Senaste nytt
Väntan på utredning ofta alltför lång
Demenssjuksköterskorna måste ofta invänta demensutredningen innan vissa hjälpinsatser kan komma ifråga. Det är ett av problemen som medlemmarna i Stockholmsnätverket pekar på.
Demenssjuksköterskorna önskar att det fanns möjlighet att påbörja insatser i ett tidigare skede. Bestämmelser och tillämpning varierar mellan olika delar av Storstockholm men det är vanligt att en färdig demensutredning är ett krav för att kunna få vissa hj
älp- och stödinsatser. I till exempel Värmdö krävs läkarintyg (demensdiagnos) för att få plats på dagvård och för boende på demensavdelning. I Vaxholm gäller detta alla riktade insatser, dagverksamhet och boende.
En demensutredning tar ofta lång tid och i många fall blir det för lång tid att vänta för den demenssjuke, menar demenssjuksköterskorna. En tydlig symptombild borde räcka för att kunna sätta in insatser som passar i det enskilda fallet.
Det här framkom vid ett möte med demenssjuksköterskornas nätverk i Stockholm och Svenskt Demenscentrum. I mötet tog deltagarna i nätverket upp vad de såg som problem och utvecklingsmöjligheter för huvudstadens demensvård.
En återkommande fråga var hur demenssjuksköterskorna ska få personal att ta till sig kunskaper och omsätta dem i praktiken. Erfarenheterna varierar men samtliga gav uttryck för att chefen måste finnas med som en stöttande part. Samtidigt diskuteras olika lärande former. En kommun arbetar med metodhandledning och tycker att detta ger god effekt i verksamheten.
Demenssjuksköterskorna anser vidare att deras kompetens inte används fullt ut. En gemensam uppfattning vara att demenssjuksköterskan borde sitta centralt i organisationen, underställd socialchefen eller äldreomsorgschefen.
Deltagarna poängterade att de måste skapa förutsättningar för personal att ge en god omsorg. Ofta tillsätter man inte vikarier vid sjukdom och man anser att det är för låg bemanning på demensboenden. Det behövs tid, positiva attityder och gott ledarskap. Här hänvisar man till Läkemedelsverket som i en skrivelse tar upp att det behövs tillräcklig personaltäthet vid bemötande av demenssjuka personer med beteendeförändringar och psykiatriska symptom (se högerspalt). Dessutom är äldre personer på sjukhem i dag multisjuka och kräver större, tidskrävande insatser.
Men demenssjuksköterskorna lyfte även fram positiva inslag. I dag finns ett större intresse för demensvården. Att vara demenssjuksköterska är i dag en uppskattad roll. Frivilligorganisationer och biståndshandläggare samarbetar med demenssjuksköterskan på olika sätt. Utredning av demenssjuka personer sker tidigare och anhöriga får ett bättre stöd än tidigare. De brukar ofta ge uttryck för att det är skönt att träffa någon som förstår sjukdomen.
Personalen är mer utbildad även om det finns men fortfarande förkommer att outbildade arbetar inom verksamheterna. Vissa kommuner har tagit bort titeln undersköterska och personal anställs som vårdbiträde trots utbildning och kompetens.
Nätverket ansåg även att demenssjuksköterskan borde få förskrivningsrätt för enkla kognitiva hjälpmedel, t ex orienteringshjälpmedel som ”kom ihåg klocka” och larm.
Ann-Christin Kärrman
Demenssjuksköterskorna önskar att det fanns möjlighet att påbörja insatser i ett tidigare skede. Bestämmelser och tillämpning varierar mellan olika delar av Storstockholm men det är vanligt att en färdig demensutredning är ett krav för att kunna få vissa hjälp- och stödinsatser. I till exempel Värmdö krävs läkarintyg (demensdiagnos) för att få plats på dagvård och för boende på demensavdelning. I Vaxholm gäller detta alla riktade insatser, dagverksamhet och boende.
En demensutredning tar ofta lång tid och i många fall blir det för lång tid att vänta för den demenssjuke, menar demenssjuksköterskorna. En tydlig symptombild borde räcka för att kunna sätta in insatser som passar i det enskilda fallet.
Det här framkom vid ett möte med demenssjuksköterskornas nätverk i Stockholm och Svenskt Demenscentrum. I mötet tog deltagarna i nätverket upp vad de såg som problem och utvecklingsmöjligheter för huvudstadens demensvård.
En återkommande fråga var hur demenssjuksköterskorna ska få personal att ta till sig kunskaper och omsätta dem i praktiken. Erfarenheterna varierar men samtliga gav uttryck för att chefen måste finnas med som en stöttande part. Samtidigt diskuteras olika lärande former. En kommun arbetar med metodhandledning och tycker att detta ger god effekt i verksamheten.
Demenssjuksköterskorna anser vidare att deras kompetens inte används fullt ut. En gemensam uppfattning vara att demenssjuksköterskan borde sitta centralt i organisationen, underställd socialchefen eller äldreomsorgschefen.
Deltagarna poängterade att de måste skapa förutsättningar för personal att ge en god omsorg. Ofta tillsätter man inte vikarier vid sjukdom och man anser att det är för låg bemanning på demensboenden. Det behövs tid, positiva attityder och gott ledarskap. Här hänvisar man till Läkemedelsverket som i en skrivelse tar upp att det behövs tillräcklig personaltäthet vid bemötande av demenssjuka personer med beteendeförändringar och psykiatriska symptom (se högerspalt). Dessutom är äldre personer på sjukhem i dag multisjuka och kräver större, tidskrävande insatser.
Men demenssjuksköterskorna lyfte även fram positiva inslag. I dag finns ett större intresse för demensvården. Att vara demenssjuksköterska är i dag en uppskattad roll. Frivilligorganisationer och biståndshandläggare samarbetar med demenssjuksköterskan på olika sätt. Utredning av demenssjuka personer sker tidigare och anhöriga får ett bättre stöd än tidigare. De brukar ofta ge uttryck för att det är skönt att träffa någon som förstår sjukdomen.
Personalen är mer utbildad även om det finns men fortfarande förkommer att outbildade arbetar inom verksamheterna. Vissa kommuner har tagit bort titeln undersköterska och personal anställs som vårdbiträde trots utbildning och kompetens.
Nätverket ansåg även att demenssjuksköterskan borde få förskrivningsrätt för enkla kognitiva hjälpmedel, t ex orienteringshjälpmedel som ”kom ihåg klocka” och larm.
Ann-Christin Kärrman
Vad gör en demenssjuksköterska?
- Utbildning av personal
och anhöriga - Handleder personal
- Leder studiecirklar
- Konsultativ roll till biståndshandläggare, primärvårdsläkare, distriktssköterskor
- Informerar om stödinsatser
vid BPSD
Läkemedelsverkets rekommendationer:
Alzheimerforskare välkomnar Obamas beslut
I går beslöt president Barack Obama att statliga medel får användas till forskning på s k embryonala stamceller. Därmed river han ett hinder som företrädaren George Bush rest för denna forskning som kan ha betydelse för t ex Alzheimers sjukdom.
Stamceller är omogna celler som kan bilda olika slags mogna celler, t ex blod- och hjärnceller. Forskningen på stamceller är relativt ny och har debatterats särskilt häftigt i USA. Den begränsades av Bushadminstrationen år 2001 efter påtryckningar från kristna högergrupper som anser det vara oetiskt att använda celler från mänskliga embryon. Sedan dess har statlig finserad forskning i USA endast haft tillgång till embryonala stamceller skapade före augusti 2001.
Vetenskapsmän ser en stor potential i stamcellsforskningen. Därför applåderar de måndagens beslut från Vita huset som möjliggör en ökad satsning på området. Rebecca Wood, chef för Alzheimer’s Research Trust i USA, menar att stamcellsforskningen i Storbritannien och Europa har öppnat spännande vägar för forskning om behandling av Alzheimers sjukdom. Dessa ansträngningar kan nu få draghjälp av större input från amerikanska forskare.
– Då Alzheimers sjukdom och andra sjukdomar gradvis dödar hjärnceller kan stamcellsforskningen leda till helt nya ansatser vad gäller demenssjukdomar och ersättandet av förlorade hjärnceller. Demens är en global utmaning – den påverkar 26 millioner människor – som kräver globala lösningar, säger Rebecca Wood.
Magnus Westlander
Stamceller är omogna celler som kan bilda olika slags mogna celler, t ex blod- och hjärnceller. Forskningen på stamceller är relativt ny och har debatterats särskilt häftigt i USA. Den begränsades av Bushadminstrationen år 2001 efter påtryckningar från kristna högergrupper som anser det vara oetiskt att använda celler från mänskliga embryon. Sedan dess har statlig finserad forskning i USA endast haft tillgång till embryonala stamceller skapade före augusti 2001.
Vetenskapsmän ser en stor potential i stamcellsforskningen. Därför applåderar de måndagens beslut från Vita huset som möjliggör en ökad satsning på området. Rebecca Wood, chef för Alzheimer’s Research Trust i USA, menar att stamcellsforskningen i Storbritannien och Europa har öppnat spännande vägar för forskning om behandling av Alzheimers sjukdom. Dessa ansträngningar kan nu få draghjälp av större input från amerikanska forskare.
– Då Alzheimers sjukdom och andra sjukdomar gradvis dödar hjärnceller kan stamcellsforskningen leda till helt nya ansatser vad gäller demenssjukdomar och ersättandet av förlorade hjärnceller. Demens är en global utmaning – den påverkar 26 millioner människor – som kräver globala lösningar, säger Rebecca Wood.
Magnus Westlander
President Barack Obama river hinder för en ökad satsning på stamcellsforskning.
Umeåprofessor får Silviahemmets stipendium
Per-Olof Sandman får Silviahemmets forsknings- och utvecklingsstipendium 2009. Stipendiet delades ut idag av Drottning Silvia i Folkets hus, Stockholm.
Per-Olof Sandman blev leg sjuksköterska 1975 och tog drygt tio år senare en doktorsexamen i medicinsk vetenskap. 2001 tillträdde han sin nuvarande tjänst som professor vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet. De senaste åren har han bl a varit drivande i arbetet med Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för demensvården som läggs fram senare i år.
Per-Olof Sandman är den fjärde vinnaren av Silviahemmets forsknings- och utvecklingsstipendium. Stipendiet är på 50 000 kronor och delades ut under Silviahemmets stora inspirationsdag i Folkets hus, inför närmare 250 åhörare. Motiveringen lyder:
"Professor Per Olof Sandman tilldelas detta stipendium för att under många år ha bedrivit forskning och förmedlat kunskap om personen med demenssjukdom till medarbetare inom vård och omsorg över hela landet. Personen bakom demenssjukdomen har tydliggjorts liksom vikten av att i vård och omsorgsarbetet både se till den enskilde och de anhöriga i demensutvecklingens alla faser. Genom personligt tilltal har den vetenskapliga teorin förmedlats på ett praktiskt begripligt sätt. Professor Per Olof Sandman har genom åren visat ett stort engagemang för demensfrågorna och har genom sina värdefulla insatser bidragit till den nationella kunskapsutvecklingen inom demensområdet.”
Magnus Westlander (foto: Tomas Södergren)
Per-Olof Sandman blev leg sjuksköterska 1975 och tog drygt tio år senare en doktorsexamen i medicinsk vetenskap. 2001 tillträdde han sin nuvarande tjänst som professor vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet. De senaste åren har han bl a varit drivande i arbetet med Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för demensvården som läggs fram senare i år.
Per-Olof Sandman är den fjärde vinnaren av Silviahemmets forsknings- och utvecklingsstipendium. Stipendiet är på 50 000 kronor och delades ut under Silviahemmets stora inspirationsdag i Folkets hus, inför närmare 250 åhörare. Motiveringen lyder:
"Professor Per Olof Sandman tilldelas detta stipendium för att under många år ha bedrivit forskning och förmedlat kunskap om personen med demenssjukdom till medarbetare inom vård och omsorg över hela landet. Personen bakom demenssjukdomen har tydliggjorts liksom vikten av att i vård och omsorgsarbetet både se till den enskilde och de anhöriga i demensutvecklingens alla faser. Genom personligt tilltal har den vetenskapliga teorin förmedlats på ett praktiskt begripligt sätt. Professor Per Olof Sandman har genom åren visat ett stort engagemang för demensfrågorna och har genom sina värdefulla insatser bidragit till den nationella kunskapsutvecklingen inom demensområdet.”
Magnus Westlander (foto: Tomas Södergren)
Professor P O Sandman
Tidigare stipendiater:
Professor Barbro Beck Friis (2006)
Docent Ulla Passant (2007)
Docent Ingvar Karlsson (2008)
Upptäckt kastar nytt ljus över alzheimer
Forskare har hittat en koppling mellan prioner och betaamyloid, det ämne som lagras i onormal omfattning i en alzheimersjuk hjärna. Upptäckten som presenteras i Nature kallar professor Bengt Winblad för en "kioskvältare".
Prion är ett protein som är känt för att orsaka sjukdomar hos både människor (Jacob Creutzfeldts sjukdom) och djur (galna ko-sjukan). I dessa fall handlar det om sjuka varianter av proteinet. Nu visar forskningen att betaamyloid binder även till det friska prionproteinet i hjärncellernas nervändar.
Upptäckten ger tankar om nya behandlingsmetoder vid Alzheimers sjukdom, förklarar professor Bengt Winblad vid Karolinska Universitetssjukhuset. Ett sätt att motverka ansamlingen av betaamyloid, som leder till att hjärnceller dör, skulle kunna vara att utveckla metoder för att hindra bindningen mellan betaamyloid och prioner.
Bengt Winblad kallar upptäckten för en "kioskvältare" och syftar då på forskningen.
– Ja, tyvärr kan man säga att det är ingen kioskvältare än för patienter, men för oss är det här en. Det är sådana här artiklar vi behöver, som verkligen ger oss en tändning så att säga, säger han till Vetenskapsradion.
Magnus Westlander
Prion är ett protein som är känt för att orsaka sjukdomar hos både människor (Jacob Creutzfeldts sjukdom) och djur (galna ko-sjukan). I dessa fall handlar det om sjuka varianter av proteinet. Nu visar forskningen att betaamyloid binder även till det friska prionproteinet i hjärncellernas nervändar.
Upptäckten ger tankar om nya behandlingsmetoder vid Alzheimers sjukdom, förklarar professor Bengt Winblad vid Karolinska Universitetssjukhuset. Ett sätt att motverka ansamlingen av betaamyloid, som leder till att hjärnceller dör, skulle kunna vara att utveckla metoder för att hindra bindningen mellan betaamyloid och prioner.
Bengt Winblad kallar upptäckten för en "kioskvältare" och syftar då på forskningen.
– Ja, tyvärr kan man säga att det är ingen kioskvältare än för patienter, men för oss är det här en. Det är sådana här artiklar vi behöver, som verkligen ger oss en tändning så att säga, säger han till Vetenskapsradion.
Magnus Westlander
Lyssna på inslag i Vetenskapsradion » (nytt fönster)
Till artikeln i tidskriften Nature » (nytt fönster)
Startskott för svenskt-norskt projekt
I slutet av februari samlades 160 personer från 8 kommuner i Sverige och Norge. Strömstad var platsen för uppstartsmötet av det svensk-norska projektet Gränsregional omsorgsfilosofi.
Projektet vänder sig till personer med demenssjukdom, deras närstående och vårdpersonal. Det leds av Strömstad kommun och Fredrikstad, grannkommunen på norska sidan, och delfinansieras via Europeiska regionala utvecklingsfonden samt av norska statliga Interregmedel.
I projektet ingår utbildning i palliativ vårdfilosofi som innebär en aktiv helhetsvård för att möta fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov. Tanken är att demenssjuka och deras närstående ska kunna leva ett så aktivt liv som möjligt trots obotbar sjukdom. Målet är högsta möjliga livskvalitet.
Projektledare Maria Hansson hade till uppstartsdagen inbjudit Svenskt Demenscentrums föreståndare Wilhelmina Hoffman liksom Norskt demenscentrums ledare Anne Marie Mork Rokstad. Anne Marie Mork Rokstad föresläste om vikten av personcentrerad vård. På eftermiddagen talade Wilhelmina Hoffman om teamarbete och anhörigstöd utifrån Silviahemmets vårdfilosofi som ligger till grund för projektet.
Uppstartsdagen präglades av nyfikenhet och engagemang. Svenskt Demenscentrum följer utvecklingen av projektet.
Projektet vänder sig till personer med demenssjukdom, deras närstående och vårdpersonal. Det leds av Strömstad kommun och Fredrikstad, grannkommunen på norska sidan, och delfinansieras via Europeiska regionala utvecklingsfonden samt av norska statliga Interregmedel.
I projektet ingår utbildning i palliativ vårdfilosofi som innebär en aktiv helhetsvård för att möta fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov. Tanken är att demenssjuka och deras närstående ska kunna leva ett så aktivt liv som möjligt trots obotbar sjukdom. Målet är högsta möjliga livskvalitet.
Projektledare Maria Hansson hade till uppstartsdagen inbjudit Svenskt Demenscentrums föreståndare Wilhelmina Hoffman liksom Norskt demenscentrums ledare Anne Marie Mork Rokstad. Anne Marie Mork Rokstad föresläste om vikten av personcentrerad vård. På eftermiddagen talade Wilhelmina Hoffman om teamarbete och anhörigstöd utifrån Silviahemmets vårdfilosofi som ligger till grund för projektet.
Uppstartsdagen präglades av nyfikenhet och engagemang. Svenskt Demenscentrum följer utvecklingen av projektet.
Mer om projektet i GP »
(nytt fönster)
Fr v Wilhelmina Hoffman, Maria Hansson
och Anne Marie Mork Rokstad.
Sjukgymnasternas nationella nätverk
Under våren 2009 bildades ett demensnätverk för landets sjukgymnaster. Initiativet kommer från "äldresektionen" inom Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund.
Sofie Tängman, sjukgymnast vid Geriatriskt centrum, Norrlands universitetssjukhus, är en av initiativtagarna. Hon är även aktiv i en av Svenskt Demenscentrums referensgrupper.
– Det är framför allt under arbetet i denna som jag insett behovet av ett demensnätverk för oss sjukgymnaster, det finns ju redan för de flesta andra yrkesgrupper inom demensvården, säger hon.
Sjukgymnaster inom demensvården arbetar främst inom fem omåden: diagnostik, fysisk aktivitet, träning och rehabilitering, fallprevention samt handledning till närstående och omvårdnadspersonal. Många är verskamma inom landstinget – geriatrik och primärvård – men de flesta återfinns inom kommunens särskilda boenden.
Sofie Tängman betonar att nätverket är öppet för alla sjukgymnaster med intresse för demensfrågor. Det kommer att sortera under Sektionen för gerontologi och geriatrik – äldres hälsa (Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund) där bland annat nätverkets webbplats ska finnas.
Magnus Westlander
Sofie Tängman, sjukgymnast vid Geriatriskt centrum, Norrlands universitetssjukhus, är en av initiativtagarna. Hon är även aktiv i en av Svenskt Demenscentrums referensgrupper.
– Det är framför allt under arbetet i denna som jag insett behovet av ett demensnätverk för oss sjukgymnaster, det finns ju redan för de flesta andra yrkesgrupper inom demensvården, säger hon.
Sjukgymnaster inom demensvården arbetar främst inom fem omåden: diagnostik, fysisk aktivitet, träning och rehabilitering, fallprevention samt handledning till närstående och omvårdnadspersonal. Många är verskamma inom landstinget – geriatrik och primärvård – men de flesta återfinns inom kommunens särskilda boenden.
Sofie Tängman betonar att nätverket är öppet för alla sjukgymnaster med intresse för demensfrågor. Det kommer att sortera under Sektionen för gerontologi och geriatrik – äldres hälsa (Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund) där bland annat nätverkets webbplats ska finnas.
Magnus Westlander
Mer info om sjukgymnasternas demensnätverk. Läs mer »
Sektionen för gerontologi och geriatrik/äldres hälsa,
www.sgog.se » (nytt fönster)
Passiv rökning kan öka risken för demens
Forskning tyder på att rökare löper större risk att drabbas av demens. En ny studie visar att även passiv rökning kan vara en riskfaktor.
Resultaten presenteras i tidskriften British Medical Journal (BMJ) av forskare från universiteten i Cambridge (England) och Michigan (USA). De bygger på data från två engelska befolkningsstudier. Drygt 4 800 personer, samtliga icke-rökare och minst 50 år fyllda, undersöktes mellan åren 1998–2002.
Deltagarna fick lämna salivprov som visade halten av koitinin, ett ämne som bildas när cigarettrökens nikotin bryts ned. Samtidigt genomfördes olika neuropsykologiska tester av hjärnans funktioner; minnet och andra s k kognitiva förmågor.
Deltagarna delades sedan in i fyra grupper utifrån mängden koitinin i saliven. Resultatet visade att ju mer man utsatts för passiv rökning (högre koitininhalt) desto större var risken att drabbas av kognitiva nedsättningar (minnesproblem etc), som i förlängningen kan leda till demens. Då har forskarna tagit hänsyn till andra kända riskfaktorer.
Tidigare forskning har visat att passiv rökning kan orsaka hjärt-kärlsjukdom vilket i sin tur ökar risken för demenssjukom. Den nya BMJ-studien är den första som visar ett direkt signifikant samband mellan passiv rökning och kognitiv nedsättning.
Magnus Westlander
Resultaten presenteras i tidskriften British Medical Journal (BMJ) av forskare från universiteten i Cambridge (England) och Michigan (USA). De bygger på data från två engelska befolkningsstudier. Drygt 4 800 personer, samtliga icke-rökare och minst 50 år fyllda, undersöktes mellan åren 1998–2002.
Deltagarna fick lämna salivprov som visade halten av koitinin, ett ämne som bildas när cigarettrökens nikotin bryts ned. Samtidigt genomfördes olika neuropsykologiska tester av hjärnans funktioner; minnet och andra s k kognitiva förmågor.
Deltagarna delades sedan in i fyra grupper utifrån mängden koitinin i saliven. Resultatet visade att ju mer man utsatts för passiv rökning (högre koitininhalt) desto större var risken att drabbas av kognitiva nedsättningar (minnesproblem etc), som i förlängningen kan leda till demens. Då har forskarna tagit hänsyn till andra kända riskfaktorer.
Tidigare forskning har visat att passiv rökning kan orsaka hjärt-kärlsjukdom vilket i sin tur ökar risken för demenssjukom. Den nya BMJ-studien är den första som visar ett direkt signifikant samband mellan passiv rökning och kognitiv nedsättning.
Magnus Westlander
Till British Medical Journal (13 feb 2009) » (nytt fönster)
England antar nationell demensstrategi
Den brittiska regeringen har antagit National Dementia Strategy for England. De 150 miljoner pund som nu satsas under fem år ska bland annat användas till att etablera nya minnesmottagningar.
I mitten av december uppmanade EU:s ministerråd medlemsstaterna att utveckla nationella strategier och åtgärdspaket mot Alzheimers sjukdom. Nu har England sällat sig till den grupp – Norge, Frankrike och Skottland – som tidigare formulerat sådana strategier. Den 2 februari antogs National Dementia Strategy for England av den brittiska regeringen som har utlovat att skjuta till 150 milljoner pund för genomförandet.
Den engelska strategin är på fem år och innehåller 17 rekommendationer inom 3 områden:
- ökad medvetenhet och förståelse för demenssjukdomar
- tidig diagnos och stöd
- ökad livskvalitet för de drabbade
Enligt BBC:s nätupplaga planerar regeringen för särskilda rådgivare som ska hjälpa de drabbade att navigera i vårdsystemet. Ett annat inslag i strategin är satsningen på minnesmottagningar (memory clinics). Dessa har en viktig roll för att diagnosticera demens på ett tidigt stadium anser den brittiska hälsoministern Phil Hope.
– Om man får en tidig diagnos och ett tidigt stöd förbättras patientens livskvalitet, så vi talar talar om en betydande roll som minnesmottagningarna spelar. Det ska finnas en minnesmottagning i varje stad, säger han till BBC News.
Magnus Westlander
I mitten av december uppmanade EU:s ministerråd medlemsstaterna att utveckla nationella strategier och åtgärdspaket mot Alzheimers sjukdom. Nu har England sällat sig till den grupp – Norge, Frankrike och Skottland – som tidigare formulerat sådana strategier. Den 2 februari antogs National Dementia Strategy for England av den brittiska regeringen som har utlovat att skjuta till 150 milljoner pund för genomförandet.
Den engelska strategin är på fem år och innehåller 17 rekommendationer inom 3 områden:
- ökad medvetenhet och förståelse för demenssjukdomar
- tidig diagnos och stöd
- ökad livskvalitet för de drabbade
Enligt BBC:s nätupplaga planerar regeringen för särskilda rådgivare som ska hjälpa de drabbade att navigera i vårdsystemet. Ett annat inslag i strategin är satsningen på minnesmottagningar (memory clinics). Dessa har en viktig roll för att diagnosticera demens på ett tidigt stadium anser den brittiska hälsoministern Phil Hope.
– Om man får en tidig diagnos och ett tidigt stöd förbättras patientens livskvalitet, så vi talar talar om en betydande roll som minnesmottagningarna spelar. Det ska finnas en minnesmottagning i varje stad, säger han till BBC News.
Magnus Westlander
Kursdeltagare Demenskunskap 2008/09
Kursdeltagare Demenskunskap 2008/09
Första mötet mellan nordiska demenscentra
I början av februari stod Svenskt Demenscentrum värd för det första mötet mellan tre demenscentrum från Norden. Under två dagar diskuterades bland annat former för nordisk samverkan för att utveckla demensvården.
När Svenskt Demenscentrum startade för ett år sedan fanns redan två nordiska systerorganisationer. Det norska Nasjonalt kompetetansesenter for demens (numera en del av Nasjonalt kompetansesenter for aldring og helse) bildades 1997 och det danska Nationalt Videnscenter for Demens 2007, ett år före det svenska.
Organisationernas uppdrag och storlek skiljer sig till viss del. Medan Svenskt Demenscentrum (6 anställda) är ett utpräglat informationsorgan bedriver det norska (15 anställda) och danska (50 anställda) motsvarigheterna även forsknings- och utvecklingsarbete. Att det ändå finns områden att samarbeta kring framkom av det nordiska möte som hölls den 5–6 februari i Äldreforskningens hus i Stockholm.
– Det finns stora likheter mellan demensvården i Norge, Danmark och Sverige, detta gör det naturligvtis lättare för oss att hitta former för samverkan som kan stärka demensvården i våra länder, säger Wilhelmina Hoffman, föreståndare vid Svenskt Demenscentrum.
Mötet fungerade som en avstamp för ett gemensamt nordiskt arbete kring konkreta frågor, bl a om demensteam. Ett annat samverkansområde är webben där bl a konferenser och andra kalendariehändelser från samtliga tre länder kommer att finnas på respektive hemsida.
Magnus Westlander
Medarbetare från tre nordiska demenscentra möts i
Svenskt Demenscentrums lokaler i Äldreforskningens hus.
När Svenskt Demenscentrum startade för ett år sedan fanns redan två nordiska systerorganisationer. Det norska Nasjonalt kompetetansesenter for demens (numera en del av Nasjonalt kompetansesenter for aldring og helse) bildades 1997 och det danska Nationalt Videnscenter for Demens 2007, ett år före det svenska.
Organisationernas uppdrag och storlek skiljer sig till viss del. Medan Svenskt Demenscentrum (6 anställda) är ett utpräglat informationsorgan bedriver det norska (15 anställda) och danska (50 anställda) motsvarigheterna även forsknings- och utvecklingsarbete. Att det ändå finns områden att samarbeta kring framkom av det nordiska möte som hölls den 5–6 februari i Äldreforskningens hus i Stockholm.
– Det finns stora likheter mellan demensvården i Norge, Danmark och Sverige, detta gör det naturligvtis lättare för oss att hitta former för samverkan som kan stärka demensvården i våra länder, säger Wilhelmina Hoffman, föreståndare vid Svenskt Demenscentrum.
Mötet fungerade som en avstamp för ett gemensamt nordiskt arbete kring konkreta frågor, bl a om demensteam. Ett annat samverkansområde är webben där bl a konferenser och andra kalendariehändelser från samtliga tre länder kommer att finnas på respektive hemsida.
Magnus Westlander
Medarbetare från tre nordiska demenscentra möts i
Svenskt Demenscentrums lokaler i Äldreforskningens hus.
Länkar till norskt och danskt demenscentrum
- Nasjonalt kompetetansesenter for demens » (nytt fönster)
- Nationalt Videnscenter for Demens » (nytt fönster)