Senaste nytt
Prisad chef med ovanlig bakgrund
Emma Eggertsen är statsvetaren som hamnade i äldreomsorgen av en slump. Nyligen prisades hon för sitt närvarande ledarskap på Björklidens äldreboende i Alafors.
En stark ledarförebild med strategiska utvecklingstankar och en kraftfull ambassadör för en god demensvård – så beskriver föreningen Gott ledarskap inom demensvården 2020 års stipendiat Emma Eggertsen.
Som andra chefer inom äldreomsorgen upptar frågor om covid-19 en stor del av hennes vakna tid (Björklidens äldreboenden har klarat sig från smittan så här långt). Men coronaviruset har inte kunnat lägga sordin på stoltheten över utmärkelsen.
– Jättekul och lite överraskande, Björklidens äldreboende är ändå litet och ligger i en liten kommun. Det känns särskilt roligt att kunna visa på intraprenadens fördelar, att den kan bidra till att generera kvalitet, säger Emma Eggertsen i telefon till Svenskt Demenscentrum.
Hyllar styrmodell
Intraprenad är en ekonomisk styrmodell där organisationen arbetar utifrån en treårsbudget – mer om den längre fram. Sällan hör man en verksamhetschef så tydligt lyfta fram betydelsen av en styrmodell. Att Emma Eggertsen gör det kan säkert delvis bero på hennes, i sammanhanget, ovanliga bakgrund.
Som statsvetare med en pol.mag. (motsvarande magisterexamen red anm) i bagaget lämnade hon universitetsvärlden för Västra Götalands regionen. Där deltog hon i ett traineeprogram med inriktning mot offentlig förvaltning och ledarskapsfrågor. Under sex år arbetade Emma Eggertsen som verksamhetsutvecklare i Göteborgs stadsdelar.
– Jag tillbringade mycket tid ute bland personal, både i hemtjänst och på äldreboenden. Fick även god inblick i hälso- och sjukvården. Att det just blev äldreomsorg var mest en slump och inget jag planerat, säger Emma Eggertsen.
Äldreboende med problem
Tankarna om att få vara med att forma en verksamhet har däremot funnits länge. Möjligheten kom för fyra år sedan när hon sökte och fick chefstjänsten vid Björkliden, ett äldreboende i i Ale kommun med 32 lägenheter varav hälften avsedda för personer med demenssjukdom.
– Jag kom till ett traditionellt institutionspräglat boende. Här fanns problem med hög sjukfrånvaro och en hel del missnöje. Men det fanns också en i grund och botten bra personalgrupp och jag såg möjligheten att göra Björkliden till en plats där man får leva tills man dör, säger Emma Eggertsen med stark betoning på ”leva”.
Numera är den gamla inredningen på Björkliden borta. Äldreboendet ser ut som hyresgästernas hem med en trivsam och inkluderande miljö berättar Emma Eggertsen. Många olika aktiviteter pågår, en del i samarbete med volontärer. Utflykter görs regelbundet; botaniska trädgården i Göteborg och Marstrand, med picknick vid havet, är populära resmål. Men det finns inga måsten med i bilden påpekar Emma Eggertsen.
– Vi har en personalgrupp som planerar och sätter ihop månades aktivitetsblad. Utifrån intresse och dagsform får sedan våra hyresgäster välja aktiviteter som de vill delta i, säger hon.
Sjukfrånvaron minskat kraftigt
Samtidigt som verksamheten på Björkliden utvecklats har sjukfrånvaron minskat från 15 till 2 procent. Ett underskott på en halv miljon kronor har förvandlats till ett överskott på lika mycket. Hur har det gått till?
Emma Eggertsen återkommer till intraprenaden, den ekonomiska styrmodell som hon med stöd av pensionärsföreningarna lyckades övertyga de lokala beslutsfattarna om att införa för två år sedan. Den innebär att Björkliden kvarstår i kommunal regi men arbetar utifrån en treårsbudget. Eventuella överskott får verksamheten behålla.
– Första åren gick vi också med plus men vi fick inte behålla något. Nu går överskottet direkt tillbaka till verksamheten. Personalen får därmed möjlighet att vidareutveckla verksamheten och vi kan bättre styra över vår agenda., säger Emma Eggertsen och exemplifierar med utflykterna.
– På senare tid har vi haft ekonomi för att hyra en buss för våra utflykter, vilket öppnar nya möjligheter. Det hade vi aldrig haft råd med tidigare.
Bra chefsegenskaper
Styrmodeller i all ära men vad betyder människan bakom ledarskapet? Vad gör Emma Eggertsen till en bra chef? Hon nämner två saker.
– Jag är intresserad av mina medarbetare, och då menar jag intresserad på riktigt. Du kan inte komma till jobbet och låsa in dig på ditt rum. Som chef måste du vara närvarande i verksamheten. Medarbetarna måste få veta att deras jobb betyder något, att de inte kan ersättas av någon från bemanningsföretaget.
Den andra framgångsfaktorn som Emma Eggertsen nämner är en slags vision. I samtalet återkommer hon ofta till uttrycket ”vem är vi till för”. Det har hon haft med sig när konflikter och missnöje uppstått, till exempel i början när arbetsscheman skulle läggas om.
– Det går inte att göra alla nöjda hela tiden. Och du måste våga ta konflikterna när de dyker upp om du ska hålla fast vid din övertygelse; att vi är till för våra hyresgäster och inte tvärtom.
Magnus Westlander
En stark ledarförebild med strategiska utvecklingstankar och en kraftfull ambassadör för en god demensvård – så beskriver föreningen Gott ledarskap inom demensvården 2020 års stipendiat Emma Eggertsen.
Som andra chefer inom äldreomsorgen upptar frågor om covid-19 en stor del av hennes vakna tid (Björklidens äldreboenden har klarat sig från smittan så här långt). Men coronaviruset har inte kunnat lägga sordin på stoltheten över utmärkelsen.
– Jättekul och lite överraskande, Björklidens äldreboende är ändå litet och ligger i en liten kommun. Det känns särskilt roligt att kunna visa på intraprenadens fördelar, att den kan bidra till att generera kvalitet, säger Emma Eggertsen i telefon till Svenskt Demenscentrum.
Hyllar styrmodell
Intraprenad är en ekonomisk styrmodell där organisationen arbetar utifrån en treårsbudget – mer om den längre fram. Sällan hör man en verksamhetschef så tydligt lyfta fram betydelsen av en styrmodell. Att Emma Eggertsen gör det kan säkert delvis bero på hennes, i sammanhanget, ovanliga bakgrund.
Som statsvetare med en pol.mag. (motsvarande magisterexamen red anm) i bagaget lämnade hon universitetsvärlden för Västra Götalands regionen. Där deltog hon i ett traineeprogram med inriktning mot offentlig förvaltning och ledarskapsfrågor. Under sex år arbetade Emma Eggertsen som verksamhetsutvecklare i Göteborgs stadsdelar.
– Jag tillbringade mycket tid ute bland personal, både i hemtjänst och på äldreboenden. Fick även god inblick i hälso- och sjukvården. Att det just blev äldreomsorg var mest en slump och inget jag planerat, säger Emma Eggertsen.
Äldreboende med problem
Tankarna om att få vara med att forma en verksamhet har däremot funnits länge. Möjligheten kom för fyra år sedan när hon sökte och fick chefstjänsten vid Björkliden, ett äldreboende i i Ale kommun med 32 lägenheter varav hälften avsedda för personer med demenssjukdom.
– Jag kom till ett traditionellt institutionspräglat boende. Här fanns problem med hög sjukfrånvaro och en hel del missnöje. Men det fanns också en i grund och botten bra personalgrupp och jag såg möjligheten att göra Björkliden till en plats där man får leva tills man dör, säger Emma Eggertsen med stark betoning på ”leva”.
Numera är den gamla inredningen på Björkliden borta. Äldreboendet ser ut som hyresgästernas hem med en trivsam och inkluderande miljö berättar Emma Eggertsen. Många olika aktiviteter pågår, en del i samarbete med volontärer. Utflykter görs regelbundet; botaniska trädgården i Göteborg och Marstrand, med picknick vid havet, är populära resmål. Men det finns inga måsten med i bilden påpekar Emma Eggertsen.
– Vi har en personalgrupp som planerar och sätter ihop månades aktivitetsblad. Utifrån intresse och dagsform får sedan våra hyresgäster välja aktiviteter som de vill delta i, säger hon.
Sjukfrånvaron minskat kraftigt
Samtidigt som verksamheten på Björkliden utvecklats har sjukfrånvaron minskat från 15 till 2 procent. Ett underskott på en halv miljon kronor har förvandlats till ett överskott på lika mycket. Hur har det gått till?
Emma Eggertsen återkommer till intraprenaden, den ekonomiska styrmodell som hon med stöd av pensionärsföreningarna lyckades övertyga de lokala beslutsfattarna om att införa för två år sedan. Den innebär att Björkliden kvarstår i kommunal regi men arbetar utifrån en treårsbudget. Eventuella överskott får verksamheten behålla.
– Första åren gick vi också med plus men vi fick inte behålla något. Nu går överskottet direkt tillbaka till verksamheten. Personalen får därmed möjlighet att vidareutveckla verksamheten och vi kan bättre styra över vår agenda., säger Emma Eggertsen och exemplifierar med utflykterna.
– På senare tid har vi haft ekonomi för att hyra en buss för våra utflykter, vilket öppnar nya möjligheter. Det hade vi aldrig haft råd med tidigare.
Bra chefsegenskaper
Styrmodeller i all ära men vad betyder människan bakom ledarskapet? Vad gör Emma Eggertsen till en bra chef? Hon nämner två saker.
– Jag är intresserad av mina medarbetare, och då menar jag intresserad på riktigt. Du kan inte komma till jobbet och låsa in dig på ditt rum. Som chef måste du vara närvarande i verksamheten. Medarbetarna måste få veta att deras jobb betyder något, att de inte kan ersättas av någon från bemanningsföretaget.
Den andra framgångsfaktorn som Emma Eggertsen nämner är en slags vision. I samtalet återkommer hon ofta till uttrycket ”vem är vi till för”. Det har hon haft med sig när konflikter och missnöje uppstått, till exempel i början när arbetsscheman skulle läggas om.
– Det går inte att göra alla nöjda hela tiden. Och du måste våga ta konflikterna när de dyker upp om du ska hålla fast vid din övertygelse; att vi är till för våra hyresgäster och inte tvärtom.
Magnus Westlander
Öppet brev från Drottningen
I ett öppet brev med anledning av coronaepidemin vänder sig Drottningen särskilt till äldre, demenssjuka och personal inom vård och omsorg.
Så här inleder Drottningen brevet från Stenhammars slott:
I den pandemi som nu drabbar världen, och som förändrar så många liv, tänker jag särskilt på alla Er äldre och demenssjuka som är i ett extra utsatt läge.
Likaså tänker jag med tacksamhet på alla som arbetar inom äldreomsorgen och demenssjukvården med att ta hand om våra gamla och hjälpa dem att känna trygghet – ibland under mycket krävande omständigheter. Era insatser är ovärderliga.
Läs hela brevet (pdf)
Så här inleder Drottningen brevet från Stenhammars slott:
I den pandemi som nu drabbar världen, och som förändrar så många liv, tänker jag särskilt på alla Er äldre och demenssjuka som är i ett extra utsatt läge.
Likaså tänker jag med tacksamhet på alla som arbetar inom äldreomsorgen och demenssjukvården med att ta hand om våra gamla och hjälpa dem att känna trygghet – ibland under mycket krävande omständigheter. Era insatser är ovärderliga.
Läs hela brevet (pdf)
Kunskapsstöd om covid-19 vid demenssjukdom
Skilj på friska och sjuka, avsätt personal som enbart arbetar med covid-19-smittade och repetera hur skyddsutrustning ska användas. Det är några åtgärder som Socialstyrelsen betonar i sitt kunskapsstöd om covid-19 och demenssjukdom.
Kunskapsstödet vänder sig till chefer och personal inom särskilda boendeformer för äldre. Åtgärderna som lyfts fram är i mångt och mycket desamma som i Socialstyrelsens kunskapsstöd för kommunal hälso- och sjukvård vid covid-19 (7 april 2020).
Det handlar om generella åtgärder för att minimera smittspridningen, bland annat genom att:
- säkerställa att basala hygienrutiner används
- besöksförbudet efterlevs
- personlig skyddsutrustning används korrekt
- märka upp samt vara noggrann med rengöring av hjälpmedel med smittorisk, till exempel rullatorer och rullstolar.
Betonar ledningens ansvar
Socialstyrelsen betonar arbetsledningens särskilda ansvar. Det omfattar bland annat att i möjligaste mån organisera arbetet så att sjuka kan skiljas från friska och att viss personal enbart arbetar med vårdtagare som har covid-19. Konkreta åtgärder kan vara att dela av befintliga lokaler, hålla dörrar till lägenheter stängda och anpassa miljön med kognitivt stöd, till exempel genom att dela av utrymmen med flyttbara vikväggar och märka upp ytterdörrar med stoppskyltar eller liknande.
Hög tillgänglighet av arbetsledarna kan skapa trygghet för medarbetarna menar Socialstyrelsen som också betonar vikten av återkommande repetitioner av hur skyddsutrustningen ska användas. Av stor betydelse är också att stödja de boende med att tvätta och sprita händer, rengöra naglar och andra hygienåtgärder.
Risker med ökad isolering
Förändringar i miljö och arbetssätt som följer av coronaepidemin påverkar många vårdtagare negativt, även om de är nödvändiga för att få stopp på smittspridningen. Ökad isolering ökar risken för beteendemässiga och psykiska symptom (BPSD) som är vanliga i demenssjukdomens senare faser. Exempel på BPSD-symptom är oro, ångest, vanföreställningar och vandringsbeteenden, symptom som i sig försvårar arbetet med att minska smittspridningen.
Inlåsning och andra tvångs- och begränsningsåtgärder för att möta BPSD-symptom är generellt inte tillåtna understryker Socialstyrelsen. ”I första hand behövs ett förebyggande arbete”, skriver myndigheten i sitt kunskapsstöd och pekar på vikten av en personcentrerad vård och omsorg som handlar om att utgå ifrån varje individs behov, förutsättningar och situation.
I kunskapsstödet beskrivs olika arbetssätt för att förebygga och lindra BPSD-symptom. Mer om det finns i Svenskt Demenscentrums bok Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. I den finns också exempel på hur man kan gå till väga när man bedömer att en tillfällig begränsningsåtgärd är det enda möjliga, se faktaruta.
Svår balansgång
Ann-Christin Kärrman, utvecklingsansvarig för vård och omsorg, Svenskt Demenscentrum, har full förståelse för att det är en svår balansgång som chefer och vårdpersonal nu måste gå: att stoppa smittspridningen och samtidigt ge en värdig omsorg.
– Att inte får träffa sina anhöriga får utan tvekan allvarliga följder för många som bor på våra äldreboenden. Det är givetvis bra att få hjälp med att hålla kontakt med surfplattor, Skype och andra nya kommunikationssätt. Men det fungerar inte för alla och kan aldrig ersätta det fysiska mötet, säger hon.
Samtidigt påpekar Ann-Christin Kärrman att besöksförbudet inte är absolut. I sina allmänna råd ger Socialstyrelsen utrymme för vissa undantag, bland annat vid besök i livets slutskede och ”vid stark oro hos den boende som inte bedöms kunna lindras på annat sätt än genom besöket.”
Mötas utomhus
– Årstiden som kommer ger möjlighet att vistas ute på ett annat sätt. Om personalbemanningen tillåter kanske äldreboenden då och då kan arrangera möten mellan anhöriga och vårdtagare utomhus, under förutsättning att behöriga avstånd kan garanteras och övriga generella åtgärder mot smittspridning efterlevas, säger Ann-Christin Kärrman.
Magnus Westlander
Kunskapsstödet vänder sig till chefer och personal inom särskilda boendeformer för äldre. Åtgärderna som lyfts fram är i mångt och mycket desamma som i Socialstyrelsens kunskapsstöd för kommunal hälso- och sjukvård vid covid-19 (7 april 2020).
Det handlar om generella åtgärder för att minimera smittspridningen, bland annat genom att:
- säkerställa att basala hygienrutiner används
- besöksförbudet efterlevs
- personlig skyddsutrustning används korrekt
- märka upp samt vara noggrann med rengöring av hjälpmedel med smittorisk, till exempel rullatorer och rullstolar.
Betonar ledningens ansvar
Socialstyrelsen betonar arbetsledningens särskilda ansvar. Det omfattar bland annat att i möjligaste mån organisera arbetet så att sjuka kan skiljas från friska och att viss personal enbart arbetar med vårdtagare som har covid-19. Konkreta åtgärder kan vara att dela av befintliga lokaler, hålla dörrar till lägenheter stängda och anpassa miljön med kognitivt stöd, till exempel genom att dela av utrymmen med flyttbara vikväggar och märka upp ytterdörrar med stoppskyltar eller liknande.
Hög tillgänglighet av arbetsledarna kan skapa trygghet för medarbetarna menar Socialstyrelsen som också betonar vikten av återkommande repetitioner av hur skyddsutrustningen ska användas. Av stor betydelse är också att stödja de boende med att tvätta och sprita händer, rengöra naglar och andra hygienåtgärder.
Risker med ökad isolering
Förändringar i miljö och arbetssätt som följer av coronaepidemin påverkar många vårdtagare negativt, även om de är nödvändiga för att få stopp på smittspridningen. Ökad isolering ökar risken för beteendemässiga och psykiska symptom (BPSD) som är vanliga i demenssjukdomens senare faser. Exempel på BPSD-symptom är oro, ångest, vanföreställningar och vandringsbeteenden, symptom som i sig försvårar arbetet med att minska smittspridningen.
Inlåsning och andra tvångs- och begränsningsåtgärder för att möta BPSD-symptom är generellt inte tillåtna understryker Socialstyrelsen. ”I första hand behövs ett förebyggande arbete”, skriver myndigheten i sitt kunskapsstöd och pekar på vikten av en personcentrerad vård och omsorg som handlar om att utgå ifrån varje individs behov, förutsättningar och situation.
I kunskapsstödet beskrivs olika arbetssätt för att förebygga och lindra BPSD-symptom. Mer om det finns i Svenskt Demenscentrums bok Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. I den finns också exempel på hur man kan gå till väga när man bedömer att en tillfällig begränsningsåtgärd är det enda möjliga, se faktaruta.
Svår balansgång
Ann-Christin Kärrman, utvecklingsansvarig för vård och omsorg, Svenskt Demenscentrum, har full förståelse för att det är en svår balansgång som chefer och vårdpersonal nu måste gå: att stoppa smittspridningen och samtidigt ge en värdig omsorg.
– Att inte får träffa sina anhöriga får utan tvekan allvarliga följder för många som bor på våra äldreboenden. Det är givetvis bra att få hjälp med att hålla kontakt med surfplattor, Skype och andra nya kommunikationssätt. Men det fungerar inte för alla och kan aldrig ersätta det fysiska mötet, säger hon.
Samtidigt påpekar Ann-Christin Kärrman att besöksförbudet inte är absolut. I sina allmänna råd ger Socialstyrelsen utrymme för vissa undantag, bland annat vid besök i livets slutskede och ”vid stark oro hos den boende som inte bedöms kunna lindras på annat sätt än genom besöket.”
Mötas utomhus
– Årstiden som kommer ger möjlighet att vistas ute på ett annat sätt. Om personalbemanningen tillåter kanske äldreboenden då och då kan arrangera möten mellan anhöriga och vårdtagare utomhus, under förutsättning att behöriga avstånd kan garanteras och övriga generella åtgärder mot smittspridning efterlevas, säger Ann-Christin Kärrman.
Magnus Westlander
Andnöd mindre vanligt på äldreboenden
De allra flesta som dör i covid-19 på äldreboenden tycks inte utveckla vissa allvarliga symptom. Det gäller till exempel andnöd som är betydligt vanligare i livets slutskede hos de som dör på sjukhus.
Det hävdar Peter Strang, professor i palliativ medicin på Karolinska institutet och överläkare vid Stockholms sjukhem, i en artikel i Dagens Nyheter. Han lutar sig emot preliminära data från Palliativregistret där läkare och sjuksköterskor anger vilka symptom som den avlidna har haft under livets sista vecka och om dessa har gått att lindra.
Av totalt närmare 150 patienter registrerade med covid-19 hade över 60 procent av dem som avlidit på sjukhus andnöd under livets sista vecka. På äldreboenden var motsvarande andel cirka 30 procent. Peter Strang hoppas att siffrorna kan ge en viss tröst då alltfler tvingas ta farväl av anhöriga under mycket svåra former.
– Allmänhetens bild är att det är jättemycket andnöd på boenden, medan det på sjukhuset är stillsamt. Men den data som finns nu talar inte i den riktningen, säger Peter Strang till Dagens nyheter och betonar samtidigt att urvalet är begränsat.
Vad kan då orsaken vara att färre drabbas av andnöd på äldreboenden? Andnöd tillkommer ofta sent sjukdomsförloppet, när man haft hög feber och trötthet en längre tid. Peter Strang menar att de som vårdas på äldreboenden i livets slutskede är generellt sett både äldre och mer sköra och därför inte klarar sjukdomen en längre tid.
– Jag tror att om man dör så dör man lite tidigare där, man hinner så att säga inte få de här svåraste symptomen.
Det hävdar Peter Strang, professor i palliativ medicin på Karolinska institutet och överläkare vid Stockholms sjukhem, i en artikel i Dagens Nyheter. Han lutar sig emot preliminära data från Palliativregistret där läkare och sjuksköterskor anger vilka symptom som den avlidna har haft under livets sista vecka och om dessa har gått att lindra.
Av totalt närmare 150 patienter registrerade med covid-19 hade över 60 procent av dem som avlidit på sjukhus andnöd under livets sista vecka. På äldreboenden var motsvarande andel cirka 30 procent. Peter Strang hoppas att siffrorna kan ge en viss tröst då alltfler tvingas ta farväl av anhöriga under mycket svåra former.
– Allmänhetens bild är att det är jättemycket andnöd på boenden, medan det på sjukhuset är stillsamt. Men den data som finns nu talar inte i den riktningen, säger Peter Strang till Dagens nyheter och betonar samtidigt att urvalet är begränsat.
Vad kan då orsaken vara att färre drabbas av andnöd på äldreboenden? Andnöd tillkommer ofta sent sjukdomsförloppet, när man haft hög feber och trötthet en längre tid. Peter Strang menar att de som vårdas på äldreboenden i livets slutskede är generellt sett både äldre och mer sköra och därför inte klarar sjukdomen en längre tid.
– Jag tror att om man dör så dör man lite tidigare där, man hinner så att säga inte få de här svåraste symptomen.
Corona bromsar alzheimerforskningen
Alzheimerforskningen prövas hårt av coronaviruset. Nödvändiga provtagningar försvåras eller förhindras helt och hållet och studier som pågått i många år riskerar att gå om intet när patienter avlider i covid-19.
Det är en mörk bild av alzheimerforskningen som Henrik Frenkel målar upp i sitt senaste blogginlägg efter att ha bett flera av landets ledande hjärnforskare ge sin syn på dagens situation. Eller som professor Henrik Zetterberg uttrycker det: "Viruset är ett enda elände, både för patienter och mot alzheimerforskningen. Det är en katastrof."
Läs hela inlägget på bloggen "Hjälp, har jag alzheimer!? (nytt fönster)
Det är en mörk bild av alzheimerforskningen som Henrik Frenkel målar upp i sitt senaste blogginlägg efter att ha bett flera av landets ledande hjärnforskare ge sin syn på dagens situation. Eller som professor Henrik Zetterberg uttrycker det: "Viruset är ett enda elände, både för patienter och mot alzheimerforskningen. Det är en katastrof."
Läs hela inlägget på bloggen "Hjälp, har jag alzheimer!? (nytt fönster)
Film om covid-19 och livets slut
Vårdpersonal ställs inför många svåra frågor när personer med covid-19 vårdas i livets slut. Ann-Christin Kärrman vid Svenskt Demenscentrum kontaktade Lars Björklund, sjukhuspräst vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, för att få råd i utsatta situationer.
Sjukhuskyrkan vid Akademiska sjukhuset i Uppsala har tagit fram avskedsord som vårdpersonal kan använda för att ta ett sista farväl när en person på en arbetsplats avlider. Avskedsorden är inte kopplade till något religiöst samfund. Ladda ned avskedsorden (pdf)
Se filmen Svåra frågor i en svår tid – om covid-19 och livets slut. Den finns även på Youtube (nytt fönster). Fotograf är Yanan Li.
Fler filmer med bl a Lars Björklund om covid-19 och livets slut finns på Youtube (nytt fönster)
Sjukhuskyrkan vid Akademiska sjukhuset i Uppsala har tagit fram avskedsord som vårdpersonal kan använda för att ta ett sista farväl när en person på en arbetsplats avlider. Avskedsorden är inte kopplade till något religiöst samfund. Ladda ned avskedsorden (pdf)
Se filmen Svåra frågor i en svår tid – om covid-19 och livets slut. Den finns även på Youtube (nytt fönster). Fotograf är Yanan Li.
Fler filmer med bl a Lars Björklund om covid-19 och livets slut finns på Youtube (nytt fönster)
Under Tema Coronavirus finns mer material och länkar, främst till vårdpersonal.
Digitalt teknikstöd har svårt att nå ut
Digitalt teknikstöd vid demenssjukdom har svårt att nå användarna. De som får del av stödet har ofta blivit tipsade av vänner och bekanta, inte av vårdpersonal. Det framgår av en studie från Örebro universitet.
– Det är ju arbetsterapeuter som förskriver teknikstöd och visst finns det de som har god kännedom om olika digitalt baserade lösningar och vad som kan fungera i det enskilda fallet. Men generellt sett tycks kunskapen vara mycket ojämn bland arbetsterapeuter, säger Antonios Tsertsidis, doktorand i informatik vid Handelshögskolan i Örebro, som ligger bakom studien.
Antonios Tsertsidis, som har demenssjukdom i släkten, har i sin forskning intervjuat arbetsterapeuter, biståndshandläggare och anhöriga till personer med demenssjukdom om digitalt teknikstöd. Det handlar om dels kognitiva hjälpmedel som kan till exempel påminna den sjuke om medicinering och inbokade möten, dels tekniska lösningar för att anhöriga ska till exempel kunna hålla kontakt med sin närstående.
Flera hinder
Studien är gjord i Örebro med relativt få deltagare men lyfte ändå fram en del hinder för att rätt digitalt teknikstöd ska nå rätt användare. Kunskapsbristen bland många arbetsterapeuter är ett sådant och den kan ligga på flera plan.
– Det kan vara att man helt enkelt inte känner till vilket teknikstöd som finns, inte ens de som kommunen upphandlat. Men det kan också handla om brister när stödet introduceras, man lämnar över det till personen utan att följa upp hur stödet fungerar, säger Antonios Tsertsidis som tror att det egna intresset för ny teknik hos arbetsterapeuten påverkar synen på digitalt teknikstöd och därmed förskrivningen.
Ett annat problem är att digitalt teknikstöd många gånger sätts sin för sent, när personen har kommit för långt i sin sjukdom för att ha nytta av det.
– När demensdiagnosen har ställts är sjukvården rätt snabb med att ordinera läkemedel och kanske får personen någon timmes hemtjänst. Men digitala hjälpmedel dröjer ofta. Möjligen informeras personen och anhöriga att sådana hjälpmedel finns men konkreta förslag verkar snarare komma från vänner och bekanta, inte från arbetsterapeut eller annan vårdpersonal, säger Antonios Tsertsidis.
En mer aktiv roll
Biståndshandläggarna skulle kunna fånga upp behovet av digitalt teknikstöd tidigt. Men av intervjuerna framkom att deras arbetsbelastning är hög. Så även om de tycks ha ett gott samarbete med arbetsterapeuterna tror Antonios Tsertsidis att det är framför allt arbetsterapeuterna som behöver spela en mer aktiv roll för att teknikstödet ska nå användarna.
– Jag tror att det handlar om mer utbildning om digitalt teknikstöd för att utjämna kunskapsnivån bland arbetsterapeuter, säger han.
Antonios Tsertsidis, som ingår i den tvärvetenskapliga forskarskolan Successful Ageing vid Örebro universitet, fortsätter att ägna sig åt digital teknik vid demenssjukdom. Bland annat ingår han i ett projekt där personer med demenssjukdom involveras i utvecklingen av nya tekniska lösningar, utifrån deras erfarenheter och behov.
Magnus Westlander
– Det är ju arbetsterapeuter som förskriver teknikstöd och visst finns det de som har god kännedom om olika digitalt baserade lösningar och vad som kan fungera i det enskilda fallet. Men generellt sett tycks kunskapen vara mycket ojämn bland arbetsterapeuter, säger Antonios Tsertsidis, doktorand i informatik vid Handelshögskolan i Örebro, som ligger bakom studien.
Antonios Tsertsidis, som har demenssjukdom i släkten, har i sin forskning intervjuat arbetsterapeuter, biståndshandläggare och anhöriga till personer med demenssjukdom om digitalt teknikstöd. Det handlar om dels kognitiva hjälpmedel som kan till exempel påminna den sjuke om medicinering och inbokade möten, dels tekniska lösningar för att anhöriga ska till exempel kunna hålla kontakt med sin närstående.
Flera hinder
Studien är gjord i Örebro med relativt få deltagare men lyfte ändå fram en del hinder för att rätt digitalt teknikstöd ska nå rätt användare. Kunskapsbristen bland många arbetsterapeuter är ett sådant och den kan ligga på flera plan.
– Det kan vara att man helt enkelt inte känner till vilket teknikstöd som finns, inte ens de som kommunen upphandlat. Men det kan också handla om brister när stödet introduceras, man lämnar över det till personen utan att följa upp hur stödet fungerar, säger Antonios Tsertsidis som tror att det egna intresset för ny teknik hos arbetsterapeuten påverkar synen på digitalt teknikstöd och därmed förskrivningen.
Ett annat problem är att digitalt teknikstöd många gånger sätts sin för sent, när personen har kommit för långt i sin sjukdom för att ha nytta av det.
– När demensdiagnosen har ställts är sjukvården rätt snabb med att ordinera läkemedel och kanske får personen någon timmes hemtjänst. Men digitala hjälpmedel dröjer ofta. Möjligen informeras personen och anhöriga att sådana hjälpmedel finns men konkreta förslag verkar snarare komma från vänner och bekanta, inte från arbetsterapeut eller annan vårdpersonal, säger Antonios Tsertsidis.
En mer aktiv roll
Biståndshandläggarna skulle kunna fånga upp behovet av digitalt teknikstöd tidigt. Men av intervjuerna framkom att deras arbetsbelastning är hög. Så även om de tycks ha ett gott samarbete med arbetsterapeuterna tror Antonios Tsertsidis att det är framför allt arbetsterapeuterna som behöver spela en mer aktiv roll för att teknikstödet ska nå användarna.
– Jag tror att det handlar om mer utbildning om digitalt teknikstöd för att utjämna kunskapsnivån bland arbetsterapeuter, säger han.
Antonios Tsertsidis, som ingår i den tvärvetenskapliga forskarskolan Successful Ageing vid Örebro universitet, fortsätter att ägna sig åt digital teknik vid demenssjukdom. Bland annat ingår han i ett projekt där personer med demenssjukdom involveras i utvecklingen av nya tekniska lösningar, utifrån deras erfarenheter och behov.
Magnus Westlander
Stjärnmärkta förändringar på Malmöboende
Sedan demensboendet Trevnaden i Malmö blev Stjärnmärkt har bland annat fallolyckorna och behovsmedicineringen minskat. Färre rutiner och ett mer personcentrerat arbetssätt ligger bakom utvecklingen.
I januari 2019 blev Trevnaden första äldreboendet i Skåne att bli Stjärnmärkt. Personalen, inklusive chefer och rehabpersonal, hade då genomfört utbildningsmodellens fyra steg. Kravet, att minst 80 procent av personalen ska delta, uppfylldes med råge. Trevnadens ledning hade siktat på 100 procent, ett mål som också förverkligades.
Vilken konkret betydelse har då utbildningsmodellen haft? Hur märker en besökare att Trevnaden numera är Stjärnmärkt? Viktoria Ehrs, som delar chefskapet på Trevnaden med Catrin Svensson, funderar en stund innan hon svarar.
Man känner lugnet
– Lugnet, det är en stor skillnad mot förr. Många anhöriga säger att ”man känner lugnet när man kommer in”, ja, även personal uttrycker sig ofta så. Och jag tror att det beror på att vi numera i högre grad anpassar oss efter brukarnas behov och önskemål, inte att de anpassar sig efter våra rutiner, säger Viktoria Ehrs.
Fr.v. Viktoria Ehrs, sektionschef, Elise Sandell, Silviasyster och Stjärninstruktör, samt Catrin Svensson, sektionschef.
Läs mer om hur du din arbetsplats kan bli Stjärnmärkt, www.stjärnmärkt.se (nytt fönster)
Förändringen i siffror
De positiva följderna av stjärnmärkningen kan även kläs i siffror. Fallolyckorna har minskat med 13 % och läkemedelsavvikelserna med 71 %. Behovsmedicinering med ångestdämpande och lugnade läkemedel har halverats. Alla brukare har numera en bemötandeplan, jämfört med 73 % före Stjärnmärkt.
Statistiken ser Viktoria Ehrs och Catrin Svensson som en bekräftelse på att Trevnaden har lyckats utveckla ett mer personcentrerat arbetssätt. Det märks redan på morgonen.
– Våra brukare får numera gå upp när de vill, den som vill sova till kl. 11 och sedan äta frukost får göra det. De påverkar givetvis deras välmående och dessutom slipper personalen morgonruschen eftersom brukarna går upp vid olika tider, säger Catrin Svensson.
Ändrade arbetsscheman
De flexibla morgontiderna har lett till anpassningar av arbetsschemat, bland annat börjar nattpersonalen en halvtimme innan kvällspersonalen går hem. Det har förbättrat kommunikationen och lett till en ökad förståelse för varandras arbete menar Viktoria Ehrs.
Maten är en annan nyckel till välbefinnande och har också fått en högre prioritet på Trevnaden. Efter middagen serveras alltid ett sent kvällsmål, för att nattfastan inte ska bli allt för lång. Den som lägger sig mätt och trött sover ofta bättre.
– Vi har också som regel att om du vaknar på natten och är orolig ska du alltid erbjudas något att äta och dricka. Taktil massage och en stunds social samvaro ska också prövas innan behovsmedicineringen kan komma i fråga, säger Catrin Svensson.
Utevistelser ökat med 588 procent
Som Stjärnmärkt enhet ska ett utvecklingsområde väljas. Trevnaden har satsat på utevistelser efter att i brukarundersökningar fått relativt låga poäng på detta område. Efter Stjärnmärkt har utvecklingen varit dramatisk – utevistelserna har ökat med 588 procent! Hur kan man förklara det?
Båda cheferna menar att alla på Trevnaden har insett betydelsen av att de boende får komma ut, något som gör att utevistelser prioriteras på ett helt annat sätt än förr. Inköp av varma jackor som hänger vid entrén gör att personalen slipper hämta sina egna plagg i omklädningsrummet nere i källaren – det har gjort det enklare att komma ut.
– Jag kan komma till jobbet klockan åtta och möta personal som är ute och går med en orolig brukare, det såg man aldrig förr. Personalen märker att en kort promenad ofta kan stilla oro och då vara ett mycket bättre alternativ än orosdämpande mediciner som ökar fallrisken. säger Viktoria Ehrs.
Stjärnmärkt får genomslag
Silviasyster Elise Sandell arbetar på Trevnaden och som Stjärninstruktör ledde hon de olika stegen i utbildningsmodellen. Hon har tidigare hållit i fortbildning för mindre personalgrupper på boendet.
– Men det har mest blivit spridda skurar. De har inte alls fått samma genomslag som Stjärnmärkt där all personal engageras, säger hon.
Elise Sandell tar bland annat upp användningen av tvångs- och begränsningsåtgärder. De diskuteras vid teammöten var 14:de dag då även chefer, rehabpersonal och sjuksköterska deltar.
– Men vi har även fått en levande diskussion i vardagen kring bland annat samtycke och hur vi kan undvika begränsningsåtgärder.
I höst håller Elise Sandell i en kort uppföljning av Stjärnmärkt för all personal på Trevnaden. Hon har redan haft två utbildningsomgångar med åtta nyanställda som inte gått Stjärnmärkt på sina tidigare arbetsplatser. Ledningens målsättning, att all personal ska ha gått utbildningsmodellen, kvarstår även om 80 procent är tillräckligt för att Trevnaden ska få behålla sin stjärnmärkning.
Viktigt att behålla kompetens
– Målsättningen är bra, det är jätteviktigt att också all ny personal genomför Stjärnmärkt annars tappar vi gradvis kompetens, säger Elise Sandell.
Vid sidan av Trevnaden är ytterligare tre demensboenden i Malmö på gång att bli Stjärnmärkta: Tryggheten, Apelrosen och Stensjögatan.
Magnus Westlander
Förändringen i siffror
De positiva följderna av stjärnmärkningen kan även kläs i siffror. Fallolyckorna har minskat med 13 % och läkemedelsavvikelserna med 71 %. Behovsmedicinering med ångestdämpande och lugnade läkemedel har halverats. Alla brukare har numera en bemötandeplan, jämfört med 73 % före Stjärnmärkt.
Statistiken ser Viktoria Ehrs och Catrin Svensson som en bekräftelse på att Trevnaden har lyckats utveckla ett mer personcentrerat arbetssätt. Det märks redan på morgonen.
– Våra brukare får numera gå upp när de vill, den som vill sova till kl. 11 och sedan äta frukost får göra det. De påverkar givetvis deras välmående och dessutom slipper personalen morgonruschen eftersom brukarna går upp vid olika tider, säger Catrin Svensson.
Ändrade arbetsscheman
De flexibla morgontiderna har lett till anpassningar av arbetsschemat, bland annat börjar nattpersonalen en halvtimme innan kvällspersonalen går hem. Det har förbättrat kommunikationen och lett till en ökad förståelse för varandras arbete menar Viktoria Ehrs.
Maten är en annan nyckel till välbefinnande och har också fått en högre prioritet på Trevnaden. Efter middagen serveras alltid ett sent kvällsmål, för att nattfastan inte ska bli allt för lång. Den som lägger sig mätt och trött sover ofta bättre.
– Vi har också som regel att om du vaknar på natten och är orolig ska du alltid erbjudas något att äta och dricka. Taktil massage och en stunds social samvaro ska också prövas innan behovsmedicineringen kan komma i fråga, säger Catrin Svensson.
Utevistelser ökat med 588 procent
Som Stjärnmärkt enhet ska ett utvecklingsområde väljas. Trevnaden har satsat på utevistelser efter att i brukarundersökningar fått relativt låga poäng på detta område. Efter Stjärnmärkt har utvecklingen varit dramatisk – utevistelserna har ökat med 588 procent! Hur kan man förklara det?
Båda cheferna menar att alla på Trevnaden har insett betydelsen av att de boende får komma ut, något som gör att utevistelser prioriteras på ett helt annat sätt än förr. Inköp av varma jackor som hänger vid entrén gör att personalen slipper hämta sina egna plagg i omklädningsrummet nere i källaren – det har gjort det enklare att komma ut.
– Jag kan komma till jobbet klockan åtta och möta personal som är ute och går med en orolig brukare, det såg man aldrig förr. Personalen märker att en kort promenad ofta kan stilla oro och då vara ett mycket bättre alternativ än orosdämpande mediciner som ökar fallrisken. säger Viktoria Ehrs.
Stjärnmärkt får genomslag
Silviasyster Elise Sandell arbetar på Trevnaden och som Stjärninstruktör ledde hon de olika stegen i utbildningsmodellen. Hon har tidigare hållit i fortbildning för mindre personalgrupper på boendet.
– Men det har mest blivit spridda skurar. De har inte alls fått samma genomslag som Stjärnmärkt där all personal engageras, säger hon.
Elise Sandell tar bland annat upp användningen av tvångs- och begränsningsåtgärder. De diskuteras vid teammöten var 14:de dag då även chefer, rehabpersonal och sjuksköterska deltar.
– Men vi har även fått en levande diskussion i vardagen kring bland annat samtycke och hur vi kan undvika begränsningsåtgärder.
I höst håller Elise Sandell i en kort uppföljning av Stjärnmärkt för all personal på Trevnaden. Hon har redan haft två utbildningsomgångar med åtta nyanställda som inte gått Stjärnmärkt på sina tidigare arbetsplatser. Ledningens målsättning, att all personal ska ha gått utbildningsmodellen, kvarstår även om 80 procent är tillräckligt för att Trevnaden ska få behålla sin stjärnmärkning.
Viktigt att behålla kompetens
– Målsättningen är bra, det är jätteviktigt att också all ny personal genomför Stjärnmärkt annars tappar vi gradvis kompetens, säger Elise Sandell.
Vid sidan av Trevnaden är ytterligare tre demensboenden i Malmö på gång att bli Stjärnmärkta: Tryggheten, Apelrosen och Stensjögatan.
Magnus Westlander
Trevnadens demensboende drivs av Malmö stad och ligger centralt i Malmö. Det består av 5 avdelningar med 8–10 brukare på varje avdelning.
Ny bok för läkare och sjuksköterskor
Åldras med intellektuell funktionsnedsättning heter en ny bok från Svenskt Demenscentrum. Den vänder sig främst till läkare och sjuksköterskor inom primärvården.
Boken är den första i sitt slag som tar upp åldrandet vid intellektuell funktionsnedsättning ur ett hälso- och sjukvårdsperspektiv. En ökad medellivslängd hos denna mycket heterogena grupp ställer större och delvis nya krav på sjukvårdspersonal.
Åldersrelaterade förändringar uppträder ofta tidigare i livet vid intellektuell funktionsnedsättning. Vid till exempel Downs syndrom är alzheimerförändringar vanliga redan i 35-årsåldern. Andra diagnoser, varav en del väldigt ovanliga, är förknippade med andra slags åldersförändringar.
I boken tas upp en rad olika diagnoser och syndrom: typiska symptom, förlopp och behandlingar. Den ger även handfasta råd vid samtal och undersökningar av patienter med intellektuell funktionsnedsättning. Syftet med boken är att ge sjukvården verktyg för att bättre kunna behandla, bemöta och kommunicera med patienterna utifrån var och ens egna förutsättningar och behov.
Boken har tillkommit med ekonomiskt stöd från Stiftelsen Solstickan, Johanniterorden i Sverige och Alzheimerfonden.
Sedan tidigare har Svenskt Demenscentrum och Riksförbundet FUB gett ut Åldern har sin rätt – om att åldras med intellektuell funktionsnedsättning, en bok som vänder sig främst till LSS-personal och anhöriga.
Boken är den första i sitt slag som tar upp åldrandet vid intellektuell funktionsnedsättning ur ett hälso- och sjukvårdsperspektiv. En ökad medellivslängd hos denna mycket heterogena grupp ställer större och delvis nya krav på sjukvårdspersonal.
Åldersrelaterade förändringar uppträder ofta tidigare i livet vid intellektuell funktionsnedsättning. Vid till exempel Downs syndrom är alzheimerförändringar vanliga redan i 35-årsåldern. Andra diagnoser, varav en del väldigt ovanliga, är förknippade med andra slags åldersförändringar.
I boken tas upp en rad olika diagnoser och syndrom: typiska symptom, förlopp och behandlingar. Den ger även handfasta råd vid samtal och undersökningar av patienter med intellektuell funktionsnedsättning. Syftet med boken är att ge sjukvården verktyg för att bättre kunna behandla, bemöta och kommunicera med patienterna utifrån var och ens egna förutsättningar och behov.
Boken har tillkommit med ekonomiskt stöd från Stiftelsen Solstickan, Johanniterorden i Sverige och Alzheimerfonden.
Sedan tidigare har Svenskt Demenscentrum och Riksförbundet FUB gett ut Åldern har sin rätt – om att åldras med intellektuell funktionsnedsättning, en bok som vänder sig främst till LSS-personal och anhöriga.
Uppmärksammad antikropp mot alzheimer prövas i Sverige
Svenska patienter ingår i den fas 3-studie som ska ge svar på om antikroppen BAN2401 kan bli ett nytt läkemedel mot Alzheimers sjukdom.
Fas 3-studien påbörjades i USA för snart ett år sedan och har nu utvidgats till en rad andra länder, bland annat Sverige där patienter vid flera minnesklinker kommer att ingå i studien. Det framgår av ett pressmeddelande från Bioarctic, det svenska företag som utvecklat BAN2401 och som inlett ett samarbete med läkemedelsbolaget Eisai.
I dag finns symptomlindrande läkemedel men inget botemedel mot Alzheimers sjukdom. BAN2401 är en antikropp som syftar till att just stoppa sjukdomsprocessen. Den väckte uppmärksamhet vid den stora alzheimerkonferensen (AAIC) sommaren 2018 då hoppfulla resultat från en mindre studie presenterades.
En del hjärnforskare har dock tonat ned förväntningarna. Det har varit många bakslag för immunoterapin som går ut på att stoppa sjukdomen med antikroppar som angriper de amyloida placken i den alzheimersjuka hjärnan. Flera antikroppar har visat lovande resultat men inte hållit måttet när de prövats i större skala. Så sent som för några veckor redovisade nya försök med gantenerumab och solanezumab. De båda antikropparna visade sig inte ha bättre effekt än placebo när de prövades på patienter med en starkt ärftlig form av alzheimer.
Men Bioarctic och Eisai har inte kastat in handduken. Lars Lannfelt, professor vid Uppsala universitet, som har varit med att utveckla BAN2401 framhåller dess skillnader mot andra antikroppar. Bland annat angriper BAN2401 oligomerer som är ett slags mellanstadium i utveckling av de amyloida placken. Om det lyckas får vi se 2022 då resultatet av fas 3-studien väntas.
Fas 3-studien påbörjades i USA för snart ett år sedan och har nu utvidgats till en rad andra länder, bland annat Sverige där patienter vid flera minnesklinker kommer att ingå i studien. Det framgår av ett pressmeddelande från Bioarctic, det svenska företag som utvecklat BAN2401 och som inlett ett samarbete med läkemedelsbolaget Eisai.
I dag finns symptomlindrande läkemedel men inget botemedel mot Alzheimers sjukdom. BAN2401 är en antikropp som syftar till att just stoppa sjukdomsprocessen. Den väckte uppmärksamhet vid den stora alzheimerkonferensen (AAIC) sommaren 2018 då hoppfulla resultat från en mindre studie presenterades.
En del hjärnforskare har dock tonat ned förväntningarna. Det har varit många bakslag för immunoterapin som går ut på att stoppa sjukdomen med antikroppar som angriper de amyloida placken i den alzheimersjuka hjärnan. Flera antikroppar har visat lovande resultat men inte hållit måttet när de prövats i större skala. Så sent som för några veckor redovisade nya försök med gantenerumab och solanezumab. De båda antikropparna visade sig inte ha bättre effekt än placebo när de prövades på patienter med en starkt ärftlig form av alzheimer.
Men Bioarctic och Eisai har inte kastat in handduken. Lars Lannfelt, professor vid Uppsala universitet, som har varit med att utveckla BAN2401 framhåller dess skillnader mot andra antikroppar. Bland annat angriper BAN2401 oligomerer som är ett slags mellanstadium i utveckling av de amyloida placken. Om det lyckas får vi se 2022 då resultatet av fas 3-studien väntas.