Det var inte med något museum från Västerbottens län i projketet Möten med minnen.
Jobbar du på ett museum och är intresserad av att starta Möten med minnen-visningar kan du kontakta Jeanette Ragner på Nationalmuseum.
Det var inte med något museum från Västerbottens län i projketet Möten med minnen.
Jobbar du på ett museum och är intresserad av att starta Möten med minnen-visningar kan du kontakta Jeanette Ragner på Nationalmuseum.
Det var inte med något museum från Värmlands län i projketet Möten med minnen.
Jobbar du på ett museum och är intresserad av att starta Möten med minnen-visningar kan du kontakta Jeanette Ragner på Nationalmuseum.
Arboga Museum
Ort: Arboga
Telefon: 0589 142 10
Hemsida » (nytt fönster)
Köpings Museum
Ort: Köping
Telefon: 0221 253 51
Hemsida » (nytt fönster)
Västerås Konstmuseum
Ort: Västerås
Telefon: 021 39 32 22
Hemsida » (nytt fönster)
Västmanlands Läns Museum
Ort: Västerås
Telefon: 021 39 32 22
Hemsida » (nytt fönster)
Murberget Länsmuseet Västernorrland
Ort: Härnösand
Telefon: 0611 886 00
Hemsida » (nytt fönster)
Det var inte med något museum från Örebro län i projketet Möten med minnen.
Jobbar du på ett museum och är intresserad av att starta Möten med minnen-visningar kan du kontakta Jeanette Ragner på Nationalmuseum.
I januari 2013 invigde H.M. Drottningen Möten med minnen, ett projekt där museer runt om i Sverige fick hjälp att skapa specialanpassade program med interaktiva visningar för personer med demenssjukdom och deras anhöriga. Samtidigt invigdes projektet på Göteborgs konstmuseum, Bohusläns museum, Dalarnas museum, Jamtli, Falkenbergs museum och Murberget Länsmuseet Västernorrland samt i Malmö Konsthall.
83 museum deltog i Möten med minnen med syfte att ge stimulans genom samtal och diskussioner kring museernas samlingar. Utbildningsseminarier och workshops hölls på plats hos museerna och leddes av en konstpedagog från Nationalmuseum. Utgångspunkten var att positiva upplevelser på museum kan bidra till att öka livskvaliteten för personer med demenssjukdom och även deras anhöriga.
Alzheimerfonden hade huvudansvaret för projektet som genomfördes i samarbete med Nationalmuseum, Demensförbundet och Svenskt Demenscentrum och genom bidrag från Svenska Postkodotteriet. Det pågick till och med 2015 och efter det har många museer fortsatt att erbjuda demensanpassade visningar.
Möten med minnen har sin grund i Meet Me at MoMA, ett månatligt program för alzheimersjuka och deras anhöriga och vårdare på The Museum of Modern Art i New York. Ur detta program växte The MoMA Alzheimer’s Project, lanserat år 2007 med stöd av MetLife Foundation. Det har ökat räckvidden av MoMA:s program genom att ta fram resurser som kan användas av museer, demensboenden och organisationer för demenssjuka och deras anhöriga. Projektet har belönats med flera utmärkelser och de verktyg som museet tagit fram används nu på museer runt om i världen.
En utvärdering som gjorts av MoMA och New York University School of Medicine visar entydigt att deltagarna uppskattar det positiva bemötandet och upplevelserna som stärker självkänslan. Anhöriga, ledsagare och vårdpersonal vittnar också om ett ökat välbefinnande hos de demenssjuka efter museibesöken. Uppfattningen är att projektet motverkar den sociala isolering som ofta blir en följd av demenssjukdom.
Läs mer om Meet Me at MoMa » (nytt fönster)
Checklista demens är ett lättanvänt och verksamhetsnära verktyg för att följa upp de nationella riktlinjerna och utveckla den personcentrerade omvårdnaden. Checklistan finns i fyra varianter: hemtjänst, särskilt boende, dagverksamhet och biståndshandläggare. Samtliga kan laddas ned gratis nedan.
Checklista demens är ett formulär med frågor uppdelade på olika teman. Frågeformuläret tas upp i arbetgruppen och besvaras för varje vårdtagare. De ifyllda formulären kan sedan föras in i den befintliga dokumentationen men ersätter inte denna. Genom att diskutera och analysera svaren kan även lärande och teamarbete stärkas på arbetsplatsen.
Checklista demens Hemtjänst
(pdf, 14 sid)
Vägledning • Hemtjänst (pdf, 6 sid)
Checklista demens Särskilt boende
(pdf, 14 sid)
Vägledning • Särskilt boende (pdf, 6 sid)
Checklista demens Dagverksamhet (pdf, sid 12)
Vägledning • Dagverksamhet (pdf, 6 sid)
Checklista demens Biståndshandläggare (pdf, sid 10)
Vägledning • Biståndshandläggare (pdf, 6 sid)
Sjukhusmiljöer är av flera skäl olämpliga för personer med demenssjukdom. I tyska Köln har man därför öppnat en demensanpassad avdelning med personal utbildad i Sverige.
Station Silvia heter demensavdelningen som Sveriges drottning både invigt och gett sitt namn åt. Den tillhör sjukhuset Malteser Krankenhaus Sankt Hildegardis med totalt 250 vårdplatser för bland annat lungsjukdomar, urologi, kirurgi, medicin och geriatrik.
Liksom på andra moderna akutsjukhus är arbetstakten vid Sankt Hildegardis ofta högt uppdriven. Många olika specialister är involverade i vården och patienterna delar i regel rum – ingen bra miljö för personer med demenssjukdom, alltså.
Men längst bort i geriatrikkorridoren råder ett lugn som annars är sällsynt på sjukhus. Här ligger, lite avskilt, Station Silvia som invigdes hösten 2009. Hit kommer patienterna från akuten, geriatriken eller någon annan vårdavdelning. De kan ha ramlat och brutit höften, lida av hjärtsvikt eller haft en stroke. Många har flera diagnoser. Gemensamt för patienterna är att de har en demenssjukdom eller en misstänkt sådan.
– Ett sjukhus är en rent fientlig omgivning för demenssjuka patienter. De blir dagligen kränkta och de blir ofta sämre i sin demenssjukdom under sjukhusvistelsen, säger Jochen Gerd Hoffmann, överläkare och chef för geriatriken på Sankt Hildegardis.
– Målet för vårt arbete är att hindra att de demenssjuka patienterna blir sämre i sin demens. Detta vore en stor framgång.
Station Silvia har plats för åtta patienter i mild eller medelsvår demensfas. De bor i ljusa och rymliga tvåbäddsrum. Sängarna står längs väggen, istället för rakt ut, för att patienterna ska känna sig tryggare. Många röda detaljer underlättar orienteringen. Till avdelningen hör även ett dagrum med kök, matplats och soffgrupp.
– Meningen är att miljön ska vara så lite sjukhuslik som möjligt, patienterna har exempelvis sina egna kläder. Atmosfären här gör att patienterna vågar öppna sig mer. Vi försöker också få så mycket information som möjligt från de anhöriga, säger avdelningssjuksköterskan Rebekka Kleinpass.
En daglig struktur har visat sig vara viktig på Station Silvia. För att skilja dag- och nattvila åt används olika täcken. Det tas aldrig några prover under måltiderna, vilket annars förekommer på sjukhus. Patienerna har tillgång till arbetsterapi, sjukgymnastik och logoped och bland veckans återkommande aktiviteter hör besök av vårdhund och bakning.
Demensavdelningens arbetssätt och vårdfilosofi har hämtats från svenska Silviahemmet där flera av de anställda utbildats. De har sedan fört kunskaperna vidare inom sjukhuset.
Meningen är att all personal ska genomgå en grundutbildning, även de som arbetar med administration och transporterar patienter mellan avdelningar. Jochen Gerd Hoffmann har förberett en särskild utbildning för läkarna som är den yrkeskategori som är svårast att få med sig.
– Jag var själv skeptisk först, erkänner han. Som läkare tror man kanske att man redan kan tillräckligt.
I dag talar Jochen Gerd Hoffmann entusiastiskt om de lärdomar han fick genom Silviahemmet, bland annat när det gäller kroppsspråk och mimik.
– Betydelsen av att inte visa att du har ont om tid, att inte stå ovanför patienten utan sitta i samma höjd och att tala lugnt och tydligt, säger han.
Jochen Gerd Hoffmann ser många positiva följder av sjukhusets demenssatsning. De berörda patienterna är lugnare. Aggressivitet och fallrisk verkar ha minskat, liksom användningen av lugnande mediciner.
– Men det behövs mer forskning innan det går att säga något definitivt om resultaten, betonar han
Sjukhusledningen verk ar ändå övertygad om att Station Silvia fyller viktiga behov. Snart öppnas en till demensavdelning och på sikt ska sådana finnas på alla Malteserordens sjukhus i landet. Vid sidan av denna satsning ska Tysklands mest demensvänliga sjukhus utses i en landsomfattande tävling.
Kari Molin, frilansjournalist
Så var det återigen dags för SveDems regionala koordinatorer att träffas. Arbetet pågår för fullt med implementeringen av registret .
Idag har drygt 60 % av landets alla vårdcentraler anslutit sig till SveDem - allt tack vare koordinatorerna. Koordinatorerna finns spridda över landet och träffas några gånger per år för att diskutera sitt uppdrag och göra en avstämning av hur det ser ut i landets alla län samt planera sitt fortsatta arbete under året.
Koordinatorernas uppdrag är att representera SveDem vid regionala och nationella konferenser samt att utbilda användarna på de olika vård/hälsocentralerna runt om i landet. Någon är anställd på heltid och övriga på halv- eller deltid med andra arbeten vid sidan av uppdraget.
Koordinatorerna ingår som en del av satsningen inom "Bättre liv för sjuka äldre" som syftar till att förbättra vården för gamla och sjuka äldre. Susanne Sjöberg är projektledare för Bättre liv för sjuka äldre samt samordnare för koordinatorerna.
Arbete med implementeringen av SveDem fortsätter och även i år utgår prestationsersättning från Socialdepartementet, via SKL, som en uppmuntran till landets alla vårdcentraler för att ansluta sig och registrera i SveDem.
Läs mer på SKL:s hemsida » (nytt fönster)
Till SveDems hemsida » (nytt fönster)