Senaste nytt

19 aug 2021

Mental stimulans på jobbet minskar demensrisken 

 FORSKNING

Ny forskning visar att mentalt stimulerande arbete kan minska risken för demenssjukdom. En möjlig förklaring är lägre halter av vissa proteiner i hjärnan.

Forskarna som kommer från bland annat Sverige har haft tillgång till data från 108 000 deltagare. De har använt en tregradig skala för att undersöka hur pass kognitivt stimulerande arbete de har haft. Efter 17 år följdes deltagarna upp för att se vilka som hade fått en demensdiagnos.

Resulatet visar att ett kognitivt stimulerande arbete med höga krav och möjlighet att styra sitt arbete ger 23 procent lägre risk att utveckla demenssjukdom jämfört med att ha ett mindre stimulerande arbete. Forskarna har då tagit hänsyn till faktorer som ålder och kön.

– Det handlar inte om en jättestor effekt i sig. Men med tanke på att de flesta jobbar 30–40 år är det intressant att se hur arbetet kan bidra till risken för demens, säger ​​Serhiy Dekhtyar, docent i geriatrisk epidemiologi vid Aging Research Center vid Karolinska Institutet, till Dagens Nyheter (16 aug 2021).

Studien visar även att utbildningsnivån har stor påverkan på demensrisken, något som man även sett i tidigare forskning. Högutbildade deltagare hade 34 procent mindre risk att drabbas av demenssjukdom. Men arbetets karaktär hade även betydelse för lågutbildade – de som hade ett arbete med hög kognitiv stimulans minskade sin demensrisk med 20 procent.

Observerade skillnader i halter av protein, som förhindrar att nya kopplingar bildas mellan cellerna i hjärnan, är en möjlig förklaring till skillnaderna i demensrisk. 

– Kanske leder utbildning till att fler kopplingar skapas mellan hjärnceller tidigt i livet och det skyddar mot demenssjukdomar när man blir äldre, säger Serhiy Dekhtyar som dock är försiktig med att dra för långtgående slutsatser av resultaten.

– Den här stora studien ger de hittills bästa bevisen för en koppling mellan stimulans i arbetet och demens. Den ger också en möjlig biologisk förklaring, men eftersom det här är en observationsstudie så går det inte att med säkerhet slå fast ett orsakssamband, säger Serhiy Dekhtyar.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften British Medical Journal.

Forskarna som kommer från bland annat Sverige har haft tillgång till data från 108 000 deltagare. De har använt en tregradig skala för att undersöka hur pass kognitivt stimulerande arbete de har haft. Efter 17 år följdes deltagarna upp för att se vilka som hade fått en demensdiagnos.

Resulatet visar att ett kognitivt stimulerande arbete med höga krav och möjlighet att styra sitt arbete ger 23 procent lägre risk att utveckla demenssjukdom jämfört med att ha ett mindre stimulerande arbete. Forskarna har då tagit hänsyn till faktorer som ålder och kön.

– Det handlar inte om en jättestor effekt i sig. Men med tanke på att de flesta jobbar 30–40 år är det intressant att se hur arbetet kan bidra till risken för demens, säger ​​Serhiy Dekhtyar, docent i geriatrisk epidemiologi vid Aging Research Center vid Karolinska Institutet, till Dagens Nyheter (16 aug 2021).

Studien visar även att utbildningsnivån har stor påverkan på demensrisken, något som man även sett i tidigare forskning. Högutbildade deltagare hade 34 procent mindre risk att drabbas av demenssjukdom. Men arbetets karaktär hade även betydelse för lågutbildade – de som hade ett arbete med hög kognitiv stimulans minskade sin demensrisk med 20 procent.

Observerade skillnader i halter av protein, som förhindrar att nya kopplingar bildas mellan cellerna i hjärnan, är en möjlig förklaring till skillnaderna i demensrisk. 

– Kanske leder utbildning till att fler kopplingar skapas mellan hjärnceller tidigt i livet och det skyddar mot demenssjukdomar när man blir äldre, säger Serhiy Dekhtyar som dock är försiktig med att dra för långtgående slutsatser av resultaten.

– Den här stora studien ger de hittills bästa bevisen för en koppling mellan stimulans i arbetet och demens. Den ger också en möjlig biologisk förklaring, men eftersom det här är en observationsstudie så går det inte att med säkerhet slå fast ett orsakssamband, säger Serhiy Dekhtyar.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften British Medical Journal.

18 aug 2021

Solrosen dansar med Kungliga Operan 

 ARBETA MED DEMENS LEVA MED DEMENS

Balettmästaren Nicholas Khan på Kungliga Operan bjuder upp till sittdans på Solrosens dagverksamhet i Upplands-Bro. Tolv personer med demenssjukdom rör sig likt ett sädesfält i vinden och lyfter armarna för att dyka ned i vattnet.

Sittande på stolar följer deltagarna Nicholas Khans rörelser noga. Kroppsspråket är tydligt och kompletteras av att Mirjam Brocknäs, enhetschef på äldre- och omsorgsavdelningen, översätter hans engelska guidning till svenska.

Stämningen i lokalen är närmast uppsluppen. Leenden varvas med ett och annat skratt och spontana utrop. ”Åh, det här är skönt”, ropar Lars, en av deltagarna, när balettmästaren har lockat dem till ett svalkande dopp.

Den sköna känslan verkar leva kvar efter att danstimmen avslutats. Lars berättar då att han på äldre dagar skadade nacken och nu inte längre kan simma.

– Men jag älskade att bada och det här med dansen i dag var verkligen en upplevelse, man kände liksom vattnet på kroppen, säger han.

Dansat förr

Även Anita, också gäst på dagverksamheten, ser tillfreds ut. 

– Lite trött bara men mest känns det skönt, säger hon.

Anita tycker inte att det var ett dugg pirrigt att dansa med en balettmästare från Kungliga Operan.

–  Neej, bara kul, säger hon utan ett uns av tvekan. Vi gör ju lite sånt här varje morgon så vi är öppna för nya saker.

Ja, för även om det är första gången som Kungliga Operan är på besök på Solrosen är gästerna inte främmande för sittdans. För några år sedan drev Mirjam Brocknäs ett projekt med professionella dansare. Efter en kort introduktion i demenssjukdomar, om bland annat symptom och bemötande, besökte dansarna vid tio olika tillfällen Solrosen och en förskola i kommunen.

– Vid sista tillfället kom barnen hit till Kvistaberg och dansade tillsammans med våra gäster. Det blev ett underbart möte mellan olika generationer, säger Mirjam Brocknäs.

Inspirerat medarbetarna

Sedan kom pandemin och projektpengarna tog slut men dansarna har inspirerat Solrosens medarbetare. Varje morgon börjar gästerna på dagverksamheten med gymnastik, musik och lite sittdans.

– Och på onsdagarna kör vår Silviassyster Edi Dem disco och 70-talsmusik – det är populärt ska du veta, skrattar Mirjam Brocknäs.

Så vad är hemligheten med dans? Fysisk aktivitet är bra förstås men det kan man ju få via lättare gymnastik.

– Jag tror dansen ger en starkare känsla till sin kropp, som kvinna kan man till exempel få kontakt med det kvinnliga. Sedan är dans också ett fantastiskt sätt att väcka minnen och få hjälp att uttrycka sina känslor, något som blir allt svårare vid demenssjukdom då språket gradvis försvinner, säger Mirjam Brocknäs.

Uttrycka sina känslor

Nicholas Khan är inne på samma spår. Som balettmästare tränar han Kungliga Operans fullblodsproffs. Deras fysiska del av träningen går naturligtvis inte att jämföra med sittdansen på Kvistaberg men i båda fallen handlar det om att uttrycka sina känslor genom kroppen.

Under sin balettutbildning i Kanada gick Nicholas Khan en workshop om dansens betydelse för personer med kognitiv nedsättning och neuropsykiatriska diagnoser. Sedan dess har han engagerat sig i ämnet, vid sidan av karriären som professionell dansare på de stora scenerna. Idag är han aktiv i Dance and creative wellness, en europeisk stiftelse som har dans och demenssjukdom som ett tema. Besöket på Kvistaberg gör han på ideell basis.

– I Toronto ger den nationella balettskolan en kurs om att använda dans vid kognitiv funktionsnedsättning. Många pensionerade dansare går den och anlitas sedan av olika verksamheter för personer med demenssjukdom. Det finns så mycket att göra för att nå ut med dans, säger Nicholas Khan.

Mirjam Brocknäs är glad och tacksam över dagens besök. Hon berättar att gästerna har verkligen längtat efter detta. En del klädde upp sig och unnade sig lite extra läppstift.

– Ja, det blev en upplevelse i sig att Kungliga Operan kom hit. Och det är så viktigt tycker jag, att även våra gäster får ta del av kultur och får känna sig betydelsefulla.

Pragmatisk inställning

Hur samarbetet med operan ser ut framöver är oklart. Nicholas Khan utlovar fortsättning i någon form. Mirjam Brocknäs ser pragmatiskt på framtiden.

– När det finns pengar kommer vi säkert anlita professionella dansare som även kan utbilda och inspirera mina medarbetare. Och när det inte finns pengar, ja då får vi köra själva. För dansa tänker vi fortsätta att göra.

Magnus Westlander

 

Den sköna känslan verkar leva kvar efter att danstimmen avslutats. Lars berättar då att han på äldre dagar skadade nacken och nu inte längre kan simma.

– Men jag älskade att bada och det här med dansen i dag var verkligen en upplevelse, man kände liksom vattnet på kroppen, säger han.

Dansat förr

Även Anita, också gäst på dagverksamheten, ser tillfreds ut. 

– Lite trött bara men mest känns det skönt, säger hon.

Anita tycker inte att det var ett dugg pirrigt att dansa med en balettmästare från Kungliga Operan.

–  Neej, bara kul, säger hon utan ett uns av tvekan. Vi gör ju lite sånt här varje morgon så vi är öppna för nya saker.

Ja, för även om det är första gången som Kungliga Operan är på besök på Solrosen är gästerna inte främmande för sittdans. För några år sedan drev Mirjam Brocknäs ett projekt med professionella dansare. Efter en kort introduktion i demenssjukdomar, om bland annat symptom och bemötande, besökte dansarna vid tio olika tillfällen Solrosen och en förskola i kommunen.

– Vid sista tillfället kom barnen hit till Kvistaberg och dansade tillsammans med våra gäster. Det blev ett underbart möte mellan olika generationer, säger Mirjam Brocknäs.

Inspirerat medarbetarna

Sedan kom pandemin och projektpengarna tog slut men dansarna har inspirerat Solrosens medarbetare. Varje morgon börjar gästerna på dagverksamheten med gymnastik, musik och lite sittdans.

– Och på onsdagarna kör vår Silviassyster Edi Dem disco och 70-talsmusik – det är populärt ska du veta, skrattar Mirjam Brocknäs.

Så vad är hemligheten med dans? Fysisk aktivitet är bra förstås men det kan man ju få via lättare gymnastik.

– Jag tror dansen ger en starkare känsla till sin kropp, som kvinna kan man till exempel få kontakt med det kvinnliga. Sedan är dans också ett fantastiskt sätt att väcka minnen och få hjälp att uttrycka sina känslor, något som blir allt svårare vid demenssjukdom då språket gradvis försvinner, säger Mirjam Brocknäs.

Uttrycka sina känslor

Nicholas Khan är inne på samma spår. Som balettmästare tränar han Kungliga Operans fullblodsproffs. Deras fysiska del av träningen går naturligtvis inte att jämföra med sittdansen på Kvistaberg men i båda fallen handlar det om att uttrycka sina känslor genom kroppen.

Under sin balettutbildning i Kanada gick Nicholas Khan en workshop om dansens betydelse för personer med kognitiv nedsättning och neuropsykiatriska diagnoser. Sedan dess har han engagerat sig i ämnet, vid sidan av karriären som professionell dansare på de stora scenerna. Idag är han aktiv i Dance and creative wellness, en europeisk stiftelse som har dans och demenssjukdom som ett tema. Besöket på Kvistaberg gör han på ideell basis.

– I Toronto ger den nationella balettskolan en kurs om att använda dans vid kognitiv funktionsnedsättning. Många pensionerade dansare går den och anlitas sedan av olika verksamheter för personer med demenssjukdom. Det finns så mycket att göra för att nå ut med dans, säger Nicholas Khan.

Mirjam Brocknäs är glad och tacksam över dagens besök. Hon berättar att gästerna har verkligen längtat efter detta. En del klädde upp sig och unnade sig lite extra läppstift.

– Ja, det blev en upplevelse i sig att Kungliga Operan kom hit. Och det är så viktigt tycker jag, att även våra gäster får ta del av kultur och får känna sig betydelsefulla.

Pragmatisk inställning

Hur samarbetet med operan ser ut framöver är oklart. Nicholas Khan utlovar fortsättning i någon form. Mirjam Brocknäs ser pragmatiskt på framtiden.

– När det finns pengar kommer vi säkert anlita professionella dansare som även kan utbilda och inspirera mina medarbetare. Och när det inte finns pengar, ja då får vi köra själva. För dansa tänker vi fortsätta att göra.

Magnus Westlander

 

4 aug 2021

Ny webbplats om unga anhöriga 

 ARBETA MED DEMENS LEVA MED DEMENS

I december 2020 bildades SNUA, Svenskt nätverk för unga anhöriga. Nu har nätverket lanserat en webbplats som i första hand vänder sig till personal inom vård och omsorg.

Man räknar med att det finns uppemot 10 000 personer som är yngre än 65 år och har en kognitiv sjukdom (demenssjukdom). Många av dem har barn, tonåringar eller unga vuxna i sin närhet som ofta är i en utsatt situation. 

– Vi behöver se till att vård- och omsorgspersonal vet hur viktiga de är för att uppmärksamma en kategori personer som är svårt utsatta under många viktiga år i sina liv, säger Moa Wibom, överläkare vid Enheten för kognitiv medicin, Ängelholms sjukhus, och en av intiativtagaran till nätverket SNUA.

SNUAS:s webbplats ger råd och stöd till dig som arbetar med personer kognitiv sjukdom och som har unga anhöriga i sin närhet. Webbplatsen är under uppbyggnad, www.kognitivsjukdom.se/snua/index.html

Man räknar med att det finns uppemot 10 000 personer som är yngre än 65 år och har en kognitiv sjukdom (demenssjukdom). Många av dem har barn, tonåringar eller unga vuxna i sin närhet som ofta är i en utsatt situation. 

– Vi behöver se till att vård- och omsorgspersonal vet hur viktiga de är för att uppmärksamma en kategori personer som är svårt utsatta under många viktiga år i sina liv, säger Moa Wibom, överläkare vid Enheten för kognitiv medicin, Ängelholms sjukhus, och en av intiativtagaran till nätverket SNUA.

SNUAS:s webbplats ger råd och stöd till dig som arbetar med personer kognitiv sjukdom och som har unga anhöriga i sin närhet. Webbplatsen är under uppbyggnad, www.kognitivsjukdom.se/snua/index.html

21 jun 2021

Demensvården bör lära av cancervården 

 ARBETA MED DEMENS LEVA MED DEMENS

Som cancerpatient fick Wihelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum, ett professionellt och engagerat stöd från första dagen. Här har demensvården mycket att lära berättar hon i Henrik Frenkels podd.

Tiden som cancerpatient fick Wilhelmina Hoffman att se bristerna inom sitt eget specialistområde: kognitiva sjukdomar.

– Jag blev direkt efter min cancerdiagnos omhändertagen. Jag fick en tid hos en specialistläkare redan dagen efter. Jag fick träffa den sjuksköterska som kom att följa mig under hela min behandling. Och jag fick ett telefonnummer som jag kunde ringa till alla tider på dygnet, säger Wilhelmina Hoffman i Frenkels podd.

Missar att se människan

Wilhelmina Hoffman tycker att demensvården är alltför inriktad på diagnos och sjukdom, och missar att det är en människa läkaren har framför sig. 

– Cancervården har tänkt till. Där ligger vi långt efter. När vi vet att alzheimer är en obotbar och dödlig sjukdom, då borde vi läkare ha en förberedelse och en plan när vi ger det här beskedet. Ge patienten en känsla av att vi kommer att ta hand om dig, på alla sätt, säger Wilhelmina Hoffman.

Min pärm

I podden berättar Wilhelmina Hoffman om Min pärm, ett nytt initiativ från Svenskt Demenscentrum för att öka tryggheten hos de som drabbas av alzheimer och andra kognitiva sjukdomar.

Lyssna på hela poddavsnittet (nytt fönster)

Tiden som cancerpatient fick Wilhelmina Hoffman att se bristerna inom sitt eget specialistområde: kognitiva sjukdomar.

– Jag blev direkt efter min cancerdiagnos omhändertagen. Jag fick en tid hos en specialistläkare redan dagen efter. Jag fick träffa den sjuksköterska som kom att följa mig under hela min behandling. Och jag fick ett telefonnummer som jag kunde ringa till alla tider på dygnet, säger Wilhelmina Hoffman i Frenkels podd.

Missar att se människan

Wilhelmina Hoffman tycker att demensvården är alltför inriktad på diagnos och sjukdom, och missar att det är en människa läkaren har framför sig. 

– Cancervården har tänkt till. Där ligger vi långt efter. När vi vet att alzheimer är en obotbar och dödlig sjukdom, då borde vi läkare ha en förberedelse och en plan när vi ger det här beskedet. Ge patienten en känsla av att vi kommer att ta hand om dig, på alla sätt, säger Wilhelmina Hoffman.

Min pärm

I podden berättar Wilhelmina Hoffman om Min pärm, ett nytt initiativ från Svenskt Demenscentrum för att öka tryggheten hos de som drabbas av alzheimer och andra kognitiva sjukdomar.

Lyssna på hela poddavsnittet (nytt fönster)

17 jun 2021

38 förslag till en attraktivare äldreomsorg 

 

Det framtida rekryteringsbehovet inom vård- och omsorgsyrkena är stort. En färsk statlig utredning ger förslag på hur fler ska välja att arbeta inom hemtjänst och på äldreboenden.

Den 16 juni lämnade den nationella äldresamordnaren Göran Johnsson betänkandet Vilja välja vård och omsorg – en hållbar kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre. Utredningen har arbetat utifrån två frågeställningar. Vad krävs för att fler ska börja vilja arbeta inom äldreomsorgen? Hur ska man få fler att vilja stanna kvar?

– Man kan utrycka det så här, hur ska arbeten inom vård och omsorg om äldre bli mer attraktiva, säger Göran Johnsson i en pressträff via regeringens webbplats.

Förvånad och arg

Efter ett drygt års utredningsarbete förvånas Göran Johnsson över de stora kvalitetsskillnaderna, både mellan olika kommuner och inom samma kommun. Lägsta nivån är för låg men det finns ett engagemang ute i landet och en potential till förbättringar menar den före detta Metallordföranden.
 
–  Men jag är också arg. I denna starkt kvinnodominerande sektor, där lämnas så många tjejer ensamma i dessa komplicerande arbeten. Arbets- och anställningsvillkoren är alltför dåliga, säger Göran Johnsson.

38 rekommendationer

Förbättrade arbets- och anställningsvillkor är en del av utredningens 38 rekommendationer. Ett tak bör införas för antalet medarbetare som verksamhetsansvarig chef ska ansvara för, 20 – 30 personer anges som lämpligt. Vidare bör arbetsgivarna erbjuda medarbetarna kontinuerlig kompetensutveckling och utveckla nya karriärvägar. Heltids- och tillsvidareanställningar bör vara norm.

Utredningen betonar också vikten av att kommunerna systematiskt följer upp verksamheterna. Det bör göras utifrån sju olika indikatorer som speglar bland annat tillgången till medicinsk kompetens och andel omsorgspersonal i särskilt boende med adekvat utbildning.

Till utredningen var en referensgrupp knuten där bland annat Svenskt Demenscentrum ingick.

 

Den 16 juni lämnade den nationella äldresamordnaren Göran Johnsson betänkandet Vilja välja vård och omsorg – en hållbar kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre. Utredningen har arbetat utifrån två frågeställningar. Vad krävs för att fler ska börja vilja arbeta inom äldreomsorgen? Hur ska man få fler att vilja stanna kvar?

– Man kan utrycka det så här, hur ska arbeten inom vård och omsorg om äldre bli mer attraktiva, säger Göran Johnsson i en pressträff via regeringens webbplats.

Förvånad och arg

Efter ett drygt års utredningsarbete förvånas Göran Johnsson över de stora kvalitetsskillnaderna, både mellan olika kommuner och inom samma kommun. Lägsta nivån är för låg men det finns ett engagemang ute i landet och en potential till förbättringar menar den före detta Metallordföranden.
 
–  Men jag är också arg. I denna starkt kvinnodominerande sektor, där lämnas så många tjejer ensamma i dessa komplicerande arbeten. Arbets- och anställningsvillkoren är alltför dåliga, säger Göran Johnsson.

38 rekommendationer

Förbättrade arbets- och anställningsvillkor är en del av utredningens 38 rekommendationer. Ett tak bör införas för antalet medarbetare som verksamhetsansvarig chef ska ansvara för, 20 – 30 personer anges som lämpligt. Vidare bör arbetsgivarna erbjuda medarbetarna kontinuerlig kompetensutveckling och utveckla nya karriärvägar. Heltids- och tillsvidareanställningar bör vara norm.

Utredningen betonar också vikten av att kommunerna systematiskt följer upp verksamheterna. Det bör göras utifrån sju olika indikatorer som speglar bland annat tillgången till medicinsk kompetens och andel omsorgspersonal i särskilt boende med adekvat utbildning.

Till utredningen var en referensgrupp knuten där bland annat Svenskt Demenscentrum ingick.

 

16 jun 2021

Populär demensdag är tillbaka 

 ARBETA MED DEMENS

Nu återuppstår den populära Stockholms Demensdag. Svenskt Demenscentrum och Stiftelsen Äldrecentrum tar över arrangemanget från Region Stockholm och driver det vidare.

Precis som tidigare riktar vi oss huvudsakligen till medarbetare inom Region Stockholm. Men vi har också plats för yrkesverksamma inom andra verksamheter som möter perso­ner med demenssjukdom. I år öppnar vi även för deltagare från andra delar av landet, då vi håller evenemanget digitalt denna gång.

Årets Demensdag arrangeras den 10 november, kl 13-16. Evenemanget är avgiftsfritt och kommer att ta upp genombrott inom diagnostiken och riktlinjer vid utredning av frontallobs­demens. Andra teman är regionernas nya vårdförlopp för utredning av misstänkt demenssjukdom; hur kan det tillämpas i praktiken och länkas ihop med insatsförloppet?

Skriv in den 10 november i din kalender. Program och anmälningsformulär läggs ut i vår kalender efter sommaren.

Bild på demensdag

Precis som tidigare riktar vi oss huvudsakligen till medarbetare inom Region Stockholm. Men vi har också plats för yrkesverksamma inom andra verksamheter som möter perso­ner med demenssjukdom. I år öppnar vi även för deltagare från andra delar av landet, då vi håller evenemanget digitalt denna gång.

Årets Demensdag arrangeras den 10 november, kl 13-16. Evenemanget är avgiftsfritt och kommer att ta upp genombrott inom diagnostiken och riktlinjer vid utredning av frontallobs­demens. Andra teman är regionernas nya vårdförlopp för utredning av misstänkt demenssjukdom; hur kan det tillämpas i praktiken och länkas ihop med insatsförloppet?

Skriv in den 10 november i din kalender. Program och anmälningsformulär läggs ut i vår kalender efter sommaren.

Bild på demensdag

8 jun 2021

Nytt alzheimerläkemedel godkänt i USA 

 FORSKNING

För första gången på närmare 20 år har ett nytt alzheimerläkemedel godkänts i USA. En välkommen framgång för forskningen men det finns skäl att dämpa förväntningarna hos alla som i dag är drabbade av alzheimer.

Det nya läkemedlet Aduhelm har godkänts av FDA, USA:s läkemedelsmyndighet, genom ett ”snabbspår”. Det innebär en kortare prövningsprocess och har tidigare använts för bland annat nya cancerbehandlingar. I ett pressmeddelande lyfter FDA fram det unika med Aduhelm: 

– Det tillgängliga terapier som finns idag behandlar endast symptom på sjukdomen. Denna behandling är den första som riktar sig mot och påverkar den underliggande sjukdomsprocessen vid alzheimer.

Tar bort placken

Aduhelm är en så kallad antikroppsbehandling. Antikroppen som forskare tagit fram heter aducanumab och angriper de proteinklumpar (plack) som börjar lagras i den alzheimersjukas hjärna. Placken anses vara det som sätter i gång sjukdomsprocessen och Aduhelm är det första godkända läkemedlet som kan eliminera dem.

Symptomen försvinner dock inte automatiskt med placken. Läkemedelsbolaget Biogen har testat Aduhelm på alzheimerpatienter i tidig fas. Studierna visade drygt 20 procent långsammare försämring av minnet och andra kognitiva funktioner jämfört med kontrollgruppen. En långsammare försämring kan betyda mycket för den som är drabbad men Aduhelm är alltså inget botemedel mot sjukdomen.

Flera frågetecken

Biogens studier är omgärdade av en hel del frågetecken. I november 2020 ifrågasattes de av en oberoende expertgrupp anlitad av FDA. Expertgruppen ansåg, i stort sett enhälligt, att resultaten inte gav tillräckligt stöd för att godkänna Aduhelm som läkemedel. Det har inte påverkat FDA:s beslut men läkemedelsmyndigheten kräver att Biogen genomför en ny klinisk studie av det nya läkemedlet.

– Om detta försök inte verifierar klinisk nytta kan FDA inleda förfaranden för att återkalla godkännandet av läkemedlet, påpekar FDA i sitt pressmeddelande.

Ett nytt läkemedel väcker förstås förhoppningar för personer med alzheimer och deras anhöriga. Så när kan det bli tillgängligt i Sverige?

Måste godkännas i Europa

Att ett läkemedel godkänns i USA betyder inte att det får börja marknadsföras i Europa säger Gunilla Andrew-Nielsen, Kliniska Prövningar och Licenser, Läkemedelsverket. 

– Nästan alla nya läkemedel i Sverige behöver först prövas av EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten. Ett godkännande av EMA gäller sedan i alla EU-länder.

Denna process tar minst 280 dagar, ofta mer än ett år. Men det kan finnas snabbare vägar.

– Enskilda läkare har rätt att förskriva läkemedel som inte marknadsförs i landet. I sådana fall är det Läkemedelsverket i Sverige som först ska ge sitt godkännande, säger Gunilla Andrew-Nielsen.

Dyr behandling

Vad som talar emot en snabb spridning av Aduhelm är priset. I dag ges behandlingen via dropp och kostnaderna beräknas till uppemot 50 000 US dollar per patient/år. Dett innebär att notan för behandling av 1000 alzheimerpatienter landar på en halv miljard kr/år(!). Och även om priset kan pressas ned till hälften handlar det om enorma utgifter för att behandla alla behövande, med tanke på att 15 000-20 000 personer/år insjuknar i Alzheimers sjukdom .

Frågan om hur samhällets kostnader för Aduhelm ska vägas mot fördelarna för alzheimerpatienterna kommer i första hand att avgöras av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket.

Magnus Westlander

Det nya läkemedlet Aduhelm har godkänts av FDA, USA:s läkemedelsmyndighet, genom ett ”snabbspår”. Det innebär en kortare prövningsprocess och har tidigare använts för bland annat nya cancerbehandlingar. I ett pressmeddelande lyfter FDA fram det unika med Aduhelm: 

– Det tillgängliga terapier som finns idag behandlar endast symptom på sjukdomen. Denna behandling är den första som riktar sig mot och påverkar den underliggande sjukdomsprocessen vid alzheimer.

Tar bort placken

Aduhelm är en så kallad antikroppsbehandling. Antikroppen som forskare tagit fram heter aducanumab och angriper de proteinklumpar (plack) som börjar lagras i den alzheimersjukas hjärna. Placken anses vara det som sätter i gång sjukdomsprocessen och Aduhelm är det första godkända läkemedlet som kan eliminera dem.

Symptomen försvinner dock inte automatiskt med placken. Läkemedelsbolaget Biogen har testat Aduhelm på alzheimerpatienter i tidig fas. Studierna visade drygt 20 procent långsammare försämring av minnet och andra kognitiva funktioner jämfört med kontrollgruppen. En långsammare försämring kan betyda mycket för den som är drabbad men Aduhelm är alltså inget botemedel mot sjukdomen.

Flera frågetecken

Biogens studier är omgärdade av en hel del frågetecken. I november 2020 ifrågasattes de av en oberoende expertgrupp anlitad av FDA. Expertgruppen ansåg, i stort sett enhälligt, att resultaten inte gav tillräckligt stöd för att godkänna Aduhelm som läkemedel. Det har inte påverkat FDA:s beslut men läkemedelsmyndigheten kräver att Biogen genomför en ny klinisk studie av det nya läkemedlet.

– Om detta försök inte verifierar klinisk nytta kan FDA inleda förfaranden för att återkalla godkännandet av läkemedlet, påpekar FDA i sitt pressmeddelande.

Ett nytt läkemedel väcker förstås förhoppningar för personer med alzheimer och deras anhöriga. Så när kan det bli tillgängligt i Sverige?

Måste godkännas i Europa

Att ett läkemedel godkänns i USA betyder inte att det får börja marknadsföras i Europa säger Gunilla Andrew-Nielsen, Kliniska Prövningar och Licenser, Läkemedelsverket. 

– Nästan alla nya läkemedel i Sverige behöver först prövas av EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten. Ett godkännande av EMA gäller sedan i alla EU-länder.

Denna process tar minst 280 dagar, ofta mer än ett år. Men det kan finnas snabbare vägar.

– Enskilda läkare har rätt att förskriva läkemedel som inte marknadsförs i landet. I sådana fall är det Läkemedelsverket i Sverige som först ska ge sitt godkännande, säger Gunilla Andrew-Nielsen.

Dyr behandling

Vad som talar emot en snabb spridning av Aduhelm är priset. I dag ges behandlingen via dropp och kostnaderna beräknas till uppemot 50 000 US dollar per patient/år. Dett innebär att notan för behandling av 1000 alzheimerpatienter landar på en halv miljard kr/år(!). Och även om priset kan pressas ned till hälften handlar det om enorma utgifter för att behandla alla behövande, med tanke på att 15 000-20 000 personer/år insjuknar i Alzheimers sjukdom .

Frågan om hur samhällets kostnader för Aduhelm ska vägas mot fördelarna för alzheimerpatienterna kommer i första hand att avgöras av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket.

Magnus Westlander

Vad säger svenska experter om det nya alzheimerläkemedlet?

"Det är fantastiskt att det äntligen kommer en ny farmakologisk terapi för alzheimer. En terapi som ju också kan påverka sjukdomsförloppet, inte enbart lindra symptom."
Lars-Olof Wahlund, professor i geriatrik och överläkare

Läs mer på Alzheimer Life (nytt fönster)

"Jag känner mig klart hoppfull. För första gången på så många år finns det ett nytt medel i arsenalen."
Wilhelmina Hoffman, geriatriker och chef för Svenskt Demenscentrum

Läs artikel i Expressen (nytt fönster)

7 jun 2021

Riktlinjer vid frontallobsdemens publicerade 

 ARBETA MED DEMENS FORSKNING

En arbetsgrupp inom ”Swedish FTD Initiative” har tagit fram kliniska riktlinjer för utredning av misstänkt frontallobsdemens. Syftet är att få mer likvärdiga utredningar i landet.

Frontallobsdemens, även kallad pannlobsdemens och frontotemporal demens, utmärker sig ofta av bristande omdöme och impulskontroll samt förändrad personlighet. Kunskapen om sjukdomen är mindre spridd än vad som är fallet för alzheimer, bland annat eftersom frontallobsdemens är långtifrån lika vanligt.

Nu har en arbetsgrupp inom Swedish FTD Initiative tagit fram kliniska riktlinjer för utredning av misstänkt frontallobsdemens. I gruppen ingår läkare, kliniska genetiker, neropsykologer och logopeder. Riktlinjerna riktar sig främst till specialistmottagningar och syftet är att säkerställa likvärdiga utredningar av hög kvalitet i hela landet.

Arbetsgruppen arbetar nu vidare med att fram medicinska riktlinjer för uppföljning och behandling av frontallobsdemens samt riktlinjer för omvårdnaden. 

Frontallobsdemens, även kallad pannlobsdemens och frontotemporal demens, utmärker sig ofta av bristande omdöme och impulskontroll samt förändrad personlighet. Kunskapen om sjukdomen är mindre spridd än vad som är fallet för alzheimer, bland annat eftersom frontallobsdemens är långtifrån lika vanligt.

Nu har en arbetsgrupp inom Swedish FTD Initiative tagit fram kliniska riktlinjer för utredning av misstänkt frontallobsdemens. I gruppen ingår läkare, kliniska genetiker, neropsykologer och logopeder. Riktlinjerna riktar sig främst till specialistmottagningar och syftet är att säkerställa likvärdiga utredningar av hög kvalitet i hela landet.

Arbetsgruppen arbetar nu vidare med att fram medicinska riktlinjer för uppföljning och behandling av frontallobsdemens samt riktlinjer för omvårdnaden. 

2 jun 2021

Checklista för nydiagnosticerade 

 ARBETA MED DEMENS LEVA MED DEMENS

För den som just fått en demensdiagnos hopar sig frågorna. Vad ska man göra nu? I Örebro har man tagit fram en checklista som ett stöd till personer med demenssjukdom och deras anhöriga.

Checklistan, som kan laddas ned gratis (längst ned på sidan), tar upp saker som kan vara viktiga att tänka på när den ena partnern har fått en demensdiagnos. Det kan handla om vart man kan vända sig för att få omsorg och färdtjänst samt tips på bra prylar som fungerar som ett stöd för minnet. Andra frågor rör ekonomi, fullmakter och hur ID-begrägeri kan försvåras. 

– Vi har försökt göra checklistan enkel och allmängiltig så att den kan fungera oavsett var i landet man bor, inte bara i Örebro, säger Sven Larsson, pensionerad psykiatriker och en av initativtagarna till checklistan.

Viktigt med kunskap tidigt

Behovet av kunskap tidigt i sjukdomsförloppet blev tydligt för Sven Larsson i samband med att hans hustru insjuknade i alzheimer. Snart gick han med i Föreningen Alzheimer Örebro och som dess ordförande började han hålla seminarier för nydiagnosticerade och deras anhöriga.

– Seminarierna fyllde ett stort behov. Samtidigt blev det upppenbart att vi tog upp viktig information som vården borde ha förmedlat långt tidigare, säger Sven Larsson.

Mycket oro förhindras

Så föddes idén till checklistan som Föreningen Alzheimer Örebro har utvecklat tillsammans med stadens Anhörigcentrum, Ängens minnemottagning och Geriatriska kliniken vid Universitetsssjukhuset i Örebro. Den har fått mycket uppskattning där den har delats ut berättar Sven Larsson.

– Många säger att om de fått denna information tidigare hade mycket oro och osäkerhet kunnat förhindras.

Ta med vid återbesök

I Örebro har checklistan börjat delas ut till nydiagnosticerade och anhöriga på regionens båda minnesmottagningar och stadens Anhörigcentrum. Nästa steg är att få ut den i primärvården.

– Tanken är att checklistan ska vara ett levande dokument som man får tillgång till tidigt och sedan kan ta med vid olika återbesök, säger Sven Larsson.

Magnus Westlander

 

Checklistan, som kan laddas ned gratis (längst ned på sidan), tar upp saker som kan vara viktiga att tänka på när den ena partnern har fått en demensdiagnos. Det kan handla om vart man kan vända sig för att få omsorg och färdtjänst samt tips på bra prylar som fungerar som ett stöd för minnet. Andra frågor rör ekonomi, fullmakter och hur ID-begrägeri kan försvåras. 

– Vi har försökt göra checklistan enkel och allmängiltig så att den kan fungera oavsett var i landet man bor, inte bara i Örebro, säger Sven Larsson, pensionerad psykiatriker och en av initativtagarna till checklistan.

Viktigt med kunskap tidigt

Behovet av kunskap tidigt i sjukdomsförloppet blev tydligt för Sven Larsson i samband med att hans hustru insjuknade i alzheimer. Snart gick han med i Föreningen Alzheimer Örebro och som dess ordförande började han hålla seminarier för nydiagnosticerade och deras anhöriga.

– Seminarierna fyllde ett stort behov. Samtidigt blev det upppenbart att vi tog upp viktig information som vården borde ha förmedlat långt tidigare, säger Sven Larsson.

Mycket oro förhindras

Så föddes idén till checklistan som Föreningen Alzheimer Örebro har utvecklat tillsammans med stadens Anhörigcentrum, Ängens minnemottagning och Geriatriska kliniken vid Universitetsssjukhuset i Örebro. Den har fått mycket uppskattning där den har delats ut berättar Sven Larsson.

– Många säger att om de fått denna information tidigare hade mycket oro och osäkerhet kunnat förhindras.

Ta med vid återbesök

I Örebro har checklistan börjat delas ut till nydiagnosticerade och anhöriga på regionens båda minnesmottagningar och stadens Anhörigcentrum. Nästa steg är att få ut den i primärvården.

– Tanken är att checklistan ska vara ett levande dokument som man får tillgång till tidigt och sedan kan ta med vid olika återbesök, säger Sven Larsson.

Magnus Westlander

 

Ladda ned checklista

Checklistan får användas gratis med kravet att det framgår vilka som tagit fram den, dvs Föreningen Alzheimer Örebro, Region Örebro län och Örebro stad.

Checklista för anhöriga till personer med demenssjukdom/kognitiv svikt (pdf)

 

31 maj 2021

Marsvin som terapidjur i demensvården 

 ARBETA MED DEMENS LEVA MED DEMENS

På Sjöbrisen i Stockholm bedrivs djur- och naturnära dagverksamhet för personer med demenssjukdom. Vid sidan av vårdhunden har gästerna numera sällskap av två marsvin som de får sköta om i ett särskilt djurrum.

– Marsvinen har en positiv effekt på gästerna. De blir lugnare och ser det som en glädjestund att få komma in till marsvinen och känna att djuren uppskattar deras omvårdnad. 

Det säger Silviasyster Helene Skedebäck som är den som tog initiativet till att skaffa de två marsvinen Smulan och Snövit, 6 respektive 1 år gamla.

De små djuren utstöter ett speciellt läte så fort de hör att gästerna hänger av sig ytterkläderna i kapprummet på morgonen.

– Lätet betyder att de är glada och vill att vi ska komma in och ge dem mat. De får gurka, sallad eller maskrosblad som vi varit ute med gästerna och plockat, säger Helene Skedebäck.

Fascinerar och sprider glädje

Helene Skedebäck uppfattar marsvinen som kontaktsökande och sociala djur. De har speciella små ögon med intensiv blick. Gästerna matar och borstar djuren med en mjuk borste eller bara sitter med dem i knäet. Att se på när djuren äter fascinerar. 

Just idag sitter tre av Sjöbrisens gäster i marsvinsrummet. Agneta är en av dem. Hon är van vid djur och berättar att hon och hennes syskon hade flera djur när de växte upp. Nu håller hon Smulan i famnen och klappar henne försiktigt. 

– Jag känner mig jättelycklig när jag är med djuren, säger hon och ler stort. 

Också Gun-Britt tycker mycket om djur och hade katt för länge sedan. I Gun-Britts famn ligger Snövit, ett långhårigt marsvin som gör skäl för sitt namn. Rasen är den svenska Lunkaryan, som anses vara lugn till sitt temperament.

På Sjöbrisen tjänstgör också den lilla hunden Piccolina, en 8-årig toypudel. Kari, som sitter i en fåtölj med henne i knäet, tycker att det är spännande att möta djuren här.

– Det är som med människor. Alla är olika, konstaterar hon.

Forskningen kartlagd i ny studie

Att använda sig av djur som terapiform inom vården är ingen ny företeelse. Det har funnits sedan 1960-talet och kallas AAI, Animal Assisted Interventions. Oftast handlar det om hundar, katter och hästar. I Sverige är det ovanligt med marsvin som terapidjur för personer med demenssjukdom. Oftast har de använts för personer med autism.

Eftersom Sjöbrisen har planer på att expandera sin djurinriktade verksamhet tog Helene Skedebäck kontakt med SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, för att höra om någon student ville ta sig an uppgiften att undersöka vad det finns för forskning på området marsvin inom demensvården. Har marsvin någon påvisad positiv effekt på personer med demenssjukdom? Och hur påverkas marsvinen i en sådan roll?

Jennifer Johansson tog sig an dessa frågor när hon gjorde en litteraturgenomgång som resulterade i en nyligen publicerad kandidatuppsats.

Vanligast vid autism

Det hon fann var att flera forskningsstudier visar på marsvins positiva effekt på barn med autism. Däremot finns inga liknande studier som rör personer med demenssjukdom. Det forskning visar är att sällskapsdjur, till exempel hundar, kan ha en lugnande effekt på personer med demens. De kan få bättre nattsömn, lägre blodtryck, ökad livskvalitet och förbättrad förmåga att vara närvarande i nuet. Man har även kunnat påvisa att hormonet oxytocin ökar hos människor när de tittar in i en hunds ögon. Också hundarnas nivå av oxytocin ökar.

På Sjöbrisens dagverksamhet har Helene Skedebäck märkt att gästerna äter bättre när de umgåtts med djuren. En annan iakttagelse hon gjort är att fem av de gäster som vistats på Sjöbrisen under fem års tid, knappt har försämrats alls i sin sjukdom. Vad det beror på skulle förstås behöva undersökas närmare innan slutsatser kan dras.  

Jennifer Johansson skriver i sin uppsats att, även om mer forskning inom området behövs, hon har funnit stöd för att marsvin skulle kunna fungera som AAI till personer med demenssjukdom. Detta eftersom marsvin är sociala djur som uppskattar mänsklig kontakt. De kan visa positiva beteenden gentemot människor genom kroppsspråk och läten och de är sällan aggressiva. 

Marsvinens behov måste tillgodoses

Dock finns det inte många studier om hur marsvinen själva påverkas när de används inom djurunderstödd terapi. Å ena sidan är de lekfulla, nyfikna djur som gillar umgänge både med varandra och med människor. De kan visa tillgivenhet genom att nudda vid människors händer.

Å andra sidan är marsvin flyktdjur som vill ha möjlighet att gömma sig, då de annars kan utveckla negativa stressbeteenden. Om de blir klappade utan att ha reträttmöjlighet kan det öka deras stresspåslag. 

För det yngsta marsvinet, Snövit, har Helene Skedebäck noterat att det tagit ganska lång tid att komma till rätta och bli lugn.

– Man kunde se det på hastigheten i hennes rörelser.

Om Sjöbrisens marsvin visar om de är missnöjda kan de släppas tillbaka ner i sin bur som är en lång öppen bänk, en bit upp från golvet. Bänken är försedd med glasväggar då marsvin gillar att hålla koll på sin omgivning.

Risker finns

Risken med att använda djur i AAI är att de kan bli illa behandlade, till exempel klappade för hårt. Marsvin kan bitas om de inte uppskattar hur de hanteras.

På Sjöbrisens dagverksamhet finns hela tiden personal intill gästerna när de är i djurrummet. Alla får heller inte lov att hantera marsvinen.

– När man gått längre in i sin sjukdom kan det bli svårt att avgöra hur hårt man tar i någonting och blir då hårdare i sitt grepp. Vi avgör självklart vem marsvinen kan vara hos. Vi måste ju skydda marsvinen lika mycket som vi skyddar gästerna, betonar Helene Skedebäck.

En intressant detalj är att av Sjöbrisens totalt 28 gäster är det bara kvinnor som regelbundet önskar hålla i marsvinen. Kanske är det någon kvinnlig, omvårdande instinkt som väcks till liv när man pysslar om och matar de små djuren i famnen. Männen städar hellre buren och plockar maskrosor.

Text & foto: Christina Nemell 

Fascinerar och sprider glädje

Helene Skedebäck uppfattar marsvinen som kontaktsökande och sociala djur. De har speciella små ögon med intensiv blick. Gästerna matar och borstar djuren med en mjuk borste eller bara sitter med dem i knäet. Att se på när djuren äter fascinerar. 

Just idag sitter tre av Sjöbrisens gäster i marsvinsrummet. Agneta är en av dem. Hon är van vid djur och berättar att hon och hennes syskon hade flera djur när de växte upp. Nu håller hon Smulan i famnen och klappar henne försiktigt. 

– Jag känner mig jättelycklig när jag är med djuren, säger hon och ler stort. 

Också Gun-Britt tycker mycket om djur och hade katt för länge sedan. I Gun-Britts famn ligger Snövit, ett långhårigt marsvin som gör skäl för sitt namn. Rasen är den svenska Lunkaryan, som anses vara lugn till sitt temperament.

På Sjöbrisen tjänstgör också den lilla hunden Piccolina, en 8-årig toypudel. Kari, som sitter i en fåtölj med henne i knäet, tycker att det är spännande att möta djuren här.

– Det är som med människor. Alla är olika, konstaterar hon.

Forskningen kartlagd i ny studie

Att använda sig av djur som terapiform inom vården är ingen ny företeelse. Det har funnits sedan 1960-talet och kallas AAI, Animal Assisted Interventions. Oftast handlar det om hundar, katter och hästar. I Sverige är det ovanligt med marsvin som terapidjur för personer med demenssjukdom. Oftast har de använts för personer med autism.

Eftersom Sjöbrisen har planer på att expandera sin djurinriktade verksamhet tog Helene Skedebäck kontakt med SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, för att höra om någon student ville ta sig an uppgiften att undersöka vad det finns för forskning på området marsvin inom demensvården. Har marsvin någon påvisad positiv effekt på personer med demenssjukdom? Och hur påverkas marsvinen i en sådan roll?

Jennifer Johansson tog sig an dessa frågor när hon gjorde en litteraturgenomgång som resulterade i en nyligen publicerad kandidatuppsats.

Vanligast vid autism

Det hon fann var att flera forskningsstudier visar på marsvins positiva effekt på barn med autism. Däremot finns inga liknande studier som rör personer med demenssjukdom. Det forskning visar är att sällskapsdjur, till exempel hundar, kan ha en lugnande effekt på personer med demens. De kan få bättre nattsömn, lägre blodtryck, ökad livskvalitet och förbättrad förmåga att vara närvarande i nuet. Man har även kunnat påvisa att hormonet oxytocin ökar hos människor när de tittar in i en hunds ögon. Också hundarnas nivå av oxytocin ökar.

På Sjöbrisens dagverksamhet har Helene Skedebäck märkt att gästerna äter bättre när de umgåtts med djuren. En annan iakttagelse hon gjort är att fem av de gäster som vistats på Sjöbrisen under fem års tid, knappt har försämrats alls i sin sjukdom. Vad det beror på skulle förstås behöva undersökas närmare innan slutsatser kan dras.  

Jennifer Johansson skriver i sin uppsats att, även om mer forskning inom området behövs, hon har funnit stöd för att marsvin skulle kunna fungera som AAI till personer med demenssjukdom. Detta eftersom marsvin är sociala djur som uppskattar mänsklig kontakt. De kan visa positiva beteenden gentemot människor genom kroppsspråk och läten och de är sällan aggressiva. 

Marsvinens behov måste tillgodoses

Dock finns det inte många studier om hur marsvinen själva påverkas när de används inom djurunderstödd terapi. Å ena sidan är de lekfulla, nyfikna djur som gillar umgänge både med varandra och med människor. De kan visa tillgivenhet genom att nudda vid människors händer.

Å andra sidan är marsvin flyktdjur som vill ha möjlighet att gömma sig, då de annars kan utveckla negativa stressbeteenden. Om de blir klappade utan att ha reträttmöjlighet kan det öka deras stresspåslag. 

För det yngsta marsvinet, Snövit, har Helene Skedebäck noterat att det tagit ganska lång tid att komma till rätta och bli lugn.

– Man kunde se det på hastigheten i hennes rörelser.

Om Sjöbrisens marsvin visar om de är missnöjda kan de släppas tillbaka ner i sin bur som är en lång öppen bänk, en bit upp från golvet. Bänken är försedd med glasväggar då marsvin gillar att hålla koll på sin omgivning.

Risker finns

Risken med att använda djur i AAI är att de kan bli illa behandlade, till exempel klappade för hårt. Marsvin kan bitas om de inte uppskattar hur de hanteras.

På Sjöbrisens dagverksamhet finns hela tiden personal intill gästerna när de är i djurrummet. Alla får heller inte lov att hantera marsvinen.

– När man gått längre in i sin sjukdom kan det bli svårt att avgöra hur hårt man tar i någonting och blir då hårdare i sitt grepp. Vi avgör självklart vem marsvinen kan vara hos. Vi måste ju skydda marsvinen lika mycket som vi skyddar gästerna, betonar Helene Skedebäck.

En intressant detalj är att av Sjöbrisens totalt 28 gäster är det bara kvinnor som regelbundet önskar hålla i marsvinen. Kanske är det någon kvinnlig, omvårdande instinkt som väcks till liv när man pysslar om och matar de små djuren i famnen. Männen städar hellre buren och plockar maskrosor.

Text & foto: Christina Nemell