Senaste nytt

30 mar 2010

Demenskostnaderna i världen ökar kraftigt 

 

Kostnaderna för demensvård och -omsorg i världen beräknas överstiga 3 000 miljarder kronor (422 miljarder dollar), då är den informella vården av anhöriga inkluderad. Det innebär en kostnadsökning på 34 procent (löpande priser) mellan åren 2005 och 2009. Ökningstakten är snabbast i utvecklingsländerna.

Beräkningarna kommer från en hälsoekonomisk analys från Swedish Brain Power. Bakom studien står professorerna Anders Wimo och Bengt Winblad samt hälsoekonomen Linus Jönsson. Artikeln är publicerad i marsnumret av den vetenskapliga tidskriften Alzheimer's & Dementia.
 

Beräkningarna kommer från en hälsoekonomisk analys från Swedish Brain Power. Bakom studien står professorerna Anders Wimo och Bengt Winblad samt hälsoekonomen Linus Jönsson. Artikeln är publicerad i marsnumret av den vetenskapliga tidskriften Alzheimer's & Dementia.
 

30 mar 2010

Demensforskningen behöver nya etiska riktlinjer 

 FORSKNING

Demensforskningen står inför många etiska dilemman. I en vetenskaplig artikel pekar docent Stefan Eriksson på en rad svagheter i de etiska riktlinjer som idag reglerar området.

Forskning på personer med demenssjukdom och andra med nedsatt beslutsförmåga behövs. Deras deltagande kan ge värdefull kunskap som på sikt kan leda till nya behandlingar. Problemet är att dessa grupper saknar förmåga att ge sitt informerade samtycke. Därför finns etiska riktlinjer som är till för att skydda deras intressen, men de är ibland missriktade i sin välvilja, menar Stefan Eriksson, docent i forskningsetik vid Centrum för forsknings- och bioetik (CRB) vid Uppsala universitet.

– Ibland förleds vi att tro att de här riktlinjerna säger att forskning på grupper som inte kan bestämma själva bara är tillåtet i undantagsfall, men det stämmer inte, säger han i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.

I en artikel i tidskriften Bioethics diskuterar Stefan Eriksson problem och möjligheter att inkludera personer med nedsatt beslutsförmåga i forskningen. Ofta är det idag godtyckligt vad som anses tillåtet, menar han. Önskemål som en person uttryckt före sjukdomen har i princip ingen vikt i de här situationerna.

Stefan Eriksson pekar också på att vissa etiska antaganden saknar mening för dessa grupper. Han nämner bland annat riktlinjernas uttryck om forskning som har ”väldigt liten påverkan” och en ”rutinmässig undersökning”. Dessa uttryck är svåra att översätta eftersom personer med demenssjukdom ofta reagerar olika och helt annorlunda än personer utan kognitiva problem.

Istället för att försöka översätta normen till de som faller utanför vill Stefan Eriksson fokusera på de verkliga problemen. Han efterlyser nya etikriktlinjer som bland annat ger en bättre övervakning av forskningen och som gör att kompensation för eventuella skador ska kunna utkrävas.

– Men vi behöver också fundera på flera frågor, till exempel hur vi kan använda ställföreträdare för att fatta beslut för de här personerna och hitta sätt att uppskatta en patients autonomi. Det är viktigt att diskussionen om de här frågorna fortsätter och att det forskas mer på etiken kring detta, säger Stefan Eriksson.

Magnus Westlander

Forskning på personer med demenssjukdom och andra med nedsatt beslutsförmåga behövs. Deras deltagande kan ge värdefull kunskap som på sikt kan leda till nya behandlingar. Problemet är att dessa grupper saknar förmåga att ge sitt informerade samtycke. Därför finns etiska riktlinjer som är till för att skydda deras intressen, men de är ibland missriktade i sin välvilja, menar Stefan Eriksson, docent i forskningsetik vid Centrum för forsknings- och bioetik (CRB) vid Uppsala universitet.

– Ibland förleds vi att tro att de här riktlinjerna säger att forskning på grupper som inte kan bestämma själva bara är tillåtet i undantagsfall, men det stämmer inte, säger han i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.

I en artikel i tidskriften Bioethics diskuterar Stefan Eriksson problem och möjligheter att inkludera personer med nedsatt beslutsförmåga i forskningen. Ofta är det idag godtyckligt vad som anses tillåtet, menar han. Önskemål som en person uttryckt före sjukdomen har i princip ingen vikt i de här situationerna.

Stefan Eriksson pekar också på att vissa etiska antaganden saknar mening för dessa grupper. Han nämner bland annat riktlinjernas uttryck om forskning som har ”väldigt liten påverkan” och en ”rutinmässig undersökning”. Dessa uttryck är svåra att översätta eftersom personer med demenssjukdom ofta reagerar olika och helt annorlunda än personer utan kognitiva problem.

Istället för att försöka översätta normen till de som faller utanför vill Stefan Eriksson fokusera på de verkliga problemen. Han efterlyser nya etikriktlinjer som bland annat ger en bättre övervakning av forskningen och som gör att kompensation för eventuella skador ska kunna utkrävas.

– Men vi behöver också fundera på flera frågor, till exempel hur vi kan använda ställföreträdare för att fatta beslut för de här personerna och hitta sätt att uppskatta en patients autonomi. Det är viktigt att diskussionen om de här frågorna fortsätter och att det forskas mer på etiken kring detta, säger Stefan Eriksson.

Magnus Westlander

 

Till artikel i Bioethics » (nytt fönster)

23 mar 2010

Vanligare med begränsningsåtgärder på äldreboenden 

 FORSKNING

Andelen äldre som är föremål för fysiska begränsningsgåtgärder ökar på äldreboenden i Västerbotten. Användningen kan minska genom utbildning av vårdpersonal. Det visar en färsk avhandling från Umeå universitet.

Avhandlingen är skriven av Tony Pellfolk och lades fram den 19 mars och undersöker förekomsten av fysiska begränsningsåtgärder över tid. Syfet med avhandlingen var även att identifiera riskfaktorer för fall bland personer med demenssjukdom och att utvärdera effekten av ett kompetensutvecklings-program för personal med fokus på kunskap, attityder och arbetsmiljö samt på användningen av fysiska begränsningsåtgärder i vård och omsorg av äldre personer med demenssjukdom.

Avhandlingsarbetet bygger på studier utförda bland äldre boende på institution i Västerbotten. Den visar att fysiska begränsningsåtgärder och fall fortfarande är vanligt förekommande, speciellt bland äldre med demenssjukdom. Resultaten visar att andelen personer inom särskilda boenden för äldre som är föremål för fysiska begränsningsåtgärder har ökat mellan år 2000 och 2007. Den vanligaste orsaken till att begränsningsåtgärder sätts in är att hindra personen från att falla eller glida ur en stol.

Avhandlingen visar alltså att fysiska begränsningsåtgärder och fall fortfarande är vanligt förekommande inom särskilda boenden för äldre, och att det även har skett en förändring i användningen av fysiska begränsningsåtgärder som inte helt beror på en förändring av dem som man vårdar. Det är dock möjligt att påverka användningen av begränsningsåtgärder genom att utbilda personalen om demens vård, hur man kan undvika fall och om alternativ till fysiska begränsningsåtgärder i vården av äldre.

Utbildningsprogrammet visade även ha en positiv effekt på personalens upplevda arbetsmiljö genom att de exempelvis upplevde en minskad samvetsstress och och att socialt stöd ökade. Fall bland äldre personer med demenssjukdom förutsätter en viss motorisk förmåga, så som att kunna resa sig upp ur en stol. För att förebygga fall bland personer med demenssjukdom är det viktigt att utreda orsaken till och förebygga såväl oro, ångest som förvirring.

Gunilla Nordberg

 

Avhandlingen är skriven av Tony Pellfolk och lades fram den 19 mars och undersöker förekomsten av fysiska begränsningsåtgärder över tid. Syfet med avhandlingen var även att identifiera riskfaktorer för fall bland personer med demenssjukdom och att utvärdera effekten av ett kompetensutvecklings-program för personal med fokus på kunskap, attityder och arbetsmiljö samt på användningen av fysiska begränsningsåtgärder i vård och omsorg av äldre personer med demenssjukdom.

Avhandlingsarbetet bygger på studier utförda bland äldre boende på institution i Västerbotten. Den visar att fysiska begränsningsåtgärder och fall fortfarande är vanligt förekommande, speciellt bland äldre med demenssjukdom. Resultaten visar att andelen personer inom särskilda boenden för äldre som är föremål för fysiska begränsningsåtgärder har ökat mellan år 2000 och 2007. Den vanligaste orsaken till att begränsningsåtgärder sätts in är att hindra personen från att falla eller glida ur en stol.

Avhandlingen visar alltså att fysiska begränsningsåtgärder och fall fortfarande är vanligt förekommande inom särskilda boenden för äldre, och att det även har skett en förändring i användningen av fysiska begränsningsåtgärder som inte helt beror på en förändring av dem som man vårdar. Det är dock möjligt att påverka användningen av begränsningsåtgärder genom att utbilda personalen om demens vård, hur man kan undvika fall och om alternativ till fysiska begränsningsåtgärder i vården av äldre.

Utbildningsprogrammet visade även ha en positiv effekt på personalens upplevda arbetsmiljö genom att de exempelvis upplevde en minskad samvetsstress och och att socialt stöd ökade. Fall bland äldre personer med demenssjukdom förutsätter en viss motorisk förmåga, så som att kunna resa sig upp ur en stol. För att förebygga fall bland personer med demenssjukdom är det viktigt att utreda orsaken till och förebygga såväl oro, ångest som förvirring.

Gunilla Nordberg

 

18 mar 2010

Forskarpris till professor Laura Fratiglioni 

 FORSKNING

Professor Laura Fratiglioni har tilldelats Silviahemmets Forsknings- och Utbildningsstipendium 2010. Priset delades ut av Drottningen under Silviahemmets Stora Inspirationsdag i Stockholm den 16 mars.

bild från  prisutdelning
Fr v Laura Fratiglioni, Drottning Silvia och Wilhelmina Hoffman, verksamhetschef vid Silviahemmet.

Laura Fratiglioni är professor vid Karolinska Institutet och leder den epidemiologiska forskningen vid Aging Research Center (ARC) i Stockholm. I höstas tilldelades hon Folksams pris för epidemiologisk forskning. Silviahemmets stipendium, som är på 50 000 kronor, får hon för "sina banbrytande forskningsinsatser inom demensområdet".

"Hon är av de främsta experterna i världen när det handlar om livsstilssamband gällande både friskfaktorer och riskfaktorer för utveckling av demenssjukdom", skriver juryn i sin motivering och fortsätter: "Professor Laura Fratiglioni har genom sin forskning bidragit till att belysa och öka förståelsen för tidigare okända faktorer som har betydelse för utveckling av demenssjukdom. Med denna kunskap kan viktigt förebyggande hälsoarbete initieras och bedrivas".

Drygt 250 personer var närvarande under prisceremonin då Laura Fratiglioni tog emot blommor och diplom från Drottning Silvia. Även medlemmarna i Bromma demensteam fick ta emot ett fint pris ur Drottningens hand: Bästa demensteam inom hemtjänsten 2009

bild på Bromma demensteam
Bromma demensteam vid prisutdelningen på Hotell Hilton.

 Foto: Tomas Södergren

bild från  prisutdelning
Fr v Laura Fratiglioni, Drottning Silvia och Wilhelmina Hoffman, verksamhetschef vid Silviahemmet.

Laura Fratiglioni är professor vid Karolinska Institutet och leder den epidemiologiska forskningen vid Aging Research Center (ARC) i Stockholm. I höstas tilldelades hon Folksams pris för epidemiologisk forskning. Silviahemmets stipendium, som är på 50 000 kronor, får hon för "sina banbrytande forskningsinsatser inom demensområdet".

"Hon är av de främsta experterna i världen när det handlar om livsstilssamband gällande både friskfaktorer och riskfaktorer för utveckling av demenssjukdom", skriver juryn i sin motivering och fortsätter: "Professor Laura Fratiglioni har genom sin forskning bidragit till att belysa och öka förståelsen för tidigare okända faktorer som har betydelse för utveckling av demenssjukdom. Med denna kunskap kan viktigt förebyggande hälsoarbete initieras och bedrivas".

Drygt 250 personer var närvarande under prisceremonin då Laura Fratiglioni tog emot blommor och diplom från Drottning Silvia. Även medlemmarna i Bromma demensteam fick ta emot ett fint pris ur Drottningens hand: Bästa demensteam inom hemtjänsten 2009

bild på Bromma demensteam
Bromma demensteam vid prisutdelningen på Hotell Hilton.

 Foto: Tomas Södergren

15 mar 2010

Kostnader för demensvård – en investering 

 

När demensvård tas upp brukar de stora kostnaderna nämnas. Mindre ofta används begreppet investering och hur pengarna ska användas på bästa möjliga sätt för personer med demenssjukdom. Erik Jedenius utvecklar resonemanget i senaste numret av Äldre i Centrum.

Erik Jedenius är doktorand vid Karolinska Institutet och studerar bland annat effekter på demensvården när sam­arbetet fungerar mellan huvudmännen. I en artikel i tidskriften Äldre i Centrum, nr 1/2010, tar han upp samarbetet mellan landstinget i Kalmar län och Kalmar kommun som ett lyckat hälsoekonomiskt exempel.

Demensprogrammet i Kalmar började utvecklas för 12 år sedan. Idag ligger det i stort sett i fas med de nya preliminära nationella riktlinjerna som väntas till sommaren, skriver Erik Jedenius. Det innebär att demensvården har gemensamma mål (mellan huvudmännen) och ett tydligt definierat ansvar om "vem som ska göra vad". Tidig diagnos och utbildning till både personal och anhöriga är andra hörnstenar.

Demensprogrammet infördes utan att ytterligare resurser tillfördes. Under de första tre åren sjönk antalet äldre som sökte akuten på Kalmar lasarett med 15 procent. Detta har varit konstant sedan dess, med en viss ökning de senaste två åren. Idag finns i stort sett ingen kö till särskilt boende och flyttningar är oftast planerade i god tid. 

 

Erik Jedenius är doktorand vid Karolinska Institutet och studerar bland annat effekter på demensvården när sam­arbetet fungerar mellan huvudmännen. I en artikel i tidskriften Äldre i Centrum, nr 1/2010, tar han upp samarbetet mellan landstinget i Kalmar län och Kalmar kommun som ett lyckat hälsoekonomiskt exempel.

Demensprogrammet i Kalmar började utvecklas för 12 år sedan. Idag ligger det i stort sett i fas med de nya preliminära nationella riktlinjerna som väntas till sommaren, skriver Erik Jedenius. Det innebär att demensvården har gemensamma mål (mellan huvudmännen) och ett tydligt definierat ansvar om "vem som ska göra vad". Tidig diagnos och utbildning till både personal och anhöriga är andra hörnstenar.

Demensprogrammet infördes utan att ytterligare resurser tillfördes. Under de första tre åren sjönk antalet äldre som sökte akuten på Kalmar lasarett med 15 procent. Detta har varit konstant sedan dess, med en viss ökning de senaste två åren. Idag finns i stort sett ingen kö till särskilt boende och flyttningar är oftast planerade i god tid. 

 

 

 

 bild på omslag

9 mar 2010

Bildbevis på att vaccin hämmar plack 

 FORSKNING

För första gången har en kamera följt hur de sjuka placken i hjärnan vid Alzheimers sjukdom påverkas under ett vaccintest. Resultatet redovisas i en artikel i Lancet Neurology.

Vaccination, eller immunterapi, är för närvarande det hetaste spåret inom alzheimerforskningen. Flera olika vaccinationstudier pågår med samma mål: att få kroppens immunförsvar att bilda antikroppar mot ämnet betaamyloid som klumpar ihop sig till plack i den alzheimersjukes hjärna. Genom att förhindra att placken bildas och sprids ska Alzheimers sjukdom stoppas, det är forskarnas arbetshypotes.

Genom avbildningar av hjärnan kan man nu se att det åtminstone går att stoppa placken. I en pilotstudie har substansen bapineuzumab testats på 19 personer med mild till medelsvår demens. Med hjälp av en s k PET-kamera har forskarna följt vaccinets effekter på hjärnan över tiden. Avbildningar med kameran har gjorts efter 20, 45 och 78 veckors medicinering. Dessa har jämförts med PET-bilder från en kontrollgrupp med alzheimersjuka som inte fått vaccinet.

Resultatet visar att den testade substansen minskade mängden betaamyloid i hjärnans samtliga sex regioner. Under 78 veckor sjönk halterna av betaamyloid med i genomsnitt 8,5 procent. I kontrollgruppen registrerades istället en ökning med i genomsnitt 16,5 procent under samma tidsperiod.

Den prövade substansen hade bevisligen önskade effekter men ännu återstår det viktigaste. Fortfarande saknas studier som visar att en minskning av betaamyloid i hjärnan åtföljs av förbättrad mental förmåga hos de drabbade. Lars Lannfelt, professor i geriatrik vid Uppsala universitet, tycker ändå att pilotstudien i Lancet Neurology är viktig. Den visar hur ny teknik, i form av PET-kamera, kan användas i läkemedelsprövningar.

I ett projekt vid Uppsala universitet kommer forskare, i samarbete med GE Healthcare och BioArctic Neuroscience, att utveckla en ny s k PET-ligand som ska ge bättre möjligheter att studera Alzheimers sjukdom i hjärnan.

– Idag kan vi inte ta bilder av det viktiga förstadiet till plack, alltså protofibrillerna. Målet med projektet är därför att ta fram en ligand som binder vid dem. Det skulle vara en revolution för alzheimerforskningen, säger Lars Lannfelt.

Magnus Westlander

Vaccination, eller immunterapi, är för närvarande det hetaste spåret inom alzheimerforskningen. Flera olika vaccinationstudier pågår med samma mål: att få kroppens immunförsvar att bilda antikroppar mot ämnet betaamyloid som klumpar ihop sig till plack i den alzheimersjukes hjärna. Genom att förhindra att placken bildas och sprids ska Alzheimers sjukdom stoppas, det är forskarnas arbetshypotes.

Genom avbildningar av hjärnan kan man nu se att det åtminstone går att stoppa placken. I en pilotstudie har substansen bapineuzumab testats på 19 personer med mild till medelsvår demens. Med hjälp av en s k PET-kamera har forskarna följt vaccinets effekter på hjärnan över tiden. Avbildningar med kameran har gjorts efter 20, 45 och 78 veckors medicinering. Dessa har jämförts med PET-bilder från en kontrollgrupp med alzheimersjuka som inte fått vaccinet.

Resultatet visar att den testade substansen minskade mängden betaamyloid i hjärnans samtliga sex regioner. Under 78 veckor sjönk halterna av betaamyloid med i genomsnitt 8,5 procent. I kontrollgruppen registrerades istället en ökning med i genomsnitt 16,5 procent under samma tidsperiod.

Den prövade substansen hade bevisligen önskade effekter men ännu återstår det viktigaste. Fortfarande saknas studier som visar att en minskning av betaamyloid i hjärnan åtföljs av förbättrad mental förmåga hos de drabbade. Lars Lannfelt, professor i geriatrik vid Uppsala universitet, tycker ändå att pilotstudien i Lancet Neurology är viktig. Den visar hur ny teknik, i form av PET-kamera, kan användas i läkemedelsprövningar.

I ett projekt vid Uppsala universitet kommer forskare, i samarbete med GE Healthcare och BioArctic Neuroscience, att utveckla en ny s k PET-ligand som ska ge bättre möjligheter att studera Alzheimers sjukdom i hjärnan.

– Idag kan vi inte ta bilder av det viktiga förstadiet till plack, alltså protofibrillerna. Målet med projektet är därför att ta fram en ligand som binder vid dem. Det skulle vara en revolution för alzheimerforskningen, säger Lars Lannfelt.

Magnus Westlander

 

Till studien i Lancet Neurology » (nytt fönster)

 

Bild tagen med PET-kamera

De rödgula partierna visar höga koncentrationer av ämnet betaamyloid i en alzheimersjuk hjärna.

 

Källa: Professor Agneta Nordberg, KI, sektionen för Alzheimer Neurobiologi.

 

Fler bilder med PET-kamera »

5 mar 2010

Skärpta krav för statliga stimulansmedel 

 

I år skärps kraven för att få stimulansmedel till demensområdet. Dessutom fördelas bidragen till kommuner och landsting på ett delvis nytt sätt, något som kan påverka de projekt som idag finansieras av staten.

I flera år har regeringen betalat ut s k kvalitetspengar till äldreområdet. Demensvård har tillhört de sju prioriterade områdena som kommuner och landsting kunnat söka för. Det kan man även göra i år men kraven för att få del av stimulansmedlen har skärpts.

Kommuner och landsting ska ha utarbetat ett gemensamt program för vården och omsorgen om personer med demenssjukdom, inklusive de med begynnande symptom. Programmet ska vara baserat på Socialstyrelsens nationella riktlinjer för demensvård som väntas i juni 2010.

bild kronorFörutom demensvård  kan kommuner och landsting söka statliga kvalitetspengar till förebyggande arbete, kost och nutrition, läkemedelsgenomgångar, rehabilitering och socialt innehåll – läkarmedverkan har strukits från listan. Under 2010 fördelar Socialstyrelsen sammanlagt 680 miljoner kronor till projekt inom dessa sex områden, det är hälften så mycket pengar som förra året. Återstår att se om kommuner och landsting kompenserar det ekonomiska bortfallet genom att skjuta till mer av egna medel eller om nedskärningar väntar de projekt som idag delvis finasieras med statsbidrag.

Men demensområdet kan även på andra sätt få del av statliga stimulansmedel, bland annat via de 300 miljoner kronor som Socialstyrelsen fördelar till kommunerna för stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående. Dessutom satsar regeringen 271 miljoner kr (2010) på ett långsiktigt  och systematiskt förbättringsarbete riktat till de mest sjuka äldre. En överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) innebär att 100 miljoner kr av dessa medel ska vara prestationsbaserade, dvs kommuner och landsting måste uppfylla vissa villkor för att få del av pengarna.

I överenskommelsen ligger ockå en satsning för att fördjupa bilden av vårdens resultat för brukaren. Ulla Gurner, utredare vid Stiftelsen Äldrecentrum, har utarbetat en metod som innehåller intervjuer med brukare och närstående, journalgenomgångar, läkemedelsbedömningar och ekonomiska kalkyler. Under 2010 kommer 10 landsting och 50 kommuner att testa och vidareutveckla metoden. Analysen av materialet ska ligga till grund för ett förbättringsarbete. Läs mer på SKL:s webbplats » (nytt fönster)

Magnus Westlander

I flera år har regeringen betalat ut s k kvalitetspengar till äldreområdet. Demensvård har tillhört de sju prioriterade områdena som kommuner och landsting kunnat söka för. Det kan man även göra i år men kraven för att få del av stimulansmedlen har skärpts.

Kommuner och landsting ska ha utarbetat ett gemensamt program för vården och omsorgen om personer med demenssjukdom, inklusive de med begynnande symptom. Programmet ska vara baserat på Socialstyrelsens nationella riktlinjer för demensvård som väntas i juni 2010.

bild kronorFörutom demensvård  kan kommuner och landsting söka statliga kvalitetspengar till förebyggande arbete, kost och nutrition, läkemedelsgenomgångar, rehabilitering och socialt innehåll – läkarmedverkan har strukits från listan. Under 2010 fördelar Socialstyrelsen sammanlagt 680 miljoner kronor till projekt inom dessa sex områden, det är hälften så mycket pengar som förra året. Återstår att se om kommuner och landsting kompenserar det ekonomiska bortfallet genom att skjuta till mer av egna medel eller om nedskärningar väntar de projekt som idag delvis finasieras med statsbidrag.

Men demensområdet kan även på andra sätt få del av statliga stimulansmedel, bland annat via de 300 miljoner kronor som Socialstyrelsen fördelar till kommunerna för stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående. Dessutom satsar regeringen 271 miljoner kr (2010) på ett långsiktigt  och systematiskt förbättringsarbete riktat till de mest sjuka äldre. En överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) innebär att 100 miljoner kr av dessa medel ska vara prestationsbaserade, dvs kommuner och landsting måste uppfylla vissa villkor för att få del av pengarna.

I överenskommelsen ligger ockå en satsning för att fördjupa bilden av vårdens resultat för brukaren. Ulla Gurner, utredare vid Stiftelsen Äldrecentrum, har utarbetat en metod som innehåller intervjuer med brukare och närstående, journalgenomgångar, läkemedelsbedömningar och ekonomiska kalkyler. Under 2010 kommer 10 landsting och 50 kommuner att testa och vidareutveckla metoden. Analysen av materialet ska ligga till grund för ett förbättringsarbete. Läs mer på SKL:s webbplats » (nytt fönster)

Magnus Westlander

2 mar 2010

Lagförslag om självbestämmande och värdegrund 

 

I en ny proposition föreslår regeringen en rad lagändringar inom äldreområdet. Äldre personer ska få större inflytande över sin omsorg och värdegrund skrivs in i socialtjänstlagen, det senare trots invändningar från tunga remissinstanser.

Detaljerade biståndsbeslut, om när beviljade insatser ska utföras, är ett av flera hinder för äldre personers självbestämmanderätt. Det konstaterar regeringen som genom en ändring i socialtjänstlagen (SoL) vill stödja och påskynda den positiva utveckling som pågår i många kommuner. En ny föreslagen bestämmelse betonar äldre personers möjlighet att, så långt det är möjligt, kunna välja när och hur stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service ska ges. Bestämmelsen ska gälla för både ordinärt och särskilt boende.

Den andra föreslagna lagändringen handlar om en nationell värdegrund. Regeringen vill ha ett tillägg i SoL som säger att socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund)". Denna skrivelse har kritiserats av en del tunga remissinstanser.

Riksdagens ombudsmän anser den föreslagna bestämmelsen vara lagtekniskt olämplig och talar om en dubbelreglering av hur verksamheten beträffande äldre människor ska bedrivas. Socialstyrelsen är inne på samma linje och pekar även på att dagens brister snarare hänger samman med att nuvarande mål och bestämmelser inte tillämpas än att det saknas mer lagstiftning.

Regeringen motiverar behovet av en nationell värdegrund i SoL med att det behövs ett perspektivskifte i synen på äldre personer och på åldrandet: "En värdegrund för äldreomsorgen kan bidra till att tydliggöra att verksamheten ska inriktas på den äldre personens behov av värdighet när hon eller han får omsorgsinsatser eller i annat fall har kontakt med verksamheter inom äldreomsorgen".

Regeringen vill även ge kommunerna befogenheter att lämna kompensation till enskilda. Det kan handla om personer som inte har fått bistånd inom skälig tid eller i enlighet med beslut av socialnämnden och domstol. Denna föränding rör lagen om vissa kommunala befogenheter.

Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2011.

Magnus Westlander

 

Detaljerade biståndsbeslut, om när beviljade insatser ska utföras, är ett av flera hinder för äldre personers självbestämmanderätt. Det konstaterar regeringen som genom en ändring i socialtjänstlagen (SoL) vill stödja och påskynda den positiva utveckling som pågår i många kommuner. En ny föreslagen bestämmelse betonar äldre personers möjlighet att, så långt det är möjligt, kunna välja när och hur stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service ska ges. Bestämmelsen ska gälla för både ordinärt och särskilt boende.

Den andra föreslagna lagändringen handlar om en nationell värdegrund. Regeringen vill ha ett tillägg i SoL som säger att socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund)". Denna skrivelse har kritiserats av en del tunga remissinstanser.

Riksdagens ombudsmän anser den föreslagna bestämmelsen vara lagtekniskt olämplig och talar om en dubbelreglering av hur verksamheten beträffande äldre människor ska bedrivas. Socialstyrelsen är inne på samma linje och pekar även på att dagens brister snarare hänger samman med att nuvarande mål och bestämmelser inte tillämpas än att det saknas mer lagstiftning.

Regeringen motiverar behovet av en nationell värdegrund i SoL med att det behövs ett perspektivskifte i synen på äldre personer och på åldrandet: "En värdegrund för äldreomsorgen kan bidra till att tydliggöra att verksamheten ska inriktas på den äldre personens behov av värdighet när hon eller han får omsorgsinsatser eller i annat fall har kontakt med verksamheter inom äldreomsorgen".

Regeringen vill även ge kommunerna befogenheter att lämna kompensation till enskilda. Det kan handla om personer som inte har fått bistånd inom skälig tid eller i enlighet med beslut av socialnämnden och domstol. Denna föränding rör lagen om vissa kommunala befogenheter.

Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2011.

Magnus Westlander

 

 

 

Till regeringens proposition »
(nytt fönster)

24 feb 2010

Artikelarkiv fullt utbyggt 

 

Tidskriften Äldre i Centrums webbarkiv är nu fullt utbyggt. Det innebär att man kan söka och läsa artiklar om bl a demenssjukdomar från 2002 och framåt. Arkivet är öppet för alla men endast prenumeranter kan ta del av innehållet från de fyra senaste numren. Till webbarkivet kommer man via tidskriftens hemsida, www.aldreicentrum.se »

 

bild på omslag

22 feb 2010

Kamera användbar vid alzheimer 

 FORSKNING

PET är en förkortning för positronemissionstomografi och en teknik för att avbilda hjärnan. Den är användbar vid alzheimer och har en stor utvecklinspotential. Det framgår av en vetenskaplig artikel från Swedish Brain Power.

bild med PET-kamera
Bild av två hjärnor tagen med PET-kamera.

Forskarna bakom artikeln har gått i genom närmare 130 vetenskapliga studier av PET-användning vid Alzheimers sjukdom. Deras slutsats är att metoden kan användas för att studera energiomsättningen i hjärnan, olika signalsubstanser, inflammatoriska processer och den onormala ansamling av proteinplack som är typisk vid Alzheimers sjukdom.

PET-tekniken kan bidra till ökad kunskap om sjukdomen men även till tidig diagnos anser forskarna. Förändringar i hjärnan kan nämligen upptäckas långt innan personen får några märkbara symptom.

Artikeln är publicerad i februarinumret av den vetenskapliga tidskriften Nature Reviews Neurology.

bild med PET-kamera
Bild av två hjärnor tagen med PET-kamera.

Forskarna bakom artikeln har gått i genom närmare 130 vetenskapliga studier av PET-användning vid Alzheimers sjukdom. Deras slutsats är att metoden kan användas för att studera energiomsättningen i hjärnan, olika signalsubstanser, inflammatoriska processer och den onormala ansamling av proteinplack som är typisk vid Alzheimers sjukdom.

PET-tekniken kan bidra till ökad kunskap om sjukdomen men även till tidig diagnos anser forskarna. Förändringar i hjärnan kan nämligen upptäckas långt innan personen får några märkbara symptom.

Artikeln är publicerad i februarinumret av den vetenskapliga tidskriften Nature Reviews Neurology.

 

Till Swedish Brain Power » (nytt fönster)

Till Nature Reviews Neurology » (nytt fönster)