ARBETA MED DEMENS

På Trelleborgs lasarett har personalen utbildats i att upptäcka kognitiv svikt. De har också lärt sig hur man kan lugna och bemöta drabbade patienter. All personal ska bära ”demensglasögon”, dessutom finns demensombud på flera avdelningar.

Det startade med ett samarbetsprojekt mellan sjukhuset och Trelleborgs kommun.  Idag är projektet avslutat men arbetssättet lever vidare. Det berättar demenssjuksköterskan Kristina Edvardsson som var drivande från start.

– Jag hade väldigt fria tyglar när det gällde hur demenskunskapen skulle kunna spridas på sjukhuset, säger hon.

I början fick all personal en grundläggande information, sedan fortsatte Kristina Edvardsson med att utbilda avdelningsvis. Hon utbildade även demensombud på sjukhuset. Idag finns det totalt nio stycken, två på var och en av de fyra medicinavdelningarna och en på ortopeden. Ombuden ska ta tillvara de demenssjukas intressen på sjukhuset och sprida kunskap om bemötande till sina kolleger.

Kristina Edvardsson har även hållit studiecirklar och föreläst för såväl ambulanspersonal som personal på röntgen, laboratoriet och ögonmottagningen. Hur har intresset för dessa frågor varit på sjukhuset?

– Stort, man formligen sög åt sig kunskap, säger Kristina Edvardsson.

En hörnsten i arbetet är att misstanke om kognitiv svikt alltid ska föras in i journalen. Det säger Karin Norlin, arbetsterapeut och den som numera ser till att arbetssättet hålls vid liv.

– Vi lägger märke till hur patienten svarar och reagerar. Det handlar också om att allmänt observera patienten, till exempel om hon frågar åt vilket håll toaletten ligger för tredje gången på en kort stund.

Nog märkte personal även förr när något inte stämde, men då visste man inte vad man skulle göra av den kunskapen. Nu ska läkaren alltid skicka remiss till primärvården om det nu står ett ja i rutan ”misstänkt kognitiv svikt”.

Miljön på sjukhuset har också fått en översyn. Alla avdelningar har fått en väska med saker som kan användas för att lugna och sysselsätta patienter med kognitiv svikt.  Där finns bland annat papper, penna och böcker med bilder från gamla Trelleborg, papper och penna – och så en gosehund med värmedyna i magen. Vovven blir ibland så populär att den följer med patienten hem.

Siv Nordström, undersköterska och demensombud, har sytt ett plockförkläde som är bra för patienter som är oroliga och plockiga.

– Man kan ha det på sig eller lägga det framför sig, säger hon. De kan dra i dragkedjan, plocka bland pärlorna, pilla på slipsen, muffen av fuskpäls, halsbandet. Många av sakerna gör att man får igång ett samtal.

Det gäller ofta att avleda den som har ångest och som kanske vill bort från sjukhuset.

– Man kommer långt med att fråga vad de har jobbat med, säger sjuksköterskan Marie Toring. En kvinnlig patient som rev sönder lappar hade jobbat på bank, hon fick papper och penna.

– Och en man hade haft en Volvo, vi hade turen att hitta en instruktionsbok för just den modellen, säger Siv Nordström. Då lugnade han sig. Det gäller att pröva sig fram till vad som fungerar.

När allt är vitt kan personer med kognitiva problem ha svårt att orientera sig. Därför pryds toadörrarna på Trelleborgslassarett av stora röda hjärtan. Röd textiltejp visar handtag och toalett. Nere i toastolen visar blått nagellack var herrarna ska rikta strålen någonstans. Patientens namn skrivs på en röd eller grön lapp på dörren, så att hon ska hitta rummet lättare.

– Och när vi tittar på foto av våra korridorer ser vi att golven är mörka utom vid sidorna och att de ibland blänker som om de vore såphala, säger Kristina Edvardsson. Om vi förstår att patienter kan uppfatta det mörka som en avgrund kan vi försöka avleda, prata med dem och se dem i ögonen medan vi går.

Alla ska försöka tänka på hur de talar och informerar kognitivt sviktande patienter. Det handlar om sådant som att visa och inte bara prata, att tala i korta meningar, inte ge för mycket information på en gång och att alla uttrycker sig likadant.

Om en patient inte får någon ro kan det hjälpa att köra runt med fikavagnen eller att patienten hjälper till att lägga in lakan i skåpet. En patient som är arg eller aggressiv kanske fungerar bättre tillsammans med någon annan i personalen.

– Då får man hämta en kollega, det finns ingen prestige i det, säger Siv Nordström.

Det gäller att ligga lite före och hitta nyckeln till var och en.

– Ibland kan det räcka med att jag krokar arm och så går vi en sväng runtom på sjukhuset, säger Siv Nordström.

Vita lögner är också helt ok att använda. Om någon vill ringa jobbet eller efter en taxi, då kan man ringa en expedition och låtsas att det är upptaget.  Och när någon väntar på besök kan man säga att de kommer nog snart och så tala om något annat.

– En 90-årig man vill hem till mamma och pappa. Han bad om permis. Men då får man ju prata om hans föräldrar och avleda, säger Siv Nordström.

Ett önskemål är att få mer samarbete med akutmottagningen. Ibland händer det att läkare bara rapporterar om akuta fysiska sjukdomar och inte om en eventuell demens.

– Kanske är det den demenssjuke patienten som ska komma allra snabbast till avdelningen, säger Kristina Edvardsson.

Kari Molin, frilansjournalist

”Heja grabbar friskt humör”. På Trygghetens vårdboende i Malmö viftar en grupp äldre personer med himmelsblåa flaggor medan de skanderar hejaramsor. ”Vi har haft härliga stunder och skrattat mycket”, säger Elisabeth Petersson, samtalsledare i pilotprojektet Fotbollsminnen. 

Trygghetens vårdboende är ett av tre äldreboenden i Malmö som deltagit i Fotbollsminnen. Syftet med projektet, som Svenskt Demenscentrum och Svenska Fans står bakom, var att se om samtal om fotboll kunde väcka minnen till liv och skapa gemenskap bland personer med demenssjukdom. Elisabeth Petersson som har lett grupperna, utan att vara någon fotbollsexpert, försäkrar att så är fallet.

– Det har varit en härlig atmosfär i grupperna och många fina ögonblick. Stoltheten hos mannen som kände igen Calle Palmér och Bosse Larsson (gamla fotbollsstjärnor i Malmö FF red anm.) på fotografierna gick inte att ta miste på. Inte heller glädjen hos mannen som började berätta om korpmatcherna på Limhamnsfältet och korven han alltid köpte på vägen hem.

Flera kvinnor engagerade

Elisabeth Persson arbetar som aktivitetsledare på Trygghetens vårdboende och har lett samtalsgrupper utifrån en rad skiftande ämnen. Något som överraskade henne var att flera kvinnor var så engagerade i fotbollsgrupperna.

– Man har väl en föreställning att det bara var män som höll på med fotboll förr. Men en gammal dam berättade målande hur hon som liten spelade med pojkarna på gatan. Hon mindes väl hur de var klädda och att det inte var så mycket trafik på den tiden.

Elisabeth Petersson har under hösten/vintern arrangerat flera fotbollsträffar på Trygghetens vårdboende. Antalet deltagare har varierat mellan fyra och sex – tre personer har deltagit i samtliga träffar. ”Fotbollskitet”, som Svenskt Demenscentrum tagit fram, har fungerat som minnesväckare. Det innehåller fotografier på gamla Malmö FF-spelare, korta texter från klubbens historia, hejaramsor, tröjor, halsdukar, vimplar – och så en fotboll, förstås. 

– Alla ville se och känna på fotbollen. När jag kom till en av träffarna hade deltagarna redan tagit fram bollen och passade den till varandra, andra viftade med vimplarna, säger Elisabeth Petersson.

Deltagarna fick vara experter

Fotbollstemat tycks ha gått hem även på de båda andra äldreboendena som deltagit i pilotprojektet. Det visar Svenskt Demenscentrums uppföljning. Den korta handledningen med konkreta tips – som följde med fotbollskitet – uppskattades av samtalsledarna. Ingen av dem ser sig som fotbollsfantast, något som kunde vändas till en fördel. Det blev deltagarna som fick vara experter på området. 

Samtalen stannade inte vid fotboll. En kvinna berättade att diktatorn Franco ogillade fotboll och minnesbilder dök upp från hennes uppväxt i Spanien.

Under 2014 kommer Fotbollsminnen Malmö FF att bli tillgängligt för alla äldreboenden i Malmöregionen. Genom ett samarbete med Idrottsmuseet i Malmö startar en avgiftsfri utlåningsverksamhet av fotbollskiten. Museet är även öppet för att arrangera särskilda fotbollsgrupper för personer med demenssjukdom och deras anhöriga i museets lokaler. 

Svenskt Demenscentrum och Svenska Fans planerar för Fotbollsminnen med andra klubbar och för andra delar av landet. Vårdpersonal som vill ta egna initiativ och starta fotbollsgrupper kommer att kunna ladda ned handledning, hejaramsor och annat användbart material på Svenskt Demenscentrums webb. Materialet blir tillgängligt under vintern/våren 2014.

Magnus Westlander

• Personer med stora omvårdnadsbehov har rätt till ett särskilt tandvårdsstöd. Det omfattar munhälsobedömning och nödvändig tandvård.

• Syftet är att i god tid förhindra att stora munhälsoproblem uppstår hos den som saknar förmågan att själv söka tandvård och sköta sin munhygien.

• Biståndshandläggaren ska bedöma vilka som har stora omvårdnadsbehov och därför kan komma i fråga för det särskilda tandvårdsstödet.

• Munhälsobedömningen är avgiftsfri och ska ske årligen. Den utförs i regel av en tandhygienist i personens egna hem eller på ett äldreboende. Anhörig eller omsorgspersonal ska vara närvarande för att få goda råd och instruktioner om hur tänderna bör skötas.

• Avgift för nödvändig tandvård är detsamma som för sjukvård och ingår i högkostnadsskyddet. Tandläkare/tandhygienist avgör vilken behandling som är nödvändig.

Tandäkaren Inger Wårdh betonar vikten av att vårdpersonal lär sig arbeta förebyggande. Men att hjälpa en person med demenssjukdom kan vara svårt. Här är några goda råd:

• Försök att skapa en förtroendefull relation till den du ska hjälpa med tandborstningen. En del känner sig tryggare i situationen om man nynnar en sång.
• Om det är svårt att borsta morgon och kväll – försök att göra det ordentligt åtminstone en gång per dag.
• Att föra in nya moment och redskap, exempelvis eltandborste, är ofta svårt. Försök att göra det personen är van vid sedan tidigare.
• Använd gärna högfluortandkrämer, finns att köpa receptfritt på apoteket. Det gör inget om personen inte spottar ut, då behåller man bara fluoren längre.
• Mot torr mun finns olika produkter, en del som även innehåller lite fluor. Be gärna en tandhygienist om hjälp att välja.
• Om personen har stora problem med tandköttsinflammation kan man använda receptfria klorhexidinprodukter, får dock ej användas varje dag.

Munhälsan försummas ofta hos personer med demenssjukdom. Följden kan bli karies, infektioner och svårigheter att äta. Tandäkaren Inger Wårdh betonar vikten av att vårdpersonal lär sig arbeta förebyggande.

Att borsta tänderna och gå till tandläkaren är något mycket personligt. När olika förmågor avtar i samband med demenssjukdom är sällan tänderna det första man bekymrar sig om. Många anhöriga orkar inte ta itu med detta eftersom tillvaron blir besvärlig på många andra sätt.

– Munnen är ett dolt utrymme. Så länge det inte syns något utåt, som att en tand gått av eller att man är svullen får ofta personen sköta munhygienen själv, säger Inger Wårdh, tandläkare och docent i äldretandvård vid Karolinska Institutet.

Regelbundna kontroller behövs

Det tar också tid innan tandsjukdomar utvecklats – det går sällan över en natt. Därför, menar Inger Wårdh, behövs regelbundna kontroller. Ända sedan 1999 har personer med stora omvårdnadsbehov rätt till årlig kostnadsfri munhälsobedömning och till nödvändig tandvård för sjukvårdsavgift. 

– Vi har ju en årlig bilbesiktning. Men tänderna kan få förfalla ifred hos den som inte själv längre inser att man behöver hjälp. Det är inte ovanligt att stora tandproblem upptäcks först när någon flyttar in på ett demensboende.

Avvakta kan betyda nej 

Ofta har personen tidigare haft en regelbunden tandvårdskontakt.

– Så kommer det en kallelse och så ringer kanske en anhörig och säger att det är inte så bra här hemma just nu, vi får avvakta lite. Det man egentligen gör är då att säga nej, för det blir ju inte bättre, påpekar Inger Wårdh.

Istället bör den anhörige berätta hur det ligger till för tandkliniken och be om att få hjälp och goda råd. För det är en fördel om den som har en demenssjukdom kan fortsätta gå hos sin vanliga tandläkare.

Igenkänning betyder mycket

– Igenkänningsfaktorn är viktig. De känner igen sig på tandkliniken och det sitter lite i ryggmärgen att man ska gapa när man kommer dit. Skulle det inte fungera kan man få hjälp med en remiss till en klinik som tar hand om äldre och sjuka patienter.

Viktigast när man blir demenssjuk är förebyggande tandvård. Det gäller att försöka undvika stora behandlingar och att istället försöka hålla tänderna friska.

– Karies är den stora fällan, det gäller överlag för äldre. Man kan ha varit kariesfri i många år och plötsligt börjar det rasa iväg.

Muntorrhet, ofta orsakad av mediciner, ökar risken för karies. Småätande likaså. En annan komplikation att se upp med är svampinfektion i munhålan. Den beror oftast på dålig munhygien, torr mun i kombination med nedsatt immunförsvar.

Fördelar att slippa protes

Numera har många äldre personer kvar sina egna tänder. Tänderna har ett stort värde för den som drabbas av demens och man ska, av flera skäl, lägga ner extra krut på att bevara dem. Förlorar man sina tänder mister man sitt tuggmönster. Och en protes fungerar inte alltid som ett bra tuggredskap. Det är inte lätt att lära sig använda en avtagbar protes om man aldrig haft det förut – det är nästan omöjligt.

Som tandläkare har hon varit med om att träffa patienter där vårdpersonalen missat att personen har avtagbara delproteser.

– Jag har sett hemska exempel på proteser som nästan vuxit fast. Kanske ingen anhörig har vetat om det och ingen på boendet har upptäckt det. Detta är ett skäl till att det behövs munhälsobedömningar av tandhygienist.

Sjung en stump

Som i all annan omsorg om dem med demenssjukdomar gäller det att skapa en förtroendefull relation för att få hjälpa till och att hitta nyckeln till just den speciella personen.

– Sen kan man förstås ta till knep som att sjunga en stump och försöka göra situationen så trevlig som möjligt.

Men detta är naturligtvis svårt om det gör väldigt ont i munnen. Den som vägrar äta kan ha tandvärk eller inflammationer i munnen. Likaså kan aggressivitet och oro bero på smärta från munnen.

Ge akt på svullnad och feber

– Svullnad eller ett annorlunda ansiktsuttryck bör man också reagera på, säger Inger Wårdh.

Feber kan också bero på tandinfektion.

– Jag har som tandläkare fått många remisser där det står att nu har vi kollat allt – undrar om det kan handla om problem med tänderna. Kanske borde man ha kollat det lite tidigare, säger Inger Wårdh.

Kari Molin, frilansjournalist