Senaste nytt
100 procent engagemang på stjärnmärkta Södra Munkarp
Gruppboendet Unika Södra Munkarp utanför Höör är Sveriges första stjärnmärkta LSS-enhet efter pilotprojektet på Gärdets gruppbostad 2024.
Resultatet av satsningen stavas: engagemang, stolthet och ett driv att behålla stjärnan år efter år.
Södra Munkarps gruppboende utanför Höör är Sveriges första stjärnmärkta LSS-enhet, förutom pilotprojektet 2024.
Med tårta och alkoholfritt bubbel firade Södra Munkarp att de nu är en Stjärnmärkt LSS-enhet.
Nina Nilsson är verksamhetschef för Södra Munkarp.
I slutet av januari firades stjärnmärkningen med tårta och alkoholfria bubblor.
– Det var efterlängtat att få fira! Hela personalen har varit engagerade och intresserade, och de är stolta över att de har klarat av det här, säger verksamhetschefen Nina Nilsson.
Södra Munkarp tillhör en handfull LSS-enheter som Nina Nilsson är chef för. Frågan om att satsa på att bli en Stjärnmärkt LSS-enhet kom via Emelie Johansson, som är administrativ samordnare och stödpedagog på Unika, ett privat LSS-företag som ingår i Attendogruppen. Det började med att hon fick frågan om att utbilda sig till Stjärninstruktör LSS.
– Jag tackade ja, och efter utbildningen började vi fundera på vilka verksamheter vi skulle kunna börja med, säger Emelie Johansson.
Flera verksamhetschefer fick frågan, och Nina Nilsson nappade.
– Det kändes helt rätt att börja med den här enheten, säger hon.
– Ja, klart vi ska köra! tyckte jag, säger Emelie Johansson.
Alla deltar på lika villkor
Och körde gjorde de. Emelie Johansson och hennes instruktörskollega Emilia Viggh (bilden till höger) satte i gång med att utbilda hela personalgruppen, alla på en gång.
– Det är en sak vi har lärt oss med åren, att när viktiga saker ska nå fram så gäller det att se till att alla är samlade och får samma information samtidigt, säger Nina Nilsson.
Även hon som chef fick sätta sig i skolbänken, sida vid sida med sin personal. Samma uppgifter, på lika villkor. Det är en del av poängen med Stjärnmärkt LSS-modellen.
– Jag fick vara tyst när alla andra skulle vara tysta och prata när alla andra fick prata, och jag fick uppgifter att göra precis som alla andra, säger hon och fortsätter:
– Det var spännande. Jag är bekväm i den rollen, och tycker om att vara en del av allting. Jag är nyfiken och har kontrollbehov, så för mig var det här ett bra sätt att vara involverad.
Det här att chefen var med, påverkade det gruppen?
– Jag som chef funderade mycket på det innan vi började. Oj, hur ska det här gå? För vi har ju olika relationer och förhållanden. Men det gick väldigt bra. Stämningen var lite, lite försiktig i början av den första träffen, men sedan märktes det inte av mer, säger Nina Nilsson.
Frågan har även funnits i instruktören Emelie Johanssons tankar, och hon har ställt den till personalgruppen.
– Feedbacken jag har fått är att de tycker att det var skönt att ha chefen med. Då blir det tydligt att alla är en enhet tillsammans, att vi gör det här ihop och på lika villkor, chefen är delaktig, hon ser vad vi gör, säger hon.
Två instruktörer ett plus
Utbildningsmodellen Stjärnmärkt LSS ger grundläggande kunskap om åldrande och demenssjukdom vid intellektuell funktionsnedsättning, plus olika verktyg för att arbeta personcentrerat.
Upplägget bygger på en kombination av webbutbildningar, reflektionsträffar och olika uppgifter som deltagarna ska göra mellan träffarna. Vid varje träff var båda instruktörerna med.
– VI valde det upplägget eftersom det är roligare att lyssna om det inte är samma person som pratar hela tiden, säger Emelie Johansson.
– Instruktörerna fick fullt fokus från hela gruppen, och det tror jag beror på det Emelie säger. När det är två olika röster, två olika lägen då håller man intresset uppe, säger Nina Nilsson.
Engagerande och roligt
Både Emelie Johansson och Nina Nilsson återkommer gång på gång till personalens engagemang och intresse. Oavsett roll i personalgruppen.
– Alla var lika engagerade, från verksamhetschef och dagpersonal till kvälls- och nattpersonal. Och då ska man komma ihåg att nattpersonal i den här typen av verksamhet inte har så mycket brukarkontakt. Men de var lika engagerade, och tyckte att det var lika roligt, säger Emelie Johansson.
”Roligt” är ett annat ord som återkommer när de båda talar om utbildningen. Men det måste väl ha funnits utmaningar också?
– Kanske kring sådant som känns lite tabu att prata om. Såsom åtgärder som har varit begränsande för brukaren. Vi är medvetna om att det förekommer i alla verksamheter, men det kan vara svårt att prata om för man tänker att ”Nu kommer jag att bli dömd, jag kommer att ha gjort något fel.” Där kan man känna som instruktör att nu tar nog ingen initiativet och berättar att de har varit med om en sådan situation, säger Emelie Johansson.
– Men faktum är att det var bara precis i början, sedan lossnade det, säger Nina Nilsson.
– Ja, både du Nina och vi instruktörer tog upp exempel från tidigare erfarenheter, och det bröt isen. Sedan kunde vi prata mer obehindrat, säger Emelie Johansson.
Vad har ni fått för feedback på utbildningen från personalen?
– Mycket om att jobba med verktyget Tidiga tecken. Personalen har kommit i gång, de tycker att det är roligt och positivt, och de kan se nyttan med det. Samma sak med Nollvisionen. De har börjat fundera över varför vi gör vissa saker, om vi kan göra dem annorlunda eller om det är bra som vi gör, och även för vems skull vi gör dem, säger Emelie Johansson.
Hon och Nina Nilsson har även fått återkoppling om att utbildningen känns viktig, liksom det faktum att man nu är stjärnmärkta. Att märkningen ska följas upp kontinuerligt bidrar till det, berättar Emelie Johansson.
– Det har vi fått som positiv feedback. Man vill att det här följs upp, man vill att det blir någonting av satsningen. Man tycker att utbildningen var viktig och givande, och för att få behålla stjärnan så har vi saker att leva upp till. Gör vi inte det blir det ingen stjärna mer, säger hon.
– Och då har ju allt arbete varit förgäves, tillägger Nina Nilsson.
”Det är ju det här vi jobbar med”
Utbildningen har också fått personalgruppen att bottna mer, bli medvetna om vad de gör i sitt arbete på ett djupare plan.
– Det här med ett personcentrerat arbetssätt pratar vi mycket om under utbildningen. Det är något man redan jobbar med inom LSS, så det är ett förhållningssätt som är ganska självklart för oss och vi tänker kanske inte på det. Men när vi nu har börjat prata om det blir tydligt för arbetsgruppen att ”Det är ju det här vi jobbar med!”, säger Emelie Johansson.
– Ja, det är skillnad på att göra en sak och att förstå att man faktiskt gör en sak. Det senare är en annan upplevelse som gör att man blir nyfiken och bara vill vidare, framåt, sammanfattar Nina Nilsson.
100 procents deltagande
För att bli en Stjärnmärkt LSS-verksamhet behöver man uppfylla ett antal kriterier. Bland annat ska minst 80 procent av samtliga medarbetare ha genomgått utbildningens alla fyra steg.
På Södra Munkarp har 100 procent av den fast anställda personalen gått utbildningen, plus en timvikarie som ofta är inne och jobbar. Nu gäller det för dem att hålla i det de har lärt sig, och att jobba med det utvecklingsområde som de har valt – ett annat kriterium för att bli stjärnmärkt.
– Så här har personalen formulerat sitt utvecklingsområde ”Uppdatera alla brukarpärmar så att de blir mer personcentrerade och mer informativa, så att vem som helst kan följa och förstå varje moment i arbetet”, säger Emelie Johansson.
– Brukarpärmen innehåller allt som en genomförandeplan ska innehålla, det vill säga intressen, aktiviteter, kontakter, bemötandeplaner och allt sådant, säger Nina Nilsson, och fortsätter:
– Vi har jobbat med brukarpärmar i flera år redan, men då har vi gått efter mallar och det är inte alltid de är så informativa som vi vill ha dem. Men nu går vi igenom dem så att de verkligen visar vem ”Kalle” är och hur han vill ha det.
Skulle ni rekommendera andra LSS-verksamheter att bli stjärnmärkta?
– Ja, absolut. Jag ser det som ett ypperligt tillfälle att få kunskap i hur vi på bästa sätt kan stötta våra brukare hela vägen. För mig är det bara positivt, så det hade jag lätt rekommenderat, säger Nina Nilsson.
Emelie Johansson instämmer, och berättar om en insikt gruppen fick under utbildningen:
– Det blev tydligt att vi pratar alldeles för lite om åldrandet med våra brukare. Det är självklart för oss som inte har en intellektuell funktionsnedsättning att prata om det. Vi vet att vi kommer att bli gamla. Men vi talar för lite om det med våra brukare. Jag tror inte att det är medvetet, vi har bara inte pratat om det. Förr än nu.
– Det blev lite av en aha-upplevelse att våra brukare så klart också kommer att gå i pension, bli äldre, se sämre, höra dåligt, få ont i kroppen … Så det behöver vi förbereda oss på som personal, men vi behöver också förbereda våra brukare, på ett individuellt sätt, avslutar Emelie Johansson.
Text: Karin Nyman Foto: Unika
I slutet av januari firades stjärnmärkningen med tårta och alkoholfria bubblor.
– Det var efterlängtat att få fira! Hela personalen har varit engagerade och intresserade, och de är stolta över att de har klarat av det här, säger verksamhetschefen Nina Nilsson.
Södra Munkarp tillhör en handfull LSS-enheter som Nina Nilsson är chef för. Frågan om att satsa på att bli en Stjärnmärkt LSS-enhet kom via Emelie Johansson, som är administrativ samordnare och stödpedagog på Unika, ett privat LSS-företag som ingår i Attendogruppen. Det började med att hon fick frågan om att utbilda sig till Stjärninstruktör LSS.
– Jag tackade ja, och efter utbildningen började vi fundera på vilka verksamheter vi skulle kunna börja med, säger Emelie Johansson.
Flera verksamhetschefer fick frågan, och Nina Nilsson nappade.
– Det kändes helt rätt att börja med den här enheten, säger hon.
– Ja, klart vi ska köra! tyckte jag, säger Emelie Johansson.
Alla deltar på lika villkor
Och körde gjorde de. Emelie Johansson och hennes instruktörskollega Emilia Viggh (bilden till höger) satte i gång med att utbilda hela personalgruppen, alla på en gång.
– Det är en sak vi har lärt oss med åren, att när viktiga saker ska nå fram så gäller det att se till att alla är samlade och får samma information samtidigt, säger Nina Nilsson.
Även hon som chef fick sätta sig i skolbänken, sida vid sida med sin personal. Samma uppgifter, på lika villkor. Det är en del av poängen med Stjärnmärkt LSS-modellen.
– Jag fick vara tyst när alla andra skulle vara tysta och prata när alla andra fick prata, och jag fick uppgifter att göra precis som alla andra, säger hon och fortsätter:
– Det var spännande. Jag är bekväm i den rollen, och tycker om att vara en del av allting. Jag är nyfiken och har kontrollbehov, så för mig var det här ett bra sätt att vara involverad.
Det här att chefen var med, påverkade det gruppen?
– Jag som chef funderade mycket på det innan vi började. Oj, hur ska det här gå? För vi har ju olika relationer och förhållanden. Men det gick väldigt bra. Stämningen var lite, lite försiktig i början av den första träffen, men sedan märktes det inte av mer, säger Nina Nilsson.
Frågan har även funnits i instruktören Emelie Johanssons tankar, och hon har ställt den till personalgruppen.
– Feedbacken jag har fått är att de tycker att det var skönt att ha chefen med. Då blir det tydligt att alla är en enhet tillsammans, att vi gör det här ihop och på lika villkor, chefen är delaktig, hon ser vad vi gör, säger hon.
Två instruktörer ett plus
Utbildningsmodellen Stjärnmärkt LSS ger grundläggande kunskap om åldrande och demenssjukdom vid intellektuell funktionsnedsättning, plus olika verktyg för att arbeta personcentrerat.
Upplägget bygger på en kombination av webbutbildningar, reflektionsträffar och olika uppgifter som deltagarna ska göra mellan träffarna. Vid varje träff var båda instruktörerna med.
– VI valde det upplägget eftersom det är roligare att lyssna om det inte är samma person som pratar hela tiden, säger Emelie Johansson.
– Instruktörerna fick fullt fokus från hela gruppen, och det tror jag beror på det Emelie säger. När det är två olika röster, två olika lägen då håller man intresset uppe, säger Nina Nilsson.
Engagerande och roligt
Både Emelie Johansson och Nina Nilsson återkommer gång på gång till personalens engagemang och intresse. Oavsett roll i personalgruppen.
– Alla var lika engagerade, från verksamhetschef och dagpersonal till kvälls- och nattpersonal. Och då ska man komma ihåg att nattpersonal i den här typen av verksamhet inte har så mycket brukarkontakt. Men de var lika engagerade, och tyckte att det var lika roligt, säger Emelie Johansson.
”Roligt” är ett annat ord som återkommer när de båda talar om utbildningen. Men det måste väl ha funnits utmaningar också?
– Kanske kring sådant som känns lite tabu att prata om. Såsom åtgärder som har varit begränsande för brukaren. Vi är medvetna om att det förekommer i alla verksamheter, men det kan vara svårt att prata om för man tänker att ”Nu kommer jag att bli dömd, jag kommer att ha gjort något fel.” Där kan man känna som instruktör att nu tar nog ingen initiativet och berättar att de har varit med om en sådan situation, säger Emelie Johansson.
– Men faktum är att det var bara precis i början, sedan lossnade det, säger Nina Nilsson.
– Ja, både du Nina och vi instruktörer tog upp exempel från tidigare erfarenheter, och det bröt isen. Sedan kunde vi prata mer obehindrat, säger Emelie Johansson.
Vad har ni fått för feedback på utbildningen från personalen?
– Mycket om att jobba med verktyget Tidiga tecken. Personalen har kommit i gång, de tycker att det är roligt och positivt, och de kan se nyttan med det. Samma sak med Nollvisionen. De har börjat fundera över varför vi gör vissa saker, om vi kan göra dem annorlunda eller om det är bra som vi gör, och även för vems skull vi gör dem, säger Emelie Johansson.
Hon och Nina Nilsson har även fått återkoppling om att utbildningen känns viktig, liksom det faktum att man nu är stjärnmärkta. Att märkningen ska följas upp kontinuerligt bidrar till det, berättar Emelie Johansson.
– Det har vi fått som positiv feedback. Man vill att det här följs upp, man vill att det blir någonting av satsningen. Man tycker att utbildningen var viktig och givande, och för att få behålla stjärnan så har vi saker att leva upp till. Gör vi inte det blir det ingen stjärna mer, säger hon.
– Och då har ju allt arbete varit förgäves, tillägger Nina Nilsson.
”Det är ju det här vi jobbar med”
Utbildningen har också fått personalgruppen att bottna mer, bli medvetna om vad de gör i sitt arbete på ett djupare plan.
– Det här med ett personcentrerat arbetssätt pratar vi mycket om under utbildningen. Det är något man redan jobbar med inom LSS, så det är ett förhållningssätt som är ganska självklart för oss och vi tänker kanske inte på det. Men när vi nu har börjat prata om det blir tydligt för arbetsgruppen att ”Det är ju det här vi jobbar med!”, säger Emelie Johansson.
– Ja, det är skillnad på att göra en sak och att förstå att man faktiskt gör en sak. Det senare är en annan upplevelse som gör att man blir nyfiken och bara vill vidare, framåt, sammanfattar Nina Nilsson.
100 procents deltagande
För att bli en Stjärnmärkt LSS-verksamhet behöver man uppfylla ett antal kriterier. Bland annat ska minst 80 procent av samtliga medarbetare ha genomgått utbildningens alla fyra steg.
På Södra Munkarp har 100 procent av den fast anställda personalen gått utbildningen, plus en timvikarie som ofta är inne och jobbar. Nu gäller det för dem att hålla i det de har lärt sig, och att jobba med det utvecklingsområde som de har valt – ett annat kriterium för att bli stjärnmärkt.
– Så här har personalen formulerat sitt utvecklingsområde ”Uppdatera alla brukarpärmar så att de blir mer personcentrerade och mer informativa, så att vem som helst kan följa och förstå varje moment i arbetet”, säger Emelie Johansson.
– Brukarpärmen innehåller allt som en genomförandeplan ska innehålla, det vill säga intressen, aktiviteter, kontakter, bemötandeplaner och allt sådant, säger Nina Nilsson, och fortsätter:
– Vi har jobbat med brukarpärmar i flera år redan, men då har vi gått efter mallar och det är inte alltid de är så informativa som vi vill ha dem. Men nu går vi igenom dem så att de verkligen visar vem ”Kalle” är och hur han vill ha det.
Skulle ni rekommendera andra LSS-verksamheter att bli stjärnmärkta?
– Ja, absolut. Jag ser det som ett ypperligt tillfälle att få kunskap i hur vi på bästa sätt kan stötta våra brukare hela vägen. För mig är det bara positivt, så det hade jag lätt rekommenderat, säger Nina Nilsson.
Emelie Johansson instämmer, och berättar om en insikt gruppen fick under utbildningen:
– Det blev tydligt att vi pratar alldeles för lite om åldrandet med våra brukare. Det är självklart för oss som inte har en intellektuell funktionsnedsättning att prata om det. Vi vet att vi kommer att bli gamla. Men vi talar för lite om det med våra brukare. Jag tror inte att det är medvetet, vi har bara inte pratat om det. Förr än nu.
– Det blev lite av en aha-upplevelse att våra brukare så klart också kommer att gå i pension, bli äldre, se sämre, höra dåligt, få ont i kroppen … Så det behöver vi förbereda oss på som personal, men vi behöver också förbereda våra brukare, på ett individuellt sätt, avslutar Emelie Johansson.
Text: Karin Nyman Foto: Unika
Tidiga tecken. Ett kartläggningsverktyg som är ett stöd för att upptäcka tidiga tecken på förändrade förmågor, funktioner och sjukdom, till exempel demenssjukdom.
Nollvisionen handlar om en demensvård utan tvång och begränsningar, och består bland annat av en webbutbildning och en handbok.
Stjärnmärkt LSS är en utbildningsmodell som Svenskt Demenscentrum har utvecklat. Den ger grundläggande kunskap om åldrande och demenssjukdom vid intellektuell funktionsnedsättning samt verktyg för att arbeta personcentrerat. Målgruppen är främst gruppbostäder och serviceboenden på LSS-området.
Läs mer på: www.stjarnmarkt-LSS.se
Arbetsterapeuter vill ha mer kunskap om välfärdsteknik
Det finns stora möjligheter att förbättra användningen av kognitivt stöd och välfärdsteknik inom vård och omsorg av personer med demens visar en ny projektrapport. Författarna lyfter fram både utmaningar och förslag på åtgärder.
Bakom rapporten står Anna Leion, arbetsterapeut, Svenskt Demenscentrum, och Antonios Tsertsidis, universitetslektor i informatik, Högskolan i Borås. De har gjort en nationell översyn av arbetsterapeuters kunskaper om välfärdsteknik för personer med kognitiv svikt eller demens.
Översynen, som bygger på en enkät, en fokusgrupp och individuella intervjuer, belyser viktiga behov och utmaningar, bland annat bättre utbildning för vårdpersonal, jämlik tillgång till hjälpmedel och mer lättanvänd teknik som fungerar i vardagen.
Projektet genomfördes med ekonomiskt stöd av Drottning Silvias Stiftelse för Forskning och Utbildning.
Läs mer om projektet och ta del av rapporten i sin helhet här »
Bakom rapporten står Anna Leion, arbetsterapeut, Svenskt Demenscentrum, och Antonios Tsertsidis, universitetslektor i informatik, Högskolan i Borås. De har gjort en nationell översyn av arbetsterapeuters kunskaper om välfärdsteknik för personer med kognitiv svikt eller demens.
Översynen, som bygger på en enkät, en fokusgrupp och individuella intervjuer, belyser viktiga behov och utmaningar, bland annat bättre utbildning för vårdpersonal, jämlik tillgång till hjälpmedel och mer lättanvänd teknik som fungerar i vardagen.
Projektet genomfördes med ekonomiskt stöd av Drottning Silvias Stiftelse för Forskning och Utbildning.
Läs mer om projektet och ta del av rapporten i sin helhet här »
Många äldreboenden saknar bra utemiljöer
En bra utemiljö är långtifrån självklart för äldre personer på särskilda boenden. Det visar en nationell kartläggning som omfattar cirka 2 000 boenden.
– Tidigare forskning har visat att äldre med skörast hälsa är de som har störst nytta av naturkontakt och utevistelse. Paradoxalt nog är det dessa personer som har låg tillgång till utemiljöer. Äldre personer som inte självständigt kan förflytta sig mellan inne- och utemiljö påtalar dessutom brister i personligt stöd från undersköterskor, aktivitetsledare, arbetsterapeuter, fysioterapeuter och sjuksköterskor, säger Madeleine Liljegren, fysioterapeut och doktorand vid Göteborgs universitet.
Hennes avhandling visar att:
- 62 % av de särskilda boendena har låg tillgång till balkonger, uteplatser eller uterum för äldre.
- 83 % saknar sådana platser även för personalen.
- 54 % har egen trädgård.
- 87 % ligger långt från centrala platser som torg.
Förbättra arbetsmiljön
Madeleine Liljegren har även talat med äldre och personal vid särskilda boenden. Av intervjuerna framkommer att utemiljöerna möter ett grundläggande mänskligt behov hos både grupperna och bidrar till en meningsfull tillvaro. Att använda utemiljöerna på ett strategiskt sätt skulle inte bara främja äldres hälsa, utan också förbättra arbetsmiljön för personalen, vilket är särskilt viktigt då äldreomsorgens personal har den högsta sjukfrånvaron i Sverige.
– Utemiljöerna är en outnyttjad resurs för både äldre och personal relaterat till deras hälsa och välbefinnande. Det finns ett stort behov av att de blir en integrerad del av vården, omsorgen och rehabiliteringen, säger Madeleine Liljegren som betonar behovet av nationella riktlinjer, bättre planering och utbildning för att integrera utemiljöer i vård, omsorg och rehabilitering.
Avhandlingens resultat ingår i det tvärvetenskapliga OUT-FIT-projektet (nytt fönster).
– Tidigare forskning har visat att äldre med skörast hälsa är de som har störst nytta av naturkontakt och utevistelse. Paradoxalt nog är det dessa personer som har låg tillgång till utemiljöer. Äldre personer som inte självständigt kan förflytta sig mellan inne- och utemiljö påtalar dessutom brister i personligt stöd från undersköterskor, aktivitetsledare, arbetsterapeuter, fysioterapeuter och sjuksköterskor, säger Madeleine Liljegren, fysioterapeut och doktorand vid Göteborgs universitet.
Hennes avhandling visar att:
- 62 % av de särskilda boendena har låg tillgång till balkonger, uteplatser eller uterum för äldre.
- 83 % saknar sådana platser även för personalen.
- 54 % har egen trädgård.
- 87 % ligger långt från centrala platser som torg.
Förbättra arbetsmiljön
Madeleine Liljegren har även talat med äldre och personal vid särskilda boenden. Av intervjuerna framkommer att utemiljöerna möter ett grundläggande mänskligt behov hos både grupperna och bidrar till en meningsfull tillvaro. Att använda utemiljöerna på ett strategiskt sätt skulle inte bara främja äldres hälsa, utan också förbättra arbetsmiljön för personalen, vilket är särskilt viktigt då äldreomsorgens personal har den högsta sjukfrånvaron i Sverige.
– Utemiljöerna är en outnyttjad resurs för både äldre och personal relaterat till deras hälsa och välbefinnande. Det finns ett stort behov av att de blir en integrerad del av vården, omsorgen och rehabiliteringen, säger Madeleine Liljegren som betonar behovet av nationella riktlinjer, bättre planering och utbildning för att integrera utemiljöer i vård, omsorg och rehabilitering.
Avhandlingens resultat ingår i det tvärvetenskapliga OUT-FIT-projektet (nytt fönster).
EMA ger klartecken för nytt alzheimerläkemedel
Den europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) omprövar sitt tidigare beslut och rekommenderar nu Kisunla (donanemab) för behandling av Alzheimers sjukdom i tidig fas.
Donanemab, som saluförs under namnet Kisunla, verkar på liknande sätt som Leqembi, ett annat alzheimerläkemedel som fick marknadsgodkännande av EU-kommissionen tidigare i år. Båda är antikroppsbehandlingar som tar bort proteinerna tau och beta-amyloid i hjärnan. På så sätt kan sjukdomsförloppet bromsas något vid alzheimer.
I mars kom EMA:s expertgrupp fram till att riskerna med Kisunla, i form av hjärnsvullnader, vägde tyngre än läkemedlets hälsovinster. Nu gör alltså EMA en annan bedömning, sannolikt utifrån nya data. Samtidigt avgränsar myndigheten användningen av Kisunla till patienter som inte har en dubbel uppsättning av ApoE4. Det är en gen som ger en markant ökad risk för att utveckla alzheimer men också för de biverkningar som Kisunla kan ge upphov till.
Kisunla har tidigare godkänts i bland annat USA, Kina och Japan. Mycket talar för att EU-kommissionen, som nu ska ta ställning till läkemedlet, kommer att gå på EMA:s rekommendationer och ge ett marknadsgodkännande i EU.
Hur många som sedan kan få tillgång till läkemedlet i Sverige är ytterst en prisfråga. Här förhandlar NT-rådet, för regionernas räkning, med läkemedelsbolaget Lilly som utvecklat Kinsula.
Donanemab, som saluförs under namnet Kisunla, verkar på liknande sätt som Leqembi, ett annat alzheimerläkemedel som fick marknadsgodkännande av EU-kommissionen tidigare i år. Båda är antikroppsbehandlingar som tar bort proteinerna tau och beta-amyloid i hjärnan. På så sätt kan sjukdomsförloppet bromsas något vid alzheimer.
I mars kom EMA:s expertgrupp fram till att riskerna med Kisunla, i form av hjärnsvullnader, vägde tyngre än läkemedlets hälsovinster. Nu gör alltså EMA en annan bedömning, sannolikt utifrån nya data. Samtidigt avgränsar myndigheten användningen av Kisunla till patienter som inte har en dubbel uppsättning av ApoE4. Det är en gen som ger en markant ökad risk för att utveckla alzheimer men också för de biverkningar som Kisunla kan ge upphov till.
Kisunla har tidigare godkänts i bland annat USA, Kina och Japan. Mycket talar för att EU-kommissionen, som nu ska ta ställning till läkemedlet, kommer att gå på EMA:s rekommendationer och ge ett marknadsgodkännande i EU.
Hur många som sedan kan få tillgång till läkemedlet i Sverige är ytterst en prisfråga. Här förhandlar NT-rådet, för regionernas räkning, med läkemedelsbolaget Lilly som utvecklat Kinsula.
Diagnostik och bemötande vid Lewykroppsdemens
Läkartidningen har publicerat en grundlig genomgång av Lewykroppsdemens som är en relativt okänd kognitiv sjukdom trots att den är långt ifrån ovanlig.
Sjukdomen är svår att diagnosticera och symptomen skiljer sig en hel del från alzheimer, den vanligaste demenssjukdomen. Tidiga motoriska svårigheter gör att sjukdomen istället har många likheter med Parkinsondemens.
Ett sätt att försöka skilja de båda sjukdomarna är den så kallade ettårsregeln. Vid Lewykroppsdemens visar sig de kognitiva och motoriska symptomen mer eller mindre samtidigt medan motoriska symtom har funnits mer än ett år före de kognitiva vid Parkinsondemens.
Förutom symptom, diagnostik och läkemedelsbehandling innehåller Läkartidningen flera tips och råd kring bemötande vid Lewykroppsdemens (fakta 4 i slutet av artikeln). Bakom artikeln står Daniel Ferreira, docent, Karolinska institutet, Anna Rennie, doktorand och Elisabet Londos, överläkare och professor vid Lunds universitet. Läs hela artikeln i Läkartidningen (nytt fönster)
Sjukdomen är svår att diagnosticera och symptomen skiljer sig en hel del från alzheimer, den vanligaste demenssjukdomen. Tidiga motoriska svårigheter gör att sjukdomen istället har många likheter med Parkinsondemens.
Ett sätt att försöka skilja de båda sjukdomarna är den så kallade ettårsregeln. Vid Lewykroppsdemens visar sig de kognitiva och motoriska symptomen mer eller mindre samtidigt medan motoriska symtom har funnits mer än ett år före de kognitiva vid Parkinsondemens.
Förutom symptom, diagnostik och läkemedelsbehandling innehåller Läkartidningen flera tips och råd kring bemötande vid Lewykroppsdemens (fakta 4 i slutet av artikeln). Bakom artikeln står Daniel Ferreira, docent, Karolinska institutet, Anna Rennie, doktorand och Elisabet Londos, överläkare och professor vid Lunds universitet. Läs hela artikeln i Läkartidningen (nytt fönster)
Studiematerial ska underlätta att hålla samtalsgrupper
Demensförbundet har lång erfarenhet av att hålla samtalsgrupper för personer med demenssjukdom i Stockholm. Nu tar man fram ett studiecirkelmaterial för samtalsgrupper i hela landet.
Demensförbundet har över 100 lokalföreningar i landet och studiecirkelmaterialet är tänkt att vara ett stöd för dem som har eller vill starta samtalsgrupper för personer med demenssjukdom.
– En demensdiagnos förändrar tillvaron både för den som fått diagnosen och för de anhöriga. Möjligheten att träffa andra i liknande situation och utbyta erfarenheter är för många ett otroligt viktigt stöd som dämpar känslan av att man står ensam med sin oro och sina funderingar.
Det säger Lotta Olofsson (se bild) som vid sidan av sin anställning som strateg på Äldreförvaltningen i Stockholms stad är engagerad i Demensförbundet. För närvarande ligger fokus på att ta fram studiecirkelmaterialet för samtalsgrupper. Arbetet finansieras av innovationsmiljön Predem som bland annat verkar för att utveckla tillförlitlig och tidig diagnostik.
Tidig diagnos, tidigt stöd
– Om allt fler får demensdiagnosen tidigt i sjukdomsförloppet ökar också behovet av tidigt stöd, det är här samtalsgrupperna kommer in, säger Lotta Olofsson.
För snart 20 år sedan startade Demensförbundet den första Lundagårdsgruppen med ekonomiskt stöd av Arvsfonden. Fem till tio personer med demenssjukdom träffades varannan vecka. Träffarna fungerade som en livlina för många deltagare, berättar Lotta Olofsson, och efterhand tillkom nya samtalsgrupper. Regionens minnesmottagningar var behjälpliga med att informera sina patienter om träffarna.
På senare år har en del av verksamheten i Stockholm flyttat över till Demensförbundets lokalförening i Stockholm. På central nivå satsar Demensförbundet istället på att stötta och underlätta för alla sina lokalföreningar att arrangera samtalsgrupper, bland annat genom det nya studiecirkelmaterialet.
Lokalförening och kommun i samarbete
– Här kan även kommunerna spela en viktig roll. Genom att till exempel en demenssjuksköterska krokar arm och samarbetar med den lokala demensföreningen kan samtalsgruppens kontinuitet stärkas och deltagarna få ännu mer kunskap om sin sjukdom, säger Lotta Olofsson.
En första version av studiecirkelmaterialet är i stort sett klar. I nästa steg ska några samtalsgrupper, bland annat i lokalföreningarna ute i landet, testa det. Materialet kan sedan komma att korrigeras, beroende på testgruppernas respons. Slutversionen väntas i slutet av året och kan då laddas ned från Demensförbundets och Svenskt Demenscentrums hemsidor.
Studiecirkelmaterialet tar Lotta Olofsson fram i nära samarbete med Laila Eriksson och Anette Svensson, båda konsulenter på Demensförbundet, och Svenskt Demenscentrum.
Demensförbundet har över 100 lokalföreningar i landet och studiecirkelmaterialet är tänkt att vara ett stöd för dem som har eller vill starta samtalsgrupper för personer med demenssjukdom.
– En demensdiagnos förändrar tillvaron både för den som fått diagnosen och för de anhöriga. Möjligheten att träffa andra i liknande situation och utbyta erfarenheter är för många ett otroligt viktigt stöd som dämpar känslan av att man står ensam med sin oro och sina funderingar.
Det säger Lotta Olofsson (se bild) som vid sidan av sin anställning som strateg på Äldreförvaltningen i Stockholms stad är engagerad i Demensförbundet. För närvarande ligger fokus på att ta fram studiecirkelmaterialet för samtalsgrupper. Arbetet finansieras av innovationsmiljön Predem som bland annat verkar för att utveckla tillförlitlig och tidig diagnostik.
Tidig diagnos, tidigt stöd
– Om allt fler får demensdiagnosen tidigt i sjukdomsförloppet ökar också behovet av tidigt stöd, det är här samtalsgrupperna kommer in, säger Lotta Olofsson.
För snart 20 år sedan startade Demensförbundet den första Lundagårdsgruppen med ekonomiskt stöd av Arvsfonden. Fem till tio personer med demenssjukdom träffades varannan vecka. Träffarna fungerade som en livlina för många deltagare, berättar Lotta Olofsson, och efterhand tillkom nya samtalsgrupper. Regionens minnesmottagningar var behjälpliga med att informera sina patienter om träffarna.
På senare år har en del av verksamheten i Stockholm flyttat över till Demensförbundets lokalförening i Stockholm. På central nivå satsar Demensförbundet istället på att stötta och underlätta för alla sina lokalföreningar att arrangera samtalsgrupper, bland annat genom det nya studiecirkelmaterialet.
Lokalförening och kommun i samarbete
– Här kan även kommunerna spela en viktig roll. Genom att till exempel en demenssjuksköterska krokar arm och samarbetar med den lokala demensföreningen kan samtalsgruppens kontinuitet stärkas och deltagarna få ännu mer kunskap om sin sjukdom, säger Lotta Olofsson.
En första version av studiecirkelmaterialet är i stort sett klar. I nästa steg ska några samtalsgrupper, bland annat i lokalföreningarna ute i landet, testa det. Materialet kan sedan komma att korrigeras, beroende på testgruppernas respons. Slutversionen väntas i slutet av året och kan då laddas ned från Demensförbundets och Svenskt Demenscentrums hemsidor.
Studiecirkelmaterialet tar Lotta Olofsson fram i nära samarbete med Laila Eriksson och Anette Svensson, båda konsulenter på Demensförbundet, och Svenskt Demenscentrum.
Tre anhörigguider ger råd och stöd
Svenskt Demenscentrum har tagit fram en serie avgiftsfria anhörigguider. De vänder sig till personer som har en närstående med kognitiva svårigheter eller demenssjukdom.
Bakgrunden till serien är att Svenskt Demenscentrum ofta får förfrågningar från anhöriga som önskar mer kunskap om demenssjukdomens olika faser. Eftersom det ofta är svårt att ta till sig mycket information på en gång är serien uppdelad i tre delar: demenssjukdom i mild, medelsvår och svår fas. Utöver fakta innehåller anhörigguiderna tips på stöd och knep som kan underlätta i vardagen.
– Det är verkligen inte lätt att vara anhörig till en person med demenssjukdom. Men att vara påläst om sjukdomsprocessen kan ändå göra det lite lättare att få tillvaron att fungera och ge sin närstående ett bra stöd, säger Wilhelmina Hoffman, chef vid Svenskt Demenscentrum.
Projektledare för anhörigguiderna har varit Christina Nemell.
Beställ guiderna avgiftsfritt från vår webbshop (nytt fönster).
Bakgrunden till serien är att Svenskt Demenscentrum ofta får förfrågningar från anhöriga som önskar mer kunskap om demenssjukdomens olika faser. Eftersom det ofta är svårt att ta till sig mycket information på en gång är serien uppdelad i tre delar: demenssjukdom i mild, medelsvår och svår fas. Utöver fakta innehåller anhörigguiderna tips på stöd och knep som kan underlätta i vardagen.
– Det är verkligen inte lätt att vara anhörig till en person med demenssjukdom. Men att vara påläst om sjukdomsprocessen kan ändå göra det lite lättare att få tillvaron att fungera och ge sin närstående ett bra stöd, säger Wilhelmina Hoffman, chef vid Svenskt Demenscentrum.
Projektledare för anhörigguiderna har varit Christina Nemell.
Beställ guiderna avgiftsfritt från vår webbshop (nytt fönster).
Kraftig ökning av demens till 2050 spår forskare
Antalet personer i Sverige med demenssjukdom väntas öka kraftigt till år 2050. Det visar en ny KI-rapport om demenssjukdomarnas samhällskostnader.
Forskarna bakom rapporten bedömer att det år 2023 fanns mellan 130 000 och 150 000 personer med demenssjukdom i Sverige. Av dem beräknades cirka 64 000–65 000 bo i särskilt boende eller motsvarande.
Forskarnas prognos för framtiden pekar mot cirka 230 000–270 000 demenssjuka år 2050.
Alla siffror är ungefärliga och forskarna har utgått från data från det så kallade SNAC-projektet samt olika matematiska modeller när de har räknat fram dem.
Samhällets kostnader för personer med demenssjukdomar beräknas ha uppgått till mellan 90 och 100 miljarder kronor år 2023, enligt rapporten. Cirka 85 procent av de kostnaderna landar på kommunerna, med särskilda boenden som en stor utgiftspost.
– Dagens och framtidens vård och omsorg av demenssjuka är framför allt en stor utmaning för kommunerna, säger professor Anders Wimo på Karolinska Institutet (KI) i ett pressmeddelande.
Han har varit huvudansvarig för rapporten ”Antalet demenssjuka och kostnaden för demenssjukdomar i Sverige 2023” tillsammans med docent Amaia Calderón-Larrañaga. Rapporten beställdes av socialdepartementet i september 2024 och blev klar under mars 2025.
Du hittar hela rapporten här » (nytt fönster)
Illustration: Lumination/Most Photos
Forskarna bakom rapporten bedömer att det år 2023 fanns mellan 130 000 och 150 000 personer med demenssjukdom i Sverige. Av dem beräknades cirka 64 000–65 000 bo i särskilt boende eller motsvarande.
Forskarnas prognos för framtiden pekar mot cirka 230 000–270 000 demenssjuka år 2050.
Alla siffror är ungefärliga och forskarna har utgått från data från det så kallade SNAC-projektet samt olika matematiska modeller när de har räknat fram dem.
Samhällets kostnader för personer med demenssjukdomar beräknas ha uppgått till mellan 90 och 100 miljarder kronor år 2023, enligt rapporten. Cirka 85 procent av de kostnaderna landar på kommunerna, med särskilda boenden som en stor utgiftspost.
– Dagens och framtidens vård och omsorg av demenssjuka är framför allt en stor utmaning för kommunerna, säger professor Anders Wimo på Karolinska Institutet (KI) i ett pressmeddelande.
Han har varit huvudansvarig för rapporten ”Antalet demenssjuka och kostnaden för demenssjukdomar i Sverige 2023” tillsammans med docent Amaia Calderón-Larrañaga. Rapporten beställdes av socialdepartementet i september 2024 och blev klar under mars 2025.
Du hittar hela rapporten här » (nytt fönster)
Illustration: Lumination/Most Photos
EU ger grönt ljus för nytt alzheimerläkemedel
Nu har slutligen EU-kommissionen beviljat marknadstillstånd för lekanemab. Det delvis svenskutvecklade läkemedlet, som går under produktnamnet Leqembi, är det första att påverka själva sjukdomsprocessen vid alzheimer.
Beskedet från Bryssel har dröjt men var inte överraskande. Redan i november 2024 gav en vetenskaplig expertgrupp, tillsatt av den Europeiska läkemedelsmyndigheten, ett positivt besked: nyttan av Leqembi ansågs väga tyngre än riskerna för biverkningar. Den 16 april gav till slut EU-kommissionen klartecken till att bolagen Bioarctic och Eisai får börja marknadsföra Leqembi i Sverige och övriga EU.
Godkännande med begränsningar
Med godkännandet följer dock en rad begränsningar. Endast personer i tidig fas av sjukdomen kan komma ifråga för Leqembi. Personer som har flera andra sjukdomar, vid sidan av alzheimer, eller en dubbel uppsättning av riskgenen ApoE4 kommer inte att kunna få läkemedlet ordinerat.
Leqembi är inget botemedel mot alzheimer men kan bromsa sjukdomsförloppet något. Även om långtifrån alla som är drabbade av denna svåra sjukdom kan bli aktuella för behandling måste läkemedlet ses som en stor framgång även för forskarsamhället, inte minst svensk alzheimerforskning. Uppsalaprofessorn Lars Lannfelt har spelat en avgörande i utvecklingen av antikroppen lekanemab.
Leqembi i Sverige
Om och när Leqembi blir tillgängligt via den svenska offentliga sjukvården är ännu oklart. Men förhandlingar har sannolikt redan påbörjats mellan det svenska bolaget Bioarctic och NT-rådet som upphandlar läkemedel för landets regioner. Kostnaderna för regionerna kan bli höga. I USA uppgår priset för Leqembi till närmare 300 000 kr per patient och år. Dessutom tillkommer behandlingskostnader, bland annat för att läkemedlet behöver ges intravenöst varannan vecka.
Beskedet från Bryssel har dröjt men var inte överraskande. Redan i november 2024 gav en vetenskaplig expertgrupp, tillsatt av den Europeiska läkemedelsmyndigheten, ett positivt besked: nyttan av Leqembi ansågs väga tyngre än riskerna för biverkningar. Den 16 april gav till slut EU-kommissionen klartecken till att bolagen Bioarctic och Eisai får börja marknadsföra Leqembi i Sverige och övriga EU.
Godkännande med begränsningar
Med godkännandet följer dock en rad begränsningar. Endast personer i tidig fas av sjukdomen kan komma ifråga för Leqembi. Personer som har flera andra sjukdomar, vid sidan av alzheimer, eller en dubbel uppsättning av riskgenen ApoE4 kommer inte att kunna få läkemedlet ordinerat.
Leqembi är inget botemedel mot alzheimer men kan bromsa sjukdomsförloppet något. Även om långtifrån alla som är drabbade av denna svåra sjukdom kan bli aktuella för behandling måste läkemedlet ses som en stor framgång även för forskarsamhället, inte minst svensk alzheimerforskning. Uppsalaprofessorn Lars Lannfelt har spelat en avgörande i utvecklingen av antikroppen lekanemab.
Leqembi i Sverige
Om och när Leqembi blir tillgängligt via den svenska offentliga sjukvården är ännu oklart. Men förhandlingar har sannolikt redan påbörjats mellan det svenska bolaget Bioarctic och NT-rådet som upphandlar läkemedel för landets regioner. Kostnaderna för regionerna kan bli höga. I USA uppgår priset för Leqembi till närmare 300 000 kr per patient och år. Dessutom tillkommer behandlingskostnader, bland annat för att läkemedlet behöver ges intravenöst varannan vecka.
- Pressmeddelande från Bioarctic (nytt fönster)
- Ny bromsmedicin är inte för alla alzheimerpatienter (nytt fönster)
Stjärnmärkta erfarenheter på inspirationsdag
Drygt 320 personer hade bänkat sig på Clarion Sign i Stockholm den 7 april för årets upplaga av inspirationsdagen Sikta mot stjärnorna. Vård- och omsorgspersonal fick ta del av andras erfarenheter av utbildningsmodellen Stjärnmärkt plus en hel del annan kunskap och inspiration.
För fjärde året i rad bjöd Svenskt Demenscentrum och kvalitetsregistret SveDem på en heldag ägnad åt Stjärnmärkt, en utbildningsmodell som fokuserar på det personcentrerade arbetssättet och bygger Socialstyrelsens nationella riktlinjer.
– Vi startade 2018 och hade sex, sju utbildningstillfällen det året. Numera har vi minst tjugo utbildningstillfällen per år, alla fullbokade, sade Laila Becker, som arbetar med utbildningsmodellen på Svenskt Demenscentrum.
Laila Becker på Svenskt Demenscentrum berättade att utbildningsmodellen Stjärnmärkt fokuserar på det personcentrerade arbetssättet och bygger på Socialstyrelsens nationella riktlinjer.
Rebecca Bruce och Sanne Zetterberg från Järfälla berättade att Stjärnmärkt har bidragit till ett strukturerat arbetssätt där alla har samma ”verktygslåda” i hemtjänsten där de arbetar. ”Det skapar systematik, och systematik skapar trygghet.”
Audionomen Åsa Winzell Juhlin talade om hur viktig hörseln är för kognitionen och att nedsatt hörsel även kan påverka vår rumsuppfattning och balans, och få oss att dra oss undan socialt.
I pauserna passade många på att ställa frågor hos utställarna BPSD-registret, Socialstyrelsen, SveDem och Svenskt Demenscentrum.
”SveDem har funnits sedan 2007 och är ett av världens största kvalitetsregister”, berättade koordinator Madeleine Åkerman, och tipsade om att börja registrera så tidigt som möjligt. ”Vi hjälper gärna till.”
Fysioterapeuten Cristina Wångblad demonstrerade hur lätt det är att störa procedurminnet för hur man går hos någon som gör just det genom att ge personen instruktioner.
Professor Helle Wijk talade om betydelsen av att få komma ut i naturen för sköra äldre. ”Den här gruppens möjligheter att komma ut i naturen är inte bra. Den är inte jämlik.”
Medicinalrådet Frida Nobel på Socialstyrelsen talade om den nya nationella demensstrategin och tog sig även tid att svara på frågor.
Professor Lars-Olof Wahlund talade om en rad nyheter inom forskningen, från diagnostik och biomarkörer i blodet till riskfaktorer som går att påverka och framsteg inom olika tekniker för att avbilda hjärnan, bland annat med hjälp av AI.
Instruktörerna Ann-Christin Nedlund och Anna Högnelid som arbetat med stjärnmärkningen av boendet Ängsgården i Piteå med sex avdelningar berättade om positiva reaktioner. ”De anhöriga tycker att det här är toppen, de hyllar Ängsgården”, sa Ann-Christin Nedlund.
Wiveka Tham, Silviasyster och Stjärninstruktör, berättade om utmaningar och framgångsfaktorer när hon var med och stjärnmärkte verksamheter i Burlövs kommun. Överst på framgångslistan stod ”ökad kunskap och förståelse för kognitiv svikt”.
Laila Becker berättade också att det nu finns 2 013 Stjärninstruktörer och 510 Stjärnmärkta enheter i landet. Hon lyfte flera exempel på positiv återkoppling från Stjärnmärkta enheter, bland annat att det blivit roligare att gå till jobbet, att teamsamarbetet blivit bättre och att användningen av behovsmedicin minskat.
Hemsjukvård nyhet hos SveDem
Ett krav för att bli Stjärnmärkt är att registrera i SveDem, och koordinator Madeleine Åkerman berättade att alla enheter som vårdar och behandlar personer med demenssjukdom nu kan använda sig av registret, i och med att hemsjukvården tillkommit.
– Genom att registrera i SveDem kan ni mäta och följa upp ert arbete. Alla anslutna kan se sina egna resultatrapporter i inloggat läge. Så registrera inte för registrerandets skull, utan tänk ”Hur kan det här hjälpa oss?”, sa Madeleine Åkerman.
Bättre bemötande i hemmet
Stöd i ordinärt boende bedriver hemtjänst i Järfälla kommun och är Stjärnmärkta sedan 2022. Sanne Zetterberg, gruppledare, och Rebecca Bruce, kvalitetssamordnare berättade om effekterna av deras satsning på att bli Stjärnmärkta.
– Stjärnmärkt har gjort att mötet med brukarna har förbättrats. Nu står personens önskemål i centrum. Ingen i personalen utgår längre ifrån till exempel hur de själva vill ha kaffet, utan nu vet alla som kommer hem till Kalle hur Kalle vill ha sitt kaffe, sade Rebecca Bruce.
De betonade även hur viktigt teamarbetet är i hemtjänsten. Genom att införa ramtid och självgående team, som planerar för brukarnas behov utifrån deras önskemål, har man kunnat lösa bristen på administrativ tid. Samtidigt har samanhållningen ökat och medarbetarna blivit nöjdare.
Stjärnmärkt gemenskap i Piteå
Ängsgården i Piteå är ett renodlat demensboende och Stjärnmärkt sedan 2023. Instruktörerna Ann-Christin Nedlund och Anna Högnelid berättade att personalen jobbar mycket med levnadsberättelsen och personcentrerade aktiviteter. Man har också satsat på mindre anhöriggrupper med max åtta deltagare i varje.
– I grupperna pratar vi om demenssjukdomar, om personcentrerad vård, om vad gör vi för aktiviteter och även om vad som händer i livets slut. Vi ger mycket tid till de anhöriga att prata, sade Ann-Christin Nedlund.
För personalen finns handledningsgrupper där man kan diskutera olika situationer – hur man tänkte och gjorde, och om man kunde ha gjort på ett annat sätt. Man har även haft särskilda handledningsgrupper för anställda som är nya i Sverige.
Engagemang och lite tjat behövs
Wiveka Tham, Silviasyster och Stjärninstruktör, berättade om utmaningar och framgångsfaktorer när hon var med och stjärnmärkte boenden i Burlövs kommun. Bland utmaningarna fanns dels praktiska saker som att få alla att läsa sina mejl och komma till kurstillfällena, dels skillnader i förkunskaper och språkkunskaper.
– Man behöver inte vara nysvensk för att inte förstå alla ord. Dialektala ord och uttal kan ställa till det, liksom svåra ord, sade Wiveka Tham.
Hon och listade ett antal förutsättningar för att lyckas, bland annat vikten av att det finns ett engagemang hos både chefer och personal. Och att man kan behöva tjata som instruktör.
Undvik instruktioner
Dagen bjöd också på en hel del inspiration vid sidan av Stjärnmärkt. Cristina Wångblad, fysioterapeut i Göteborg, talade om gångsvårigheter och det faktum att procedurminnet – minnesmönstren som gör att vi kan göra saker som att gå utan att aktivt tänka på hur vi gör – finns kvar länge hos personer med demenssjukdom. Men det är lätt att störa detta minne om man börjar ge instruktioner. Hon skickade med ett tydligt budskap:
– Kommer ni bara ihåg en sak från den här föreläsningen så låt det vara det här: Stör aldrig den som rör sig, om den lever med en kognitiv sjukdom.
Åsa Winzell Juhlin, audionom i Göteborg, talade om hur viktig hörseln är för vår kognition och vad man kan göra för att underlätta hörande och kommunikation. Frida Nobel, medicinalråd på Socialstyrelsen, tog upp den nyligen uppdaterade nationella demensstrategin och professor Lars-Olof Wahlund bjöd på en översikt över forskningsläget.
Lagstöd för utevistelse saknas
Helle Wijk, berättade om forskningsprojektet Out-fit. Det handlar om hur viktig naturkontakt är för sköra äldres hälsa och mående. En grupp som inte har jämlika möjligheter att vistas ute i naturen i och med att det i dag inte finns någon lagstadgad rätt till utevistelse för personer inom vård och omsorg.
– Det här är det många som blir förvånade över. Och finns det inget lagstöd är det också stor risk att det här inte blir av, sade Helle Wijk.
Hon tipsade om att utevistelse kan vara många olika saker, och att fundera på vilka inomhusaktiviteter som skulle gå att göra ute i stället.
Text: Karin Nyman, foto: Yanan Li
Laila Becker berättade också att det nu finns 2 013 Stjärninstruktörer och 510 Stjärnmärkta enheter i landet. Hon lyfte flera exempel på positiv återkoppling från Stjärnmärkta enheter, bland annat att det blivit roligare att gå till jobbet, att teamsamarbetet blivit bättre och att användningen av behovsmedicin minskat.
Hemsjukvård nyhet hos SveDem
Ett krav för att bli Stjärnmärkt är att registrera i SveDem, och koordinator Madeleine Åkerman berättade att alla enheter som vårdar och behandlar personer med demenssjukdom nu kan använda sig av registret, i och med att hemsjukvården tillkommit.
– Genom att registrera i SveDem kan ni mäta och följa upp ert arbete. Alla anslutna kan se sina egna resultatrapporter i inloggat läge. Så registrera inte för registrerandets skull, utan tänk ”Hur kan det här hjälpa oss?”, sa Madeleine Åkerman.
Bättre bemötande i hemmet
Stöd i ordinärt boende bedriver hemtjänst i Järfälla kommun och är Stjärnmärkta sedan 2022. Sanne Zetterberg, gruppledare, och Rebecca Bruce, kvalitetssamordnare berättade om effekterna av deras satsning på att bli Stjärnmärkta.
– Stjärnmärkt har gjort att mötet med brukarna har förbättrats. Nu står personens önskemål i centrum. Ingen i personalen utgår längre ifrån till exempel hur de själva vill ha kaffet, utan nu vet alla som kommer hem till Kalle hur Kalle vill ha sitt kaffe, sade Rebecca Bruce.
De betonade även hur viktigt teamarbetet är i hemtjänsten. Genom att införa ramtid och självgående team, som planerar för brukarnas behov utifrån deras önskemål, har man kunnat lösa bristen på administrativ tid. Samtidigt har samanhållningen ökat och medarbetarna blivit nöjdare.
Stjärnmärkt gemenskap i Piteå
Ängsgården i Piteå är ett renodlat demensboende och Stjärnmärkt sedan 2023. Instruktörerna Ann-Christin Nedlund och Anna Högnelid berättade att personalen jobbar mycket med levnadsberättelsen och personcentrerade aktiviteter. Man har också satsat på mindre anhöriggrupper med max åtta deltagare i varje.
– I grupperna pratar vi om demenssjukdomar, om personcentrerad vård, om vad gör vi för aktiviteter och även om vad som händer i livets slut. Vi ger mycket tid till de anhöriga att prata, sade Ann-Christin Nedlund.
För personalen finns handledningsgrupper där man kan diskutera olika situationer – hur man tänkte och gjorde, och om man kunde ha gjort på ett annat sätt. Man har även haft särskilda handledningsgrupper för anställda som är nya i Sverige.
Engagemang och lite tjat behövs
Wiveka Tham, Silviasyster och Stjärninstruktör, berättade om utmaningar och framgångsfaktorer när hon var med och stjärnmärkte boenden i Burlövs kommun. Bland utmaningarna fanns dels praktiska saker som att få alla att läsa sina mejl och komma till kurstillfällena, dels skillnader i förkunskaper och språkkunskaper.
– Man behöver inte vara nysvensk för att inte förstå alla ord. Dialektala ord och uttal kan ställa till det, liksom svåra ord, sade Wiveka Tham.
Hon och listade ett antal förutsättningar för att lyckas, bland annat vikten av att det finns ett engagemang hos både chefer och personal. Och att man kan behöva tjata som instruktör.
Undvik instruktioner
Dagen bjöd också på en hel del inspiration vid sidan av Stjärnmärkt. Cristina Wångblad, fysioterapeut i Göteborg, talade om gångsvårigheter och det faktum att procedurminnet – minnesmönstren som gör att vi kan göra saker som att gå utan att aktivt tänka på hur vi gör – finns kvar länge hos personer med demenssjukdom. Men det är lätt att störa detta minne om man börjar ge instruktioner. Hon skickade med ett tydligt budskap:
– Kommer ni bara ihåg en sak från den här föreläsningen så låt det vara det här: Stör aldrig den som rör sig, om den lever med en kognitiv sjukdom.
Åsa Winzell Juhlin, audionom i Göteborg, talade om hur viktig hörseln är för vår kognition och vad man kan göra för att underlätta hörande och kommunikation. Frida Nobel, medicinalråd på Socialstyrelsen, tog upp den nyligen uppdaterade nationella demensstrategin och professor Lars-Olof Wahlund bjöd på en översikt över forskningsläget.
Lagstöd för utevistelse saknas
Helle Wijk, berättade om forskningsprojektet Out-fit. Det handlar om hur viktig naturkontakt är för sköra äldres hälsa och mående. En grupp som inte har jämlika möjligheter att vistas ute i naturen i och med att det i dag inte finns någon lagstadgad rätt till utevistelse för personer inom vård och omsorg.
– Det här är det många som blir förvånade över. Och finns det inget lagstöd är det också stor risk att det här inte blir av, sade Helle Wijk.
Hon tipsade om att utevistelse kan vara många olika saker, och att fundera på vilka inomhusaktiviteter som skulle gå att göra ute i stället.
Text: Karin Nyman, foto: Yanan Li
Ny blodmarkör visar mängden alzheimer i hjärnan
Forskare har upptäckt en blodmarkör som signalerar hur mycket Alzheimers sjukdom som finns i hjärnan. Fynden kan hjälpa till att förbättra diagnostiken och underlätta utvärderingen av nya läkemedel som kan minska alzheimerförändringar i hjärnan.
Det är forskare vid bland annat Lunds universitet som har undersökt olika blodmarkörer hos drygt 900 personer. Nivåerna av proteinet MTBR-tau243 visade sig vara förhöjda bland dem med mild kognitiv påverkan. De var ännu högre bland personer med konstaterad demenssjukdom.
Tidigare forskning
Lunds universitet har tidigare visat att Alzheimers sjukdom kan upptäckas genom proteinet Ptau217 upp till tjugo år innan symtomen märks. Men denna blodmarkör visar inte vilken klinisk sjukdomsfas personen befinner sig i. Därmed finns en risk för att en patient med kognitiva svårigheter och positivt testresultat automatiskt får en alzheimerdiagnos, trots att sjukdomen ännu inte gett sig tillkänna.
Därför har man letat efter en blodmarkör som ändrar sig senare i sjukdomen, när symptomen är tydliga.
– Nu har man sett att MTBR-tau243 är just en sådan markör och som även kan berätta mer om hur mycket alzheimer patienten bär på i hjärnan. Detta är första gången någon visar på en sådan blodmarkör. Ju högre nivåer av markören, desto mer sjukdom har personen i hjärnan, säger Oskar Hansson, professor i neurologi vid Lunds universitet, på webbplatsen Vetenskap & Hälsa.
Kombinera blodmarkörer
Oskar Hansson, som är en av huvudförfattarna bakom studien, ser möjligheter för att i sjukvården kunna kombinera Ptau217 och MTBR-tau243. Först kan man mäta Ptau243 för att påvisa om en patient har alzheimerförändringar i hjärnan. Om så är fallet mäter man MTBR-tau243 för att fastställa om det verkligen är alzheimer som orsakar de minnesproblem patienten sökt för.
– Jag vågar sticka ut hakan och säga att man inte behöver så mycket mer än de här två blodproverna för att kunna påvisa om patientens kognitiva symtom sannolikt beror på Alzheimers sjukdom eller något annat. Dessa två blodprov kommer vara avgörande för att möjliggöra införandet av sjukdomsbromsande läkemedel mot alzheimer globalt. Oavsett kommer det alltid krävas en klinisk bedömning av läkare innan man går vidare med blodprov, säger Oskar Hansson.
Det är forskare vid bland annat Lunds universitet som har undersökt olika blodmarkörer hos drygt 900 personer. Nivåerna av proteinet MTBR-tau243 visade sig vara förhöjda bland dem med mild kognitiv påverkan. De var ännu högre bland personer med konstaterad demenssjukdom.
Tidigare forskning
Lunds universitet har tidigare visat att Alzheimers sjukdom kan upptäckas genom proteinet Ptau217 upp till tjugo år innan symtomen märks. Men denna blodmarkör visar inte vilken klinisk sjukdomsfas personen befinner sig i. Därmed finns en risk för att en patient med kognitiva svårigheter och positivt testresultat automatiskt får en alzheimerdiagnos, trots att sjukdomen ännu inte gett sig tillkänna.
Därför har man letat efter en blodmarkör som ändrar sig senare i sjukdomen, när symptomen är tydliga.
– Nu har man sett att MTBR-tau243 är just en sådan markör och som även kan berätta mer om hur mycket alzheimer patienten bär på i hjärnan. Detta är första gången någon visar på en sådan blodmarkör. Ju högre nivåer av markören, desto mer sjukdom har personen i hjärnan, säger Oskar Hansson, professor i neurologi vid Lunds universitet, på webbplatsen Vetenskap & Hälsa.
Kombinera blodmarkörer
Oskar Hansson, som är en av huvudförfattarna bakom studien, ser möjligheter för att i sjukvården kunna kombinera Ptau217 och MTBR-tau243. Först kan man mäta Ptau243 för att påvisa om en patient har alzheimerförändringar i hjärnan. Om så är fallet mäter man MTBR-tau243 för att fastställa om det verkligen är alzheimer som orsakar de minnesproblem patienten sökt för.
– Jag vågar sticka ut hakan och säga att man inte behöver så mycket mer än de här två blodproverna för att kunna påvisa om patientens kognitiva symtom sannolikt beror på Alzheimers sjukdom eller något annat. Dessa två blodprov kommer vara avgörande för att möjliggöra införandet av sjukdomsbromsande läkemedel mot alzheimer globalt. Oavsett kommer det alltid krävas en klinisk bedömning av läkare innan man går vidare med blodprov, säger Oskar Hansson.
- Länk till publikationen: Plasma MTBR-tau243 biomarker identifies tau tangle pathology in Alzheimer’s disease, Nature Medicine, 31 Mars 2025 (nytt fönster)
- Artikel på Vetenskap & hälsa (nytt fönster)