under 12 veckor. Resultaten visade att deras verbala minne – "språkminne" – försämrades i långsammare takt än deltagarnas i kontrollgruppen. Andra funktioner uppvisade inga skillnader mellan grupperna.
Forskarna är försiktiga i sina slutsatser men anser att resultaten motiverar ytterligare studier inom området.
Magnus Westlander
Till studien i Alzheimer´s & Dementia » (nytt fönster)
Alzheimer minskar cancerrisken
Personer med Alzheimers sjukdom har 70 procent lägre risk att även få cancer. Det visar ny forskning från universitetet i Washington.
Det är SR:s Vetenskapsradion som refererar till en studie i senaste numret av Neurology. Sambandet gäller även åt motsatt håll, det vill säga en cancerpatient har mindre risk att också drabbas av alzheimer. Drygt 3000 personer har deltagit i studien som tagit hänsyn till andra riskfaktorer, t ex rökning, övervikt och fysik aktivitet.
Sambanden mellan cancer och alzheimer kan ge bättre förståelse för hur sjukdomarna skiljer sig åt och kan på sikt förhoppningsvis leda till bättre behandlingar, tror forskarna.
Magnus Westlander
Det är SR:s Vetenskapsradion som refererar till en studie i senaste numret av Neurology. Sambandet gäller även åt motsatt håll, det vill säga en cancerpatient har mindre risk att också drabbas av alzheimer. Drygt 3000 personer har deltagit i studien som tagit hänsyn till andra riskfaktorer, t ex rökning, övervikt och fysik aktivitet.
Sambanden mellan cancer och alzheimer kan ge bättre förståelse för hur sjukdomarna skiljer sig åt och kan på sikt förhoppningsvis leda till bättre behandlingar, tror forskarna.
Magnus Westlander
Till studien i Neurology » (nytt fönster)
Populärt naturläkemedel förbättrar inte minnet
Gingko biloba är ett populärt naturextrakt som sägs ha en positiv effekt på våra mentala förmågor. Men forskning visar att det varken skyddar mot demens eller förbättrar minnet.
Gingko biloba, även kallat kinesiskt tempelträd, har väckt demensforskarnas intresse. Naturläkemedlet innehåller flera antioxidanter, något som anses kunna motverka bildandet av senila plack i hjärnan, ett typiskt drag vid Alzheimers sjukdom. En stor studie i den vetenskapliga tidskriften JAMA, publicerad i november 2008, visade dock att gingko biloba inte gav något skydd mot demens (se länk i högerspalt). En ny artikel i JAMA visar att det kinesiska naturläkemedlet heller inte tycks påverkar minne eller andra mentala förmågor.
Drygt 3000 personer indelades i två grupper, varav den ena fick 120 mg av gingko biloba två gånger per dag. Deltagarna följdes i genomsnitt i sex år. Forskarna studerade hur bl a minnet, språket, uppmärksamhetsgraden förändrades över tiden. Någon skillnad mellan deltagarna i läkemedelsgruppen och kontrollgruppen fanns inte. Gingko biloba gav ingen positiv effekt oavsett om man hade tydliga minnesstörningar eller var mentalt frisk.
Magnus Westlander
Gingko biloba, även kallat kinesiskt tempelträd, har väckt demensforskarnas intresse. Naturläkemedlet innehåller flera antioxidanter, något som anses kunna motverka bildandet av senila plack i hjärnan, ett typiskt drag vid Alzheimers sjukdom. En stor studie i den vetenskapliga tidskriften JAMA, publicerad i november 2008, visade dock att gingko biloba inte gav något skydd mot demens (se länk i högerspalt). En ny artikel i JAMA visar att det kinesiska naturläkemedlet heller inte tycks påverkar minne eller andra mentala förmågor.
Drygt 3000 personer indelades i två grupper, varav den ena fick 120 mg av gingko biloba två gånger per dag. Deltagarna följdes i genomsnitt i sex år. Forskarna studerade hur bl a minnet, språket, uppmärksamhetsgraden förändrades över tiden. Någon skillnad mellan deltagarna i läkemedelsgruppen och kontrollgruppen fanns inte. Gingko biloba gav ingen positiv effekt oavsett om man hade tydliga minnesstörningar eller var mentalt frisk.
Magnus Westlander
Till studien i JAMA » (nytt fönster)
Relaterad artikel
Naturläkemedel hindrar inte demens »
Blad från kinesiskt
tempelträd.
Granskning visar brister på Stockholms demensboenden
Vårdprogram och handlingsplaner saknas, liksom metoder för att hantera beteendestörningar. Det visar en granskning av tretton demensboenden i Stockholms län.
Granskningensom genomfördes mellan 2007 och 2009 Länsstyrelsen i Stockholm och Socialstyrelsen. Den var främst inriktad på verksamheternas kompetensförsörjning och -utveckling. En rad brister konstaterades.
Vid rekrytering, introduktion och fortbildning av personal togs sällan hänsyn till att vården och omsorgen av personer med demenssjukdom kräver specifika kunskaper. Stöd till personalen var i många fall bristfällig, till exempel saknades vårdprogram, handlingsplaner, handledning samt metoder för att hantera beteendestörningar. Bland personalen fanns visserligen spetskompetens och man hade gått fortbildningar, men samtidigt saknades struktur för att kunna använda specialkunskaperna i omsorgen och vården av den enskilde.
Socialstyrelsen tar över tillsynen av socialtjänsten
Från och med den 1 januari 2010 kommer Socialstyrelsen ta över tillsynen av socialtjänsten. Myndigheten kommer även ta över tillståndsgivning till enskilda verksamheter enligt socialtjänstlagen (SoL) från länsstyrelserna.
Ann-Christin Kärrman
Granskningensom genomfördes mellan 2007 och 2009 Länsstyrelsen i Stockholm och Socialstyrelsen. Den var främst inriktad på verksamheternas kompetensförsörjning och -utveckling. En rad brister konstaterades.
Vid rekrytering, introduktion och fortbildning av personal togs sällan hänsyn till att vården och omsorgen av personer med demenssjukdom kräver specifika kunskaper. Stöd till personalen var i många fall bristfällig, till exempel saknades vårdprogram, handlingsplaner, handledning samt metoder för att hantera beteendestörningar. Bland personalen fanns visserligen spetskompetens och man hade gått fortbildningar, men samtidigt saknades struktur för att kunna använda specialkunskaperna i omsorgen och vården av den enskilde.
Socialstyrelsen tar över tillsynen av socialtjänsten
Från och med den 1 januari 2010 kommer Socialstyrelsen ta över tillsynen av socialtjänsten. Myndigheten kommer även ta över tillståndsgivning till enskilda verksamheter enligt socialtjänstlagen (SoL) från länsstyrelserna.
Ann-Christin Kärrman
Läkemedeltest grusade förhoppningar
Förhoppningarna om att tarenflurbil (Flurizan) kan bli ett nytt alzheimerläkemedel har grusats. En fas III-studie som nyligen publicerats visar att det inte är effektivare än sockerpiller.
I maj 2008 antydde en mindre studie att ämnet tarenflurbil hade positiva effekter på personer med Alzheimers sjukdom i mild till medelsvår fas. Den mer omfattande fas III-studie, som nu publiceras i tidskriften JAMA, är gjord på 1000 alzheimerpatienter som följts under 18 månader. Resultatet denna gång är mer nedslående.
Tarenflurbil saknade positiv inverkan på både mentala (kognitiva) funktioner och ADL (dagliga aktiviteter i vardagen). Istället drabbades de som fick läkemedlet av biverkningar – yrsel och luftvägsinfektioner – i högre grad än de i kontrollgruppen.
Vid Alzheimers sjukdom produceras ämnet betaamyloid i onormalt stora mängder. Det klumpar ihop sig och bildar senila plack mellan hjärnans nervceller. Forskningen har främst inriktat sig på betaamyloid och bland annat utvecklat metoder för att sänka dess nivåer, det är just den effekt som tarenflurbil har (minskar betaamyloid 42).
Men sänkta nivåer av betaamyloid har ännu så länge varken påverkat patienternas symptom eller sjukdomsförlopp, det gäller för såväl tarenflurbil som andra s k gammasekretas-hämmare som prövats i läkemedelsstudier.
Frågan är om alzheimerforskningen är på fel spår. Är det dags att punktera den dominerande amyloidhypotesen? Nej, det är för tidigt, anser Lars-Olof Wahlund, professor i geriatrik vid Karolinska Institutet.
– Men visst kompliceras bilden av resultat som dessa. Sannolikt handlar det ju om flera olika orsaksmekanismer bakom alzheimer, inte bara betaamyloid. När vi får resultaten från de vaccinationsförsök som pågår vet vi mer om amyloidhypotesen är en framkomlig väg.
Magnus Westlander
I maj 2008 antydde en mindre studie att ämnet tarenflurbil hade positiva effekter på personer med Alzheimers sjukdom i mild till medelsvår fas. Den mer omfattande fas III-studie, som nu publiceras i tidskriften JAMA, är gjord på 1000 alzheimerpatienter som följts under 18 månader. Resultatet denna gång är mer nedslående.
Tarenflurbil saknade positiv inverkan på både mentala (kognitiva) funktioner och ADL (dagliga aktiviteter i vardagen). Istället drabbades de som fick läkemedlet av biverkningar – yrsel och luftvägsinfektioner – i högre grad än de i kontrollgruppen.
Vid Alzheimers sjukdom produceras ämnet betaamyloid i onormalt stora mängder. Det klumpar ihop sig och bildar senila plack mellan hjärnans nervceller. Forskningen har främst inriktat sig på betaamyloid och bland annat utvecklat metoder för att sänka dess nivåer, det är just den effekt som tarenflurbil har (minskar betaamyloid 42).
Men sänkta nivåer av betaamyloid har ännu så länge varken påverkat patienternas symptom eller sjukdomsförlopp, det gäller för såväl tarenflurbil som andra s k gammasekretas-hämmare som prövats i läkemedelsstudier.
Frågan är om alzheimerforskningen är på fel spår. Är det dags att punktera den dominerande amyloidhypotesen? Nej, det är för tidigt, anser Lars-Olof Wahlund, professor i geriatrik vid Karolinska Institutet.
– Men visst kompliceras bilden av resultat som dessa. Sannolikt handlar det ju om flera olika orsaksmekanismer bakom alzheimer, inte bara betaamyloid. När vi får resultaten från de vaccinationsförsök som pågår vet vi mer om amyloidhypotesen är en framkomlig väg.
Magnus Westlander
Tilll studien i JAMA » (nytt fönster)
Brain Power säkrat i fem år till
Det nationella nätverket Swedish Brain Power har fått 100 miljoner kronor av Knut och Alice Wallenbergssiftelse. Pengarna fördelas under fem år.
– Det här betyder att Sverige kan behålla sin position i frontlinjen inom neuroforskningen i Europa och världen. Svensk neuroforskning blir nu också än mer attraktiv som partner både för svensk och utländsk industri, säger Bengt Winblad, professor på Karolinska Institutet och chef för Swedish Brain Power.
Swedish Brain Power är en forskningssatsning på neurodegenerativa sjukdomar, bl a Alzheimers sjukdom. Den påbörjades 2005 i samverkan mellan universitet, näringsliv och hälso- och sjukvård.
Nätverket har bl a tagit fram nya biomarkörer i ryggmärgsvätskan som kan spegla vad som händer i hjärnan hos patienter med Alzheimers sjukdom. Även nya riskgener för sjukdomarna ALS och frontotemporal demens har identifierats.
Magnus Westlander
– Det här betyder att Sverige kan behålla sin position i frontlinjen inom neuroforskningen i Europa och världen. Svensk neuroforskning blir nu också än mer attraktiv som partner både för svensk och utländsk industri, säger Bengt Winblad, professor på Karolinska Institutet och chef för Swedish Brain Power.
Swedish Brain Power är en forskningssatsning på neurodegenerativa sjukdomar, bl a Alzheimers sjukdom. Den påbörjades 2005 i samverkan mellan universitet, näringsliv och hälso- och sjukvård.
Nätverket har bl a tagit fram nya biomarkörer i ryggmärgsvätskan som kan spegla vad som händer i hjärnan hos patienter med Alzheimers sjukdom. Även nya riskgener för sjukdomarna ALS och frontotemporal demens har identifierats.
Magnus Westlander
Läs mer på Swedish Brain Powers webb » (nytt fönster)
Norrlands första SVT-journalist instiftar alzheimerpris
Anslagen till alzheimerforskningen är relativt sett blygsamma. Det har fått Eric Forsgren, en av televisionens pionjärer, att tillsammans med sin hustru instifta ett nytt pris.
Det är ett forskarpris på 100 000 kronor som kommer att delas ut för första gången hösten 2010. Det ska gå till en forskare vid ett svenskt lärosäte "som bedöms ha gjort särskilt framstående insatser inom forskning om Alzheimers sjukdom". Priskommittén består en rad sakkunniga från Umeå universitet, bland annat professor Lars Nyberg.
Makarna Forsgren fick idén till priset när de satt vid köksbordet och talade om sin vänkrets.
– Vi gick igenom hur många som hade drabbats av Alzheimers sjukdom och kom fram till tio stycken. Två av dem är numera avlidna, säger Eric Forsgren.
En annan drivkraft bakom makarnas engagemang är statens anslag, eller rättare sagt brist på anslag, till alzheimerforskningen.
– Alzheimer är oerhört kostsamt för samhället i stort. Och av skäl som jag inte förstår är statens anslag till alzheimerforskningen ändå en bråkdel av dem som går till cancer och hjärt-kärlsjukdom.
Vid sidan av forskarpriset instiftar makarna Forsgren ett pris till journalister och informatörer som "insiktsfullt och engagerat förmedlar kunskap om Alzheimers sjukdom till en bredare allmänhet". Priset är på 25 000 kronor och delas ut för första gången våren 2010.
Eric Forsgren. 81 år, blev på 1950-talet Sveriges Televisions första journalist från norr om Dalälven. Han bevakade norra Norrland för Aktuellt och gjorde senare flera uppmärksammade dokumentärfilmer.
Magnus Westlander
Det är ett forskarpris på 100 000 kronor som kommer att delas ut för första gången hösten 2010. Det ska gå till en forskare vid ett svenskt lärosäte "som bedöms ha gjort särskilt framstående insatser inom forskning om Alzheimers sjukdom". Priskommittén består en rad sakkunniga från Umeå universitet, bland annat professor Lars Nyberg.
Makarna Forsgren fick idén till priset när de satt vid köksbordet och talade om sin vänkrets.
– Vi gick igenom hur många som hade drabbats av Alzheimers sjukdom och kom fram till tio stycken. Två av dem är numera avlidna, säger Eric Forsgren.
En annan drivkraft bakom makarnas engagemang är statens anslag, eller rättare sagt brist på anslag, till alzheimerforskningen.
– Alzheimer är oerhört kostsamt för samhället i stort. Och av skäl som jag inte förstår är statens anslag till alzheimerforskningen ändå en bråkdel av dem som går till cancer och hjärt-kärlsjukdom.
Vid sidan av forskarpriset instiftar makarna Forsgren ett pris till journalister och informatörer som "insiktsfullt och engagerat förmedlar kunskap om Alzheimers sjukdom till en bredare allmänhet". Priset är på 25 000 kronor och delas ut för första gången våren 2010.
Eric Forsgren. 81 år, blev på 1950-talet Sveriges Televisions första journalist från norr om Dalälven. Han bevakade norra Norrland för Aktuellt och gjorde senare flera uppmärksammade dokumentärfilmer.
Magnus Westlander
Stipendium till mannen bakom Kalmarmodellen
Sjuksköterskan Jan Strömqvist har fått årets stipendium från Svensk Förening för Kognitiva Sjukdomar (SFK). För drygt 20 år sedan började han utveckla det vårdprogram för demens som nu gäller i hela Kalmar län.
|
|
| Jan Strömqvist |
I den s k Kalmarmodellen ansvarar den demensansvariga distriktssköterskan för demensutredning och dokumentationen, oavsett boendeform. Demensutredningarna görs i regel inom primärvården. Mer om Kalmarmodellen »
Jan Strömqvist fick 2009 års SFK-stipendium för att han, enligt juryn, "under flera år fört demenssjukvården framåt i Sverige". Stipendiet, som delades ut vid föreningens årsmöte i Stockholm, är på 30 000 kr.
Magnus Westlander
|
|
| Jan Strömqvist |
I den s k Kalmarmodellen ansvarar den demensansvariga distriktssköterskan för demensutredning och dokumentationen, oavsett boendeform. Demensutredningarna görs i regel inom primärvården. Mer om Kalmarmodellen »
Jan Strömqvist fick 2009 års SFK-stipendium för att han, enligt juryn, "under flera år fört demenssjukvården framåt i Sverige". Stipendiet, som delades ut vid föreningens årsmöte i Stockholm, är på 30 000 kr.
Magnus Westlander
Brist på demensboende – antalet demenssjuksköterskor ökar
Få kommuner kan tillgodose behovet av platser i demensbonde. Andelen kommuner med demenssjuksköterskor har nästan fördubblats på sex år. Det visar en färsk kartläggning från Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen har kartlagt resurserna för vård och omsorg vid demenssjukdom. Det är delvis en uppföljning av en motsvarande studie som Socialdepartementet gjorde år 2002. Genom att jämföra enkätsvaren från de båda undersökningstillfällena kan man skönja en del intressanta trender, bl a att demenssjuksköterskorna har blivit betydligt fler.
Jämfört med 2002 har andelen kommuner och stadsdelar med en eller flera demenssjuksköterskor nästan fördubblats, från 39 till 71 procent. Även demensteam blir vanligare och finns nu i 45 procent av alla kommuner och stadsdelar (35 procent år 2002). Fler än en av sex uppger att de har hemtjänstpersonal som enbart arbetar med demenssjuka.
Utvecklingen skiljer sig åt mellan olika kommuntyper. Demenssjuksköterskor är fortfarande ovanliga i glesbygdskommuner och i storstädernas stadsdelar. I Stockholms stad saknas denna funktion helt.
– Om man exkluderar storstäderna finns idag demensteam och – eller – demenssjuksköterska i 211 av 267 kommuner. Det får man se som en väldigt positiv utveckling. Samtidigt är den sårbar eftersom dessa funktioner ofta finansieras av 
statliga stimulansmedel, det innebär att de kan läggas ner om de statliga bidragen dras in, säger Sven Erik Wånell, utredare vid Stiftelsen Äldrecentrum, som gjort kartläggningen tillsammans med Sara Hjulström, utredare och verksam som koordinator vid Svenskt Demenscentrum,
Brister som framhålls i Socialstyrelsens rapport handlar om demensboendet. Det saknas platser i det särskilda boendet anpassade för demenssjuka. Kartläggningen visar att i två av tre kommuner kan högst hälften av dem med behov av sådana platser få det. Ännu färre kommuner kan erbjuda särskilt anpassat korttidsboende.
– Ett annat eftersatt område är insatser till grupper med särskilda behov. Endast 10 procent av kommunerna har särskilt boende som vänder sig till yngre demenssjuka, under 65 år. Var fjärde kommun kan erbjuda personlig assistans till personer som tillhör denna grupp, säger Sven Erik Wånell.
Socialstyrelsens kartläggning är ett led i uppdraget att följa upp de nationella riktlinjerna för vård och omsorg för personer med demenssjukdom. Tanken är att en ny kartläggning ska genomföras om några år.
Magnus Westlander
Socialstyrelsen har kartlagt resurserna för vård och omsorg vid demenssjukdom. Det är delvis en uppföljning av en motsvarande studie som Socialdepartementet gjorde år 2002. Genom att jämföra enkätsvaren från de båda undersökningstillfällena kan man skönja en del intressanta trender, bl a att demenssjuksköterskorna har blivit betydligt fler.
Jämfört med 2002 har andelen kommuner och stadsdelar med en eller flera demenssjuksköterskor nästan fördubblats, från 39 till 71 procent. Även demensteam blir vanligare och finns nu i 45 procent av alla kommuner och stadsdelar (35 procent år 2002). Fler än en av sex uppger att de har hemtjänstpersonal som enbart arbetar med demenssjuka.
Utvecklingen skiljer sig åt mellan olika kommuntyper. Demenssjuksköterskor är fortfarande ovanliga i glesbygdskommuner och i storstädernas stadsdelar. I Stockholms stad saknas denna funktion helt.
– Om man exkluderar storstäderna finns idag demensteam och – eller – demenssjuksköterska i 211 av 267 kommuner. Det får man se som en väldigt positiv utveckling. Samtidigt är den sårbar eftersom dessa funktioner ofta finansieras av statliga stimulansmedel, det innebär att de kan läggas ner om de statliga bidragen dras in, säger Sven Erik Wånell, utredare vid Stiftelsen Äldrecentrum, som gjort kartläggningen tillsammans med Sara Hjulström, utredare och verksam som koordinator vid Svenskt Demenscentrum,
Brister som framhålls i Socialstyrelsens rapport handlar om demensboendet. Det saknas platser i det särskilda boendet anpassade för demenssjuka. Kartläggningen visar att i två av tre kommuner kan högst hälften av dem med behov av sådana platser få det. Ännu färre kommuner kan erbjuda särskilt anpassat korttidsboende.
– Ett annat eftersatt område är insatser till grupper med särskilda behov. Endast 10 procent av kommunerna har särskilt boende som vänder sig till yngre demenssjuka, under 65 år. Var fjärde kommun kan erbjuda personlig assistans till personer som tillhör denna grupp, säger Sven Erik Wånell.
Socialstyrelsens kartläggning är ett led i uppdraget att följa upp de nationella riktlinjerna för vård och omsorg för personer med demenssjukdom. Tanken är att en ny kartläggning ska genomföras om några år.
Magnus Westlander
Ladda ned
Kartläggning av resurser för vård och omsorg vid demenssjukdom, Socialstyrelsen 2009 » (pdf, 95 sid)