FAKTA OM DEMENS

""Alois Alzheimer var psykiatiker från Tyskland. I början av 1900-talet arbetade han vid ett mentalsjukhus i Frankfurkt där en av hans patienter utmärkte sig.

51-åriga Auguste Deter hade symptom som skilde sig från de övriga, bland annat glömde hon bort saker stup i kvarten. Minnet blev bara sämre och sämre fram till hennes död 1906.

Vid obduktionen fann doktor Alzheimer en allvarligt skadad hjärna med två framträdande drag. Mellan de döda nervcellerna såg han mängder av mikroskopiskt små klumpar, senila plack. Inne i själva cellkroppen fanns något som liknande små garnnystan, tangles.

Alois Alzheimer upptäckt publicerades och begreppet presenil demens myntades. Det ändrades senare och och diagnosen fick bära hans efternamn: Alzheimers sjukdom.

Alzheimers sjukdom ansågs länge vara relativt sällsynt och endast drabba personer i medelådern. Under 1970-talet upptäckte man att även äldre personer med liknande symptom hade samma hjärnförändringar som Alois Alzheimer konstaterat.

Demenssjukdomen brukar innebära en gradvis förlust av förmågor. Symtomen är få och knappt märkbara alldeles i början men blir efterhand allt fler och starkare. Sjukdomsförloppet brukar delas in i olika faser:

• Mild demens Symtomen är tydliga men med lite stöd från sin omgivning klarar den sjuke sin vardag.
• Medelsvår demens Symtomen är så pass grava att den sjuke är i behov av daglig hjälp, ofta även från offentlig vård och omsorg.
  
• Svår demens Hjälpbehoven är omfattande och den sjuke kan inte lämnas utan tillsyn. Någon form av särskilt boende är i regel nödvändigt.

Upprepning och ledtrådar är klassiska knep för att lättare komma ihåg. Det fungerar även för personer med demenssjukdomar. Forskning visar att anhöriga kan spela en viktig roll när minnet sviktar.

Namn och telefonnummer faller bort. Glasögon förläggs och att lära sig den nya bankomatkoden tycks vara stört omöjligt. Uppgivenhet ligger nära till hands när glömska blivit en sjukdom. Samtidigt finns en del hoppfulla rön inom minnesforskningen.

– Visst finns resultat som måste tolkas positivt. Ska man kort sammanfatta dem så…minnesstöd fungerar även för personer med demenssjukdom, med olika tekniker får de lättare att komma ihåg saker och lära sig nytt, säger psykolog Anna Stigsdotter Neely, fil dr och universitetslektor vid Umeå universitet.

Upprepning och repetition – fördelad återgivning på forskarspråk – är en av teknikerna som Anna Stigsdotter syftar på. Så här kan den användas i praktiken. Tänk er en man med Alzheimers sjukdom. Hans fru vill lära honom att använda en kalender där dagens sysslor står uppskrivna.

Träningen börjar med att hon visar kalendern, där man tillsammans skrivit ned vad som ska göras: blomvattning och vika tvätt. Hon förklarar hur kalendern ska fungera: ”För att veta vad du ska göra idag, gå och titta på kalendern”. Så avslutar hon med frågan: ”Hur kan du ta reda på vad du ska göra idag?” Och inväntar svaret: ”Gå och titta på kalendern”.

Efter fem sekunder upprepar hon frågan: ”Hur kan du ta reda på vad du ska göra idag?” Och inväntar svaret. Därefter ökar han gradvis tiden mellan frågorna: 5, 10, 20 och 40 sekunder. Tiden styrs av prestationen. Misslyckas hennes make med att återge ”Gå och titta på kalendern” så minskar hon tiden mellan frågorna.

– Vid demenssjukdom drabbas i regel först det episodiska minnet, det vill säga minnet av personligt upplevda händelser, t ex att någon har visat mig hur en kalender ska användas. Genom upprepning försöker vi komma runt det episodiska minnet. Inlärningen sker mer som när vi tillägnar oss vanor och rutiner, säger Anna Stigsdotter Neely.

På liknade sätt år det med olika ledtrådstekniker. Att lära sin demenshandikappade make att inte gå ut genom ytterdörren på egen hand kan vara svårt. Sätter man en stopp-skylt på dörren och förklarar vad den betyder finns större möjligheter att lyckas (liksom i förra exemplet handlar det förstås om att ge inlärningen tid).

– Genom att använda bild aktiveras inte bara det episodiska minnet, även andra processer i hjärnan startar. Stopp-skylten etsar sig fast i medvetandet och fungerar som en ledtråd nästa gång han står framför ytterdörren, säger Anna Stigdotter Neely.

Forskning vid Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum visar att både ”upprepningsmetoden” och olika ledtrådstekniker är effektiva. Den visar även att anhöriga kan spela en viktig roll när minnet sviktar. I en studie fick olika par (den ena partnern med demens) lösa minnesuppgifter tillsammans. Den grupp av par som därefter tränades i olika minnestekniker presterade signifikant bättre i uppföljningen.

– Denna grupp klarade sig även bättre när de fick lösa en ny typ av uppgift som de inte utfört tidigare. Vi testade även personerna med demens för sig och även här klarade sig träningsgruppen klart bättre. Så visst kan anhöriga göra en skillnad, säger Anna Stigdotter Neely.

Minnesteknikerna tycks även ha stimulerat de anhöriga till att hitta egna ledtrådar, sådant som forskarna knappast kunnat komma på. Anna Stigdotter Neely berättar om kvinnan som kom av sig när hon dukade bordet med bestick.

– Hennes man, säkert en bra bit över 80, satt på en stol och noterade vad hon glömt. Då började han sjunga ”skära skära havre” varmed kvinnan utbrister: ”Ja just ja, knivarna saknas ju”.

Magnus Westlander
 

Greta drabbas då och då av urinvägsinfektioner. Hon kan inte tala om att det svider och gör ont. Istället blir hon orolig och har svårt att sitta stilla.

Första gången, innan vårdpersonalen visste att oron och rastlösheten orsakades av infektionen, slutade Greta till och med att äta efter en tid. Hon började vandra på natten och kände sig mycket orolig. Till slut var man tvungen att ge henne något starkt lugnande för att överhuvudtaget kunna undersöka henne.

Numera är vårdpersonalen väl medveten om de tidiga symptomen som följer på urinvägsinfektionen. På så kan infektionen behandlas i ett tidigt stadium. Greta blir då snabbt lugnare och åter sig själv igen. En grundregel när en demensjuk person plötsligt beter sig annorlunda är att tänka: Är det en förvirring på gång – vad kan i så fall vara orsaken ?!

Vanföreställningar

Vanföreställningar är inre föreställningar som bygger på en förvrängd verklighetsuppfattning. Man kan känna sig förföljd av husets grannar som när som helst ska flytta in för att ta över lägenheten. Den drabbade är övertygad om att föreställningarna är äkta och låter sig sällan påverkas av rationella argument. Det är viktigt att komma ihåg vanföreställningen är logiska utifrån den sjukes perspektiv.

Hallucinationer

Hallucinationer räknas liksom vanföreställningar till de psykotiska tillstånden. Synhallucinationer är inre bilder som den skadade hjärnan framkallar. Vid hörselhallucinationer uppfattar den drabbade inre röster, knäppningar eller brusande ljud. Rösterna, som kan vara en eller flera, är ofta uppmanande eller kommenterande.

Det är viktigt att förstå att för den som är sjuk upplevs vanföreställningar och hallucinationer som verkliga.

Vid demens i meddelsvår fas är dessa symptom inte ovanliga till följd av sjukdomsutbredningen med påverkan på nervceller och signalämnen.

När man insett att syn och hörselhallucinationer är symptom på demenssjukdomen kan det vara lättare att hantera. Ett exempel är Brita som ofta ser sin mor som sedan länge är död. Hon talar till henne och tycks få svar. Detta gör henne inte orolig och vårdpersonalen förstår kopplingen till sjukdomen. Brittas hallucinationer behandlas inte med läkemedel. Läkemedel kan däremot övervägas om hallucinationer väcker obehag och ångest hos den drabbade. Man bör alltid fundera på om en nytillkommen hallucination är del i en förvirring för att då söka orsaken till förvirringen som kan vara ny medicin, infektion eller annan sjukdom.

Aggressivitet är ett symptom som är svårt att hantera för både anhöriga och vårdpersonal. Aggressivitet kan uttryckas både verbalt och fysiskt. Agressivt beteende kan vara orsakat av olika anledningar som exempel smärta, depression eller på att den sjuke misstolkar vårdaren eller tvärtom. Brist på insikt till följd av sjukdomen kan leda till frustration. En annan orsak kan vara agnosi, det vill säga nedsatt förmåga att tolka sinnesintryck.

Det är viktigt att utreda orsakerna till aggressivitet för att rätt åtgärder ska kunna sättas in.

Depression är vanligt vid demenssjukdom. Depression kan uppträda i alla faser av demenssjukdomen och behöver behandlas oavsett när den dyker upp. Effektiv behandling finns i form av antidepressiva läkemedel.

Ångest behöver också behandlas. Det kan göras genom att försöka öka tryggheten för den drabbade. Ibland kan särskilda ångestreducerande mediciner vara nödvändigt. Beror ångesten på depression kommer den att lindras av antidepressiva läkemedel.