FAKTA OM DEMENS

Ändlösa vandringar fram och tillbaka i rummet eller flytta runt saker så att man sedan inte hittar dem – detta är exempel på vanliga beteendemässiga symptom vid medelsvår demens.

Vandra

En del tycks aldrig kunna komma till ro utan bara går och går. Att stoppa vandraren är oftast omöjligt och heller inte nödvändigt. Det är bra för musklerna och cirkulationen att röra sig, så länge man beaktar säkerhetsaspekterna. Risken att gå vilse eller att falla ökar. Bra skor är därför viktigt. Även en höftskyddsbyxa kan vara på sin plats. Den förstärker den känsliga lårbenshalsen som är sårbar vid fall. Vandraren, som gör av med mycket kalorier, behöver få i sig tillräckligt med mat under dagen. Flera mindre mål och mellanmål rekommenderas.
 

Plocka

En del personer med demenssjukdom börjar plocka saker och tar med dem för att sedan glömma dem någon annanstans. Detta kan väcka både den sjukes och omgivningens irritation eftersom saker ideligen kommer bort. Det finns sätt att få utlopp för sin plockighet som inte ställer till det. En demenssjuk kvinna hade under sitt liv varit väldigt intresserad av smycken. Hennes make lade nu billiga bijouterier  – sådana som inte kan sättas i halsen  – på en bricka och gav till sin hustru. Vid ett bord satt hon sedan lugnt sitta och plockade med sina "nya" smycken. Sådana enkla lösningar fungerar ofta bra mer än en gång eftersom den demenssjuke ofta glömmer bort de han nyss gjorde.
 

Upprepa

Vissa personer upprepar vissa beteenden gång på gång. En del öppnar och stänger dörrar om och om igen. Det kan väcka irritation om det blir högljudda smällar. Om den demenssjuke tycks finna en mening i detta kan man helt enkelt ljudskydda dörren med mjuka lister eller försöka hitta andra ljuddämpande lösningar. Tillrättavisningar fungerar sällan. Om ett beteende bör brytas så gäller det att hitta på något som milt kan avleda.

Ropa och skrika

Ett av de svåraste symptomen att komma tillrätta med är rop- och skrikbeteenden. Här krävs att man snabbt försöker förstå de bakomliggande orsakerna. Har den sjuka ont eller ångest? Känner hon sig övergiven eller är det något i miljön som inte är bra? Ibland kan rop och skrik bero på mindre epileptiska anfall som triggats igång i hjärnan av skadorna. Vid rop- eller skrikbeteende bör vårpersonalen lägga upp en plan. Ofta får man pröva olika typer av omvårdnadsstrategier och läkemedel.

Vid sidan av försämring av minnet och andra kognitiva förmågor kan även psykiatriska symptom förekomma vid demens. Alla demensjuka drabbas inte men förvirring, ångest och aggressivitet är inte ovanligt och kan uppträda under större delen av sjukdomsförloppet.

Den grå hjärnbarken

Hjärnans yttre yta kallas hjärnbarken eller den grå substansen. Här finns flera miljarder nervceller som länkas samman via synapser. Mellan synapserna skickas impulser, fram och tillbaka, som får oss att reagera, tänka och handla.

Den vita substansen

Innanför den grå barken, djupare i hjärnan, finns den vita substansen. Här är nervtrådarna, som löper från nervcellerna i barken, skyddade av ett vitt fettlager som kallas myelin. I den vita substansen finns viktiga hjärnkärnor med olika funktioner.

Olika hjärnskador ger olika symptom

Hjärnan består även av en rad lober, som rymmer centra för olika funktioner, t ex minne, inlärning och tal. Vid demenssjukdom skadas nervceller i olika delar av hjärnan. Symptomen varierar beroende vilken del som skadas.

Lämpliga och olämpliga läkemedel vid demens

Socialstyrelsen har tagit fram indikatorer som kan användas för uppföljning och utvärdering av äldres läkemedelsanvändning. Rapporten innehåller även en lista på olämpliga läkemedel vid demens. och kan fungera som stöd vid förskrivning och läkemedelsgenomgångar. Indikatorerna uppdaterades 2017. 

Det finns inga läkemedel som kan lindra symptomen vid vaskulär demens. Däremot används läkemedel för att förhindra att nya kärlskador uppkommer. Personer med strokerelaterad demens får ofta låga doser acetylsalicylsyra, t ex Magnecyl eller Bamyl, för att förebygga blodproppsbildning och därmed ytterligare hjärninfarkter. En annan förebyggande åtgärd kan vara att sänka ett högt blodtryck som ökar risken för nya kärlskador.

Acetylkolinesterashämmare och Memantin är läkemedel som används för att lindra kognitiva symptom vid Alzheimers sjukdom och Lewykroppsdemens. De används i olika faser av sjukdomsförloppet.

I början av sjukdomsförloppet

Acetylkolinesterashämmare används vid mild till måttlig demens. Vid Alzheimers sjukdom blir det brist på signalämnet acetylkolin eftersom nervceller som använder detta signalämne förtvinar. Genom att hämma nedbrytningen av acetylkolin kan mer av signalämnet tas upp av mottagande nervcell. Detta fungerar så länge det finns tillräckligt många nervceller med just acetylkolin som signalämne.

Det finns tre olika läkemedel som fungerar som acetylkolinesterashämmare:

• Donepezil
• Rivastigmin
• Galantamin

Senare i sjukdomsförloppet

Memantin är ett symptomlindrande läkemedel som används vid måttlig till svår demens. Läkemedlet påverkar nervceller med signalämnet glutamat.

Biverkningar kan förekomma

De symptomlindrande läkemedlen vid demens får inte alltid en önskvärd effekt. De kan även ha biverkningar som måste vägas in i behandlingen. För vissa personer kan de vara rent olämpliga och öka risken för ohälsa. Som vid all annan läkemedelsbehandling måste en individuell bedömning och uppföljning göras. Kroppsvikten bör kontrolleras regelbundet då dålig aptit är en vanlig biverkan.

Beteendemässiga och psykiska symptom vid demens, som förkortas BPSD, drabbar 9 av 10 personer med demens någon gång under sjukdomsförloppet. Till BPSD räknas bland annat apati, vanföreställningar, depression, sömnstörningar och hämningslöshet.

Det finns ingen generell behandlingsmetod mot BPSD. I första hand ska läkemedel inte användas. I stället bör man kartlägga personens omvårdnad, vårdmiljö och läkemedelsanvändning för att försöka hitta och eliminera den bakomliggande orsaken till symptomet. En orsak till BPSD kan till exempel vara olämplig läkemedelsbehandling.

Antipsykotiska läkemedel, som kan komma i fråga vid BPSD, ska användas restriktivt på grund av ökad risk för allvarliga biverkningar. Läkemedelsbehandlingen bör vara tillfällig och utvärderas regelbundet. 

Kärnsymptom
Smygande debut och en långsam progress med förändringar av personlighet och beteende:

• tidig förlust av sjukdomskänsla och bristande förmåga till insikt
• tidig omdömeslöshet
• tidigt hämningsbortfall: aggressivitet, rastlöshet, omotiverad skämtsamhet, distanslöshet och hypersexualitet
• ökad benägenhet för distraktion och impulsivitet
• psykisk rigiditet
• hyperoralitet: förändrat dietärt beteende, bulimi, omåttligt rökande, ökad alkoholkonsumtion
• ”användarbeteende” d v s ohämmat berörande och användande av föremål i omgivningen
• hallucinationer

Affektiva symptom

• känslomässig avtrubbning och bristande engagemang, bristande empati, apati
• ångest, depression, suicidala tankar
• känslomässig labilitet
• bisarra hypokondrier, egenartade idéer
• affektlabilitet, ökad sentimentalitet
• avsaknad av mimik (amimi)

Språkstörning

• tilltagande förlust av spontant tal
• stereotypa fraser (palilali), ekolali och sent i förloppet mutism (+amini= PEMA-syndromet)

Den rumsliga orienteringen och den praktiska förmågan är relativt väl bevarade.

Somatiska symptom

• primitiva reflexer (vid neurologisk undersökning) kan förekomma tidigt
• lågt och labilt blodtryck
• epileptiska anfall är mindre vanliga
   

Resultat av diagnostiska undersökningar

• neuropsykologisk testning: uttalad svikt på ”frontallobstest” i frånvaro av svår minnesstörning, receptiv afasi och visuospatial störning
• normalt EEG trots kliniskt påtaglig demenssjukdom
• hjärnavbildande diagnostik (strukturell och funktionell): huvudsakligen frontal och/eller främre temporal patologi

Bidragande diagnostiska tecken

• sjukdomsdebut före 65 år
• liknande sjukdomsbild hos anhörig
   

Exklusionskriterier (kriterier som talar mot Frontotemporal demens)

• snabb ”strokeliknande” debut med plötsliga försämringar
• tidig svår minnesstörning
• tidig rumslig desorientering
• tidig svår apraxi
• logokloni (stammningsliknande talstörning), myokloni (kraftiga muskelryckningar i vaket tillstånd)
• tecken på skada i hjärnstam, ryggmärg och lillhjärna
• tidigt uttalat patologiskt EEG
• hjärnavbildande diagnostik som visar huvudsakligen postcentral patologi
• multifokala hjärnlesioner på CT eller MRT
• påvisande av inflammatorisk hjärnsjukdom med hjälp av laboratorietest

1. Den centrala störningen som krävs för diagnosen Lewybodydemens (LBD) utgörs av en progredierande nedsättning av de kognitiva funktionerna vilket medför en betydande social och yrkesmässig funktionsförsämring. Framträdande eller persisterande minnesstörningar behöver nödvändigtvis inte förekomma i de tidigare stadierna, men framträder vanligtvis då sjukdomen progredierar. Svårigheter med tester som mäter uppmärksamhet,
fronto-subcortikala färdigheter och visuospatial förmåga kan vara framträdande.

2. Två av nedanstående kriterier talar för diagnosen trolig LBD medan uppfyllandet av ett kriterium talar för diagnosen möjlig LBD:

• fluktuerande medvetandegrad med framträdande variationer i uppmärksamhet och vakenhet
• återkommande visuell hallucinos som typiskt är välgestaltad och detaljerad
• spontana symptom på parkinsonism

3. Egenskaper som stöder diagnosen:

• falltendens
• syncopeattacker
• attacker av övergående medvetandeförlust
• neuroleptikakänslighet
• systematiserade vanföreställningar
• hallucinos i andra modaliteter

4. Diagnosen LBD är mindre sannolik vid samtidig förekomst av

• cerebrovaskulär sjukdom med förekomst av fokalneurologiska tecken eller cerebrala lesioner på DT eller MRI.
• somatisk undersökning och utredning talar för en kroppslig sjukdom eller annan störning i hjärnans funktion som skulle kunna förorsaka den kliniska bilden.