Senaste nytt
Ryggmärgsprov kan avslöja alzheimer
Ryggmärgsvätskan kan avslöja Alzheimers sjukdom, även innan demenssymptomen har visat sig. Analysmetoden som utvecklats i Sverige har validerats i en ny amerikansk studie.
ADNI-studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Annals of Neurology. Den är gjord av ett forskarlag vid University of Pennsylvania School of Medicine som följt 411 personer med s k mild kognitiv nedsättning (MCI). Det innebär att de presterat något sämre än genomsnittet när minnet och andra kognitiva förmågor testats. MCI behöver inte leda till demens men är en riskfaktor.
Deltagarna har under åren genomgått undersökningar med bl a magnetröntgen och PET-kamera. Prover har även tagits på ryggmärgsvätska. I den har olika proteiner analyserats för att spåra alzheimer, både hos dem som riskerar att få sjukdomen och dem som utvecklat tydliga demenssymptom. I dag finns nämligen ingen helt säker metod för att ställa diagnosen Alzheimers sjukdom.
Analysmetoden som forskarna använt började utvecklas för drygt tio år sedan vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg i samverkan med läkemedelsbolaget Innogenetics. I ADNI-studien har den utvärderats genom att prover från deltagarna i MCI-gruppen jämförts med de från ”friska” personer och avlidna alzheimerpatienter. Resultatet är positivt.
Analysmetoden visade ha hög tillförlitlighet och gav rätt svar i 87 procent av fallen. 80 procent är gränsen för att ett test ska vara validerat och därmed betraktas som användbart i praktiken.
Vad i ryggmärgsvätskan kan då avslöja alzheimer? Metoden analyserar koncentrationerna av tre olika proteiner: tauprotein, fosfor-tau och betaamyloid.
– Tau finns inuti nervcellerna. När dessa börjar förtvina och gå under släpps proteinet ut i ryggmärgsvätskan vilket leder till ökade koncentrationer av tau, berättar professor Kaj Blennow som är medförfattare till studien och den som lett utvecklingsarbetet med analysmetoden vid Neurokemilabb på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Med betaamyloid förhåller det sig tvärtom. När det börjar produceras i onormalt stora mängder klumpar det ihop sig och bildar senila plack mellan hjärnans nervceller. I ryggmärgsprovet kan man istället avläsa en minskad koncentration av betamyloid.
– Förändringen i koncentrationerna av tau och betamyloid börjar långt innan man märker av sjukdomen. Sedan, när de första symptomen visar sig, stabiliseras nivåerna, säger Kaj Blennow.
Det är detta som gör att man med god säkerhet kan identifiera personer som kommer att utveckla Alzheimers sjukdom redan innan de första symptomen visat sig. Metoden skulle därför kunna användas hälsokontroller för äldre (screeningtester) för att ”hitta” högriskpersoner. Men det är inget som Kaj Blennow förespråkar i dagsläget.
– Vi kan ju ändå inte erbjuda någon behandlig som stoppar processen. Den dagen vi kan det hamnar saken i ett helt annat läge.
Som diagnosinstrument tror Kaj Blennow att analys av ryggmärgsvätska däremot snart får en ökad betydelse. Ett ryggmärgsprov (lumbalpunktion) går fort och är relativt sett billigt, ca 1000 kr, jämfört med magnetröntgen och många andra undersökningsmetoder.
Magnus Westlander
ADNI-studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Annals of Neurology. Den är gjord av ett forskarlag vid University of Pennsylvania School of Medicine som följt 411 personer med s k mild kognitiv nedsättning (MCI). Det innebär att de presterat något sämre än genomsnittet när minnet och andra kognitiva förmågor testats. MCI behöver inte leda till demens men är en riskfaktor.
Deltagarna har under åren genomgått undersökningar med bl a magnetröntgen och PET-kamera. Prover har även tagits på ryggmärgsvätska. I den har olika proteiner analyserats för att spåra alzheimer, både hos dem som riskerar att få sjukdomen och dem som utvecklat tydliga demenssymptom. I dag finns nämligen ingen helt säker metod för att ställa diagnosen Alzheimers sjukdom.
Analysmetoden som forskarna använt började utvecklas för drygt tio år sedan vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg i samverkan med läkemedelsbolaget Innogenetics. I ADNI-studien har den utvärderats genom att prover från deltagarna i MCI-gruppen jämförts med de från ”friska” personer och avlidna alzheimerpatienter. Resultatet är positivt.
Analysmetoden visade ha hög tillförlitlighet och gav rätt svar i 87 procent av fallen. 80 procent är gränsen för att ett test ska vara validerat och därmed betraktas som användbart i praktiken.
Vad i ryggmärgsvätskan kan då avslöja alzheimer? Metoden analyserar koncentrationerna av tre olika proteiner: tauprotein, fosfor-tau och betaamyloid.
– Tau finns inuti nervcellerna. När dessa börjar förtvina och gå under släpps proteinet ut i ryggmärgsvätskan vilket leder till ökade koncentrationer av tau, berättar professor Kaj Blennow som är medförfattare till studien och den som lett utvecklingsarbetet med analysmetoden vid Neurokemilabb på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Med betaamyloid förhåller det sig tvärtom. När det börjar produceras i onormalt stora mängder klumpar det ihop sig och bildar senila plack mellan hjärnans nervceller. I ryggmärgsprovet kan man istället avläsa en minskad koncentration av betamyloid.
– Förändringen i koncentrationerna av tau och betamyloid börjar långt innan man märker av sjukdomen. Sedan, när de första symptomen visar sig, stabiliseras nivåerna, säger Kaj Blennow.
Det är detta som gör att man med god säkerhet kan identifiera personer som kommer att utveckla Alzheimers sjukdom redan innan de första symptomen visat sig. Metoden skulle därför kunna användas hälsokontroller för äldre (screeningtester) för att ”hitta” högriskpersoner. Men det är inget som Kaj Blennow förespråkar i dagsläget.
– Vi kan ju ändå inte erbjuda någon behandlig som stoppar processen. Den dagen vi kan det hamnar saken i ett helt annat läge.
Som diagnosinstrument tror Kaj Blennow att analys av ryggmärgsvätska däremot snart får en ökad betydelse. Ett ryggmärgsprov (lumbalpunktion) går fort och är relativt sett billigt, ca 1000 kr, jämfört med magnetröntgen och många andra undersökningsmetoder.
Magnus Westlander
Professor Kaj Blennow
Relaterad artikel
Biomarkörer avslöjar hjärnsjukdomar »
(nytt fönster, Swedish Brain Power)
Resultat från läkemedelsstudie förvånar utredare
Vårdcentralerna i Jönköpings län satsar mer på läkemedelsgenomgångar än tidigare. Ändå tycks problemen med äldres läkemedel snarast ha ökat. Nationella data pekar delvis i en annan riktning.
Det är Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Jönköping som granskat läkemedelsbehandling av äldre personer med hemsjukvård. Studien är en uppföljning från 2005 då 15 vårdcentraler deltog. I 2008 års undersökning har ytterligare 14 vårdcentraler tillkommit.
Vårdcentralerna genomför regelbundna läkemedelsgenomgångar i en betydligt större omfattning än tidigare. Det gäller även utbildningar om läkemedel och äldres sjukdomar. Rapportförfattarna förvånas därför över resultaten som i många fall går stick i stäv med vad som kunde ha förväntats.
Den nya studien visar att läkemedlen i hemsjukvården blivit fler. En person som var närmare 100 år i undersökningen, använde 29 olika mediciner! Många läkemedel innebär ökade risker av olika slag, något som också studien visade. Förekomsten av interaktioner (läkemedel som har en negativ påverkan på varandra) hade ökat sedan 2005, liksom dubbelanvändningen (när två läkemedel används mot samma symptom) av bland annat psykofarmaka.
Patienterna i studien var i genomsnitt 91 år. Andelen med en demenssjukdom var därför sannolikt hög. Många symptom som är vanliga vid demenssjukdom kan ofta behandlas ”icke-farmakologiskt”, bland annat förstoppning, sömnbesvär och beteendesymptom. Den omfattande användningen av laxermedel, sömnmedel samt neuroleptika och andra psykofarmaka tyder dock på att läkare sällan tillämpar detta, skriver rapportförfattarna.
Av Jönköpingsstudien framgår att läkemedel som bör undvikas blivit något vanligare i hemsjukvården. Det handlar bland annat om långverkande bensodiazepiner och s k antikolinerga läkemedel. Även användningen av sömnmedel och lugnande medel har ökat sedan förra mätningen. Här skiljer sig dock resultaten i Jönköping från nationella data säger Johan Fastbom, sakkunnig i läkemedelsfrågor vid Socialstyrelsen.
– När vi utgår från Läkemedelsregistret kan vi inte skönja någon tendens till ökning i psykofarmakanvändningen hos äldre personer. Man kan dock inte utesluta att skillnaderna kan bero på olika mätmetoder, att den aktuella studien är avgränsad till hemsjukvårdspatienter och att åldergrupperna delvis skiljer sig åt.
Magnus Westlander
Läkemedelsbehandling av äldre i hemsjukvården Rapport från en tematisk verksamhetstillsyn vid 29 vårdcentraler i sydöstra sjukvårdsregionen 2008 (Socialstyrelsen). Ladda ned » (pdf, 23 sid)
Det är Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Jönköping som granskat läkemedelsbehandling av äldre personer med hemsjukvård. Studien är en uppföljning från 2005 då 15 vårdcentraler deltog. I 2008 års undersökning har ytterligare 14 vårdcentraler tillkommit.
Vårdcentralerna genomför regelbundna läkemedelsgenomgångar i en betydligt större omfattning än tidigare. Det gäller även utbildningar om läkemedel och äldres sjukdomar. Rapportförfattarna förvånas därför över resultaten som i många fall går stick i stäv med vad som kunde ha förväntats.
Den nya studien visar att läkemedlen i hemsjukvården blivit fler. En person som var närmare 100 år i undersökningen, använde 29 olika mediciner! Många läkemedel innebär ökade risker av olika slag, något som också studien visade. Förekomsten av interaktioner (läkemedel som har en negativ påverkan på varandra) hade ökat sedan 2005, liksom dubbelanvändningen (när två läkemedel används mot samma symptom) av bland annat psykofarmaka.
Patienterna i studien var i genomsnitt 91 år. Andelen med en demenssjukdom var därför sannolikt hög. Många symptom som är vanliga vid demenssjukdom kan ofta behandlas ”icke-farmakologiskt”, bland annat förstoppning, sömnbesvär och beteendesymptom. Den omfattande användningen av laxermedel, sömnmedel samt neuroleptika och andra psykofarmaka tyder dock på att läkare sällan tillämpar detta, skriver rapportförfattarna.
Av Jönköpingsstudien framgår att läkemedel som bör undvikas blivit något vanligare i hemsjukvården. Det handlar bland annat om långverkande bensodiazepiner och s k antikolinerga läkemedel. Även användningen av sömnmedel och lugnande medel har ökat sedan förra mätningen. Här skiljer sig dock resultaten i Jönköping från nationella data säger Johan Fastbom, sakkunnig i läkemedelsfrågor vid Socialstyrelsen.
– När vi utgår från Läkemedelsregistret kan vi inte skönja någon tendens till ökning i psykofarmakanvändningen hos äldre personer. Man kan dock inte utesluta att skillnaderna kan bero på olika mätmetoder, att den aktuella studien är avgränsad till hemsjukvårdspatienter och att åldergrupperna delvis skiljer sig åt.
Magnus Westlander
Läkemedelsbehandling av äldre i hemsjukvården Rapport från en tematisk verksamhetstillsyn vid 29 vårdcentraler i sydöstra sjukvårdsregionen 2008 (Socialstyrelsen). Ladda ned » (pdf, 23 sid)
» En person som var närmare 100 år i undersökningen, använde 29 olika mediciner! »
Positivt läkemedelstest vid Lewykroppsdemens
Läkemedlet memantin har prövats med positivt resultat på personer med Lewykroppsdemens. Studien är gjord vid Universitetssjukhuset MAS i samverkan med forskningskliniker i London och Stavanger.
I studien delades 75 patienter med Lewy Body demens slumpmässigt in i två grupper. Den ena gruppen fick läkemedlet memantin, den andra placebo (sockerpiller). 59 patienter fullföljde försöket som visade att läkemedelsbehandlingen hade positiva effekter berättar Elisabet Londos, docent och forskare vid neuropsykiatriska kliniken, Universitetssjukhuset MAS.
– Memantin gav klart signifikanta förbättringar globalt, det vill säga total sett. Studien visade heller inga biverkningar av läkemedlet.
Studien är den första som undersöker effekterna av memantin på personer med Lewy Body demens. I sommar väntas läkemedelsbolaget Lundbeck presentera en liknande studie.
Tidigare har s k kolinesterashämmare, som används vid Alzheimers sjukdom, visat sig vara effektiv vid Lewy Body demens. Även memantin – Ebixa ® – används för att lindra symptomen vid alzheimer med måttlig till svår demens.
Magnus Westlander
I studien delades 75 patienter med Lewy Body demens slumpmässigt in i två grupper. Den ena gruppen fick läkemedlet memantin, den andra placebo (sockerpiller). 59 patienter fullföljde försöket som visade att läkemedelsbehandlingen hade positiva effekter berättar Elisabet Londos, docent och forskare vid neuropsykiatriska kliniken, Universitetssjukhuset MAS.
– Memantin gav klart signifikanta förbättringar globalt, det vill säga total sett. Studien visade heller inga biverkningar av läkemedlet.
Studien är den första som undersöker effekterna av memantin på personer med Lewy Body demens. I sommar väntas läkemedelsbolaget Lundbeck presentera en liknande studie.
Tidigare har s k kolinesterashämmare, som används vid Alzheimers sjukdom, visat sig vara effektiv vid Lewy Body demens. Även memantin – Ebixa ® – används för att lindra symptomen vid alzheimer med måttlig till svår demens.
Magnus Westlander
Väntan på utredning ofta alltför lång
Demenssjuksköterskorna måste ofta invänta demensutredningen innan vissa hjälpinsatser kan komma ifråga. Det är ett av problemen som medlemmarna i Stockholmsnätverket pekar på.
Demenssjuksköterskorna önskar att det fanns möjlighet att påbörja insatser i ett tidigare skede. Bestämmelser och tillämpning varierar mellan olika delar av Storstockholm men det är vanligt att en färdig demensutredning är ett krav för att kunna få vissa hj
älp- och stödinsatser. I till exempel Värmdö krävs läkarintyg (demensdiagnos) för att få plats på dagvård och för boende på demensavdelning. I Vaxholm gäller detta alla riktade insatser, dagverksamhet och boende.
En demensutredning tar ofta lång tid och i många fall blir det för lång tid att vänta för den demenssjuke, menar demenssjuksköterskorna. En tydlig symptombild borde räcka för att kunna sätta in insatser som passar i det enskilda fallet.
Det här framkom vid ett möte med demenssjuksköterskornas nätverk i Stockholm och Svenskt Demenscentrum. I mötet tog deltagarna i nätverket upp vad de såg som problem och utvecklingsmöjligheter för huvudstadens demensvård.
En återkommande fråga var hur demenssjuksköterskorna ska få personal att ta till sig kunskaper och omsätta dem i praktiken. Erfarenheterna varierar men samtliga gav uttryck för att chefen måste finnas med som en stöttande part. Samtidigt diskuteras olika lärande former. En kommun arbetar med metodhandledning och tycker att detta ger god effekt i verksamheten.
Demenssjuksköterskorna anser vidare att deras kompetens inte används fullt ut. En gemensam uppfattning vara att demenssjuksköterskan borde sitta centralt i organisationen, underställd socialchefen eller äldreomsorgschefen.
Deltagarna poängterade att de måste skapa förutsättningar för personal att ge en god omsorg. Ofta tillsätter man inte vikarier vid sjukdom och man anser att det är för låg bemanning på demensboenden. Det behövs tid, positiva attityder och gott ledarskap. Här hänvisar man till Läkemedelsverket som i en skrivelse tar upp att det behövs tillräcklig personaltäthet vid bemötande av demenssjuka personer med beteendeförändringar och psykiatriska symptom (se högerspalt). Dessutom är äldre personer på sjukhem i dag multisjuka och kräver större, tidskrävande insatser.
Men demenssjuksköterskorna lyfte även fram positiva inslag. I dag finns ett större intresse för demensvården. Att vara demenssjuksköterska är i dag en uppskattad roll. Frivilligorganisationer och biståndshandläggare samarbetar med demenssjuksköterskan på olika sätt. Utredning av demenssjuka personer sker tidigare och anhöriga får ett bättre stöd än tidigare. De brukar ofta ge uttryck för att det är skönt att träffa någon som förstår sjukdomen.
Personalen är mer utbildad även om det finns men fortfarande förkommer att outbildade arbetar inom verksamheterna. Vissa kommuner har tagit bort titeln undersköterska och personal anställs som vårdbiträde trots utbildning och kompetens.
Nätverket ansåg även att demenssjuksköterskan borde få förskrivningsrätt för enkla kognitiva hjälpmedel, t ex orienteringshjälpmedel som ”kom ihåg klocka” och larm.
Ann-Christin Kärrman
Demenssjuksköterskorna önskar att det fanns möjlighet att påbörja insatser i ett tidigare skede. Bestämmelser och tillämpning varierar mellan olika delar av Storstockholm men det är vanligt att en färdig demensutredning är ett krav för att kunna få vissa hjälp- och stödinsatser. I till exempel Värmdö krävs läkarintyg (demensdiagnos) för att få plats på dagvård och för boende på demensavdelning. I Vaxholm gäller detta alla riktade insatser, dagverksamhet och boende.
En demensutredning tar ofta lång tid och i många fall blir det för lång tid att vänta för den demenssjuke, menar demenssjuksköterskorna. En tydlig symptombild borde räcka för att kunna sätta in insatser som passar i det enskilda fallet.
Det här framkom vid ett möte med demenssjuksköterskornas nätverk i Stockholm och Svenskt Demenscentrum. I mötet tog deltagarna i nätverket upp vad de såg som problem och utvecklingsmöjligheter för huvudstadens demensvård.
En återkommande fråga var hur demenssjuksköterskorna ska få personal att ta till sig kunskaper och omsätta dem i praktiken. Erfarenheterna varierar men samtliga gav uttryck för att chefen måste finnas med som en stöttande part. Samtidigt diskuteras olika lärande former. En kommun arbetar med metodhandledning och tycker att detta ger god effekt i verksamheten.
Demenssjuksköterskorna anser vidare att deras kompetens inte används fullt ut. En gemensam uppfattning vara att demenssjuksköterskan borde sitta centralt i organisationen, underställd socialchefen eller äldreomsorgschefen.
Deltagarna poängterade att de måste skapa förutsättningar för personal att ge en god omsorg. Ofta tillsätter man inte vikarier vid sjukdom och man anser att det är för låg bemanning på demensboenden. Det behövs tid, positiva attityder och gott ledarskap. Här hänvisar man till Läkemedelsverket som i en skrivelse tar upp att det behövs tillräcklig personaltäthet vid bemötande av demenssjuka personer med beteendeförändringar och psykiatriska symptom (se högerspalt). Dessutom är äldre personer på sjukhem i dag multisjuka och kräver större, tidskrävande insatser.
Men demenssjuksköterskorna lyfte även fram positiva inslag. I dag finns ett större intresse för demensvården. Att vara demenssjuksköterska är i dag en uppskattad roll. Frivilligorganisationer och biståndshandläggare samarbetar med demenssjuksköterskan på olika sätt. Utredning av demenssjuka personer sker tidigare och anhöriga får ett bättre stöd än tidigare. De brukar ofta ge uttryck för att det är skönt att träffa någon som förstår sjukdomen.
Personalen är mer utbildad även om det finns men fortfarande förkommer att outbildade arbetar inom verksamheterna. Vissa kommuner har tagit bort titeln undersköterska och personal anställs som vårdbiträde trots utbildning och kompetens.
Nätverket ansåg även att demenssjuksköterskan borde få förskrivningsrätt för enkla kognitiva hjälpmedel, t ex orienteringshjälpmedel som ”kom ihåg klocka” och larm.
Ann-Christin Kärrman
Vad gör en demenssjuksköterska?
- Utbildning av personal
och anhöriga - Handleder personal
- Leder studiecirklar
- Konsultativ roll till biståndshandläggare, primärvårdsläkare, distriktssköterskor
- Informerar om stödinsatser
vid BPSD
Läkemedelsverkets rekommendationer:
Alzheimerforskare välkomnar Obamas beslut
I går beslöt president Barack Obama att statliga medel får användas till forskning på s k embryonala stamceller. Därmed river han ett hinder som företrädaren George Bush rest för denna forskning som kan ha betydelse för t ex Alzheimers sjukdom.
Stamceller är omogna celler som kan bilda olika slags mogna celler, t ex blod- och hjärnceller. Forskningen på stamceller är relativt ny och har debatterats särskilt häftigt i USA. Den begränsades av Bushadminstrationen år 2001 efter påtryckningar från kristna högergrupper som anser det vara oetiskt att använda celler från mänskliga embryon. Sedan dess har statlig finserad forskning i USA endast haft tillgång till embryonala stamceller skapade före augusti 2001.
Vetenskapsmän ser en stor potential i stamcellsforskningen. Därför applåderar de måndagens beslut från Vita huset som möjliggör en ökad satsning på området. Rebecca Wood, chef för Alzheimer’s Research Trust i USA, menar att stamcellsforskningen i Storbritannien och Europa har öppnat spännande vägar för forskning om behandling av Alzheimers sjukdom. Dessa ansträngningar kan nu få draghjälp av större input från amerikanska forskare.
– Då Alzheimers sjukdom och andra sjukdomar gradvis dödar hjärnceller kan stamcellsforskningen leda till helt nya ansatser vad gäller demenssjukdomar och ersättandet av förlorade hjärnceller. Demens är en global utmaning – den påverkar 26 millioner människor – som kräver globala lösningar, säger Rebecca Wood.
Magnus Westlander
Stamceller är omogna celler som kan bilda olika slags mogna celler, t ex blod- och hjärnceller. Forskningen på stamceller är relativt ny och har debatterats särskilt häftigt i USA. Den begränsades av Bushadminstrationen år 2001 efter påtryckningar från kristna högergrupper som anser det vara oetiskt att använda celler från mänskliga embryon. Sedan dess har statlig finserad forskning i USA endast haft tillgång till embryonala stamceller skapade före augusti 2001.
Vetenskapsmän ser en stor potential i stamcellsforskningen. Därför applåderar de måndagens beslut från Vita huset som möjliggör en ökad satsning på området. Rebecca Wood, chef för Alzheimer’s Research Trust i USA, menar att stamcellsforskningen i Storbritannien och Europa har öppnat spännande vägar för forskning om behandling av Alzheimers sjukdom. Dessa ansträngningar kan nu få draghjälp av större input från amerikanska forskare.
– Då Alzheimers sjukdom och andra sjukdomar gradvis dödar hjärnceller kan stamcellsforskningen leda till helt nya ansatser vad gäller demenssjukdomar och ersättandet av förlorade hjärnceller. Demens är en global utmaning – den påverkar 26 millioner människor – som kräver globala lösningar, säger Rebecca Wood.
Magnus Westlander
President Barack Obama river hinder för en ökad satsning på stamcellsforskning.
Umeåprofessor får Silviahemmets stipendium
Per-Olof Sandman får Silviahemmets forsknings- och utvecklingsstipendium 2009. Stipendiet delades ut idag av Drottning Silvia i Folkets hus, Stockholm.
Per-Olof Sandman blev leg sjuksköterska 1975 och tog drygt tio år senare en doktorsexamen i medicinsk vetenskap. 2001 tillträdde han sin nuvarande tjänst som professor vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet. De senaste åren har han bl a varit drivande i arbetet med Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för demensvården som läggs fram senare i år.
Per-Olof Sandman är den fjärde vinnaren av Silviahemmets forsknings- och utvecklingsstipendium. Stipendiet är på 50 000 kronor och delades ut under Silviahemmets stora inspirationsdag i Folkets hus, inför närmare 250 åhörare. Motiveringen lyder:
"Professor Per Olof Sandman tilldelas detta stipendium för att under många år ha bedrivit forskning och förmedlat kunskap om personen med demenssjukdom till medarbetare inom vård och omsorg över hela landet. Personen bakom demenssjukdomen har tydliggjorts liksom vikten av att i vård och omsorgsarbetet både se till den enskilde och de anhöriga i demensutvecklingens alla faser. Genom personligt tilltal har den vetenskapliga teorin förmedlats på ett praktiskt begripligt sätt. Professor Per Olof Sandman har genom åren visat ett stort engagemang för demensfrågorna och har genom sina värdefulla insatser bidragit till den nationella kunskapsutvecklingen inom demensområdet.”
Magnus Westlander (foto: Tomas Södergren)
Per-Olof Sandman blev leg sjuksköterska 1975 och tog drygt tio år senare en doktorsexamen i medicinsk vetenskap. 2001 tillträdde han sin nuvarande tjänst som professor vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet. De senaste åren har han bl a varit drivande i arbetet med Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för demensvården som läggs fram senare i år.
Per-Olof Sandman är den fjärde vinnaren av Silviahemmets forsknings- och utvecklingsstipendium. Stipendiet är på 50 000 kronor och delades ut under Silviahemmets stora inspirationsdag i Folkets hus, inför närmare 250 åhörare. Motiveringen lyder:
"Professor Per Olof Sandman tilldelas detta stipendium för att under många år ha bedrivit forskning och förmedlat kunskap om personen med demenssjukdom till medarbetare inom vård och omsorg över hela landet. Personen bakom demenssjukdomen har tydliggjorts liksom vikten av att i vård och omsorgsarbetet både se till den enskilde och de anhöriga i demensutvecklingens alla faser. Genom personligt tilltal har den vetenskapliga teorin förmedlats på ett praktiskt begripligt sätt. Professor Per Olof Sandman har genom åren visat ett stort engagemang för demensfrågorna och har genom sina värdefulla insatser bidragit till den nationella kunskapsutvecklingen inom demensområdet.”
Magnus Westlander (foto: Tomas Södergren)
Professor P O Sandman
Tidigare stipendiater:
Professor Barbro Beck Friis (2006)
Docent Ulla Passant (2007)
Docent Ingvar Karlsson (2008)
Upptäckt kastar nytt ljus över alzheimer
Forskare har hittat en koppling mellan prioner och betaamyloid, det ämne som lagras i onormal omfattning i en alzheimersjuk hjärna. Upptäckten som presenteras i Nature kallar professor Bengt Winblad för en "kioskvältare".
Prion är ett protein som är känt för att orsaka sjukdomar hos både människor (Jacob Creutzfeldts sjukdom) och djur (galna ko-sjukan). I dessa fall handlar det om sjuka varianter av proteinet. Nu visar forskningen att betaamyloid binder även till det friska prionproteinet i hjärncellernas nervändar.
Upptäckten ger tankar om nya behandlingsmetoder vid Alzheimers sjukdom, förklarar professor Bengt Winblad vid Karolinska Universitetssjukhuset. Ett sätt att motverka ansamlingen av betaamyloid, som leder till att hjärnceller dör, skulle kunna vara att utveckla metoder för att hindra bindningen mellan betaamyloid och prioner.
Bengt Winblad kallar upptäckten för en "kioskvältare" och syftar då på forskningen.
– Ja, tyvärr kan man säga att det är ingen kioskvältare än för patienter, men för oss är det här en. Det är sådana här artiklar vi behöver, som verkligen ger oss en tändning så att säga, säger han till Vetenskapsradion.
Magnus Westlander
Prion är ett protein som är känt för att orsaka sjukdomar hos både människor (Jacob Creutzfeldts sjukdom) och djur (galna ko-sjukan). I dessa fall handlar det om sjuka varianter av proteinet. Nu visar forskningen att betaamyloid binder även till det friska prionproteinet i hjärncellernas nervändar.
Upptäckten ger tankar om nya behandlingsmetoder vid Alzheimers sjukdom, förklarar professor Bengt Winblad vid Karolinska Universitetssjukhuset. Ett sätt att motverka ansamlingen av betaamyloid, som leder till att hjärnceller dör, skulle kunna vara att utveckla metoder för att hindra bindningen mellan betaamyloid och prioner.
Bengt Winblad kallar upptäckten för en "kioskvältare" och syftar då på forskningen.
– Ja, tyvärr kan man säga att det är ingen kioskvältare än för patienter, men för oss är det här en. Det är sådana här artiklar vi behöver, som verkligen ger oss en tändning så att säga, säger han till Vetenskapsradion.
Magnus Westlander
Lyssna på inslag i Vetenskapsradion » (nytt fönster)
Till artikeln i tidskriften Nature » (nytt fönster)
Startskott för svenskt-norskt projekt
I slutet av februari samlades 160 personer från 8 kommuner i Sverige och Norge. Strömstad var platsen för uppstartsmötet av det svensk-norska projektet Gränsregional omsorgsfilosofi.
Projektet vänder sig till personer med demenssjukdom, deras närstående och vårdpersonal. Det leds av Strömstad kommun och Fredrikstad, grannkommunen på norska sidan, och delfinansieras via Europeiska regionala utvecklingsfonden samt av norska statliga Interregmedel.
I projektet ingår utbildning i palliativ vårdfilosofi som innebär en aktiv helhetsvård för att möta fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov. Tanken är att demenssjuka och deras närstående ska kunna leva ett så aktivt liv som möjligt trots obotbar sjukdom. Målet är högsta möjliga livskvalitet.
Projektledare Maria Hansson hade till uppstartsdagen inbjudit Svenskt Demenscentrums föreståndare Wilhelmina Hoffman liksom Norskt demenscentrums ledare Anne Marie Mork Rokstad. Anne Marie Mork Rokstad föresläste om vikten av personcentrerad vård. På eftermiddagen talade Wilhelmina Hoffman om teamarbete och anhörigstöd utifrån Silviahemmets vårdfilosofi som ligger till grund för projektet.
Uppstartsdagen präglades av nyfikenhet och engagemang. Svenskt Demenscentrum följer utvecklingen av projektet.
Projektet vänder sig till personer med demenssjukdom, deras närstående och vårdpersonal. Det leds av Strömstad kommun och Fredrikstad, grannkommunen på norska sidan, och delfinansieras via Europeiska regionala utvecklingsfonden samt av norska statliga Interregmedel.
I projektet ingår utbildning i palliativ vårdfilosofi som innebär en aktiv helhetsvård för att möta fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov. Tanken är att demenssjuka och deras närstående ska kunna leva ett så aktivt liv som möjligt trots obotbar sjukdom. Målet är högsta möjliga livskvalitet.
Projektledare Maria Hansson hade till uppstartsdagen inbjudit Svenskt Demenscentrums föreståndare Wilhelmina Hoffman liksom Norskt demenscentrums ledare Anne Marie Mork Rokstad. Anne Marie Mork Rokstad föresläste om vikten av personcentrerad vård. På eftermiddagen talade Wilhelmina Hoffman om teamarbete och anhörigstöd utifrån Silviahemmets vårdfilosofi som ligger till grund för projektet.
Uppstartsdagen präglades av nyfikenhet och engagemang. Svenskt Demenscentrum följer utvecklingen av projektet.
Mer om projektet i GP »
(nytt fönster)
Fr v Wilhelmina Hoffman, Maria Hansson
och Anne Marie Mork Rokstad.
Sjukgymnasternas nationella nätverk
Under våren 2009 bildades ett demensnätverk för landets sjukgymnaster. Initiativet kommer från "äldresektionen" inom Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund.
Sofie Tängman, sjukgymnast vid Geriatriskt centrum, Norrlands universitetssjukhus, är en av initiativtagarna. Hon är även aktiv i en av Svenskt Demenscentrums referensgrupper.
– Det är framför allt under arbetet i denna som jag insett behovet av ett demensnätverk för oss sjukgymnaster, det finns ju redan för de flesta andra yrkesgrupper inom demensvården, säger hon.
Sjukgymnaster inom demensvården arbetar främst inom fem omåden: diagnostik, fysisk aktivitet, träning och rehabilitering, fallprevention samt handledning till närstående och omvårdnadspersonal. Många är verskamma inom landstinget – geriatrik och primärvård – men de flesta återfinns inom kommunens särskilda boenden.
Sofie Tängman betonar att nätverket är öppet för alla sjukgymnaster med intresse för demensfrågor. Det kommer att sortera under Sektionen för gerontologi och geriatrik – äldres hälsa (Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund) där bland annat nätverkets webbplats ska finnas.
Magnus Westlander
Sofie Tängman, sjukgymnast vid Geriatriskt centrum, Norrlands universitetssjukhus, är en av initiativtagarna. Hon är även aktiv i en av Svenskt Demenscentrums referensgrupper.
– Det är framför allt under arbetet i denna som jag insett behovet av ett demensnätverk för oss sjukgymnaster, det finns ju redan för de flesta andra yrkesgrupper inom demensvården, säger hon.
Sjukgymnaster inom demensvården arbetar främst inom fem omåden: diagnostik, fysisk aktivitet, träning och rehabilitering, fallprevention samt handledning till närstående och omvårdnadspersonal. Många är verskamma inom landstinget – geriatrik och primärvård – men de flesta återfinns inom kommunens särskilda boenden.
Sofie Tängman betonar att nätverket är öppet för alla sjukgymnaster med intresse för demensfrågor. Det kommer att sortera under Sektionen för gerontologi och geriatrik – äldres hälsa (Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund) där bland annat nätverkets webbplats ska finnas.
Magnus Westlander
Mer info om sjukgymnasternas demensnätverk. Läs mer »
Sektionen för gerontologi och geriatrik/äldres hälsa,
www.sgog.se » (nytt fönster)
Passiv rökning kan öka risken för demens
Forskning tyder på att rökare löper större risk att drabbas av demens. En ny studie visar att även passiv rökning kan vara en riskfaktor.
Resultaten presenteras i tidskriften British Medical Journal (BMJ) av forskare från universiteten i Cambridge (England) och Michigan (USA). De bygger på data från två engelska befolkningsstudier. Drygt 4 800 personer, samtliga icke-rökare och minst 50 år fyllda, undersöktes mellan åren 1998–2002.
Deltagarna fick lämna salivprov som visade halten av koitinin, ett ämne som bildas när cigarettrökens nikotin bryts ned. Samtidigt genomfördes olika neuropsykologiska tester av hjärnans funktioner; minnet och andra s k kognitiva förmågor.
Deltagarna delades sedan in i fyra grupper utifrån mängden koitinin i saliven. Resultatet visade att ju mer man utsatts för passiv rökning (högre koitininhalt) desto större var risken att drabbas av kognitiva nedsättningar (minnesproblem etc), som i förlängningen kan leda till demens. Då har forskarna tagit hänsyn till andra kända riskfaktorer.
Tidigare forskning har visat att passiv rökning kan orsaka hjärt-kärlsjukdom vilket i sin tur ökar risken för demenssjukom. Den nya BMJ-studien är den första som visar ett direkt signifikant samband mellan passiv rökning och kognitiv nedsättning.
Magnus Westlander
Resultaten presenteras i tidskriften British Medical Journal (BMJ) av forskare från universiteten i Cambridge (England) och Michigan (USA). De bygger på data från två engelska befolkningsstudier. Drygt 4 800 personer, samtliga icke-rökare och minst 50 år fyllda, undersöktes mellan åren 1998–2002.
Deltagarna fick lämna salivprov som visade halten av koitinin, ett ämne som bildas när cigarettrökens nikotin bryts ned. Samtidigt genomfördes olika neuropsykologiska tester av hjärnans funktioner; minnet och andra s k kognitiva förmågor.
Deltagarna delades sedan in i fyra grupper utifrån mängden koitinin i saliven. Resultatet visade att ju mer man utsatts för passiv rökning (högre koitininhalt) desto större var risken att drabbas av kognitiva nedsättningar (minnesproblem etc), som i förlängningen kan leda till demens. Då har forskarna tagit hänsyn till andra kända riskfaktorer.
Tidigare forskning har visat att passiv rökning kan orsaka hjärt-kärlsjukdom vilket i sin tur ökar risken för demenssjukom. Den nya BMJ-studien är den första som visar ett direkt signifikant samband mellan passiv rökning och kognitiv nedsättning.
Magnus Westlander
Till British Medical Journal (13 feb 2009) » (nytt fönster)