Senaste nytt
Kan munsårsvirus ge demens?
Att det kan finnas kopplingar mellan vanligt herpesvirus och Alzheimers sjukdom har tidigare avfärdats av forskningen. Två färska studier från Umeå universitet visar att det kan vara dags för en omprövning.
Herpesvirus är vanligt förekommande och brukar ge munsår och blåsor på slemhinnorna. Viruset ligger sedan vilande men kan då och då aktiveras så att symptomen återkommer. Personer som har haft en sådan reaktiverad herpesinfektion (herpes simplexvirus typ 1) har en fördubblad risk att utveckla alzheimer, den vanligaste demenssjukdomen. Det framgår av en ny studie från Umeå universitet.
Studien är publicerad i tidskriften Alzheimer & Dementia och omfattar 3 432 personer som har följts i genomsnitt i drygt 11 år. Data har hämtats från Betulaprojektet, en befolkningsstudie om åldrande, minne och demens i Västerbotten.
Hugo Lövheim, docent vid enheten för geriatrik, Umeå universitet, är en av forskarna bakom studien. För Svenskt Demenscentrum berättar han att en möjlig koppling mellan herpesvirus och alzheimer diskuterades redan i början av 1980-talet.
– Då hade man sett att den hjärninflammation som herpes i sällsynta fall leder till drabbade samma delar av hjärnan som alzheimer i tidig sjukdomsfas. Några vetenskapliga artiklar publicerades men fann inget samband så herpesvirus kom att förkastas som en möjlig riskfaktor för Alzheimers sjukdom.
Det tycker Hugo Lövheim var för tidigt. Han menar att dessa få forskningsstudier hade en del svagheter, dessutom har framkommit nya rön som gör herpesspåret värt att gå vidare med. Bland annat kan man i laboratoriemiljö se hur herpesvirus stimulerar produktion av tauprotein och betaamyloid, två typiska kännetecken för Alzheimers sjukdom.
Hugo Lövheims hypotes är att ett försämrat immunförsvar hos äldre personer skapar möjligheter för herpesviruset att sprida sig till hjärnan.
– Där kan det i sin tur starta den process som leder fram till Alzheimers sjukdom, säger han och får ytterligare stöd för sin tes i en annan studie, även den publicerad i Alzheimer & Dementia och med Fredrik Elgh, professor vid enheten för virologi, som medförfattare.
Denna studie bygger på prover från Medicinska Biobanken vid Umeå universitet och som tagits i genomsnitt knappt 10 år före demensdiagnos. 360 av proverna kom från personer som utvecklade Alzheimers sjukdom och lika många från ”friska” äldre. Här visade resultaten att bärare av herpesvirus hade mer än en drygt fördubblad risk att insjukna i Alzheimers sjukdom.
Hugo Lövheim påpekar att det behövs mer forskning för att bekräfta och klargöra sambanden mellan herpesvirus och Alzheimers sjukdom. Positivt i sammanhanget är att herpesinfektioner är behandlingsbara med så kallade antivirala medel.
– Och detta är något vi vill använda i framtida studier, att prova att behandla patienter med herpes för att se om det kan förhindra utvecklingen av Alzheimers sjukdom, säger Hugo Lövheim.
Magnus Westlander
Herpesvirus är vanligt förekommande och brukar ge munsår och blåsor på slemhinnorna. Viruset ligger sedan vilande men kan då och då aktiveras så att symptomen återkommer. Personer som har haft en sådan reaktiverad herpesinfektion (herpes simplexvirus typ 1) har en fördubblad risk att utveckla alzheimer, den vanligaste demenssjukdomen. Det framgår av en ny studie från Umeå universitet.
Studien är publicerad i tidskriften Alzheimer & Dementia och omfattar 3 432 personer som har följts i genomsnitt i drygt 11 år. Data har hämtats från Betulaprojektet, en befolkningsstudie om åldrande, minne och demens i Västerbotten.
Hugo Lövheim, docent vid enheten för geriatrik, Umeå universitet, är en av forskarna bakom studien. För Svenskt Demenscentrum berättar han att en möjlig koppling mellan herpesvirus och alzheimer diskuterades redan i början av 1980-talet.
– Då hade man sett att den hjärninflammation som herpes i sällsynta fall leder till drabbade samma delar av hjärnan som alzheimer i tidig sjukdomsfas. Några vetenskapliga artiklar publicerades men fann inget samband så herpesvirus kom att förkastas som en möjlig riskfaktor för Alzheimers sjukdom.
Det tycker Hugo Lövheim var för tidigt. Han menar att dessa få forskningsstudier hade en del svagheter, dessutom har framkommit nya rön som gör herpesspåret värt att gå vidare med. Bland annat kan man i laboratoriemiljö se hur herpesvirus stimulerar produktion av tauprotein och betaamyloid, två typiska kännetecken för Alzheimers sjukdom.
Hugo Lövheims hypotes är att ett försämrat immunförsvar hos äldre personer skapar möjligheter för herpesviruset att sprida sig till hjärnan.
– Där kan det i sin tur starta den process som leder fram till Alzheimers sjukdom, säger han och får ytterligare stöd för sin tes i en annan studie, även den publicerad i Alzheimer & Dementia och med Fredrik Elgh, professor vid enheten för virologi, som medförfattare.
Denna studie bygger på prover från Medicinska Biobanken vid Umeå universitet och som tagits i genomsnitt knappt 10 år före demensdiagnos. 360 av proverna kom från personer som utvecklade Alzheimers sjukdom och lika många från ”friska” äldre. Här visade resultaten att bärare av herpesvirus hade mer än en drygt fördubblad risk att insjukna i Alzheimers sjukdom.
Hugo Lövheim påpekar att det behövs mer forskning för att bekräfta och klargöra sambanden mellan herpesvirus och Alzheimers sjukdom. Positivt i sammanhanget är att herpesinfektioner är behandlingsbara med så kallade antivirala medel.
– Och detta är något vi vill använda i framtida studier, att prova att behandla patienter med herpes för att se om det kan förhindra utvecklingen av Alzheimers sjukdom, säger Hugo Lövheim.
Magnus Westlander
Docent Hugo Löwheim forskar på sambandet mellan herpesvirus och Alzheimers sjukdom.
Artilklar i Alzheimer & Dementia:
• Reactivated herpes simplex infection increases the risk of Alzheimer's disease (nytt fönster)
• Herpes simplex infection and the risk of Alzheimer's disease – A nested case-control study (nytt fönster)
Om åldrande och minne på åtta sidor
Vad händer med hjärnan när vi åldras? Kan man skydda sig mot demenssjukdom och i så fall hur? Det är frågor som tas upp i en färsk sammanfattning från Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (FORTE).
Den korta faktaspäckade Åldrande och minne är på åtta sidor och presenterades vid ett frukostseminarium den 10 oktober. Författare är professorerna Johan Fastbom och Martin Lövdén samt fil dr Stefan Fors, samtliga verksamma som forskare vid Aging Research Center i Stockholm.
Skriften tar upp hur kognitiva förmågor (minne, inlärning etc) påverkas av åldrandet och vilka följder försämringar kan leda till. En stor del ägnas åt demenssjukdomar, bland annat vilka risk- och friskfaktorer som forskarna har identifierat.
Demens är en snabbt växande folksjukdom på grund av att vi lever allt längre. Idag beräknas 160 000 personer landet vara drabbade och siffran kan fördubblas fram till 2050. Något botemedel mot alzheimer och andra demenssjukdomar är inte i sikte men forskarna bakom skriften lyfter fram ett ljus i mörkret.
Även om fler drabbas finns forskning som tyder på att risken att insjukna minskar i varje åldersgrupp (efter 65 år). Vi lever alltså allt längre med en frisk hjärna. Ett par förklaringar som lyfts fram är en generellt sett högre utbildningsnivå och bättre "blodkärlshälsa", både låg utbildning och högt blodtryck är riskfaktorer för demenssjukdom.
Skriften Åldrande och minne kan laddas ned (se högerspalt) eller beställas från FORTES webbplats: www.forte.se » (nytt fönster)
Se intervju med professor Martin Lövdén » (SVT Nyheter)
Den korta faktaspäckade Åldrande och minne är på åtta sidor och presenterades vid ett frukostseminarium den 10 oktober. Författare är professorerna Johan Fastbom och Martin Lövdén samt fil dr Stefan Fors, samtliga verksamma som forskare vid Aging Research Center i Stockholm.
Skriften tar upp hur kognitiva förmågor (minne, inlärning etc) påverkas av åldrandet och vilka följder försämringar kan leda till. En stor del ägnas åt demenssjukdomar, bland annat vilka risk- och friskfaktorer som forskarna har identifierat.
Demens är en snabbt växande folksjukdom på grund av att vi lever allt längre. Idag beräknas 160 000 personer landet vara drabbade och siffran kan fördubblas fram till 2050. Något botemedel mot alzheimer och andra demenssjukdomar är inte i sikte men forskarna bakom skriften lyfter fram ett ljus i mörkret.
Även om fler drabbas finns forskning som tyder på att risken att insjukna minskar i varje åldersgrupp (efter 65 år). Vi lever alltså allt längre med en frisk hjärna. Ett par förklaringar som lyfts fram är en generellt sett högre utbildningsnivå och bättre "blodkärlshälsa", både låg utbildning och högt blodtryck är riskfaktorer för demenssjukdom.
Skriften Åldrande och minne kan laddas ned (se högerspalt) eller beställas från FORTES webbplats: www.forte.se » (nytt fönster)
Se intervju med professor Martin Lövdén » (SVT Nyheter)
Ladda ned rapport » (pdf, 8 sid)
Demensforskare hyllar Nobelpristagare
Entusiasmen över årets Nobelpris i fysiologi är stor bland landets hjärnforskare. Forskartrion John O´Keefe, May-Britt och Edvard Moser visar hur vår inre GPS fungerar.
Hur kan vi finna vägen från en plats till en annan? Och hur kan vi hitta tillbaka igen? Det är sådana frågor som sysselsatt årets Nobelpristagare i fysiologi. Centralt i detta sammanhang är ett område i hjärnan som kallas hippocampus, det upptäckte John O´Keefe redan i början på 1970-talet. Han fann att olika nervceller aktiverades där beroende på var man befann sig i rummet. Dessa ”platsceller” i hippocampushjärnan bildar en slags inre karta av rummet.
Drygt 30 år senare identifierade May-Britt och Edvard Moser "rutnätsceller”. Det är en typ av celler som skapar ett koordinatsystem för positionsbestämning. De norska forskarparet har visat hur de olika celltyperna samverkar för att vi ska förstå var vi befinner oss och hitta rätt.
Även om årets fysiologipris handlar om den friska hjärnan finns tydliga kopplingar till demens. Vår inre GPS (orienteringsförmågan) försämras i regel tidigt vid alzheimer, den vanligaste demenssjukdomen. Det är också i hippocampus och enthorinala cortex där man brukar se de första tecknen på alzheimerförändringar i hjärnan, alltså i samma områden som aktiveras när vi ska orientera oss.
Professor Agneta Nordberg, en av landets ledande alzheimerforskare, satt i årets Nobelstyrelse. Hon menar att fynden kommer att öka förståelsen för hur hjärnan fungerar och trots att det rör sig om fysiologiska upptäckter kommer de att ha en praktisk betydelse.
Svensk Förening för Kognitiv Medicin "gläds åt att verksamhetsområdet Kognitionsforskning uppmärksammas och får detta Nobelpris". Till hyllningskören ansluter sig även professor Bengt Winblad, chef för Swedish Brain Power. Han menar att detta är en mycket viktig neurovetenskaplig grundforskning som är helt nödvändig för att förstå hjärnsjukdomar.
– Våra norska forskarkollegor har gett oss demensforskare ett mycket värdefullt bidrag till att förstå hjärnans orienteringsförmåga och vi ser klara kopplingar till störningar i hjärnans minnesfunktion och tidiga tecken på exempelvis alzheimer, säger han på Swedish Brain Powers webb.
Hur kan vi finna vägen från en plats till en annan? Och hur kan vi hitta tillbaka igen? Det är sådana frågor som sysselsatt årets Nobelpristagare i fysiologi. Centralt i detta sammanhang är ett område i hjärnan som kallas hippocampus, det upptäckte John O´Keefe redan i början på 1970-talet. Han fann att olika nervceller aktiverades där beroende på var man befann sig i rummet. Dessa ”platsceller” i hippocampushjärnan bildar en slags inre karta av rummet.
Drygt 30 år senare identifierade May-Britt och Edvard Moser "rutnätsceller”. Det är en typ av celler som skapar ett koordinatsystem för positionsbestämning. De norska forskarparet har visat hur de olika celltyperna samverkar för att vi ska förstå var vi befinner oss och hitta rätt.
Även om årets fysiologipris handlar om den friska hjärnan finns tydliga kopplingar till demens. Vår inre GPS (orienteringsförmågan) försämras i regel tidigt vid alzheimer, den vanligaste demenssjukdomen. Det är också i hippocampus och enthorinala cortex där man brukar se de första tecknen på alzheimerförändringar i hjärnan, alltså i samma områden som aktiveras när vi ska orientera oss.
Professor Agneta Nordberg, en av landets ledande alzheimerforskare, satt i årets Nobelstyrelse. Hon menar att fynden kommer att öka förståelsen för hur hjärnan fungerar och trots att det rör sig om fysiologiska upptäckter kommer de att ha en praktisk betydelse.
Svensk Förening för Kognitiv Medicin "gläds åt att verksamhetsområdet Kognitionsforskning uppmärksammas och får detta Nobelpris". Till hyllningskören ansluter sig även professor Bengt Winblad, chef för Swedish Brain Power. Han menar att detta är en mycket viktig neurovetenskaplig grundforskning som är helt nödvändig för att förstå hjärnsjukdomar.
– Våra norska forskarkollegor har gett oss demensforskare ett mycket värdefullt bidrag till att förstå hjärnans orienteringsförmåga och vi ser klara kopplingar till störningar i hjärnans minnesfunktion och tidiga tecken på exempelvis alzheimer, säger han på Swedish Brain Powers webb.
Läs mer om årets Nobelpris i fysiologi » (nytt fönster)
Gilla oss på Facebook
...
Nu har Svenskt Demenscentrum lanserat en officiell Facebooksida. Här kan du följa vad vi gör och vilka evenemang som vi deltar i. Du får även tips på konferenser, nya böcker och kurser och annat som händer inom demensområdet. Gå gärna in och gilla oss så får du fortlöpande uppdateringar.
Du som följer Demenspodden på Facebook – gå in och och gilla oss på den nya officiella Facebooksidan. Framöver kommer nämligen Demenspoddens nya avsnitt att lanseras via denna sida.
Nu har Svenskt Demenscentrum lanserat en officiell Facebooksida. Här kan du följa vad vi gör och vilka evenemang som vi deltar i. Du får även tips på konferenser, nya böcker och kurser och annat som händer inom demensområdet. Gå gärna in och gilla oss så får du fortlöpande uppdateringar.
Du som följer Demenspodden på Facebook – gå in och och gilla oss på den nya officiella Facebooksidan. Framöver kommer nämligen Demenspoddens nya avsnitt att lanseras via denna sida.
Alzheimerläkemedel kan ge ett längre liv
Kolinesterashämmare kan förlänga både livslängden och tiden som alzheimersjuka klarar sig utan hemtjänst och särskilt boende. Med en god läkemedelsbehandling tvingas relativt få att avbryta medicineringen på grund av biverkningar. Det visar ny forskning från Skånes universitetssjukhus.
Studien omfattar sammanlagt 681 alzheimerpatienter som behandlades med symptomlindrande kolinesterashämmare. Behandlingseffekten följdes upp efter ett halvår. Hos 63 procent av patienterna hade då sjukdomssymptomen lindrats eller stabiliserats. Patienterna följdes sedan fram till sin död.
– Det visade sig att de som hade en bättre behandlingseffekt av kolinesterashämmare även levde längre. Sex månaders positiv behandlingseffekt ledde i genomsnitt till en lika lång ökning av livslängden, säger Carina Wattmo, forskare och medicinsk statistiker, VO Minnessjukdomar, Skånes universitetssjukhus.
Kolinesterashämmare är en grupp av läkemedel som ökar effekten av acetylkolin, ett viktigt signalämne i hjärnan. Vid mild till måttlig demensfas kan det lindra symptomen hos personer med Alzheimers sjukdom. I Skånestudien svarade äldre och personer med starkare kognitiva symptom bäst på behandlingen.
Kopplingen mellan behandlingseffekt av kolinesterashämmare och livslängd är lite undersökt. Carina Wattmo har hittat två tidigare studier med delvis motsägelsefulla resultat. I den aktuella studien medförde en positiv behandlingseffekt att patienterna kunde skjuta sjukdomen framför sig.
– Dessa patienter levde inte bara längre utan klarade sig också utan hemtjänst och särskilt boende en längre tid. Även samhällsekonomiskt blev det sannolikt en vinst eftersom de belastade vård och omsorg i mindre utsträckning, säger Carina Wattmo.
En högre dos av kolinesterashämmare påverkade behandlingseffekten i positiv riktning. I praktiken måste doseringen ofta anpassas och korrigeras efterhand, beroende på hur patienten tål medicineringen. Kolinesterashämmare har rykte om sig att ofta ge upphov till biverkningar, t ex illamående och kräkningar. Men i den aktuella studien tvingades endast 4,6 procent sluta helt med läkemedlen på grund av biverkningar. Den relativt låga andelen kan delvis förklaras av att läkemedelsbehandlingen utgick från 14 minneskliniker specialiserade på demenssjukdomar. Motsvarande andel för alzheimerpatienter inom primärvården är sannolikt högre.
– Det visar ändå vilken potential det finns med kolinesterashämmare. Om den enskilde läkaren är aktiv, följer upp sin patient, kanske ökar dosen gradvis eller trappar ned om biverkningar uppstår och sedan trappar upp igen – då kan man få en optimal läkemedelsbehandling, säger Carina Wattmo.
Studien vid Skånes universitetssjukhus bygger på data från den nationella studien SATS (Swedish Alzheimer Treatment Study) och har publicerats i tidskriften BMC Neurology.
Magnus Westlander
Studien omfattar sammanlagt 681 alzheimerpatienter som behandlades med symptomlindrande kolinesterashämmare. Behandlingseffekten följdes upp efter ett halvår. Hos 63 procent av patienterna hade då sjukdomssymptomen lindrats eller stabiliserats. Patienterna följdes sedan fram till sin död.
– Det visade sig att de som hade en bättre behandlingseffekt av kolinesterashämmare även levde längre. Sex månaders positiv behandlingseffekt ledde i genomsnitt till en lika lång ökning av livslängden, säger Carina Wattmo, forskare och medicinsk statistiker, VO Minnessjukdomar, Skånes universitetssjukhus.
Kolinesterashämmare är en grupp av läkemedel som ökar effekten av acetylkolin, ett viktigt signalämne i hjärnan. Vid mild till måttlig demensfas kan det lindra symptomen hos personer med Alzheimers sjukdom. I Skånestudien svarade äldre och personer med starkare kognitiva symptom bäst på behandlingen.
Kopplingen mellan behandlingseffekt av kolinesterashämmare och livslängd är lite undersökt. Carina Wattmo har hittat två tidigare studier med delvis motsägelsefulla resultat. I den aktuella studien medförde en positiv behandlingseffekt att patienterna kunde skjuta sjukdomen framför sig.
– Dessa patienter levde inte bara längre utan klarade sig också utan hemtjänst och särskilt boende en längre tid. Även samhällsekonomiskt blev det sannolikt en vinst eftersom de belastade vård och omsorg i mindre utsträckning, säger Carina Wattmo.
En högre dos av kolinesterashämmare påverkade behandlingseffekten i positiv riktning. I praktiken måste doseringen ofta anpassas och korrigeras efterhand, beroende på hur patienten tål medicineringen. Kolinesterashämmare har rykte om sig att ofta ge upphov till biverkningar, t ex illamående och kräkningar. Men i den aktuella studien tvingades endast 4,6 procent sluta helt med läkemedlen på grund av biverkningar. Den relativt låga andelen kan delvis förklaras av att läkemedelsbehandlingen utgick från 14 minneskliniker specialiserade på demenssjukdomar. Motsvarande andel för alzheimerpatienter inom primärvården är sannolikt högre.
– Det visar ändå vilken potential det finns med kolinesterashämmare. Om den enskilde läkaren är aktiv, följer upp sin patient, kanske ökar dosen gradvis eller trappar ned om biverkningar uppstår och sedan trappar upp igen – då kan man få en optimal läkemedelsbehandling, säger Carina Wattmo.
Studien vid Skånes universitetssjukhus bygger på data från den nationella studien SATS (Swedish Alzheimer Treatment Study) och har publicerats i tidskriften BMC Neurology.
Magnus Westlander
Läs mer om kolinesterashämmare under Fakta om demens »
Övervikt i medelåldern ökar demensrisken
Fetma i medelåldern ökar risken för att utveckla demens senare livet. Hos äldre personer är istället undervikt en riskfaktor för demenssjukdom.
De båda sambanden har vi tidigare skrivit om och bekräftas nu i en översiktsstudie som redovisas i Lancet Neurology och Journal of Alzheimer´s Disease. Forskarna bakom studien, knutna till Sahlgrenska akademin i Göteborg, har sammanställt de senaste tio årens forskning på området. De bygger sina slutsatser på data från 27 olika studier som omfattar sammanlagt 120 000 personer i Europa, USA och Asien.
Forskarna har använt BMI (Body Mass Index) och midjemått för att definiera över- och undervikt. Att det senare visar sig vara en riskfaktor för personer som är äldre än 65 år kan ha flera orsaker.
– En förklaring kan vara att tidiga symtom på demens också bidrar till viktminskning, och på att neurologiska förändringar i smak och lukt påverkar matvanorna, säger professor Deborah Gustafson, som lett studien, i pressmeddelande från Göteborgs universitet.
Till Lancet Neurology » (nytt fönster)
Till Journal of Alzheimer´s Disease » (nytt fönster)
De båda sambanden har vi tidigare skrivit om och bekräftas nu i en översiktsstudie som redovisas i Lancet Neurology och Journal of Alzheimer´s Disease. Forskarna bakom studien, knutna till Sahlgrenska akademin i Göteborg, har sammanställt de senaste tio årens forskning på området. De bygger sina slutsatser på data från 27 olika studier som omfattar sammanlagt 120 000 personer i Europa, USA och Asien.
Forskarna har använt BMI (Body Mass Index) och midjemått för att definiera över- och undervikt. Att det senare visar sig vara en riskfaktor för personer som är äldre än 65 år kan ha flera orsaker.
– En förklaring kan vara att tidiga symtom på demens också bidrar till viktminskning, och på att neurologiska förändringar i smak och lukt påverkar matvanorna, säger professor Deborah Gustafson, som lett studien, i pressmeddelande från Göteborgs universitet.
Till Lancet Neurology » (nytt fönster)
Till Journal of Alzheimer´s Disease » (nytt fönster)
Demenscentrum får del av Alice Babs musikskatt
I februari avled Alice Babs, en av våra mest folkkära artister genom tiderna. Arvet hon lämnar efter sig ska befrämja svenskt musikliv, bland annat genom ökade anslag till Alice Babs jazzstipendium. En annan del av kvarlåtenskapen har hennes barn skänkt till stiftelsen Svenskt Demenscentrum.
– Det är en gåva som vi hoppas ska komma till gagn och bidra till att öka kunskaperna om demenssjukdom bland allmänhet, anhöriga och vårdpersonal, säger Titti Sjöblom, Alice Babs yngsta dotter.
Gåvan som även syskonen Lilleba Lagerbäck och Lars Sjöblom står bakom består av rättigheterna till royalty från olika skivinspelningar och filmen Naturröstens hemlighet (DVD).
Titti Sjöblom berättar att syskonskarans kunskaper om demenssjukdomar var mycket bristfälliga och byggde på förlegade föreställningar när Alice Babs fick diagnoserna Alzheimers sjukdom och vaskulär demens i början av 2013.
– Så här i efterhand förstår vi ju att hon hade varit påverkad av sin demenssjukdom långt innan dess. Med mer kunskaper om symptom och förlopp hade vi kunnat bättre förstå och bemöta hennes oro, humörsvängningar och svårigheter att få ihop tillvaron, säger Titti Sjöblom som samtidigt betonar att hennes mor fick en värdig sista tid i livet.
Alice Babs flyttade från ett äldreboende till ett demensboende med utbildade Silviasystrar. Där bodde hon i drygt ett halvår fram till sin död med musiken ständigt närvarande. Hon blev obönhörligen sämre i sin sjukdom men verkade paradoxalt nog må bättre och hade mindre ångest än tidigare berättar Titti Sjöblom.
– På äldreboendet var mamma kinkig med maten. Att hon fick välja mellan två rätter var ingen hjälp – hon kände ju inte igen rätten på tallriken. Sådant förstod man på demensboendet. Där sa personalen: ”Alice, här kommer jag med nystekta köttbullar. Känner du vad gott det luktar?”. Och maten vad alltid så fint upplagd på tallriken.
– Det här visar hur viktigt det är med vårdpersonal som förstår och är utbildad i demenssjukdom, säger Titti Sjöblom som även personligen donerat 10 000 kronor till Svenskt Demenscentrum.
Stiftelsen Svenskt Demenscentrum arbetar för att sprida kunskap om demenssjukdomar genom bland annat avgiftsfria webbutbildningar, handböcker och faktablad på olika språk. Tillsammans med andra aktörer verkar Svenskt Demenscentrum för ett demensvänligt samhälle.
– Det är en gåva som vi hoppas ska komma till gagn och bidra till att öka kunskaperna om demenssjukdom bland allmänhet, anhöriga och vårdpersonal, säger Titti Sjöblom, Alice Babs yngsta dotter.
Gåvan som även syskonen Lilleba Lagerbäck och Lars Sjöblom står bakom består av rättigheterna till royalty från olika skivinspelningar och filmen Naturröstens hemlighet (DVD).
Titti Sjöblom berättar att syskonskarans kunskaper om demenssjukdomar var mycket bristfälliga och byggde på förlegade föreställningar när Alice Babs fick diagnoserna Alzheimers sjukdom och vaskulär demens i början av 2013.
– Så här i efterhand förstår vi ju att hon hade varit påverkad av sin demenssjukdom långt innan dess. Med mer kunskaper om symptom och förlopp hade vi kunnat bättre förstå och bemöta hennes oro, humörsvängningar och svårigheter att få ihop tillvaron, säger Titti Sjöblom som samtidigt betonar att hennes mor fick en värdig sista tid i livet.
Alice Babs flyttade från ett äldreboende till ett demensboende med utbildade Silviasystrar. Där bodde hon i drygt ett halvår fram till sin död med musiken ständigt närvarande. Hon blev obönhörligen sämre i sin sjukdom men verkade paradoxalt nog må bättre och hade mindre ångest än tidigare berättar Titti Sjöblom.
– På äldreboendet var mamma kinkig med maten. Att hon fick välja mellan två rätter var ingen hjälp – hon kände ju inte igen rätten på tallriken. Sådant förstod man på demensboendet. Där sa personalen: ”Alice, här kommer jag med nystekta köttbullar. Känner du vad gott det luktar?”. Och maten vad alltid så fint upplagd på tallriken.
– Det här visar hur viktigt det är med vårdpersonal som förstår och är utbildad i demenssjukdom, säger Titti Sjöblom som även personligen donerat 10 000 kronor till Svenskt Demenscentrum.
Stiftelsen Svenskt Demenscentrum arbetar för att sprida kunskap om demenssjukdomar genom bland annat avgiftsfria webbutbildningar, handböcker och faktablad på olika språk. Tillsammans med andra aktörer verkar Svenskt Demenscentrum för ett demensvänligt samhälle.
Alice Babs tillsammans med sina tre barn: Titti Sjöblom (t.v.). Lars Sjöblom och Lilleba Lagerbäck (t.h).
Internationella alzheimermånaden inledd
September är den internationella alzheimermånaden, något som uppmärksammas över hela världen. En temalunch på Grand Hotel i Stockholm den 1 september var det första av en rad evenemang som Alzheimerfonden arrangerar.
Temat för lunchen var "Maten som förlänger livet”. Hur är det egentligen ställt med maten på våra demensboenden? Kan kosten rentav förhindra att vi drabbas av alzheimer och andra demenssjukdomar? Det var ett par angelägna frågor som ventilerades i Grand Hotels spegelsal.
Liselotte Jansson, generalsekreterare i Alzheimerfonden, ledde diskussionerna tillsammans med skådespelaren Stefan Sauk. Bland deltagarna märktes krögaren Leif Mannerström, professor Miia Kivipelto, Stockholms äldreborgarråd Joakim Larsson (m) och riksdagsledamot Meeri Wasberg (s).
Alzheimermånaden fortsätter den 8 och 15 september med temakvällar i World Trade Center. Flera ansedda alzheimerforskare är inbjudna, liksom drabbade och anhöriga som delar med sig av sina erfarenheter.
På den internationella alzheimerdagen, 21 september, blir det olika aktiviteter på Drottningholms slottsteater och öppet hus i Silviahemmet (på andra sidan vägen). Svenskt Demenscentrum, Demensförbundet och Silviahemmet är medarrangörer. Mer information i vårt kalendarium och på www.alzheimerfonden.se (nytt fönster)
Den 22 september arrangerar Alzheimerföreningen ett evenemang i Solna. Läs mer » (nytt fönster)
Temat för lunchen var "Maten som förlänger livet”. Hur är det egentligen ställt med maten på våra demensboenden? Kan kosten rentav förhindra att vi drabbas av alzheimer och andra demenssjukdomar? Det var ett par angelägna frågor som ventilerades i Grand Hotels spegelsal.
Liselotte Jansson, generalsekreterare i Alzheimerfonden, ledde diskussionerna tillsammans med skådespelaren Stefan Sauk. Bland deltagarna märktes krögaren Leif Mannerström, professor Miia Kivipelto, Stockholms äldreborgarråd Joakim Larsson (m) och riksdagsledamot Meeri Wasberg (s).
Alzheimermånaden fortsätter den 8 och 15 september med temakvällar i World Trade Center. Flera ansedda alzheimerforskare är inbjudna, liksom drabbade och anhöriga som delar med sig av sina erfarenheter.
På den internationella alzheimerdagen, 21 september, blir det olika aktiviteter på Drottningholms slottsteater och öppet hus i Silviahemmet (på andra sidan vägen). Svenskt Demenscentrum, Demensförbundet och Silviahemmet är medarrangörer. Mer information i vårt kalendarium och på www.alzheimerfonden.se (nytt fönster)
Den 22 september arrangerar Alzheimerföreningen ett evenemang i Solna. Läs mer » (nytt fönster)
Internationella alzheimermånaden inleddes med en temalunch på Grand Hotel. Foto: Yanan Li
Målningar av demenssjuka på Ystads konstmuseeum
I höst visar Ystads konstmuseum målningar av personer med demenssjukdom. Bildpedagog Susanne Hernaeus har inspirerat och dokumenterat deras arbete.
I sex år har hon åkt runt med en mobil målarverkstad, med staffli och målarfärg, och besökt äldreboenden i Skåne. Det senaste året har hon begränsat sig till Malmö och personer med demenssjukdom. Personal har valt ut personer till målargrupperna. Många av dem har knappt hållit i en pensel tidigare.
– Det fanns de som tog till sig måleriet på en gång, andra var mer reserverade men det kunde räcka med att jag tog deras hand med penseln och förde den mot duken så kom det i gång och fortsatta att måla själva, säger Susanne Hernaeus till Svenskt Demenscentrum.
Även om målningarna skiljer sig åt till form och innehåll kan hon skönja en del gemensamma drag. Många kom att använda prick- eller småstrecksteknik, utan att Susanne Hernaeus påverkat dem. Förvandlingsmåleri var också ett vanligt tema; personen började rita en blomma men stjälken fick fötter och skor (se bilden Dansande blommor).
Det var vanligt att personerna inte kände igen tavlorna som de tidigare målat. Ändå kunde många utvecklas och efterhand göra mer avancerade figurer.
– Jag blev särskilt fascinerad av en kvinna som i början gjorde en huvudfoting, så där som små barn brukar rita människor. Efter några månader målade hon plötsligt en vacker Lucia, med helt rätt proportioner, säger Susanne Hernaeus
Utställningen Dansande blommor – en utställning om måleri av personer med demenssjukdomar invigs den 21 september och pågår till och med den 19 oktober. Den avlöses av Alzheimer och konst, en utställning som bygger på psykologen Emelie Millers studier av hur personer med Alzheimers sjukdom tar till sig och påverkas av måleri.
Magnus Westlander
Gå till Ystads Konstmuseum » (nytt fönster)
I sex år har hon åkt runt med en mobil målarverkstad, med staffli och målarfärg, och besökt äldreboenden i Skåne. Det senaste året har hon begränsat sig till Malmö och personer med demenssjukdom. Personal har valt ut personer till målargrupperna. Många av dem har knappt hållit i en pensel tidigare.
– Det fanns de som tog till sig måleriet på en gång, andra var mer reserverade men det kunde räcka med att jag tog deras hand med penseln och förde den mot duken så kom det i gång och fortsatta att måla själva, säger Susanne Hernaeus till Svenskt Demenscentrum.
Även om målningarna skiljer sig åt till form och innehåll kan hon skönja en del gemensamma drag. Många kom att använda prick- eller småstrecksteknik, utan att Susanne Hernaeus påverkat dem. Förvandlingsmåleri var också ett vanligt tema; personen började rita en blomma men stjälken fick fötter och skor (se bilden Dansande blommor).
Det var vanligt att personerna inte kände igen tavlorna som de tidigare målat. Ändå kunde många utvecklas och efterhand göra mer avancerade figurer.
– Jag blev särskilt fascinerad av en kvinna som i början gjorde en huvudfoting, så där som små barn brukar rita människor. Efter några månader målade hon plötsligt en vacker Lucia, med helt rätt proportioner, säger Susanne Hernaeus
Utställningen Dansande blommor – en utställning om måleri av personer med demenssjukdomar invigs den 21 september och pågår till och med den 19 oktober. Den avlöses av Alzheimer och konst, en utställning som bygger på psykologen Emelie Millers studier av hur personer med Alzheimers sjukdom tar till sig och påverkas av måleri.
Magnus Westlander
Gå till Ystads Konstmuseum » (nytt fönster)
Dansande blommor (Ystad konstmuseum)
Nya funktioner på Demenscentrums webb
Allt fler besök på demenscentrum.se görs från en mobil och läsplatta. Därför har vår webbplats nu anpassats för att vara lätt att läsa även på små bildskärmar. Webbadressen är densamma oavsett om man använder mobil eller dator.
En annan nyhet är att man numera även kan lyssna på webbplatsens innehåll (gäller samtliga sidor utom startsidan). Klicka på lyssna-ikonen uppe till höger, under fönstret "Publicerat". Justera ljudet med volymknappen.