Senaste nytt
64 Stjärnmärkta enheter i landet
Stjärnmärkt sprider sig över landet. Trots coronapandemin har flera verksamheter inom demensomsorgen kunnat genomföra de sista stegen i utbildningsmodellen och erhållit diplomet Stjärnmärkt.
Äldreboendet Vimarhaga C i Vimmerby och dagverksamheten Dagliljan i Stockholm tillhör de senaste som kan titulera sig Stjärnmärkt. Av totalt 64 Stjärnmärkta verksamheter i landet har 15 tillkommit sedan i mitten av mars, då coronapandemin tog fart på allvar i Sverige.
Försvårats av covid-19
Men möjligheterna att genomföra Stjärnmärkt har förstås försvårats av covid-19. Många enheter som nyligen påbörjat utbildningsmodellen har av olika skäl valt att pausa den berättar Laila Becker, ansvarig för Stjärnmärkt på Svenskt Demenscentrum.
– För en del beror det på att personal inom demensteam, som ofta är stjärninstruktörer och håller i utbildningsmodellen lokalt, har fått ta sig an uppgifter som rör covid-19. För andra handlar det om dagens pressade situation inom äldreomsorgen med vikarier och många smittade – det saknas helt enkelt förutsättningar för att utbilda sig på arbetsplatsen, säger hon.
200 nya Stjärninstruktörer i höst
Även Svenskt Demenscentrums utbildningar till Stjärninstruktör har skjutits på framtiden. Laila Beckers kalender är dock fullbokad till hösten och, om coronasituationen tillåter, hålls utbildningar i bland annat Halmstad, Helsingborg, Landskrona, Stockholm och Strömstad. Total kommer 200 nya Stjärninstruktörer att utbildas.
Under hösten kommer också ett nytt rapporteringssystem att lanseras som ska underlätta för enhetschefer och Stjärninstruktörer att sköta administrationen kring Stjärnmärkt.
Äldreboendet Vimarhaga C i Vimmerby och dagverksamheten Dagliljan i Stockholm tillhör de senaste som kan titulera sig Stjärnmärkt. Av totalt 64 Stjärnmärkta verksamheter i landet har 15 tillkommit sedan i mitten av mars, då coronapandemin tog fart på allvar i Sverige.
Försvårats av covid-19
Men möjligheterna att genomföra Stjärnmärkt har förstås försvårats av covid-19. Många enheter som nyligen påbörjat utbildningsmodellen har av olika skäl valt att pausa den berättar Laila Becker, ansvarig för Stjärnmärkt på Svenskt Demenscentrum.
– För en del beror det på att personal inom demensteam, som ofta är stjärninstruktörer och håller i utbildningsmodellen lokalt, har fått ta sig an uppgifter som rör covid-19. För andra handlar det om dagens pressade situation inom äldreomsorgen med vikarier och många smittade – det saknas helt enkelt förutsättningar för att utbilda sig på arbetsplatsen, säger hon.
200 nya Stjärninstruktörer i höst
Även Svenskt Demenscentrums utbildningar till Stjärninstruktör har skjutits på framtiden. Laila Beckers kalender är dock fullbokad till hösten och, om coronasituationen tillåter, hålls utbildningar i bland annat Halmstad, Helsingborg, Landskrona, Stockholm och Strömstad. Total kommer 200 nya Stjärninstruktörer att utbildas.
Under hösten kommer också ett nytt rapporteringssystem att lanseras som ska underlätta för enhetschefer och Stjärninstruktörer att sköta administrationen kring Stjärnmärkt.
Här vårdas endast covid-19-smittade
Kommuner satsar nu på tillfälliga boenden för äldre personer med covid-19 för att minska smittspridningen. På nyöppnade Edö korttidsboende i Stockholm har många av dem demenssjukdom.
Svenskt Demenscentrum fick en pratstund med Madeleine Smedberg Mrdjen och Gabriella Belestam, administratör respektive verksamhetschef vid Edö korttidsboende.
Svenskt Demenscentrum fick en pratstund med Madeleine Smedberg Mrdjen och Gabriella Belestam, administratör respektive verksamhetschef vid Edö korttidsboende.
Ny utbildningssatsning inom äldreomsorgen
Regeringen skjuter till 2,2 miljarder kronor till ett äldreomsorgslyft. Det ger 10 000 anställda möjlighet att utbilda sig på betald arbetstid. Syftet är att förbättra personalförsörjningen och göra det mer attraktivt att söka jobb inom äldreomsorgen.
En anställning inom äldreomsorgen ska kunna kombineras med utbildning till vårdbiträde eller undersköterska på betald arbetstid. Staten kommer att finansiera kostnaden för den tid den anställde är frånvarande på grund av studier.
För att säkerställa att det finns tillräckligt många utbildningsplatser skjuter regeringen till medel så att 10 000 personer kan utbilda sig på halvtid, med fokus på vård och omsorg, inom regionalt yrkesvux under årets fjärde kvartal. Platserna är helfinansierade av staten under 2020, nästa år ska kommunerna vara med och finansiera 30 procent av platserna.
Utöver detta föreslås folkhögskolans yrkesutbildningar byggas ut med ca 1 000 nya halvårsplatser i år. Även här ligger tyngdpunkten på vård och omsorg. Staten föreslås stå för hela kostnaden för denna utbyggnad och ingen regional medfinansiering kommer att behövas.
En anställning inom äldreomsorgen ska kunna kombineras med utbildning till vårdbiträde eller undersköterska på betald arbetstid. Staten kommer att finansiera kostnaden för den tid den anställde är frånvarande på grund av studier.
För att säkerställa att det finns tillräckligt många utbildningsplatser skjuter regeringen till medel så att 10 000 personer kan utbilda sig på halvtid, med fokus på vård och omsorg, inom regionalt yrkesvux under årets fjärde kvartal. Platserna är helfinansierade av staten under 2020, nästa år ska kommunerna vara med och finansiera 30 procent av platserna.
Utöver detta föreslås folkhögskolans yrkesutbildningar byggas ut med ca 1 000 nya halvårsplatser i år. Även här ligger tyngdpunkten på vård och omsorg. Staten föreslås stå för hela kostnaden för denna utbyggnad och ingen regional medfinansiering kommer att behövas.
Prisad chef med ovanlig bakgrund
Emma Eggertsen är statsvetaren som hamnade i äldreomsorgen av en slump. Nyligen prisades hon för sitt närvarande ledarskap på Björklidens äldreboende i Alafors.
En stark ledarförebild med strategiska utvecklingstankar och en kraftfull ambassadör för en god demensvård – så beskriver föreningen Gott ledarskap inom demensvården 2020 års stipendiat Emma Eggertsen.
Som andra chefer inom äldreomsorgen upptar frågor om covid-19 en stor del av hennes vakna tid (Björklidens äldreboenden har klarat sig från smittan så här långt). Men coronaviruset har inte kunnat lägga sordin på stoltheten över utmärkelsen.
– Jättekul och lite överraskande, Björklidens äldreboende är ändå litet och ligger i en liten kommun. Det känns särskilt roligt att kunna visa på intraprenadens fördelar, att den kan bidra till att generera kvalitet, säger Emma Eggertsen i telefon till Svenskt Demenscentrum.
Hyllar styrmodell
Intraprenad är en ekonomisk styrmodell där organisationen arbetar utifrån en treårsbudget – mer om den längre fram. Sällan hör man en verksamhetschef så tydligt lyfta fram betydelsen av en styrmodell. Att Emma Eggertsen gör det kan säkert delvis bero på hennes, i sammanhanget, ovanliga bakgrund.
Som statsvetare med en pol.mag. (motsvarande magisterexamen red anm) i bagaget lämnade hon universitetsvärlden för Västra Götalands regionen. Där deltog hon i ett traineeprogram med inriktning mot offentlig förvaltning och ledarskapsfrågor. Under sex år arbetade Emma Eggertsen som verksamhetsutvecklare i Göteborgs stadsdelar.
– Jag tillbringade mycket tid ute bland personal, både i hemtjänst och på äldreboenden. Fick även god inblick i hälso- och sjukvården. Att det just blev äldreomsorg var mest en slump och inget jag planerat, säger Emma Eggertsen.
Äldreboende med problem
Tankarna om att få vara med att forma en verksamhet har däremot funnits länge. Möjligheten kom för fyra år sedan när hon sökte och fick chefstjänsten vid Björkliden, ett äldreboende i i Ale kommun med 32 lägenheter varav hälften avsedda för personer med demenssjukdom.
– Jag kom till ett traditionellt institutionspräglat boende. Här fanns problem med hög sjukfrånvaro och en hel del missnöje. Men det fanns också en i grund och botten bra personalgrupp och jag såg möjligheten att göra Björkliden till en plats där man får leva tills man dör, säger Emma Eggertsen med stark betoning på ”leva”.
Numera är den gamla inredningen på Björkliden borta. Äldreboendet ser ut som hyresgästernas hem med en trivsam och inkluderande miljö berättar Emma Eggertsen. Många olika aktiviteter pågår, en del i samarbete med volontärer. Utflykter görs regelbundet; botaniska trädgården i Göteborg och Marstrand, med picknick vid havet, är populära resmål. Men det finns inga måsten med i bilden påpekar Emma Eggertsen.
– Vi har en personalgrupp som planerar och sätter ihop månades aktivitetsblad. Utifrån intresse och dagsform får sedan våra hyresgäster välja aktiviteter som de vill delta i, säger hon.
Sjukfrånvaron minskat kraftigt
Samtidigt som verksamheten på Björkliden utvecklats har sjukfrånvaron minskat från 15 till 2 procent. Ett underskott på en halv miljon kronor har förvandlats till ett överskott på lika mycket. Hur har det gått till?
Emma Eggertsen återkommer till intraprenaden, den ekonomiska styrmodell som hon med stöd av pensionärsföreningarna lyckades övertyga de lokala beslutsfattarna om att införa för två år sedan. Den innebär att Björkliden kvarstår i kommunal regi men arbetar utifrån en treårsbudget. Eventuella överskott får verksamheten behålla.
– Första åren gick vi också med plus men vi fick inte behålla något. Nu går överskottet direkt tillbaka till verksamheten. Personalen får därmed möjlighet att vidareutveckla verksamheten och vi kan bättre styra över vår agenda., säger Emma Eggertsen och exemplifierar med utflykterna.
– På senare tid har vi haft ekonomi för att hyra en buss för våra utflykter, vilket öppnar nya möjligheter. Det hade vi aldrig haft råd med tidigare.
Bra chefsegenskaper
Styrmodeller i all ära men vad betyder människan bakom ledarskapet? Vad gör Emma Eggertsen till en bra chef? Hon nämner två saker.
– Jag är intresserad av mina medarbetare, och då menar jag intresserad på riktigt. Du kan inte komma till jobbet och låsa in dig på ditt rum. Som chef måste du vara närvarande i verksamheten. Medarbetarna måste få veta att deras jobb betyder något, att de inte kan ersättas av någon från bemanningsföretaget.
Den andra framgångsfaktorn som Emma Eggertsen nämner är en slags vision. I samtalet återkommer hon ofta till uttrycket ”vem är vi till för”. Det har hon haft med sig när konflikter och missnöje uppstått, till exempel i början när arbetsscheman skulle läggas om.
– Det går inte att göra alla nöjda hela tiden. Och du måste våga ta konflikterna när de dyker upp om du ska hålla fast vid din övertygelse; att vi är till för våra hyresgäster och inte tvärtom.
Magnus Westlander
En stark ledarförebild med strategiska utvecklingstankar och en kraftfull ambassadör för en god demensvård – så beskriver föreningen Gott ledarskap inom demensvården 2020 års stipendiat Emma Eggertsen.
Som andra chefer inom äldreomsorgen upptar frågor om covid-19 en stor del av hennes vakna tid (Björklidens äldreboenden har klarat sig från smittan så här långt). Men coronaviruset har inte kunnat lägga sordin på stoltheten över utmärkelsen.
– Jättekul och lite överraskande, Björklidens äldreboende är ändå litet och ligger i en liten kommun. Det känns särskilt roligt att kunna visa på intraprenadens fördelar, att den kan bidra till att generera kvalitet, säger Emma Eggertsen i telefon till Svenskt Demenscentrum.
Hyllar styrmodell
Intraprenad är en ekonomisk styrmodell där organisationen arbetar utifrån en treårsbudget – mer om den längre fram. Sällan hör man en verksamhetschef så tydligt lyfta fram betydelsen av en styrmodell. Att Emma Eggertsen gör det kan säkert delvis bero på hennes, i sammanhanget, ovanliga bakgrund.
Som statsvetare med en pol.mag. (motsvarande magisterexamen red anm) i bagaget lämnade hon universitetsvärlden för Västra Götalands regionen. Där deltog hon i ett traineeprogram med inriktning mot offentlig förvaltning och ledarskapsfrågor. Under sex år arbetade Emma Eggertsen som verksamhetsutvecklare i Göteborgs stadsdelar.
– Jag tillbringade mycket tid ute bland personal, både i hemtjänst och på äldreboenden. Fick även god inblick i hälso- och sjukvården. Att det just blev äldreomsorg var mest en slump och inget jag planerat, säger Emma Eggertsen.
Äldreboende med problem
Tankarna om att få vara med att forma en verksamhet har däremot funnits länge. Möjligheten kom för fyra år sedan när hon sökte och fick chefstjänsten vid Björkliden, ett äldreboende i i Ale kommun med 32 lägenheter varav hälften avsedda för personer med demenssjukdom.
– Jag kom till ett traditionellt institutionspräglat boende. Här fanns problem med hög sjukfrånvaro och en hel del missnöje. Men det fanns också en i grund och botten bra personalgrupp och jag såg möjligheten att göra Björkliden till en plats där man får leva tills man dör, säger Emma Eggertsen med stark betoning på ”leva”.
Numera är den gamla inredningen på Björkliden borta. Äldreboendet ser ut som hyresgästernas hem med en trivsam och inkluderande miljö berättar Emma Eggertsen. Många olika aktiviteter pågår, en del i samarbete med volontärer. Utflykter görs regelbundet; botaniska trädgården i Göteborg och Marstrand, med picknick vid havet, är populära resmål. Men det finns inga måsten med i bilden påpekar Emma Eggertsen.
– Vi har en personalgrupp som planerar och sätter ihop månades aktivitetsblad. Utifrån intresse och dagsform får sedan våra hyresgäster välja aktiviteter som de vill delta i, säger hon.
Sjukfrånvaron minskat kraftigt
Samtidigt som verksamheten på Björkliden utvecklats har sjukfrånvaron minskat från 15 till 2 procent. Ett underskott på en halv miljon kronor har förvandlats till ett överskott på lika mycket. Hur har det gått till?
Emma Eggertsen återkommer till intraprenaden, den ekonomiska styrmodell som hon med stöd av pensionärsföreningarna lyckades övertyga de lokala beslutsfattarna om att införa för två år sedan. Den innebär att Björkliden kvarstår i kommunal regi men arbetar utifrån en treårsbudget. Eventuella överskott får verksamheten behålla.
– Första åren gick vi också med plus men vi fick inte behålla något. Nu går överskottet direkt tillbaka till verksamheten. Personalen får därmed möjlighet att vidareutveckla verksamheten och vi kan bättre styra över vår agenda., säger Emma Eggertsen och exemplifierar med utflykterna.
– På senare tid har vi haft ekonomi för att hyra en buss för våra utflykter, vilket öppnar nya möjligheter. Det hade vi aldrig haft råd med tidigare.
Bra chefsegenskaper
Styrmodeller i all ära men vad betyder människan bakom ledarskapet? Vad gör Emma Eggertsen till en bra chef? Hon nämner två saker.
– Jag är intresserad av mina medarbetare, och då menar jag intresserad på riktigt. Du kan inte komma till jobbet och låsa in dig på ditt rum. Som chef måste du vara närvarande i verksamheten. Medarbetarna måste få veta att deras jobb betyder något, att de inte kan ersättas av någon från bemanningsföretaget.
Den andra framgångsfaktorn som Emma Eggertsen nämner är en slags vision. I samtalet återkommer hon ofta till uttrycket ”vem är vi till för”. Det har hon haft med sig när konflikter och missnöje uppstått, till exempel i början när arbetsscheman skulle läggas om.
– Det går inte att göra alla nöjda hela tiden. Och du måste våga ta konflikterna när de dyker upp om du ska hålla fast vid din övertygelse; att vi är till för våra hyresgäster och inte tvärtom.
Magnus Westlander
Öppet brev från Drottningen
I ett öppet brev med anledning av coronaepidemin vänder sig Drottningen särskilt till äldre, demenssjuka och personal inom vård och omsorg.
Så här inleder Drottningen brevet från Stenhammars slott:
I den pandemi som nu drabbar världen, och som förändrar så många liv, tänker jag särskilt på alla Er äldre och demenssjuka som är i ett extra utsatt läge.
Likaså tänker jag med tacksamhet på alla som arbetar inom äldreomsorgen och demenssjukvården med att ta hand om våra gamla och hjälpa dem att känna trygghet – ibland under mycket krävande omständigheter. Era insatser är ovärderliga.
Läs hela brevet (pdf)
Så här inleder Drottningen brevet från Stenhammars slott:
I den pandemi som nu drabbar världen, och som förändrar så många liv, tänker jag särskilt på alla Er äldre och demenssjuka som är i ett extra utsatt läge.
Likaså tänker jag med tacksamhet på alla som arbetar inom äldreomsorgen och demenssjukvården med att ta hand om våra gamla och hjälpa dem att känna trygghet – ibland under mycket krävande omständigheter. Era insatser är ovärderliga.
Läs hela brevet (pdf)
Kunskapsstöd om covid-19 vid demenssjukdom
Skilj på friska och sjuka, avsätt personal som enbart arbetar med covid-19-smittade och repetera hur skyddsutrustning ska användas. Det är några åtgärder som Socialstyrelsen betonar i sitt kunskapsstöd om covid-19 och demenssjukdom.
Kunskapsstödet vänder sig till chefer och personal inom särskilda boendeformer för äldre. Åtgärderna som lyfts fram är i mångt och mycket desamma som i Socialstyrelsens kunskapsstöd för kommunal hälso- och sjukvård vid covid-19 (7 april 2020).
Det handlar om generella åtgärder för att minimera smittspridningen, bland annat genom att:
- säkerställa att basala hygienrutiner används
- besöksförbudet efterlevs
- personlig skyddsutrustning används korrekt
- märka upp samt vara noggrann med rengöring av hjälpmedel med smittorisk, till exempel rullatorer och rullstolar.
Betonar ledningens ansvar
Socialstyrelsen betonar arbetsledningens särskilda ansvar. Det omfattar bland annat att i möjligaste mån organisera arbetet så att sjuka kan skiljas från friska och att viss personal enbart arbetar med vårdtagare som har covid-19. Konkreta åtgärder kan vara att dela av befintliga lokaler, hålla dörrar till lägenheter stängda och anpassa miljön med kognitivt stöd, till exempel genom att dela av utrymmen med flyttbara vikväggar och märka upp ytterdörrar med stoppskyltar eller liknande.
Hög tillgänglighet av arbetsledarna kan skapa trygghet för medarbetarna menar Socialstyrelsen som också betonar vikten av återkommande repetitioner av hur skyddsutrustningen ska användas. Av stor betydelse är också att stödja de boende med att tvätta och sprita händer, rengöra naglar och andra hygienåtgärder.
Risker med ökad isolering
Förändringar i miljö och arbetssätt som följer av coronaepidemin påverkar många vårdtagare negativt, även om de är nödvändiga för att få stopp på smittspridningen. Ökad isolering ökar risken för beteendemässiga och psykiska symptom (BPSD) som är vanliga i demenssjukdomens senare faser. Exempel på BPSD-symptom är oro, ångest, vanföreställningar och vandringsbeteenden, symptom som i sig försvårar arbetet med att minska smittspridningen.
Inlåsning och andra tvångs- och begränsningsåtgärder för att möta BPSD-symptom är generellt inte tillåtna understryker Socialstyrelsen. ”I första hand behövs ett förebyggande arbete”, skriver myndigheten i sitt kunskapsstöd och pekar på vikten av en personcentrerad vård och omsorg som handlar om att utgå ifrån varje individs behov, förutsättningar och situation.
I kunskapsstödet beskrivs olika arbetssätt för att förebygga och lindra BPSD-symptom. Mer om det finns i Svenskt Demenscentrums bok Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. I den finns också exempel på hur man kan gå till väga när man bedömer att en tillfällig begränsningsåtgärd är det enda möjliga, se faktaruta.
Svår balansgång
Ann-Christin Kärrman, utvecklingsansvarig för vård och omsorg, Svenskt Demenscentrum, har full förståelse för att det är en svår balansgång som chefer och vårdpersonal nu måste gå: att stoppa smittspridningen och samtidigt ge en värdig omsorg.
– Att inte får träffa sina anhöriga får utan tvekan allvarliga följder för många som bor på våra äldreboenden. Det är givetvis bra att få hjälp med att hålla kontakt med surfplattor, Skype och andra nya kommunikationssätt. Men det fungerar inte för alla och kan aldrig ersätta det fysiska mötet, säger hon.
Samtidigt påpekar Ann-Christin Kärrman att besöksförbudet inte är absolut. I sina allmänna råd ger Socialstyrelsen utrymme för vissa undantag, bland annat vid besök i livets slutskede och ”vid stark oro hos den boende som inte bedöms kunna lindras på annat sätt än genom besöket.”
Mötas utomhus
– Årstiden som kommer ger möjlighet att vistas ute på ett annat sätt. Om personalbemanningen tillåter kanske äldreboenden då och då kan arrangera möten mellan anhöriga och vårdtagare utomhus, under förutsättning att behöriga avstånd kan garanteras och övriga generella åtgärder mot smittspridning efterlevas, säger Ann-Christin Kärrman.
Magnus Westlander
Kunskapsstödet vänder sig till chefer och personal inom särskilda boendeformer för äldre. Åtgärderna som lyfts fram är i mångt och mycket desamma som i Socialstyrelsens kunskapsstöd för kommunal hälso- och sjukvård vid covid-19 (7 april 2020).
Det handlar om generella åtgärder för att minimera smittspridningen, bland annat genom att:
- säkerställa att basala hygienrutiner används
- besöksförbudet efterlevs
- personlig skyddsutrustning används korrekt
- märka upp samt vara noggrann med rengöring av hjälpmedel med smittorisk, till exempel rullatorer och rullstolar.
Betonar ledningens ansvar
Socialstyrelsen betonar arbetsledningens särskilda ansvar. Det omfattar bland annat att i möjligaste mån organisera arbetet så att sjuka kan skiljas från friska och att viss personal enbart arbetar med vårdtagare som har covid-19. Konkreta åtgärder kan vara att dela av befintliga lokaler, hålla dörrar till lägenheter stängda och anpassa miljön med kognitivt stöd, till exempel genom att dela av utrymmen med flyttbara vikväggar och märka upp ytterdörrar med stoppskyltar eller liknande.
Hög tillgänglighet av arbetsledarna kan skapa trygghet för medarbetarna menar Socialstyrelsen som också betonar vikten av återkommande repetitioner av hur skyddsutrustningen ska användas. Av stor betydelse är också att stödja de boende med att tvätta och sprita händer, rengöra naglar och andra hygienåtgärder.
Risker med ökad isolering
Förändringar i miljö och arbetssätt som följer av coronaepidemin påverkar många vårdtagare negativt, även om de är nödvändiga för att få stopp på smittspridningen. Ökad isolering ökar risken för beteendemässiga och psykiska symptom (BPSD) som är vanliga i demenssjukdomens senare faser. Exempel på BPSD-symptom är oro, ångest, vanföreställningar och vandringsbeteenden, symptom som i sig försvårar arbetet med att minska smittspridningen.
Inlåsning och andra tvångs- och begränsningsåtgärder för att möta BPSD-symptom är generellt inte tillåtna understryker Socialstyrelsen. ”I första hand behövs ett förebyggande arbete”, skriver myndigheten i sitt kunskapsstöd och pekar på vikten av en personcentrerad vård och omsorg som handlar om att utgå ifrån varje individs behov, förutsättningar och situation.
I kunskapsstödet beskrivs olika arbetssätt för att förebygga och lindra BPSD-symptom. Mer om det finns i Svenskt Demenscentrums bok Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. I den finns också exempel på hur man kan gå till väga när man bedömer att en tillfällig begränsningsåtgärd är det enda möjliga, se faktaruta.
Svår balansgång
Ann-Christin Kärrman, utvecklingsansvarig för vård och omsorg, Svenskt Demenscentrum, har full förståelse för att det är en svår balansgång som chefer och vårdpersonal nu måste gå: att stoppa smittspridningen och samtidigt ge en värdig omsorg.
– Att inte får träffa sina anhöriga får utan tvekan allvarliga följder för många som bor på våra äldreboenden. Det är givetvis bra att få hjälp med att hålla kontakt med surfplattor, Skype och andra nya kommunikationssätt. Men det fungerar inte för alla och kan aldrig ersätta det fysiska mötet, säger hon.
Samtidigt påpekar Ann-Christin Kärrman att besöksförbudet inte är absolut. I sina allmänna råd ger Socialstyrelsen utrymme för vissa undantag, bland annat vid besök i livets slutskede och ”vid stark oro hos den boende som inte bedöms kunna lindras på annat sätt än genom besöket.”
Mötas utomhus
– Årstiden som kommer ger möjlighet att vistas ute på ett annat sätt. Om personalbemanningen tillåter kanske äldreboenden då och då kan arrangera möten mellan anhöriga och vårdtagare utomhus, under förutsättning att behöriga avstånd kan garanteras och övriga generella åtgärder mot smittspridning efterlevas, säger Ann-Christin Kärrman.
Magnus Westlander
Andnöd mindre vanligt på äldreboenden
De allra flesta som dör i covid-19 på äldreboenden tycks inte utveckla vissa allvarliga symptom. Det gäller till exempel andnöd som är betydligt vanligare i livets slutskede hos de som dör på sjukhus.
Det hävdar Peter Strang, professor i palliativ medicin på Karolinska institutet och överläkare vid Stockholms sjukhem, i en artikel i Dagens Nyheter. Han lutar sig emot preliminära data från Palliativregistret där läkare och sjuksköterskor anger vilka symptom som den avlidna har haft under livets sista vecka och om dessa har gått att lindra.
Av totalt närmare 150 patienter registrerade med covid-19 hade över 60 procent av dem som avlidit på sjukhus andnöd under livets sista vecka. På äldreboenden var motsvarande andel cirka 30 procent. Peter Strang hoppas att siffrorna kan ge en viss tröst då alltfler tvingas ta farväl av anhöriga under mycket svåra former.
– Allmänhetens bild är att det är jättemycket andnöd på boenden, medan det på sjukhuset är stillsamt. Men den data som finns nu talar inte i den riktningen, säger Peter Strang till Dagens nyheter och betonar samtidigt att urvalet är begränsat.
Vad kan då orsaken vara att färre drabbas av andnöd på äldreboenden? Andnöd tillkommer ofta sent sjukdomsförloppet, när man haft hög feber och trötthet en längre tid. Peter Strang menar att de som vårdas på äldreboenden i livets slutskede är generellt sett både äldre och mer sköra och därför inte klarar sjukdomen en längre tid.
– Jag tror att om man dör så dör man lite tidigare där, man hinner så att säga inte få de här svåraste symptomen.
Det hävdar Peter Strang, professor i palliativ medicin på Karolinska institutet och överläkare vid Stockholms sjukhem, i en artikel i Dagens Nyheter. Han lutar sig emot preliminära data från Palliativregistret där läkare och sjuksköterskor anger vilka symptom som den avlidna har haft under livets sista vecka och om dessa har gått att lindra.
Av totalt närmare 150 patienter registrerade med covid-19 hade över 60 procent av dem som avlidit på sjukhus andnöd under livets sista vecka. På äldreboenden var motsvarande andel cirka 30 procent. Peter Strang hoppas att siffrorna kan ge en viss tröst då alltfler tvingas ta farväl av anhöriga under mycket svåra former.
– Allmänhetens bild är att det är jättemycket andnöd på boenden, medan det på sjukhuset är stillsamt. Men den data som finns nu talar inte i den riktningen, säger Peter Strang till Dagens nyheter och betonar samtidigt att urvalet är begränsat.
Vad kan då orsaken vara att färre drabbas av andnöd på äldreboenden? Andnöd tillkommer ofta sent sjukdomsförloppet, när man haft hög feber och trötthet en längre tid. Peter Strang menar att de som vårdas på äldreboenden i livets slutskede är generellt sett både äldre och mer sköra och därför inte klarar sjukdomen en längre tid.
– Jag tror att om man dör så dör man lite tidigare där, man hinner så att säga inte få de här svåraste symptomen.
Corona bromsar alzheimerforskningen
Alzheimerforskningen prövas hårt av coronaviruset. Nödvändiga provtagningar försvåras eller förhindras helt och hållet och studier som pågått i många år riskerar att gå om intet när patienter avlider i covid-19.
Det är en mörk bild av alzheimerforskningen som Henrik Frenkel målar upp i sitt senaste blogginlägg efter att ha bett flera av landets ledande hjärnforskare ge sin syn på dagens situation. Eller som professor Henrik Zetterberg uttrycker det: "Viruset är ett enda elände, både för patienter och mot alzheimerforskningen. Det är en katastrof."
Läs hela inlägget på bloggen "Hjälp, har jag alzheimer!? (nytt fönster)
Det är en mörk bild av alzheimerforskningen som Henrik Frenkel målar upp i sitt senaste blogginlägg efter att ha bett flera av landets ledande hjärnforskare ge sin syn på dagens situation. Eller som professor Henrik Zetterberg uttrycker det: "Viruset är ett enda elände, både för patienter och mot alzheimerforskningen. Det är en katastrof."
Läs hela inlägget på bloggen "Hjälp, har jag alzheimer!? (nytt fönster)
Film om covid-19 och livets slut
Vårdpersonal ställs inför många svåra frågor när personer med covid-19 vårdas i livets slut. Ann-Christin Kärrman vid Svenskt Demenscentrum kontaktade Lars Björklund, sjukhuspräst vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, för att få råd i utsatta situationer.
Sjukhuskyrkan vid Akademiska sjukhuset i Uppsala har tagit fram avskedsord som vårdpersonal kan använda för att ta ett sista farväl när en person på en arbetsplats avlider. Avskedsorden är inte kopplade till något religiöst samfund. Ladda ned avskedsorden (pdf)
Se filmen Svåra frågor i en svår tid – om covid-19 och livets slut. Den finns även på Youtube (nytt fönster). Fotograf är Yanan Li.
Fler filmer med bl a Lars Björklund om covid-19 och livets slut finns på Youtube (nytt fönster)
Sjukhuskyrkan vid Akademiska sjukhuset i Uppsala har tagit fram avskedsord som vårdpersonal kan använda för att ta ett sista farväl när en person på en arbetsplats avlider. Avskedsorden är inte kopplade till något religiöst samfund. Ladda ned avskedsorden (pdf)
Se filmen Svåra frågor i en svår tid – om covid-19 och livets slut. Den finns även på Youtube (nytt fönster). Fotograf är Yanan Li.
Fler filmer med bl a Lars Björklund om covid-19 och livets slut finns på Youtube (nytt fönster)
Under Tema Coronavirus finns mer material och länkar, främst till vårdpersonal.
Digitalt teknikstöd har svårt att nå ut
Digitalt teknikstöd vid demenssjukdom har svårt att nå användarna. De som får del av stödet har ofta blivit tipsade av vänner och bekanta, inte av vårdpersonal. Det framgår av en studie från Örebro universitet.
– Det är ju arbetsterapeuter som förskriver teknikstöd och visst finns det de som har god kännedom om olika digitalt baserade lösningar och vad som kan fungera i det enskilda fallet. Men generellt sett tycks kunskapen vara mycket ojämn bland arbetsterapeuter, säger Antonios Tsertsidis, doktorand i informatik vid Handelshögskolan i Örebro, som ligger bakom studien.
Antonios Tsertsidis, som har demenssjukdom i släkten, har i sin forskning intervjuat arbetsterapeuter, biståndshandläggare och anhöriga till personer med demenssjukdom om digitalt teknikstöd. Det handlar om dels kognitiva hjälpmedel som kan till exempel påminna den sjuke om medicinering och inbokade möten, dels tekniska lösningar för att anhöriga ska till exempel kunna hålla kontakt med sin närstående.
Flera hinder
Studien är gjord i Örebro med relativt få deltagare men lyfte ändå fram en del hinder för att rätt digitalt teknikstöd ska nå rätt användare. Kunskapsbristen bland många arbetsterapeuter är ett sådant och den kan ligga på flera plan.
– Det kan vara att man helt enkelt inte känner till vilket teknikstöd som finns, inte ens de som kommunen upphandlat. Men det kan också handla om brister när stödet introduceras, man lämnar över det till personen utan att följa upp hur stödet fungerar, säger Antonios Tsertsidis som tror att det egna intresset för ny teknik hos arbetsterapeuten påverkar synen på digitalt teknikstöd och därmed förskrivningen.
Ett annat problem är att digitalt teknikstöd många gånger sätts sin för sent, när personen har kommit för långt i sin sjukdom för att ha nytta av det.
– När demensdiagnosen har ställts är sjukvården rätt snabb med att ordinera läkemedel och kanske får personen någon timmes hemtjänst. Men digitala hjälpmedel dröjer ofta. Möjligen informeras personen och anhöriga att sådana hjälpmedel finns men konkreta förslag verkar snarare komma från vänner och bekanta, inte från arbetsterapeut eller annan vårdpersonal, säger Antonios Tsertsidis.
En mer aktiv roll
Biståndshandläggarna skulle kunna fånga upp behovet av digitalt teknikstöd tidigt. Men av intervjuerna framkom att deras arbetsbelastning är hög. Så även om de tycks ha ett gott samarbete med arbetsterapeuterna tror Antonios Tsertsidis att det är framför allt arbetsterapeuterna som behöver spela en mer aktiv roll för att teknikstödet ska nå användarna.
– Jag tror att det handlar om mer utbildning om digitalt teknikstöd för att utjämna kunskapsnivån bland arbetsterapeuter, säger han.
Antonios Tsertsidis, som ingår i den tvärvetenskapliga forskarskolan Successful Ageing vid Örebro universitet, fortsätter att ägna sig åt digital teknik vid demenssjukdom. Bland annat ingår han i ett projekt där personer med demenssjukdom involveras i utvecklingen av nya tekniska lösningar, utifrån deras erfarenheter och behov.
Magnus Westlander
– Det är ju arbetsterapeuter som förskriver teknikstöd och visst finns det de som har god kännedom om olika digitalt baserade lösningar och vad som kan fungera i det enskilda fallet. Men generellt sett tycks kunskapen vara mycket ojämn bland arbetsterapeuter, säger Antonios Tsertsidis, doktorand i informatik vid Handelshögskolan i Örebro, som ligger bakom studien.
Antonios Tsertsidis, som har demenssjukdom i släkten, har i sin forskning intervjuat arbetsterapeuter, biståndshandläggare och anhöriga till personer med demenssjukdom om digitalt teknikstöd. Det handlar om dels kognitiva hjälpmedel som kan till exempel påminna den sjuke om medicinering och inbokade möten, dels tekniska lösningar för att anhöriga ska till exempel kunna hålla kontakt med sin närstående.
Flera hinder
Studien är gjord i Örebro med relativt få deltagare men lyfte ändå fram en del hinder för att rätt digitalt teknikstöd ska nå rätt användare. Kunskapsbristen bland många arbetsterapeuter är ett sådant och den kan ligga på flera plan.
– Det kan vara att man helt enkelt inte känner till vilket teknikstöd som finns, inte ens de som kommunen upphandlat. Men det kan också handla om brister när stödet introduceras, man lämnar över det till personen utan att följa upp hur stödet fungerar, säger Antonios Tsertsidis som tror att det egna intresset för ny teknik hos arbetsterapeuten påverkar synen på digitalt teknikstöd och därmed förskrivningen.
Ett annat problem är att digitalt teknikstöd många gånger sätts sin för sent, när personen har kommit för långt i sin sjukdom för att ha nytta av det.
– När demensdiagnosen har ställts är sjukvården rätt snabb med att ordinera läkemedel och kanske får personen någon timmes hemtjänst. Men digitala hjälpmedel dröjer ofta. Möjligen informeras personen och anhöriga att sådana hjälpmedel finns men konkreta förslag verkar snarare komma från vänner och bekanta, inte från arbetsterapeut eller annan vårdpersonal, säger Antonios Tsertsidis.
En mer aktiv roll
Biståndshandläggarna skulle kunna fånga upp behovet av digitalt teknikstöd tidigt. Men av intervjuerna framkom att deras arbetsbelastning är hög. Så även om de tycks ha ett gott samarbete med arbetsterapeuterna tror Antonios Tsertsidis att det är framför allt arbetsterapeuterna som behöver spela en mer aktiv roll för att teknikstödet ska nå användarna.
– Jag tror att det handlar om mer utbildning om digitalt teknikstöd för att utjämna kunskapsnivån bland arbetsterapeuter, säger han.
Antonios Tsertsidis, som ingår i den tvärvetenskapliga forskarskolan Successful Ageing vid Örebro universitet, fortsätter att ägna sig åt digital teknik vid demenssjukdom. Bland annat ingår han i ett projekt där personer med demenssjukdom involveras i utvecklingen av nya tekniska lösningar, utifrån deras erfarenheter och behov.
Magnus Westlander