Sök böcker och film

FoU Rapport 2006:31

Syftet med denna studie var att se om bilder och fotografier kunde vara ett användbart redskap som stöd för personer med minnessvårigheter, orienteringssvårigheter samt för personer med afasi. I studien används olika typer av bilder Nilbilder, Pictogrambilder och fotografier beroende på vilken typ av bilder som var tydligast för deltagaren. Studien bestod av tre delar; ”Att göra vardagen tydlig”, ”Minnestöd” och ”Bilder att tala med. Resultatet visar att bilder är användbara som minnestöd för att göra vardagen tydlig och som tids- och dygnsorientering förutsatt att man hittar den typ av bild som den äldre kan förstå. För personer med minnessvårigheter fungerar bilden som bäst om personen är medveten om sitt dåliga minne och lider av det. När personen blir sämre i sin demenssjukdom eller drabbas av andra symptom så upptar det hela uppmärksamheten. Då det gäller personer som har afasi visar resultatet att det är nödvändigt att personen själv är motiverad att använda bilder i sin kommunikation. Ingen av personer med afasi som deltog led av att inte göra sig förstådd. De har utvecklat ett sätt att kommunicera med personalen genom att peka och mima, deras anhöriga var däremot intresserade av att få ett hjälpmedel för kommunikation.

Ladda ned » (pdf, 31 sid) 

Att värna om en persons identitet när hennes egen förmåga sviktar, är ett stort ansvar för anhöriga, omsorgspersonal likväl som för församlingsmedarbetare.

I berättelsen finns jag är en praktisk handbok som beskriver tre metoder för att möta personer med demens. Reminicens- och validations-metoderna ger redskap; livsberättelsen ger innehåll och mening. För att kunna möta människor med demens behövs ett inkännande och en vilja att förstå och respektera varje människas livsberättelse. Vilka bitar som finns kvar av minnets mosaik beror till sist på omvärlden. Det förutsätter en intresserad, respektfylld syn på en annan människas livsåskådning - även om man själv inte delar den.

Foton • Thomas Asplund
Förlag: Verbum Förlag
 

Smärta kan innebära minskad livskvalité. Ingen ska behöva ha ont i onödan. För att människor som har svårt att uttrycka sig, till exempel demenssjuka, inte ska få ett sämre liv krävs duktiga vårdare som kan tolka tecken på smärta på bästa sätt.
Syftet med denna studie var att undersöka hur vårdpersonal som arbetar med demenssjuka dokumenterar tecken på smärta och obehag hos patienten. För att undersöka om dokumentationen gick att förbättra användes en smärtmanual ”Smärta & Demens”.
Kompetensen att tolka patienternas smärta och obehag fanns bland personalen där studien utfördes. Dessvärre syns detta inte i omvårdnadsdokumentationen. För att kompetensen ska synas ska personalen skriva mer om patientens smärta och obehag i dokumentationen. Som hjälp kan smärtmanualen ”Smärta & Demens” användas.

Ladda ner » (pdf 40 sid)

Boken innehåller bilder från 30- och 40-talet och en cd-skiva med tidstypisk musik. Den innehåller även skrapdofter som kopplas till bilder. I slutet av boken finns extra blad för personliga bilder och texter.

Förlag: Din bok, Umeå